12 146

12 146. Det är numret på detta inlägg. Detta inlägg är nummer 12 146 på denna blogg.

I sommar har denna bloggen varit en del av mitt liv i hela 10 år! Och det senaste året har ni ju märkt att uppdateringen dalat mer och mer och det har verkligen varit i perioder om än mest korta. Jag älskar ju egentligen detta. Att föreviga ögonblick, att kunna gå tillbaka och minnas, att knappa på tangenterna och att få uttrycka mig i bild och skrift, det är något speciellt med det. För mig är det i alla fall det. Och nu börjar jag inse att jag för första gången i livet går in i en period som inte kommer att innehålla speciellt mycket häst då Showman är till salu och Nasse bara är drygt 2 år. Så för att slippa lägga ner detta verk som jag filat på i 10 år så tänker jag mig helt enkelt att det får ändra inriktning. Det har alltid varit häst här, i princip enbart häst med små, små inputs av mitt vardagliga liv men förutom det bara häst, hästlukt, hästhår och allt därtill.

Ni hängde med på resan med Chaboukie, från början till slutet. Och slut tog det för exakt 8 år och 3 dagar sedan. Och jag meddelade här direkt. Och jag skrev väldigt mycket om det. Och tänk att det redan har hunnit passera 8 år… Förutom Chaboukie så har det varit våra uppfödningar – Svalan, Fiffi, Winnie. Tillridningshästar som Edvin och Mika. Scapaschabrak i alla dess möjliga färger. Liam, vår nakenhund som kom till oss 2009 och som idag är 10 år gammal. Omdiskuterade ridtights med JW’s logga på. Pannbandsförsäljning och tillverkning. Bulgarien med alla dess äventyr. Tyskland med sina. Hästjobb i Sverige. Medgångar och motgångar. Outfits i massor. Limegröna tretornstövlar. Mässor i Göteborg. Och allt annat däremellan.

Men nu tänker jag att jag tar klivet vidare. Det blir häst. Vardag. Kanske lite mer personliga saker. Mer blandat. Och jag hoppas att åtminstone en del av er vill fortsätta hänga med mig på denna nya resa. Planerna med Nasse består dock, han ska ridas in i höst och visas på hingstvisning till våren och därefter bli min alldeles egna tävlingsponny. Och till nästa sommar kanske även Wille som efter mycket om och men har börjat bli ridbar.

Så bloggen och instagram övergår helt enkelt i denna nya förklädnad som vardaglig blogg/kalla det vad du vill och jag hoppas ni vill hänga med på den nya resan!

Och en sista grej. En fråga till er som troget fortfarande följer. Ta er gärna tid att svara!

Vad är ett starkaste minne av mig? Eller av denna blogg och allt jag delat med mig av? Vad tänker ni på när ni hör Johanna Grant?

18 thoughts on “12 146

  1. Åh! Tänk ändå att du bloggat så länge. Jag har hängt med sedan chaboukie-tiden, och minns till exempel när du berättade om att du hade köpt Flex. Bulgarien-tiden tyckte jag också var en rolig tid i bloggen!

    Jag kommer med glädje fortsätta följa bloggen, jag tror att den kommer vara jättebra även med ett större vardags-fokus 🙂

    1. Hej och vad roligt att du kommer att fortsätta följa bloggen! Det gläder mig. Kom gärna med önskemål om det är något speciellt du hade velat se eller höra om!

      Kram
      Johanna

  2. Jag tror inte att det är en speciell händelse, bara att jag vet att du aldrig ger upp. Oj vad du har kämpat Johanna. Du borde ge dig en klapp på axeln, för du har i alla fall inspirerat mig till att aldrig ge upp.

    1. Tack, tack, tack för din fina kommentar! Den värmer ordentligt ska du veta. Och kommentarer som dessa får mig att vilja dela med mig ännu mer av sånt och leva upp till den människan! Tack för att du fortsätter hänga med på resan, känner igen din mail, vet du hängt med ett tag!

      Kram
      Johanna

  3. Jag tänker på Flex som verkade vara en så otroligt speciell individ och på alla outfits som du la upp på bloggen. När jag började följa dig var jag ridskoleryttare och tyckte det verkade så häftigt med tävlingslivet som du höll på med. Sedan tyckte jag även att det var väldigt intressant att läsa om tiden i Bulgarien eftersom jag samtidigt följde Amandas blogg och på så sätt fick en spännande inblick i en hästverksamhet i ett annat land:).

    1. Hej! Tack för din kommentar och kul att du vill fortsätta hänga med här på bloggen! Ja det har varit många turer med flyttar och hästar och den tiden känns som en helt annan livstid numera konstigt nog!

      Kram
      Johanna

  4. Flex, en tjej som har kämpat i ur och skur för de drömmar hon haft! Inte varit rädd för att prova även om hon fallit hårt ibland!
    En stark tjej som peppar andra 😍
    Det är fantastiskt att följa dig!
    Keep going 👌😀

    1. Tack så hjärtligt för din fina kommentar den värmer verkligen och ger mig ännu mer motivation till att fortsätta och leva upp till den versionen av mig själv. Kul att du vill fortsätta hänga med på min livsresa!

      Kram
      Johanna

  5. Jag tänker framförallt på Flex då jag började läsa din blogg när du hade haft honom i runt ett år tror jag. Han verkade vara en så otrolig individ med massa livsglädje och bus. Älskade att läsa om era framsteg och blev även väldigt inspirerad av dig och ditt sätt att tänka. Det ska bli kul att fortsätta följa dig även i vardagen 🙂

    1. Hej! Ja han var sannerligen väldigt speciell för mig den där hästen. Tack för dina fina ord och kul du vill fortsätta följa min resa genom livet!

      Kram
      Johanna

  6. Flex! Började följa din blogg i samband med jobbet i Bulgarien, och följt till och från sedan dess 🙂

  7. Jag tycker det är så himla charmigt och gulligt när du kallar dig Johanna Klant istället för Grant ibland =)
    Sedan är det alltid kul att följa unghästarna!

    1. Hej! Hahaha ja det är ett gammalt namn det där numera som introducerades redan på högstadiet och som använts flitigt och med all rätt sedan dess 😉
      Ja unghästar är alltid roligt, sedan blir det mycket fokus på Nasse till hösten och framförallt nästa år och framåt!

      Kram
      Johanna

  8. Jag tänker mest på Chaboukie och Flex. Men på senare år unghästarna, så himla spännande att följa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.