Ett känslofyllt 2016 är snart över

2016 är ett år jag kommer minnas resten av mitt liv, för herregud vad mycket som hänt detta året men framförallt, vad mycket jag har känt detta året. Så många känslor som har passerat igenom min kropp och så mycket nya erfarenheter jag har stött på. 2016 började på samma vis som 2015 och på samma vis som 2017 påbörjas – tillsammans med Christian. Tänk att det redan har gått över 2 år sedan vi träffades nu, bara det är ju helt galet tycker jag.

I år har jag fått känna på hur det är att leva med ständig ångest över jobbet men ändå tvinga sig upp varje morgon bara för att man måste. Känslan när tiden tickar iväg på kvällen och paniken som sköljer över en att det snart är morgon igen och sedan går detta mönster på repeat fram tills den dagen jag inte kunde längre. I år har jag för första gången upplevt en panikångestattack och i år har jag för första gången arbetat så mycket att det en dag bara brast för mig helt och hållet. Jag anser ändå att jag hann att stoppa det i hyfsad tid, även om jag hade pressat mig själv alldeles för långt. Men också lärde jag mig otroligt mycket av detta och har nog tuffat till mig en hel del efter allt. Men att tänka tillbaka på början av detta år ger mig en klump i magen för jag mådde verkligen så fruktansvärt dåligt och jag tänker aldrig någonsin utsätta mig för det igen, livet är alldeles för kort för att inte vara så nära 100% tillfreds med sin vardag som det går.

I år har jag för första gången testat på livet med långdistansförhållande och det har so far fungerat hur bra som helst. Självklart fungerar det inte i en livstid, men under perioder. Och dessa snart 9 månader har gått superfint för oss och jag är evigt tacksam att vi står lika stabilt på marken tillsammans som vi gjorde innan jag valde att packa mitt och flytta hem till Sverige på obestämd framtid. Så tacksam att få ha just honom i mitt liv.

I år har jag också för första gången provat på att arbeta med någonting annat än hästar. Jag jobbar nämligen som vårdbiträde inom hemtjänsten sedan mitten på september och trivs absolut superbra på detta vis. Det allra skönaste är att det för första gången på flera år är en tydlig skillnad mellan jobb och fritid som känns som livets allra största befrielse. Sedan är jag timanställd vilket också är precis den typ av frihet jag känner att jag behöver just nu, jag kan själv bestämma när jag känner att jag kan/vill/orkar jobba. Och stallet blir en frizon i stället för ett stressmoment. Jag kan gå där och fixa och greja och känna att det är mysigt och roligt och att det inte finns någon stress i det alls, den känslan ÄR fantastisk och det är ju precis så som det ska kännas!

Det har också hänt mycket annat i år och jag har fått se sidor hos många olika människor som fått mig att tappa hakan mer än 1 gång. Men jag har också tagit en hel del lärdom av detta år och jag är så glad att jag känner mig så trygg och säker i mig själv och framförallt, att jag är så ärlig mot mig själv.

Avslutningsvis så slutade ju detta år inte alls som vi tänkt eller hoppats på när min allra bästa vän Flex fick lämna jordelivet i början på december. Det är en evig sorg men också evig tacksamhet och glädje för allt han har givit mig.

Och sedan så avslutar jag detta år precis som de 2 föregående. I Tyskland tillsammans med min kärlek och fint sällskap. Vad 2017 har att bjuda på har jag ingen som helst aning om, mycket äventyr, lycka och spänning hoppas jag på i alla fall. Men vart året slutar det har jag ingen aning om, jag är verkligen supernyfiken på vad som kommer att hända i mitt liv framöver och vilka val jag kommer att göra. Förhoppningsvis kommer jag stiga ut ur min comfort zone ännu mer och utmana mig själv på nya plan. Jag vet i alla fall det att jag lämnar 2016 bakom mig med en lättnad, för det har verkligen varit kaos på så många plan i perioder, precis som livet egentligen är. Och med detta sagt önskar jag er ett gott nytt år och hoppas vi alla når våra drömmar och mål för nästa år!

Har ni några mål för nästa år? Dela jättegärna med er!

76

2 thoughts on “Ett känslofyllt 2016 är snart över

  1. så som vårdbiträde inom hemtjänsten! Superroligt arbete. Innan jag började var jag helt inne på att bli lärare för mindre barn men nu efter några månader i vården så har jag blivit helt inställd på att bli sjuksköterska! Det är roligt att jobba inom vården, kul att du med trivs 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.