20080511 – 20161206 <3

Ni som följer mig på andra sociala medier har redan läst att Flex idag har fått somna in. Det fanns inte i min världsbild för 1,5 månad sedan att jag skulle behöva skriva dessa orden och hela livet känns mest tomt och meningslöst just nu. Han är den enda hästen som har kommit in i mitt liv som jag har sagt att jag aldrig någonsin ska sälja för han var verkligen min häst på miljonen här i livet. Han hjälpte mig ur livets mörka hål efter Chaboukie och han är den enda hästen jag har älskat på riktigt, så där så man blir helt genompirrig av att kolla på honom, den enda som verkligen tagit den där speciella platsen i mitt hjärta.

I slutet på oktober åkte vi till veterinären för att Flex hade en rörelsestörning och åkte därifrån med beskedet att han har artros på halskotpelaren vid kota C4. Bara det beskedet är illa i sig och efter att Flex i princip inte svarat det minsta på två kortisonbehandlingar in i halsen så fanns det inget annat beslut att ta än det jobbigaste man som hästägare kan ställas inför. Denna artrosen har förmodligen kommit smygande under många, många år och det förklarar alla ridrelaterade problem jag någonsin har haft, men sedan gick det fort på slutet. Han blev väldigt, väldigt stel och kunde inte böja alls på halsen, jag kunde inte ens svänga honom när jag skulle försöka rida igång honom och hela han var stel. Nu började han dessutom tappa alla muskler och också lite aptit och den där extra gnistan som han alltid har haft.

Jag har insett att det spelar ingen roll hur mycket tid man tillbringar med sina käraste, det känns ändå aldrig tillräckligt och jag har också insett att det inte finns något sätt att säga hejdå på som är enkelt på något vis alls. Det är något man bara måste göra oavsett hur mycket det tar emot och oavsett hur dåligt man mår.

Idag strax efter 13 lämnade vi Flex på kliniken och åkte hemåt med ett tomt släp och alla dessa bokstäver känns fortfarande overkliga, allting känns så overkligt, som att jag liksom inte har förstått att det är så här livet kommer att vara nu. Det enda som känns bra i denna historia är att jag vet att det inte finns någonting annorlunda jag kunde ha gjort för att motverka detta, denna gång behöver jag inte ställa mig frågan ”tänk om” för det finns inga tänk om, vi har gjort allt vi någonsin kan för denna häst och hade han inte haft alla sina begränsningar i livet så hade han kunnat få visa sitt riktiga jag på tävlingsbanan också, där han älskade att vara.

Jag vill tacka min själsfrände för 5,5 helt underbara år. Nu är han en ängel tillsammans med Chaboukie och jag ska försöka smälta allting. Det kommer ta sin tid vilket det också får göra men just nu är all min glöd helt borta. Jag ser faktiskt inte alls meningen med att ha häst längre, jag vet inte om det är detta jag vill när han inte är vid min sida längre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag hittar tillbaka igen med tiden och att jag någon gång i livet kan få känna samma lycka, glädje och kärlek till en häst som jag gjorde med Flex. Det skrämmer mig att det kanske aldrig någonsin kommer att ske igen.

Tack för allt älskade, älskade, älskade varelse.

184568_10151303944937445_983266818_n

22 thoughts on “20080511 – 20161206 <3

  1. Har vart med om exakt lika. Hade en 5 åring som det visade sig hade artros i de 3 sista halskotpelarna. =fanns inget att göra eftersom de var så aktiva. Sa att jag aldrig skulle skaffa häst igen, men nu har jag häst igen sen 2 år tillbaka. Klart det kommer vara jobbigt ett tag framöver men tiden läker såren. Du kommer få tillbaka glädjen igen och motivationen. Låt det bara ta lite tid ska du se.
    Kram!

  2. ? Usch det gör så ont att läsa det här, jag lider med dig! Jag har varit med om flera hästars bortgång och tycker alltid man känner ”aldrig mer” direkt efter. Hoppas du finner glöden igen, du förtjänar lite flyt och medgång i den här sporten. Försök finna tröst i att ni gjorde ALLT för honom, det är inte ditt fel på något sätt, bara äcklig otur. Styrkekramar! ❤

  3. Har varit med och läst din blogg sedan du hade chaboukie och det gör mig så ledsen att du förlorat ännu en vän. Styrkekramar❤️

  4. Åh, så himla tråkigt att höra! Du har verkligen gjort allt och tagit hand om honom på allra bästa sätt under era år tillsammans och var minst värd detta av alla. Jag kan inte sluta förundras över att det finns så många hästägare som handlar utan en endaste tanke. Hästarna rids lite då och då och ses knappt över dagligen och deras hästar går inte sönder medans vi som verkligen gör allt i vår makt för att hästen ska må bra, vi råkar ut för tråkigheter. Jag hoppas verkligen att du efter den värsta tiden av sorg kan börja hitta motivation med hjälp av Flex. Hjälp med hur riktig ridning och samspel ska kännas och att hans glädje kan spegla av sig i dig och då i andra hästar. Du är så duktig Johanna, inte bara på att sitta i sadeln utan så duktig på alla tankar bakom.
    Stora kramar!

  5. Lider verkligen med dig! Fick idag besked om att min favorit ponny fick somna in idag akut… Skulle åkt och hälsat på honom på söndag egentligen och mitt hjärta brast när jag fick beskedet. Inte bara pga att han är borta, utan för att jag inte fick hälsa på honom en sista gång och säga hejdå 🙁

  6. Beklagar verkligen din stora sorg <3
    Min häst hade också artros i halskotpelarna, han somnade in för snart två år sedan, men finns i mina tankar varenda dag. Hoppas du hittar glädjen i hästarna igen nån dag. Låt det ta sin tid <3

  7. Fy så hemskt. Som ni kämpat och så får det tillslut ett tråkigt slut ändå, så tragiskt. Men nu har han iaf inte ont länge. Kram till er ❤

  8. Tårarna rinner bara av att läsa detta. Vet precis hur du känner då min ponny fick tas bort efter flera månaders kämpande att få honom frisk. Detta hände för ca 4,5 år sedan och tänker fortfarande på honom varje gång jag ser en häst. Sa också ”aldrig mer” men hittade en ny kärlek efter honom. Försök minnas med glädje allt Flex gett dig, kram ❤

  9. Du känner inte mig, men det känns som att jag känner dig! Och kände flex. Jag sänder dig många tankar och hoppas att du hittar tillbaka. <3

    Ska på återbesök med mitt sto på torsdag som blev diagnostiserad med samma åkomma som flex kort efter honom. Tack vare honom och dig har vi äntligen hittat problemet. Jag vet att det inte är någon tröst men oavsett hur det går för min häst är jag tacksam att hon åtminstone fick en chans och att flera år av frågetecken klarnat upp.

    Du är så oerhört stark som kunde ta det svåraste beslutet för din älskade Flex.

  10. Sitter i skolan och började gråta när jag läste detta 🙁 Så himla jobbigt, kan inte förstå hur det känns men det måste vara otroligt jobbigt, ta den tid som du behöver och känn inte att du måste blogga om du inte vill det <3 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.