Fredag

Tacksamheten över att jag återigen får välja ett hem till Winnie är svår att förklara. Jag minns hur jag idiotgrät den där natten när Winnie klockan 03.00 laddades på lastbilen och började sin resa mot Belgien. Det hade inte spelat någon roll om hon åkte till grannsamhället såklart, det är ändå något med att sälja sin egenuppfödda och egenutbildade ponny. Ångesten är återigen påtaglig nu när försäljning närmar sig och även om jag vet att hon kommer få ett fantastiskt hem så är det ändå jobbigt. Men det går över. Att sälja Showman var jobbigt på sitt sätt, men att sälja sin egen uppfödning är något helt annat. Jag hade själv haft chansen att köpa tillbaka henne om jag velat, men i min livssituation så går det inte och hon ska ju ha en liten pilot som kan glädjas av hennes fantastiska personlighet och kapacitet. Så oavsett hur bra det känns och hur bra man vet att det kommer bli så tar det ju självklart alltid emot lite grann.


Jag går in i vecka 26 nu till helgen och även om ridningen fungerar väldigt bra och det känns som att jag hade kunnat hålla igång ett bra tag till så ska det ändå bli skönt att kunna ta det lugnt, bara ha 1 häst att ta hand om och inga måsten på ridning och träning. Nasse ska tränas, men det är först och främst från marken och inte så ofta som Winnie behöver att gå. Och han kommer ha total viloperiod över jul, nyår och första tid med bebis innan han sätts igång och finslipas inför avelsvärdering i mars. Innan dess blir det mer intensivt med galoppjobb och löshoppning för hans del. Man kan aldrig vara tillräckligt förberedd 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.