Svar på frågestund

Här kommer alla svaren, har ni fler följdfrågor efter mina svar så är det bara att kommentera så svarar jag i kommentarsfältet!


Hur känns det att bli ung mamma?
Ung mamma vet jag inte om jag skulle kalla mig. Allt från att man är 16-22/23 år tycker jag räknas som ung mamma men det kanske är en personlig uppfattning. Jag känner mig väl i normalålder eller strax under möjligtvis, men ung vet jag inte hehe.

Var graviditeten planerad?
Nej den var inte planerad.

Vad längtar du mest efter när Lillan är här?
Bra fråga. Jag vet nog inte just nu. Det livet känns så avlägset på något vis och jag har ännu svårt att koppla att livet kommer att ändras på sig så mycket med allt vad det innebär. Så jag kan nog tyvärr inte svara på denna fråga även om den är bra.

Hur ska ni göra med föräldradagar?
Inget vi har diskuterat speciellt mycket kring ännu. Men jag kan tänka mig att jag kommer att ta flest och mest föräldradagar, särskilt första året. Och sedan när hon är lite äldre så tar H ut de han måste ta ut åtminstone.

Hur känner H inför allt med förlossning och graviditet?
Han känner nog inget speciellt kring förlossningen, han tänker väl som jag att det blir bra och att allting löser sig haha.

Hade ni planerat att bli gravida eller ”hände” det bara? Jag tycker det är svårt att känna när det är ”dags” att försöka bli gravida… det är ju ändå ett stort beslut som för med sig ansvar liksom. Men jag överanalyserar säkert det som vanlig !
Ja i detta fall så hände det verkligen bara. Vi har inte ens pratat om att skaffa barn och särskilt inte inom det närmsta. Det kändes på något vis SÅÅÅ fel i tiden när vi fick reda på det men jag kunde inte förmå mig att göra något annat än fullfölja det hela då det verkligen starkt kändes som att det fanns en mening med allt på samma gång. Som många ofta säger – Vissa saker kan man inte planera men jag vill redan nu våga påstå att hur fel läget än känns och hur fel i tiden saker känns så vill jag tro att allting faller sig naturligt med tiden och att det blir bra till slut ändå. Tur man har nästan 9 månader på sig att förbereda sig mentalt kanske… hehe.

Hur känns det med allt som komma skall? Har du greppar vad som faktiskt kommer att ske?
Nej jag har verkligen inte greppat vad som komma skall. Jag känner mig verkligen helt likgiltig fortfarande haha. Kan dock längta efter förlossningen och allt lite då och då sedan en vecka tillbaka men jag vet liksom inte vad jag egentligen längtar efter känns det som. Men jag är helt övertygad om att det faller sig naturligt sen med tiden.

Jag väntar också mitt första barn. Hur känner du inför förlossning? Hur förbereder du dig?
Jag är faktiskt riktigt taggad och ser fram emot förlossningen. Känner mig lugn, förberedd och avslappnad inför det som komma skall. Hade jag ju aldrig för något i livet trott för ett eller flera år sedan när bara tanken på att behöva föda ett barn gav mig fullständig panik. Jag tror det är viktigt att våga lita på och känna tillit till sin kropp som faktiskt är skapt att kunna klara av att föda barn. Det är en så naturlig process och del av oss och ju mer man stressar upp sig, känner sig rädd och spänner sig desto värre tror jag det blir. Så att i stället luta sig tillbaka, förbereda sig både kunskapsmässigt och mentalt, känna sig avslappnad och känna tilltro till kroppen och naturen tror jag är jätteviktigt för en bra upplevelse. Sedan kan allt alltid hända ändå, men jag vill tro att allting oavsett blir bättre om vi bara vågar lita på oss själva och att vi är skapta för detta. Tänk så många som har gjort detta innan oss och som kommer föda efter oss.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.