Humlisen

Så efter helgen ska Humlans ridning trappas upp igen och det har nu gått hela tre månader sedan jag började sätta igång henne, snacka om att tiden går fort. Och den resan som hennes kropp har gjort är väl också helt makalös om något. Uppbyggnaden av henne har gått betydligt fortare än vad jag hade kunnat tro och räkna med och nu är det dags att sätta igång att hoppa lite mer, detta har man ju garanterat längtat till. Det finns så mycket att slipa på i hoppningen men det kommer väl också tids nog. Hon är i alla fall en väldigt glad, lugn men pigg häst numera. Hon står med Wille som boxgranne och det fungerar helt utmärkt, lite skillnad mot den häst jag träffade för ett år sedan vill jag lova. Aldrig att hon skulle kasta sig i boxväggarna och gå loco nu när det är utfodring, hon står snällt och väntar på sin tur och gnäggar lite sådär försynt. Klok och tacksam häst <3

Och på fredag ska Danai få rida sin prinsessa för första gången (i mer än kamelskritt), kamerorna i högsta hugg det ska bli jättespännande. Men blir ännu roligare nästa gång när vi kommit igång ännu lite mer och kanske till och med kan ta oss över hinder på ett helt okej vis!

Fluff *.* <3

Var inne på Hööks igår och kunde skymta lite av deras nyheter och blev lite smått såld när jag såg fluff sticka fram under ett par benskydd. Blev ganska så kär i dessa skydden som jag anser är snyggare IRL än vad de gör sig på produktbilden och vi får se hur länge jag kan hålla fingrarna borta innan Humlan får sig ett set.. 599 för fram och 499 för bak är fantastiska priser dessutom. In love in love in love in love in love!

Bra onsdag!

Att börja dagen med att prata i telefon var verkligen inte fel, man vaknade till och kom igång. Var i stallet redan klockan 8 för att fixa i ordning där och ta Humlis på en tur i skogen och nu har jag hela dagen framför mig till att göra vad som faller mig i smaken. Blir upphämtad av Mell om en stund som ska få fixa mina fransar samt klippa mitt hår lite grann (och jag ska fota hennes hästar lite samt lär jag väl bli upptvingad på någon kamel också), skönt att jag hinner med det innan helgen som bjuder på bästis-weekend i Sveriges bästa stad och på konsert med världens bästa Håkan! Livet leker lite smått får man väl ändå ta och påstå och jag passar på att njuta så mycket jag kan av sommaren (utan sommarväder) mellan jobbpassen. Om knappt två veckor åker jag på en konsert till (!) så vore ju dumt att klaga känner jag!

Lite så det är just nu, i morgon jobb ett par timmar till men sedan tar vi ett par dagars ledigt fram till måndag, älskar att vara timanställd och äga mitt egna liv så vidare man får in tillräckligt med jobb däremellan men det börjar så sakta rulla på igen. Dock så längtar jag till på vad framtiden har att erbjuda för lär ju knappast jobba på lager eller inom hemtjänsten förevigt 😉

Hjälm till salu!

Säljer min JW Shiny Hat till den som vill ha. Aldrig avramlad i men har några småskrap efter hantering, inget man direkt tänker på dock. Storlek 57. Tänkt pris är 700, då ingår hjälmväska från JW också. Ej VG1-märkt men fungerar super som hemma och träningshjälm. Säljes pga att den är för stor för mig. Skicka mail till johannagrant@hotmail.com eller PM på facebook!

Monday

Alltså kan inte sluta kolla på bilder på Lillnasse, jag tycker att han är så vacker och magisk på något vis. Måste kika på om jag kan få loss lite tid att åka till Småland och hälsa på honom framöver, har ju inte ens träffat honom ännu men ändå ligger han mig redan så nära om hjärtat. Vill liksom också lära känna hans milda snälla jag (så länge det varar haha) och pussa på hans mjuka bebismule, det är väl alla hästtjejers dröm?!

