Livet har sin gång…

Idag går mitt hjärta i tusen bitar, eller egentligen redan i går kväll när jag fick köra förbi mamma och säga hejdå en sista gång till vår högt älskade nakenhund Liam som idag tyvärr måste få somna in pga smärtor efter en skada som uppstod för många, många år sedan men som sedan blivit ännu värre och ”återfallen” ännu tätare den senaste tiden. Och hur mycket man än vill skjuta fram det för sin egen skull, för att få lite mer tid, så finns det ändå en gräns. Detta känns åtminstone värdigt. Innan har det fungerat, nu går det inte mer. Men aj vad ont det gör och jag har haft ångest inför denna dagen i så, så många år för den glädje, lycka, kärlek och alla de skratt han har skänkt oss är något jag värderar och har värderat så otroligt högt i mitt liv. Som jag har älskat denna lilla hund, mer än någonting annat. Det är verkligen en familjemedlem med en otroligt härlig och charmig personlighet. Usch nej, idag rinner tårarna. Hade det inte varit för att vi även har vår andra hund Gosh så hade det gjort ännu mer ont. Det känns liksom inte verkligt.

Det enda som gör detta lite lättare är vetskapen om att det är så här livet fungerar. Livets gång. Ett liv släcks – ett annat liv tänds. Och att säga hejdå till en bästa vän blir inte lättare bara för att man skjuter fram det en vecka, en månad eller ett år. Det är fortfarande lika jobbigt så någon gång måste det bli gjort. Lilla, lilla högt älskade hund vad vi kommer att sakna dig <3

Liam kom till oss sommaren 2009, bara någon månad innan jag startade denna blogg och han har varit en så stor del av vårt liv. Alltid varit med överallt! I stallet, på tävlingar, när vi flängt runt med hästarna överallt och jag minns att jag saknade honom så det verkligen värkte i hjärtat när jag bodde utomlands och jag var så rädd att jag inte skulle hinna spendera så mycket tid med honom som jag velat. Men det har jag fått, det är bara så tragiskt att du aldrig kommer få träffa vår nya lilla familjemedlem som är på gång <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.