Att göra det med hela hjärtat

Det finaste i livet och det som gör allting sådär fruktansvärt genomgående äkta är också det som gör att allting gör så ont när någonting tas ifrån en. Jag är en sådan där människa som investerar alla mina känslor när jag går in i någonting och framförallt för djuren, för hästarna. För hästarna är dem som skapat mest känslomässigt kaos hos mig under åren, men också förmodligen dem som givit mig allra mest glädje och äkta kärlek tillbaka. Och jag vill gärna investera alla mina känslor när jag går in för något, jag vill verkligen det för att det för mig blir mer äkta och mer på riktigt då och det blir liksom det där lilla extra. Men jag får ju också räkna med att mina ben kommer bli omkullsparkade så fort någonting händer.

Flex är den första och enda hästen som fått mig att känna känslor jag inte trodde man kunde känna för ett djur. Och att känna så för någon gör allting så himla mycket roligare och levande. Det blir på riktigt och man blossar ut allting man känner lite extra. Men när han fick lämna mig här så tog han också en stor bit av mig med sig och då kan man nästan önska att man inte hade fäst sig så mycket som man gjorde, eller att man kanske hade velat stänga av. Men då försvinner också ”själen” i hela grejen. Jag vill investera mina känslor. Jag vill känna att det är på riktigt. Jag vill göra detta för att kunna känna den där fantastiska, underbara, kittlande känslan av lycka, men då får jag också räkna med att jag kommer att känna lika mycket när känslorna går på andra hållet – och det tär på en till slut. Att göra sig själv så sårbar på något vis. Samtidigt så hör det till. Det är så här livet fungerar och ju fortare man accepterar det, desto lättare gör man det för sig också.

One thought on “Att göra det med hela hjärtat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.