Historien om hur Flex valde mig

När jag var 15 år hade jag precis gått över på D-ponny efter att mamma utbildat vår nyimporterade lite speciella holländare i två år. På den här tiden brukade vi vara ute och kika annonser på storhästar på Hästnet för skojs skull och där i flödet dök en annons på Flex upp. Året var 2009 och Flex var bara bebis. I annonsen fanns det en bild på en väldigt snygg fölunge, det var Flex. Han hade vunnit riksföl i Kronoberg med fina poäng och var vad jag vill minnas till salu för ett 6-siffrigt belopp. Vi såg aldrig annonsen igen, men vi minns honom så väl och brukade nämna honom någon gång om året – ”Åh kommer du ihåg den där fina fölungen Flex? Honom skulle vi ha haft!”

140

2 år gick och året hann att bli 2011. Jag var 17 år och saker och ting började äntligen släppa för mig och C på tävlingsbanan efter många år med hjärnspöken i den lilla skäckens huvud. Den 19 juni 2011 tog vår resa slut och letandet efter en ny häst som också förhoppningsvis skulle bli lite plåster på såren påbörjades. Jag hade en fraktur i axeln och fick inte rida på två månader. Mamma provred en häst åt mig som inte gick igenom besiktningen. Sedan hittade jag en valack efter Lord Z i ett försäljningsstall utomlands som jag blev helt såld på, men han hade inte rena röntgenplåtar så det blev inget köp där heller. Men jag var helt såld på honom och sa till mamma att jag så gärna hade velat ha en häst efter Lord Z.

Söndagen den 17 juli 2011 sitter jag på Hästnet medan mamma är i stallet. Hoppet om att hitta en häst har börjat dö ut och jag hittar verkligen ingenting som passar in eller som faller mig i smaken. Men den där kvällen ser jag Flex annons långt upp på förstasidan och klickar direkt in på den. Det tar mig inte många sekunder innan jag kopplar stammen och försäljarna och inser att det är Flex. Jag googlar upp fölbilden för att jämföra strumpor och bläs och får bevis på att japp det är Flex.

00

Jag ringer direkt till mamma och säger ”Mamma, Flex är till salu! Du måste ringa nu, tänk om någon redan har bokat in provridning, skynda dig!” Ordagrant var detta orden jag sa till henne och jag kände förhoppningen växa inom mig men jag var också lite nervös, tänk om han redan var såld? Mamma ringer dit och vi får en tid till provridning redan dagen efter, måndagen den 19 juli 2011. Vi hade kunnat köpa honom där och då på telefon, så rätt kändes det, men Karlskrona var ju inte så långt borta.

Vi beger oss ner till Karlskrona för att provrida Flex som vid den här tiden är 3 år gammal. Jag har en fraktur i axeln som inte läkt och de har ingen ridbana att rida på så jag provrider på en grusväg med en åker på ena sidan och en stenmur på andra sidan. Vi berättar hur vi sett Flex som fölunge och vi får också sedan berättat för oss att Flex egentligen var såld som unghäst. Det var egentligen någon annan som skulle ha honom men affären hade sedan inte gått igenom som tänkt så de hade behållt honom och beslutat sig för att inte sälja honom. Men vid den här tiden hade de kommit till insikt att de inte hade tid med alla hästarna och de skulle i stället satsa på Flex jämnårige kompis som var hingst och som gått treårstest. Därför hade de helt plötsligt bestämt sig för att sälja Flex den där söndagseftermiddagen och jag såg annonsen bara timmar efter att den kom ut.

000

Att inte bli kär i Flex vid första ögonkastet var omöjligt. Med hans sneda öron och hans oskyldiga rådjursblick gick han inte att motstå. Sedan skötte han ju sig exemplariskt under dagen också, till och med så väl att ägaren/uppfödaren sa ”Men Flex, så här har jag aldrig sett dig”. Samma sak sa han när Flex lade huvudet på min axel och sniffade mig i örat en lång stund. Förstå känslan av att känna sig vald av en häst. Det var enda gången i livet som han gjort så utan att försöka knuffa iväg mig som en kanonkula. Flex var snäll som ett lamm den där dagen, men den riktiga Flex var full i fan fast aldrig på ett elakt vis. Han var en snäll häst, men med mycket hyss och idéer för sig.

Under provridningen kändes det som att jag svävade på moln. Jag kan minnas än idag hur jag kände där och då. Ren lycka genom hela kroppen och mitt leende gick det inte att ta fel på vilket även uppfödaren/ägaren kommenterade. Jag sa till mamma ”du måste sitta upp och känna på honom, du bara måste känna hans galopp” och hon satt också upp, och kände precis samma sak som jag. Men vi visste ju redan att detta var rätt. Flex var hästen vi skulle ha. Och bara 4 dagar senare dansade han igenom en besiktning med helt rena papper.

