Nu ska vi prata eftergift

Tycker det är lite synd att du tappat eftergiften i handen över hinderna efter att du bott i Bulgarien/Tyskland. Vet inte om det är ett annat ridsätt i de länderna som gör att man inte ska ge eftergift över hinderna. Men som sagt ett tips är att ge lite mer eftergift över hinderna så blir det inte lika mycket tryck i hästen mun/huvud.

Eftergift, eftergift och eftergift. Alltså jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men hela kommentaren i sig känns väldigt, väldigt dömande. Men en sak som jag uppmärksammat i Tyskland är att man rent generellt ger mindre eftergift där. Tyskarna är ju ganska mycket för att sitta ner djupt i sadeln och inte ge så mycket hand över hindret, något som jag aldrig riktigt kände passade mig som tidigare lärt mig att vara ganska lätt i sadeln. Men att jag skulle ge mindre eftergift p.g.a att jag har jobbat utomlands håller jag inte med om för fem öre dock. Allting handlar om hästen och situationen, precis som allting annat. Alla hästarna är olika individer och kräver olika ridning…

När jag fortfarande red B-ponny vilket är typ drygt 10 år sedan så tränade jag för en tränare som hela tiden bad oss att ge mer och mer och mer eftergift över små, små kryss. Det vill säga, hon tyckte i princip att vi skulle kasta oss framåt med händerna till öronen över minihinder och jag anser inte att det är rätt väg att lära. Ja man ska ge eftergift till hästen. Men nej man behöver inte överdriva. Och nej men ska absolut inte slänga iväg all kontakt man någonsin haft för att sedan återuppta den efter hindret med ett eventuellt ryck i munnen…?

1444

Som sagt. Hur mycket eftergift man ger tycker jag handlar om vilken häst man sitter på och vilken situation man befinner sig i. Och eftergiften bör också höra ihop med ens sits över hinder. Ta till exempel bilden här ovan. Egentligen har jag alldeles för dåligt skänkelläge och jag lutar mig alldeles för mycket framåt, men jag ger Flex så mycket eftergift som han vill ha över hindret. Efter detta hinder var det en lång galoppsträcka och innan hindret fick vi en distans som blev lite lång så jag drev på honom lite framåt. Hade det kommit ett räcke 3-4 galoppsprång efter detta hinder så hade jag förmodligen tänkt mig för ännu tidigare och suttit upp mer redan över detta hinder, annars hade det kunnat bli väldigt jobbigt.

1384

Här är min sits något bättre än ovan, jag kan fortfarande räta upp mig ytterligare lite om jag fick bestämma själv. Detta hindret är lika högt som hindret på bilden ovan, men Flex kräver inte alls lika mycket eftergift då vi stod i en annan situation. Här får han alltså mindre eftergift, men fortfarande nog med eftergift. Vilket man ofta kan se på filmerna som hör till mina bilder.

När vi tränings/lydnadshoppar hemma, precis som vi gjorde på filmen där jag fick kommentaren så var det inga höga hinder alls. Och rent spontant så kräver inte Flex så mycket eftergift, utan jag tycker att det ser väldigt mjukt och följsamt ut på filmerna, så att jag skulle ge Flex en massa onödigt tryck i munnen förstår jag inte.

Jag tycker att man ska anpassa sig efter situationen och hästen. Cloetta som jag red i Bulgarien ansåg jag hoppade bäst när jag gav mycket eftergift. Dock blev det som följd att jag följde med mycket framåt i sprången också och fick vara noga med att komma tillbaka i tid för att kunna fokusera på nästa hinder.

10149975_10152028962383861_2083658942_n

Men att slänga iväg hela sin tygel till en häst som inte kräver det borde/borde kunna (?) innebära ett ryck i munnen när man återfår kontakten igen. Så nej. Jag köper inte resonemanget i kommentaren alls. Bjuder på några Tyskland och Bulgarien-bilder under då du anser att jag slutat ge eftergift efter den tiden i mitt liv.

581 582

clo1a2-1

Och så en tävlingsbild på Flex från juli månad.

1445

4 thoughts on “Nu ska vi prata eftergift

  1. Sånna kommentarer är så spännande. Det finns ju 3 typer av eftergifter om man nu ska sätta sig in i ridläran som den ser ut idag. Lång, kort och automatisk. Den långa är ju den när tygeln verkligen glappar medan den korta används mer som du själv beskriver på lägre höjd och mer under lydnadsövningar. Du använder ju den typiska ”automatiska” vilket är den man alltid eftersträvar i ridningen, när hästen får så mycket eftergift den själv behöver och ja det är olika för varje häst som du också skriver 🙂 Bra svar!

  2. HAHA! Detta har man ju hört hela livet, ena tränaren tycker man slänger sig fram och ger för mycket eftergift, andra tycker man ger för lite och tredje tycker man ger lagom.

    Tycker av vad jag sett att du ger lagom med eftergift anpassat efter just det hindret och den situationen, sen om det ibland blir att man är mer upprätt eller ger efter mer spelar väl inte så stor roll sålänge hästen är nöjd och situationen reds ut ✌?

  3. Jag tänker att eftergiften inte är att kasta sig framåt och släppa tyglarna, utan att eftergiften är att följa med framåt med handen – i den mån det krävs. Alltså att behålla tygeln lika sträckt/samma kontakt som på marken men i och med att man ändrar position på både sig själv och hästen så ”flyttar man med” kontakten framåt. Och sen när man landar och rätar upp sig så flyttar man tillbaka den…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.