Introducering & tankar av/vid löshoppning

Efter en fråga om löshoppning så tänkte jag dela med mig av lite tankar och funderingar kring detta. Idag ska unghingstarna få åka iväg och skutta lite för första gången och de kommer säkert tycka att det är lite konstigt och läbbigt.

Det viktigaste att tänka på är att det aldrig någonsin ska bli för svårt för hästen. Löshoppning handlar inte om att höja upp så mycket man kan och pressa hästen att hoppa högre än vad den egentligen klarar av, löshoppningen handlar om att börja smått och bygga upp en stabil grund. Kanske blir det så idag att hingstarna bara skuttar över bommar första gången och att vi inte ens lägger upp det till ett hinder, det ska verkligen vara ett lekfyllt moment i början där de ska få känna sig världsbäst! Sedan bygger man sakta, sakta vidare på detta men att höja upp för mycket och för tidigt kommer bara att förstöra mer än vad det faktiskt hjälper.

När man introducerar serier eller flera hinder i följ är mitt tips att alltid börja med att introducera hindret som kommer sist. Sedan tar man det som kommer före i stället för att göra tvärtom, så slipper hästen få en chock när det kommer ett nytt hinder på slutet varje gång. Sedan börjar man med bommar på marken och så får man kanske hålla sig till det tills hästen har framåtbjudning och gör det den blir tillbedd att göra. Därefter kan man höja upp.

Jag använder mig gärna av markbommar precis vid hindret för att märka ut en mer optimal avsprångspunkt, jag använder mig också av markbommar innan hinder för taxering och ibland också även efter eller emellan. Hoppar hästen snett kan man lägga bommar på marken för att korrigera detta. Generellt sett så försöker jag göra det så lätt och enkelt som möjligt med olika justeringar beroende på häst. Men det viktigaste är framåtbjudning och eget framåttänk. Sedan får man fixa med markbommar, avstånd och så vidare så att det passar hästen och målet man har.

– Har man en häst som gärna bränner iväg och hoppar på fart så kanske man inte ska länga ut för att den ska få plats utan då kanske man ska låta avståndet vara så att den får lära sig att backa av och hoppa ordentligt. Då kan bommar på marken mellan hindren också vara en god idé för att hjälpa hästen att få tänka till själv och backa av.

– Stigsprång går fetbort hos mig, anser inte att det ger någonting alls. I stället är det parallelloxrar, gärna breda, som gäller så att hästarna verkligen får hoppa igenom kroppen och komma upp med ryggen och utveckla språnget.

Hur många hinder man har beror väl också lite på. SWB’s treårstest och annat har ett system och sedan är det ett annat system på ponny om jag inte missförstått allting helt. Så mina 3-åringar nu som ska förberedas inför 3-års introduceras självklart på det system som sedan gäller på uppvisning!

Sedan när hästarna är lite mer vana och jag kanske höjt upp lite så får de alltid hoppa ett sista språng som är mycket lägre igen allt för att avsluta hoppningen så enkelt som det bara går med självförtroendet i topp. Det handlar om att bygga upp hästen, ge den självförtroende och visa vägen på ett sunt sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.