Början till det hela – Mon Amie III

Grunden till att mamma och jag (främst mamma) började med ponnyavel en gång i tiden var för att vi köpte min allra första ponny Mon Amie III (född 96) som visade sig ha helt otroliga kvalitéer och stam. Hon är renrasig welsh efter elithingsten Glansevin Gadabout (SM Guld i dressyr & fälttävlan) ue: Carolinas Fozglove. Det visste vi inte om när vi åkte och kollade på henne åt ridskolan jag red på. Men hon blev för känslig för ridskolan så mamma köpte henne åt mig. Jag var då bara 10 och hade ridit i 1,5 år så det var egentligen mamma som utbildade och underhöll Mon Amie åt mig samtidigt som hon sedan lärde mig. Men vilken ponny! Och hon tränade upp min balans vill jag lova! Man kan inte tro det nu när hon är 22 år gammal och avelssto, men när hon var 9-10 och i topptrim då jäklar kunde hon bocka vill jag lova! Mamma har nog sett horisonten många gånger mellan mig och sadeln.

Mon Amie var en otroligt snäll häst, men samtidigt väldigt känslig och lättstressad. Att tävla utan öronen fullproppade med bomull och medicin mot magen gick inte att fundera på. Ljudkänslig som tusan. Som yngre och kanske också på grund av dåliga första tävlingserfarenheter med henne så tävlade vi nästan ingenting. Men hemma hopptränade vi banor upp till MsvB-höjd utan att blinka. Ett otroligt hopp och skulle aldrig någonsin banga för något som kom i hennes väg, det var bara att hålla i sig och hänga med. Utöver detta så rörde hon ju sig uppenbarligen som en gud också, vilket hasarbete och vilket steg! Det är galet hur mycket rörelser det finns i denna lilla ponny på dryga 126 cm.

Jag växte ur Mon Amie, fick en C-ponny och vi lånade ut Mon Amie till en vän och mamma bestämde sig för att betäcka henne 2007. 2008 tittade första fölet ut e: Veronas Bo-Gi. En maxad B-ponny vid namn Lucky Red Swallow. Året därpå föddes ”Fiffi” Half-Moon Princess, maxad C efter Jarno. Sedan reds hon igång och såldes vidare, drog på sig en skada (ej ärftlig) och sattes i avel. Köptes av en god vän till oss som själv hunnit ta ett föl och sedan fick jag låna magen på henne 2016 igen och då kom Nashville Predator till världen 2017 efter Leuns Veld’s Lord (Han har även en helsyster född 2015)

Mon Amie ser inte ut att ha nedärvt något av sitt lite stressiga sätt att ta sig an världen och inte heller sin otroliga ljudkänslighet. Utan det har blivit ett gäng otroligt trevliga, sunda ponnyer anpassade till duktiga barn. Ett helt fantastiskt sto att påbörja sin lilla ridponnyavel på med andra ord. Dessvärre har vi sålt alla våra 3 ston vi fått (Fiffi fick föl e: DGR Metall 2013) och har bara Nashville Predator kvar idag. Men vilken liten guldklimp till ponny hon har varit, både för mig som yngre men senare även i aveln! Hon är verkligen helt fantastisk!


Mon Amie med sitt första föl e: Veronas Bo-Gi hos oss.

Mon Amie och jag efter ett ridläger 2004.


4 i en LD vintern 2005?

2 thoughts on “Början till det hela – Mon Amie III

  1. Liiite synd att ni lyckades med konststycket att sälja alla stofölen, och stå kvar med ett hingstföl 😉 för modern verkar ju onekligen vara en fantastiskt fin avelsindivid. Men sådär är det ju, man har liksom inte alla korten på hand. Kanske du kan – trots allt – satsa en del på Nashville, även hingstar kan ju faktiskt 🙂 ha sin plats i aveln, om man säger så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.