Nasse – no. 1

Man ska verkligen passa sig för vad man döper sin häst till, i detta fall tänker jag på Nasse (Nasse = gris). Han är så fruktansvärt grisig av sig i boxen, dels att han rör runt som ett yrväder och kissar exakt öööverallt men även när han äter sitt kraftfoder så har han ett bordsskick jag sällan skådat. Igår mockade jag ur hans box som var riktigt vidrig, sedan fick den torka över natten och så fick han ärva Winnies spånpellets. Var så mysigt att skyffla in den i hans box, göra rent och fint, klippa hans man och svans, borsta, fixa i ordning en ny grimma och grimskaft och sedan släppa in i nybäddade lakan. Det är verkligen en viss känsla det där. Tänk att han, den lille rackaren som alltid varit för liten för allt nu ska bli nummer 1 (eller ja, snart 2 😉) i livet. Åtminstone nummer 1 i stallet för mig. Det kommer han att gilla, så otroligt trevlig och tacksam fortfarande. Han går i hage bredvid ston, han kan lukta på ston osv. Klart han hingstar till sig lite men han går aldrig över gränsen och det är precis där jag vill hålla honom. Det ska vara naturligt och vardag att ha ston omkring sig och han ska trots det veta hur man beter sig. Nu ska vi bara trycka i honom någon raketmat så han växer ett par centimeter till också!

Tänk om han bara hade fått behålla den färgen han hade när han väl släppte fölpälsen. Det hade ju varit makalöst roligt. Nu är han väldigt fin ändå, roligaste färgen av de fölisrana vi haft med mammas bläs och vita strumpor och en massa, massa stickelhår! I vinter ska han klippas för första gången och det ser jag fram emot. ÄNTLIGEN ska det bli riktig ponny av honom och jag ska få ro i själen för det är makalöst vad lurvig han blir.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.