Motivationen för bloggen och hästarna börjar så sakta leta sig tillbaka igen och det har nog aldrig känts så roligt att bara vara i stallet. Behöver liksom inte göra något speciellt, utan kan bara sitta och glo på mobilen utan att få panik över att jag borde göra någonting annat med min tid. Det har suttit kvar länge i mig sedan min period utomlands, att göra allting så fort som möjligt så jag får någon tid över till någonting annat (typ duscha, sova, äta, umgås med vänner). Men nu börjar jag kunna slappna av och ta de med ro och inte få inre stress när klockan tickar iväg, glad över det vill jag lova!

Idag har Humlis fått röra lite lätt på benen, i morgon ska Winnie få ett kortare ridpass och Wille ska få träffa tandläkaren.

Ridfilm på lil W

En lite kortare video på Winnie från i förrgår när jag red ett kortare pass på ridbanan med inslag av cavaletti. Hon är absolut på väg åt rätt håll i utvecklingen men det tar sin lilla tid, vilket det också får göra när man endast är 4 år gammal och dessutom rör sig både stort och ordentligt.

Nashville

Nasse är mitt uppe i sitt pälsbyte och jag spricker snart av förväntan. Han har så otroligt mycket stickelhår i den mörkare fuxfärgen som nu dyker upp under fölpälsen. Dessutom tycker jag att hela han ser så otroligt gigantisk ut, men det kanske bara är en synvilla. På de flesta bilderna här ser ni i alla fall honom med hans helsyster (jobbig lillebror typ..).

Älskar att han har fått så mycket utstrålning, hoppas den också håller i sig med tiden. Framtiden är minst sagt spännande med denna lilla barnkära krabat. Hans försteskötare är ju mindre än honom nästan och de är så söta med varandra, blir nog en riktigt fin barnponny hoppas jag på!

Nya boxskyltar!

I samarbete med gravyrbutiken.se

För ett litet tag sedan dök dessa snygga boxskyltar upp i brevlådan. De är gjorda i plast men jag blev positivt överraskad hur snygga och proffsiga de såg ut ändå. Är faktiskt riktigt nöjd och tänker att Nashville också ska få en egen när han skaffar egen bostad! Utöver boxskyltarna så fick jag dessutom hem ett par mässingskyltar med mitt namn på. De större ska sitta på en pall respektive min schabrakhängare och de mindre ska jag på något vis få fast på min lädergrimma samt min martingalplatta.

Gårdagens Winnie + Storhästarna

Fokus med Winnie är precis som jag alltid tjatar om allt basicarbete som är så otroligt viktigt. Det handlar om att hon ska vila på steget och inte rusa iväg, jag ska kunna länga ut tygeln och hon ska söka sig nedåt fast i samma takt, det vill säga varken öka takten eller minska den. Hon ska söka jämt stöd i munnen och böja igenom i kroppen när jag ber om det. Just nu jobbar jag mycket med att flytta henne undan för inner skänkel och fånga upp på yttertygel men också ytter skänkel åt andra hållet. Jag vill kunna mixa och ställa fram och tillbaka precis hur jag vill utan att Winnie går ur formen eller ändrar på takten. Men hon är bara 4 år och vi tar helt enkelt en sak i taget, men det är vår målsättning hela tiden och hon utvecklas hela tiden på rätt håll tycker jag!

Har precis samma tänk på Humlan men hon börjar bli riktigt fin och stadig nu, galoppen är nästa projekt som dock har tagit sig ordentligt. I början var det lätt sits, hon hängde i handen och stack iväg med mig samtidigt som hon skuttade lite överallt. Nu kan man ändå sitta ner lite lätt i sadeln och galoppera henne på små volter, det är en härlig skillnad.

Wille genomförde sitt första ridpass efter vilan igår med I på ryggen. Han hade tydligen varit väldigt loj och lugn, något bakom skänkeln. Men Wille är inte riktigt någon man bara går på framåt så det tar den tid det tar där också, men upplever att han har blivit ännu mer tillfreds och trygg i sig själv efter sin sommarvila!


Haha hon ser för rolig ut på bilden ovan men samtidigt visar hon också lite av sin fantastiska skritt, för hon trampar verkligen igenom något makalöst i skritten och hela hästen liksom gungar fram!

Svar på fråga: Rida ponny?