Jag tror att vi alla i livet har den där hästen som är lite extra speciell för oss. Vi har ändå haft 8 olika hästar i vår ägo, men Flex är den enda som har satt ett extra avtryck i mitt hjärta. Flex är den enda hästen jag någonsin känt att jag verkligen älskar, som jag känner att jag har de där extra starka och pirriga känslorna för. Jag trodde inte på det där innan jag träffade honom. Och jag visste inte hur det kändes när det sa klick med en häst innan jag hade träffat Flex heller. Flex var min häst på miljonen, min själsfrände på 4 ben och han var allting jag någonsin kunnat drömma om. Han var min största källa till glädje och lycka i livet och han var den gladaste, mest nyfikna, positiva och charmiga häst som jag någonsin mött. Flex var för mig hästen med stort H. Den där individen man bara får en gång i livet.

93

9 thoughts on “Historien om hur Flex valde mig

  1. Åh, känner så väl igen mig i känslan på provridningen. Det är rätt sjukt lika ändå, jag red min storhäst första gången som 4 åring och hade en så obeskrivlig känsla, skulle sedan skritta en sväng runt travbanan på ridklubben och han började dansa och greja, löste det där och då. Kunde dock inte släppa honom. Började leta storhäst på riktigt två år senare och pratar med hon som ägde Lucky, då hon hade ett försäljningsstall. Hon tyckte att jag borde prova Lucky för att känna vad jag ville ha, han skulle egentligen säljas till Brasilien för bra mycket mer pengar än vi hade. Provade honom och allt bara flöt och som du skriver, jag satt på moln och har nog aldrig känt mig så upprymd som när jag fick hoppa honom. Mamma provade honom också och var kär efter 4 travsteg. Han blev vår 2 nov 2011 och han är vår one of a kind. Det har varit en jävla berg och dalbana med den lilla hästen, men han har alltid varit den största stjärnan på min himmel och vet allvarligt talat inte om jag skulle vilja fortsätta hålla på med hästar om inte han fanns.

    Du är stark och tuff Johanna, följt eran resa från dag ett och förstår inte ens vad du behöver gå igenom just nu ❤️

  2. Förstår precis med detta att hästen väljer en.

    I årsskiftet 07/08 kom en högrest herre från Holland via Danmark hela vägen till norra Sverige. 7 år och nästintill helt outbildad. Hamnade på min ridklubb och jag var den förste som skulle ta ut denna i mina ögon enormt stora häst på en ridtur i skogen. Han var så energisk och det tog en halvtimme innan allt var fixat med stigbyglar osv innan vi kunde bege oss iväg. Världens snällaste när vi väl kom iväg.

    Jag började träna och utbilda honom inom dressyren, helt från början då han som sagt inte ens kunde grunderna. En helt otrolig häst som var så kul att arbeta med även om jag fick gråa hår på köpet. Hösten 09 togs han ut ur verksamheten och jag, som enda elev, hade honom som min egen. Efter hösten 2010 skiljdes vi åt i drygt ett år och jag red honom sista gången 2011, trodde jag.. Hann han bli såld 2 gånger 2013 och en dag hösten/vintern 2013 klickar jag mig in på hästnet och vem är inte överst? Tar direkt kontakt med ägaren som jag pratat med tidigare och det bestäms där och då att han skulle bli min. Så den 17/1 -14 kommer han så hem till mig.

    Vi valde varandra och han är min once in a lifetime horse ❤️ Kommer aldrig hitta någon som honom. Han är min största lycka här i livet.

  3. Röntgade du Flex innan köp?
    Kan det varit så att de som skulle köpa honom röntgade honom och upptäckte halskotpelaren och avstod således?

  4. Jag måste säga att jag hittade min once in a lifetime häst tack vare dig. Din kärlek till Flex lyste igenom så tydligt på bloggen. Jag hade precis börjat leta stor häst då ponnyn skulle pensioneras och tänkte när jag läste din blogg att så vill jag också känna, och jag hittade honom till slut. Min fina Otto. Han visade väldigt tydligt att det var han och jag, en väldigt speciell häst som hade haft det svårt innan och litade inte på främmande människor. Men jag litade på honom och han litade på mig. Men tyvärr bröt han benet när jag var på semester med min pojkvän oturligt nog och tyvärr hade det gått av på helt fel ställe för att det skulle gå att rädda honom. Så konstig som jag kände mig den dagen innan jag fick reda på vad som hade hänt och att han inte levde längre har jag aldrig tidigare känt, någonstans måste jag ha vetat att något hade hänt, även innan vi åkte iväg måste jag känt något konstigt då jag tänkte att jag måste säga hejdå ordentligt, sjukt nog. Och smärtan och saknaden efter honom är obehagligt stor trots att det har gått 10 månader. Vi fick iaf 3,5 år tillsammans lite tack vare dig <3
    Idag har jag en ny jätte fin häst som har betydligt bättre stam och egentligen är mycket bättre kapacitet mässigt, men även om jag gör allt för honom också är det inte riktigt samma sak längre för jag och Otto skulle ha blivit gamla och skruttiga tillsammans.
    Kram på dig och hoppas livet känns någorlunda OK efter allt du har genomgått och att du hittar en ny fin stjärna så småningom <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.