Vi är starkare än vi tror

Med facit i hand finns det ingenting med denna graviditet och förlossning som jag hade velat förändra. Allting har verkligen flutit på så lätt så lätt. Inga krämpor, ingen oro, ingen ångest… ingenting. Jag har bara känt mig så otroligt lugn, harmonisk och stark inför detta. Har verkligen gått långt inom mig själv och hittat någon form av urkraft och tro på mig och den kvinnliga kroppen. Jag ville ju ha min förlossning helt naturlig, utan smärtlindring och utan onödiga ingrepp då jag är helt övertygad om att kvinnokroppen klarar av att föda barn naturligt då det är det vi är gjorda för. Och enligt vad jag tror så tror jag att en förlossning blir värre, mer intensiv och mer smärtsam om man går in och stör för mycket med preparat, smärtlindring samt om man är väldigt spänd, nervös och oroligt inför sin förlossning. Men det är min tro. Med det sagt menar jag inte att medicin, preparat och smärtlindring alltid är dåligt. Men jag tror på att tro på sig själv, hitta ett lugn och ett fokus. Och det gjorde jag på ett sätt jag inte ens trodde var möjligt. Och min första upplevelse av min förlossning var – Gör det inte mer ont? För jag trodde det. Att det skulle göra döende ont, men det gjorde det inte. Och jag vill tro att det är starkt sammankopplat med min tro på min kropp, på mig själv, på min förmåga att föda barn och min avslappnade och lugna inställning till allt som komma skulle.

Så nej. Med facit i hand flöt allting precis som jag ville. Det gjorde ont. Ont så in i tusan, men jag trodde ändå där och då att det skulle vara värre. Och det är verkligen precis som alla säger, så fort ungen är ute så gör ingenting ont längre. Så var det verkligen. En grad 2-bristning kändes inte, det ont i ryggen jag fick av mitt eviga krystande kändes inte längre. Smärtan försvinner verkligen i samma sekund och i mitt fall byttes den ut mot total förvirring. Helt plötsligt hade jag ett barn på mitt bröst. Mitt barn. Vårt barn. Och H förmodligen lika förvånad han. Ingen hade fattat. Fast hon var där hade jag i princip inte förstått det. Och trots att jag hade en smärtfri graviditet och en fantastisk förlossning så var/är det inte min grej att vara gravid och föda barn. Det är på något vis häftigt att ha upplevt det men nu i efterhand är det som att min tro är slut. Ingen graviditet och förlossning kommer någonsin kunna toppa detta på något vis, för denna får så många guldstjärnor. Och läkaren kollade storögt på mig när jag gav hela upplevelsen en 9a av 10 när det var dags att åka hem. Men så kände jag. Jag blev respekterad, mina beslut blev respekterade, jag fick fantastisk stöttning och hjälp, jag fick det som jag ville ha det. Stort, stort tack till förlossningen i Ystad. De är verkligen något extra efter allt jag både läst innan och nu även fått erfara själv.

Och vi kvinnor… Vi är så mycket starkare än vi tror och när allting känns så långt borta i födandet så är vi ofta mycket, mycket närmre än vad vi tror. Glöm inte bort det. Tappa inte modet, tappa inte hoppet. Hitta den där styrkan som finns i oss alla för vi är skapta för detta så det finns ingenting att vara orolig eller nervös över. Ju mer man spänner sig och får panik, desto ondare gör det och värre blir det. Så fokus på andning och avslappning, låt kroppen följa med. Det var trots allt en otroligt häftigt upplevelse att vara med om.

One thought on “Vi är starkare än vi tror

  1. Vilken liten sötnos!
    Själv har jag fött 2 söner med narkos och inget annat. Båda kom ut på mindre än 6 timmar så kroppen kan mycket.
    Grattis till den lille.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.