En kropp i förändring

Jag har aldrig haft några direkta komplex över min kropp, har varken brytt mig på ena eller andra hållet trots mina ojämnheter, att jag haltar med mera och trodde inte jag skulle tycka det var jobbigt med gravidmage heller i början. När jag blev gravid så såg jag fram emot att få en liten babykula men ju mer tiden har gått desto jobbigare har det känts. Förmodligen på grund av att jag väldigt mycket ogillar uppmärksamhet och jag tycker det på något vis är så konstigt att andra, utomstående människor som man knappt känner ska sitta och kommentera ens kropp och mage hela tiden… Jag tycker det är så fel på något vis. Jag har nog varit ganska så liten under min graviditet och för min del så har det varit skönt för det har också dragit till sig mindre uppmärksamhet samt varit ”lättare att dölja”.

Det är först nu, de senaste 1-2 veckorna (alltså från graviditetsvecka 31-32) som jag faktiskt börjar känna mig bekväm i att gå runt och vara gravid och ha en mage som syns. Kan också vara för att nu vet alla i min närhet om det, kollegor, barnen och deras föräldrar med mera och den period när alla uppmärksammar det och ska prata om det är förbi. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte men nu börjar det kännas bättre i alla fall. Sedan har jag ju aldrig gillat att gå i tighta kläder, gravid som icke gravid så det gör jag väl i princip fortfarande inte utan jag glider omkring i mina stora hoodies och stickade tröjor. 80% av garderoben passar ju inte längre så man får helt enkelt tvätta mycket och ha på sig det som är skönt just nu, för så kul är det inte att köpa en massa nya kläder som ändå bara passar i 1,5-2 månader till vill jag lova.

Men om vi återgår till detta att gravidmagar ska kommenteras hela tiden så förstår jag fortfarande inte grejen. ”Nu börjar man minsann se din mage!” – Eh ja det borde man göra eftersom jag är i vecka 30 (?!?). Nej, det där förstår jag mig inte riktigt på. Som tur är har jag inte blivit speciellt utsatt av kommentarer, säkert mycket för att jag har dolt det och det inte syns så mycket. Men när man läser om vad folk får höra och utstå så känner jag bara att om jag hade fått höra det så hade jag blivit mäkta irriterad och arg till slut. Förstår verkligen inte varför mage och storlek måste kommenteras och pratas om, är det inte bättre att fråga hur någon mår och hur det känns i stället?

3 thoughts on “En kropp i förändring

  1. Känner SÅ väl igen mig i det du skriver! Jag har dock alltid haft komplex för min kropp och ffa min mage (är lite rund). Har alltid gått i stora tröjor och därför har det fallit sig naturligt att fortsätta med det. Har liksom du dock varit ”liten” hela graviditeten och istället fått kommentarer om det. Det syns knappt osv…Först runt v.31 började min mage synas ordentligt (är i v.34 nu) och har fått exakt samma kommentarer som du. ”Nu börjar det ju synas ordentligt”. Säger som du, jag är gravid och det är 6 veckor kvar….kanske inte så konstigt! Ogillar också skarpt uppmärksamheten vilket lett till att jag inte berättat öppet för alla på ex. arbetsplats. Kan folk inte bara låta en gravid kvinna vara?!

  2. Jag förstår hur du menar, men samtidigt tänker jag att tror du inte att de allra flesta säger det av värme och omtanke och att de genuint uppskattar att se en gravid kvinna. Jag är förvisso ingen sådan som brukar kommentera (annat om jag är nära vän till den gravida), men jag tänker att det är fint att se, och tänker ofta att det är fantastiskt vad en kropp är ämnad att kunna klara av!!!! Men jag har full förståelse för att det kan kännas jobbigt, självklart. Men försök se det som att de säger det av helt rätt anledningar och att de tycker det är fint.

    Sen måste jag fråga: haltar du?! Och enda anledningen att jag frågar är att det gör nämligen jag själv också (annars hade jag faktiskt inte ställt den frågan!).

    Därför vill jag ställa en följdfråga, upplever du att när folk (vilt främmande folk på byn alltså) ser att du haltar, bara ställer alla möjliga konstiga och ännu konstigare frågor om det???

    Till skillnad från när folk kommenterar gravidmagar, så tycker jag att folk, när de kommenterar en hälta, inte gör det med ett uns omtanke eller så. Snarare känns många smått oförskämda, och ja jag erkänner att mina svar inte alltid blivit så trevliga i sådana situationer. Hur upplever du det, om du nu känner igen dig?

    Ha det fint!

  3. Känner igen mig till 100%!!
    Lika självklart som man inte kommenterar en ”ogravid” kommenterar man en gravid. Man ska f*n inte kommentera någons kropp oavsett om man är gravid eller inte!
    Jag har ett fysiskt jobb så jag var väldigt tacksam över att få gå hem redan i vecka 32. Sååå trött på kunders och kollegors kommentarer. Mina sista 8 veckor av graviditeten stängde jag in mig i hemmet, ville inte träffa någon. Just pga att jag var så extremt trött på alla kommentarer. Tydligen hade jag SÅÅ liten mage enligt alla. Jahopp? ut kom en tjej på 4,5kg. Idag går det inte träffa någon utan att dom ska kommentera hennes utseende !?!? Vem är hon lik? hon har pappas mun och mammas ögon va?
    inte fan vet jag. Hon ser ut som hon gör och hon är helt perfekt! Spela roll vem hon är lik. Haha så trött på människor! så otaggad på en till graviditet… även om våran dröm är 2 barn så var det min värsta psykiska tid i livet. Jag ville bara få gå i min bubbla, längta, fixa & dona, utan att behöva gråta mig till sömns för att alla påpekar min lilla mage, som om det vore nått fel med min bebis..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.