Jag vill aldrig känna så igen, samtidigt så är det allt jag vill.

Chaboukies bortgång var en chock som tog lång tid att bearbeta och som gjorde fruktansvärt ont i min 17-åriga kropp. När Flex togs ifrån mig så togs allt ifrån mig, för Flex var allt för mig. Flex var han som skulle bli gammal och skruttig med mig, Flex var mitt livs allra största glädjespridare, och Flex är den enda hästen någonsin som fått mig att känna en speciell sorts känslor. Flex var och är min ”one in a million-häst” även om han aldrig fick visa sitt riktiga jag på grund av att kroppen tog emot. Det som jag kände för Flex vill jag aldrig mer känna igen för att jag aldrig någonsin vill vara så sårbar igen. Ingen häst har fått mig att känna så starkt, och ingen kommer kanske någonsin att få mig att känna så starkt heller. Samtidigt som jag vill avstå från att känna så mycket för en häst igen så är det samtidigt allting jag någonsin vill för att det göra hela grejen så mycket mer speciell.

Winnie har jag för att jag tycker hon är rolig att rida och rolig att utbilda. Men jag är ju starkt inställd på att hon ska säljas inom ett år men att vi under tiden ska få ha lite roligt ihop. Men sedan kommer en annan häst, eller ponny få ta hennes plats. Till saken hör att vid tanken på att köpa en ny häst så känns det bara som att jag aldrig kommer att kunna hitta en häst för mig igen, för att jag aldrig kommer kunna känna så starkt igen. Det kan jag egentligen säkert, men det känns inte så.

Den dagen det blir en storhäst igen så kommer jag nog vara kräsnare än kräsnast. Samtidigt brukar hästarna dyka upp i mitt liv när jag minst anar det och ge mig den där bubblande känslan i magen. Precis som Wille gjorde för ett år sedan.

2 thoughts on “Jag vill aldrig känna så igen, samtidigt så är det allt jag vill.

  1. Funderar du inte på att sälja Wille och köpa en annan storhäst? Känns inte som att ni klickat direkt och då är det kanske roligare att lägga ner tid (och pengar! Dessa djur är ju tyvärr dyra) på en som du passar bättre med? Hur går dina tankar kring honom?

  2. Jag kan inte ens föreställa mig förlusten av sin bästa vän. Jag tillhör de få som fortfarande inte behövt genomgå det trots mina 27 år och ett liv med hästar och hund. Dock är två av dom väldigt gamla just nu, så jag förstår att det väntar runt hörnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.