Avstå tidigt UL, KUB-test mm

Gjorde du något tidigt UL eller väntade du till i vecka 18-19? Var du aldrig rädd för missfall? Jag har flera runt mig där fostret dött i ca v 6 men missfallet inte startar förrän vid v 14 så dom trott att dom var gravid. Jag är så otroligt rädd för det själv.

Hej! Jag valde att avstå det tidigare ultraljudet som man dessutom kan kombinera med ett blodprov och därmed göra ett så kallat KUB-test där man kollar efter sannolikheten för kromosomförändringar hos fostret.

Anledningen till att jag valde att avstå är flera och skiljer sig kanske från mängden. Men jag skiljer mig nog från mängden gällande mycket och jag tycker det är viktigt att man får göra det och att man får göra det som känns bäst för en själv utifrån den forskning man väljer att läsa och ta till sig av. Jag tror ju och hoppas att alla gör val utifrån vad de själva tror är bäst för sig och sina barn, sedan att de valen är helt olika från individ till individ får alla helt enkelt lära sig att respektera. Mitt allra bästa råd när man är gravid är att börja läsa på ordentligt och då inte bara från ena sidan av myntet utan även också det andra. Finns massvis med information, forskning och vetenskap som det sällan pratas högt om men som är lätt att klicka sig fram till på t.ex google.

– Dels så valde jag att avstå för att jag inte ville göra fler ultraljud än vad jag tyckte kändes nödvändigt. Hos strålsäkerhetsmyndigheten kan man läsa ”Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar gravida att endast genomgå ultraljudsundersökningar när det finns ett medicinskt syfte. Nyttan med undersökningen ska vara större än risken för skadliga effekter. […] Dessutom har epidemiologiska studier visat att det finns risk för neurologisk påverkan hos foster som exponeras för ultraljud. Därför ska metoden enbart användas i medicinskt syfte.”

Vill man då använda ultraljud för ett KUB-test för att man känner att det känns tryggt att göra så är ju det en sak. Men att jag skulle göra ett ultraljud bara för att jag kanske fick chansen att se fostret kändes för mig inte rätt då jag inte vill exponera mitt foster för mer än nödvändigt.

– Sedan så valde jag ju även att avstå hela KUB-testet och därmed inte ta reda på om det fanns någon sannolikhet för kromosomförändringar (Downs syndrom t.ex…). Jag var väldigt kluven inför detta beslut och det kändes som att jag inte hade så länge på mig att tänka. Men jag började läsa på om hur man gick till väga, vad de gjorde om man hade hög sannolikhet, människors egna erfarenheter av detta, hur vida resultaten stämde med mera och kom väl fram till att jag ville avstå. Om än fortfarande lite osäker men idag när jag hunnit både läsa mer och ta in det mer så är jag 100% på att det var rätt beslut för mig.

Anledningen till att jag tycker det kändes rätt för mig är för att man bedöms på en sannolikhetsskala. Till exempel så kan man få en sannolikhet på 1 av 10, en av 100 eller 1 av 20000. Och för mig säger det absolut inte någonting. Får man en hög sannolikhet går man vidare och gör ytterligare prover/tester som kan leda till missfall men egentligen är det inte ens säkert att den har några förändringar. Eller så kan man få en låg sannolikhet, gå omkring och känna sig lättad och sedan faktiskt ändå få ett barn med förändringar. Eller så kan man få en hög/låg/mitt emellan sannolikhet för kromosomförändringar och så ska man gå runt och oroa sig i flera månader innan barnet kommer och man faktiskt får veta. Och att gå runt och bära på den stressen/oron tror jag knappast gynnar varken mamman eller fostret. Så när jag slog samman allt jag läst på, kände in min egna magkänsla och vad som kändes rätt för mig så insåg jag att jag verkligen inte tyckte att det var värt att gå igenom. För alla utfall kändes fel.

Så här resonerade jag. Och som ytterligare svar på din fråga. Nej jag har aldrig varit orolig för missfall. Dock har jag ändå känt någon typ av lättnad efter att man passerat vecka 13-14 samt nu när man närmar sig slutet och bebis kan komma när som helst utan några större komplikationer. Men orolig har jag aldrig varit. Jag har känt mig väldigt lugn och trygg med detta. Magkänslan har hela tiden sagt att det är meningen och att det kommer att gå bra och den har jag lärt mig att lita på. Och någonstans där inne så tror jag också på att naturen har en del med i spelet, vilka som överlever och vilka som inte gör det av olika skäl. Hade jag fått flera missfall och verkligen längtade efter barn utan att kunna få detta så hade jag dock gått till grunden med problemet och träffat någon som är specialiserad på området gällande kost, kosttillskott och mycket sådant som jag tror spelar jättejättestor roll. Men det är inget jag kommer gå in på idag. Blev nog långt ändå detta, hehe. Men gjorde ett vanligt rutinultraljud i vecka 19-20 för att kolla ungefärlig storlek, få ett uppskattat BF-datum och sånt.

One thought on “Avstå tidigt UL, KUB-test mm

  1. Måste bara säga att jag mår så himla bra av att läsa din blogg Johanna. Du är sådan otroligt god och jordnära person, som sprider så mycket glädje och lugn i dina texter. Jag som aldrig tänkt att jag ska ha barn blir ju till och med sugen av alla mysiga inlägg. Tror och vet att du kommer bli en toppenmamma och önskar dig all lycka till<3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.