Ett hål som fylls ut

Humlan har nu varit hos mig i drygt 1,5 månad redan och jag har fått se en häst utvecklas och blomma ut något makalöst under denna tiden. Jag vill minnas de första skritturerna vi hade i skogen. Hästen gick på riktigt inte framåt en meter utan att jag var tvungen att vara där och pusha på. Noll framåtbjudning kan man milt sagt uttrycka sig. Men vi skrittade på i en hel månad och nu kliver hon på som aldrig förr med öronen spetsade och verkligen skrittar igenom hela kroppen. Började trava igång henne för några veckor sedan också och har sedan förra veckan lagt in lite kortare stunder med galopp också. Började med att galoppera på en jättefin raksträcka i skogen där hon frustade av glädje och har lagt in ca 5 minuters galopp även när jag ridit på banan nu.

Mitt mål under hela denna resan som hittills varit är att Humlan ska vara glad. Ingen press, ingen stress utan bara positivitet och massvis av beröm. Det enda jag har velat är att hon ska tycka att det är roligt att bli riden. Att hon ska spetsa öronen och frusta för att hon är nöjd. Och vi har verkligen kommit en bra bit på vägen. Hon utstrålar så mycket positiva känslor och tycker det är så roligt att få arbeta igen och det gör också mig väldigt, väldigt glad.

Jag älskar denna häst, alltså verkligen. Och när hon väljer att sänka huvudet och lägga det i min famn i stället för mammas så gråter mitt hjärta några tårar. Jag får känslan av att hon känner igen mig. Att hon vet att jag bara vill henne väl och att jag faktiskt älskar henne. Att förlora Flex har tagit otroligt hårt på mig. För han är och kommer alltid att vara min häst här på jorden. Men Humlan fyller ut tomheten och saknaden efter honom på ett sätt jag aldrig hade kunnat tro faktiskt. Och vad jag känner för henne är också starkare än vad kunde tro. Är så evigt tacksam att hon är i en god väns ägo och att jag får äran att ha henne nu, för just nu behöver jag henne och jag vill också tro att hon behöver mig.

Nu fortsätter vi framåt med ridningen. Ökar intensiteten allt eftersom och fortsätter ösa i henne mat för att kunna bygga de muskler som krävs. Men man kan redan se lite skillnad på hennes rygg vilket gör mig glad. Hon har börjat fylla ut sina hålor vid sadelläget vilket är fantastiskt. All ridning just nu är bara lång och låg form men samtidigt se till att hon använder bakbenen rätt så hon inte hamnar på bogarna och hänger på bettet. Operation bygga överlinje pågår med andra ord för fullt, allting tar sin tid!

Och på något vis påminner hon om Flex. Vill tro att det är mer än bara färgen och bläsen. Oavsett så är det fantastiskt!

Och för er som vill se hur hon såg ut för några månader sedan -> check this out… 🙁

One thought on “Ett hål som fylls ut

  1. Måste bara fråga vart Bullen tagit vägen? 🙂 Har inte sett honom på ett tag, om jag har missat något inlägg eller om han lämnats tillbaka eller vad som hänt 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.