Hur fin jag än tycker att Winnie är kan jag inte låta bli att tycka det är lite bortkastat att du fortfarande sitter och tragglar på ponny. Men jag antar att du har en plan med det?

Har du läst bloggen så vet du om att hon ska säljas men det känns mer värt att sälja en häst som är i ordning och tävlingsklar än vice versa. Och för det andra så tycker jag det är roligt att rida ponny och det är ingenting jag kommer att sluta med. För det tredje så har jag två storhästar vid sidan av så jag får min storhäst-ridning också och jag satsar inte heller sådär jättehögt som jag kanske hade velat tidigare.

Sedan är det ju också så att jag tycker att ponnyaveln är superrolig och det är fantastiskt material vi har haft att jobba med som har gett underbara barnponnyer. Så att kombinera nöje med nytta är ju aldrig dumt och någon måste ju avla fram bra hästar till barnen också och en del av dem kanske är jag? Om 3 år har jag en Nashville att rida på och försöka få godkänd som ridponnyhingst. Och fram tills dess kommer jag nog ha lite projektponnys vid sidan av bara för att jag tycker det är superroligt 🙂

Lördag

Här hann det att dö eftersom att jag tog på mig ett extra jobbpass igår så jag var på jobbet från 7-22 och var lagom go när jag kom hem, stendäckade och sedan ett 6-timmarspass idag igen. Sedan tog jag en 2 h lång powernap innan jag begav mig till stallet.

Winnie är som nämnt på gång nu och hon var fantastiskt fin idag, jag bara satt och log som en liten barnunge. Det tar sig verkligen. Jag har lite bilder och filmer från dagen också vilket jag ska redigera strax. Hon känns superfräsch men ska boka tid hos equiterapeut på måndag för att jag vill ha henne helt genomcheckad och sedan ska jag börja kika på tävlingar om 4-5 veckor. Det känns superroligt i alla fall.

Humlis har det lite lugnare så tog henne ca 10 minuter på linan och herregud vilka framsteg i jämförelse med för några veckor sedan. Det brukar ta emot lite åt höger men det syntes ingenting idag så det var roligt att se. I morgon blir det skogen för båda två så vidare det inte spöregnar (vilket det nog ska göra…)

Free jump limited edition

Ingen kan väl omöjligt ha missat dessa nya, fantastiska skapelser? De som kallas för guld är alltså de till vänster, medan de till höger om dem kallas för brons. Min kära vän Anna har redan hunnit haffa ett par i brons och de är sinnessjukt snygga (annastaaf@instagram). Hade jag haft möjligheten så hade jag nog bytt ut mina guldiga JIN mot dessa i brons direkt, men smakar det så kostar det och 3000 på ett par stigbyglar är väl inte riktigt högst upp på prioriteringslistan just nu tyvärr. Dessutom verkar de vara mer eller mindre slutsålda för tillfället också.

Jag ser upp till dig för att du vågar och orkar ta fighten.

Är det någon människa som jag ser upp till så är det Nellie, inte minst efter nästa bakslag i karriären. Jag tycker att det är så fruktansvärt tragiskt att hon ALLTID ska behöva tänka lite extra på allting, alltid jobba i motvind och aldrig kunna ta någonting alls för givet. Nellie kan inte ens få vara sig själv, utan hon måste på något vis stöpas in i en mall precis som alla andra här i världen för att passa in i det samhälle som är uppbyggt. Går man mot strömmen, är lite för stor i käften, går sin egna väg eller vägrar att rätta sig i ledet så får man skit tillbaka för det på ett eller annat sätt. Man ska helst bara sitta ner tyst, tiga och alltid anpassa sig efter alla andras önskningar och visioner om hur man borde vara. Att vara tjej, 16 år gammal som själv jobbat sig dit hon är, offrat massvis och alltid fått jobba i motvind. Aldrig någonsin backat för vem hon är och vad hon står för. Alltid stått upp för de svaga och aldrig rättat sig i ledet. Klart det sticker folk i ögonen. Tjejen är dessutom hur jäkla framgångsrik som helst, det retar alltid gallfeber på någon.

