Graviddagbok – Vecka 40 (39+2)

Här lyser jag med min frånvaro. Varenda uns av energi har gått åt till att orka beställa frakt och packa in paket. Det är inte alls så jobbigt som det låter egentligen, men när man helst ligger i sängen och sover hela tiden så är det tufft nog vissa dagar. Jag mår i alla fall fortsatt bra. Var på vanlig rutinkontroll hos min barnmorska förra torsdagen och allt såg i vanlig ordning väldigt fint ut. Måttet på magen följer kurvan exakt, hon är fixerad (sedan ett tag tillbaka nu) och mitt blodtryck såg fint ut.

Hade också väldigt mycket sammandragningar den torsdagen och nog även dagen innan. På kvällen övergick dem till att bli ännu mer intensiva och till och med så att det gjorde ont. Till att sedan poff försvinna och sedan har det inte varit något. Inget mig emot, men man blir ju så himla nyfiken på allt när det väl känns som att det ska sätta igång även om det var falsklarm. Jag är ju mest nyfiken på hur detta kommer kännas, vara och te sig.

Jag vilar i alla fall för fullt. Är inte ens i stallet nu då jag har världens bästa mamma som fixar. En hel del sammandragningar emellanåt, ett humör som svajar något makalöst vissa dagar men annars bra. Bara trött.

Graviddagbok – Vecka 40 (39+4)

Orkar man inte skriva klart inlägget så får man helt enkelt fortsätta nu, 2 dagar senare. Mår fortsatt likadant, trött och humöret är svajigt. Lite sammandragningar då och då, lite ont i magen då och då men inget mer än så. Jag räknar dagar och timmar till det nya året kickar in och håller alla tummar att hon vill bo i min mage tills dess åtminstone!

Så vi får väl helt enkelt se om det blir fler uppdateringar nu innan vi blir föräldrar här hemma. Bara 3 dagar till BF men jag är fortfarande okej med att gå runt och vara gravid förutom att jag inte har några kläder som passar och har vägrat att köpa fler gravidkläder lääänge nu. Så längtar tills jag kan börja använda mina vanliga igen och kanske få unna mig något nytt och fint!

One thought on “Graviddagbok – Vecka 40 (39+2)

  1. Sista dagarnas väntan är speciell. På sätt och vis vill man bara ”ha det gjort” och jag förstår nyfikenheten i hur det kommer vara och kännas. 🙂 Det är så himla olika från person till person, så såhär i efterhand tycker jag själv att det inte spelade någon roll vad jag läst eller hört innan. Det var bara att behålla målbilden – barnet ska ut – och då är det onda över! 😉

    Själv fick jag ”stå ut” i 36 timmar innan man ändå beslutade för akut kejsarsnitt pga. att hjärtljuden började bli ansträngda för min lille pojke. ♥

    Lycka till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.