Det behövs människor som Nellie. Som vågar ta kriget öppet offentligt. Som vågar stå upp för vad som är rätt och för vad som är fel. Som vågar ifrågasätta och som vågar skrika ännu lite högre när de helst hade velat att man satte sig ner i båten och teg. Jag vet att folk har väldigt delade meningar om Nellie och om det är på grund av att hon är ung, snygg, framgångsrik och känd eller om det har med andra saker som jag inte har en aning om att göra vet inte jag, och inte bryr jag mig heller. Av det lilla jag känner Nellie så är hon otroligt mogen och ödmjuk för sin ålder och Nellie behövs. Nellie är en ledare som visar vägen, Nellie ger inte upp och hon krigar vidare lite till när vindarna blåser som allra värst. En ren och sann förebild för såväl den enskilda individen som för oss ryttare som varje dag tragglar i stallet i flera timmar. När folk trampar henne på tårna, så trampar hon lite hårdare tillbaka – med all rätt. För allt som hon har tvingas genomlida p.g.a sitt kändisskap och att hon har varit framgångsrik är helt sinnessjukt egentligen. Att hon sedan som grädde på moset alltid måste passa sig lite extra för vad hon skriver, tycker, känner och publicerar p.g.a folk vaktar henne överallt är också vansinne. Hon kan inte ens få vara sig själv, få fokusera på sitt egna och kunna slappna av i rollen som ryttare. Hon jobbar alltid i liiiite extra motvind. Och jag ser upp till henne för att hon vågar ta fighten när alla andra rättar sig i ledet och tiger.

Visst, man ska inte blunda för att det eventuellt finns två sidor av storyn. Men det kvittar. För det är absolut inte rätt ändå och hon är ändå en fantastisk förebild, för många av oss!

Torsdag

Ledig torsdag för min del och jag började skriva ned allt jag ska göra på en to-do-list och den växte sig lång alldeles för fort. Men dagens viktigaste är att njuta av solen medan den är här faktiskt, mina likbleka ben kan behöva lite av den varan. Sedan har jag även börjat skriva ner en massa filmidéer men jag måste bara komma igång med det också igen och dessutom måste jag en sväng förbi Media Markt med min senaste kamera för det är något som är knäppt med fokusen där, eller så är det bara jag som är helt okunnig men det har ju fungerat tidigare så….

Hästarna tar det lugnt just nu, Winnie är avmaskad bara precis nyss och Humlis är vaccinerad. Danai kommer dessutom i morgon kväll och stannar över helgen och nästa helg åker vi till Göteborg och går på Håkan-konsert. Känner att jag lever ut sommaren till fullo för en gångs skull. Lite mer sol och kanske till och med lite strand hade ju dock inte varit fel.

Så här ser Mini ut just nu. Supernyfiken att få se bättre bilder på hans spännande färg som börjar synas mer och mer. Dessutom tycker jag han ser ut som en gigantisk fölunge men det är kanske bara synvilla. Han är redan 2,5 månad gammal ändå, finaste ponnyhingsten!

Bara tankar

Bland det värsta i livet måste vara att det aldrig känns som att man får nog med tid med de man älskar och håller kära. När man bara vill krama om någon ännu hårdare och aldrig släppa taget, fast man vet att man måste släppa taget så småningom. Och det vi vet är att det blir varken lättare eller svårare att dra ut på det, förr eller senare måste man släppa taget och det gör lika ont oavsett när det är. Det gjorde lika ont att ta bort Flex den där kalla decembermorgonen som det hade gjort om han hade fått vara i livet en stund till. Men där och då var jag som hans ägare och beskyddare tvungen att fatta livets mest hemska beslut, det fanns liksom ingen väg tillbaka. Vi hade kommit till en återvändsgränd och det var som att springa med full fart rakt in i en vägg, det fanns ingen annan väg. Och det hade inte gjort någon skillnad om det hade varit en vecka tidigare eller en vecka senare, det hade gjort lika ont ändå för mig. Men för honom kunde jag spara på lidandet och låta honom vandra vidare någonstans där han inte har ont längre.

Jag vet idag att det finns ingen bra tidpunkt att säga hejdå. Livet innehåller massa motgångar och man får försöka ta sig an dem en efter en och göra det bästa man bara kan av allting som sker. Och jag är ganska säker på att vi så småningom kommer att förstå varför vi har fått lämna ifrån oss vissa vackra själar och individer. Det är för att göra plats för nya. Det är så vi hela tiden utvecklas som människor också, det är en del av livet och det måste vi på något sätt bara försöka lära oss att acceptera. Och ju fortare vi accepterar, desto fortare går vi nog också vidare. Vi har ett liv och vi har själva chanserna och verktygen att göra det bästa vi kan med det oavsett förutsättningar som vi föds med och som vi själva skapar under tiden. Man ska vara glad för det lilla, ta vara på glädjen och lyckan när man har den och njuta av den till fullo just där och då. För livet är en känslomässig berg-och-dalbana och det är ingenting vi kan ändra på, det är bara att försöka åka med och göra det bästa vi kan av de situationer som uppstår.

Jag må vara otroligt tacksam över otroligt mycket i mitt liv och jag försöker också alltid se allting ur ett positivt perspektiv även om jag också är otroligt ledsen, nedstämd och på gränsen till bitter emellanåt. Men det är helt okej. Det är okej att vara ledsen så länge man lovar sig själv att resa på sig och kriga vidare. Ta vara på det man har och på det tilldelats, på de människor man mött och på de individer man får äran att dela sitt liv med.

Ivo-träning till hösten!

Nu ni kära vänner och ovänner. Nu verkar det som att jag snart har datum för IVO-träningar till hösten, är inte det bara helt fantastiskt? Det tycker jag i alla fall och det bästa av allt – jag kan själv vara med! Så jag tycker att ni som har frågat och som är intresserade ska skriva ner helgen som ligger i skiftet mellan september och oktober för i detta första skede så är det preliminärt den helgen som Ivo kommer till Sverige och jag lovar er allihopa, ni vill INTE missa! Helt jäkla magisk är han. Vet ni redan nu att ni vill vara med så skicka ett mail till johannagrant@hotmail.com . Mer exakt information om detta kommer att komma ut inom en vecka och har ni några specifika frågor så är det bara att maila, kommentera eller PM:a mig på facebook så reder vi ut alla frågetecken. ALLA är välkomna, hästar som ponnyer. Träningen anpassas efter er/oss!

Tacksam

Jag kan väl inte vara den enda som tycker att Humlan och Flex har sina likheter emellanåt? Jag vet inte om det bara är färgen, kroppen och deras liknande tecken som gör det eller om det är något mer. Oavsett så ger Humlan mig otroligt mycket glädje och kärlek och det får saknaden av Flex att minska lite grann. Men även om det har gått över ett halvår sedan Flex fick lämna oss så känns det fortfarande helt overkligt. Han var min häst här på jorden. Fanns ingen som kunde få mig att känna mig så genomlycklig och sprudlande glad som den hästen. Men det fanns ingen häst som heller kunde få allting att kännas så hopplöst och hemskt. Jag är trots allt glad att vi fick ett svar på hans beteende i ridningen efter alla åren av funderingar och tankar. Och jag är glad för de åren vi fick tillsammans även om de var allt annat än framgångsrika, han var allt.

Winnie is back!

Hur kul är det inte att denna tjejen är igång igen då? Där finns en hel del att jobba på men jag tror det kommer bli superbra med tiden. Hon behöver få tillbaka lite styrka och finslipas en del i markarbetet men hon är ju faktiskt bara 4 år så det kommer, ingen stress här inte!

Ska filma och fota henne lite när jag får tid till det, kanske till helgen om jag har tur annars nästa vecka. Det händer så mycket just nu och det är sommar så jag passar på att njuta av det också såklart. Nästa vecka är det Håkan Hellström-konsert igen (!) och hela helgen ska spenderas med min absoluta favoritperson i underbara Göteborg. Känns inte riktigt som att det kan gå fel.

Humlan hoppfilm

Var nu snälla i dömandet, ni vet att vi fortfarande har en lång väg att gå. Det jag tycker är häftigt att se är utvecklingen som jag anser hela tiden går på rätt håll. Där finns SÅ mycket att jobba på och det är jag medveten om, både hos mig och hos hästen såklart. En sak i taget!