Equi Secondhand

Finns mycket fina saker. Tur man lyckats hålla sig från att inte behålla allting hittills. Insett att det bästa om man ska köpa saker är att inte göra det i sin egen storlek i alla fall haha. Har behållit ett schabrak till grabbarna som jag tänkte sälja. Och så ska jag behålla 1 av 2 par ridleggings som jag köpt. Ska bra prova vilka sen när jag kommer i några överhuvudtaget. Det vill säga när inte hela jag är dels uppsvullen men också inte höggravid haha.

Uppdatering: Wille!

Mer om Wille har jag förstått att vissa av er är nyfikna på. Han syns ju sällan här just på grund av att det är mamma som rider honom till vardags. Träningen flyter på som vanligt, han fungerar som en vanlig ridhäst hemma just nu och det har verkligen hänt massvis med honom. Men det har tagit fruktansvärt mycket tid och engagemang, om folk bara visste. Men mamma älskar ju denna häst och har varit otroligt tålmodig med honom. Han måste verkligen få den tid han behöver och även om han fyller 7 nu efter nyår så är han ju fortfarande låångt efter i sin utbildning både på grund av att han blev sent utbildad med också just för att han kräver all denna extra tid.

Nu har vi i alla fall hittat en ryttare som hoppar honom och de trivs superbra tillsammans. Känns verkligen så roligt. Han blir ju spänd i början med nya ryttare, men nu börjar han lära känna sin Ebba och det ser verkligen trevligt ut. Hon rider honom sådär okomplicerat och avslappnat som han kräver, där man liksom inte gör en affär av saker och ting. Tror det kommer bli jättebra med tiden. Jag vill ju själv kunna ta över och rida honom sen den dagen jag är i form för det och han har fått lite mer rutin för han har verkligen satt ordentliga spöken i min hjärna efter alla turer som unghäst… Så detta blir super just nu och det är roligt att följa utvecklingen!

Förhoppningsvis kan han få komma ut och debutera på tävlingsbanan till våren också. Känner jag honom rätt så lär han vara som en fiolsträng och man kommer verkligen få ta det sakta och i hans takt. Men någonstans får man ju börja. Han får åtminstone inte sånna idiotryck längre som han fick förr i tiden, det har mamma tränat bort med blod, svett, tårar samt någon avramling men framför allt mod! Så det ska bli spännande att fortsätta se hans utveckling framöver och stå på backen!

Tisdag, illamående och hoppträning!

Hej trimester 1 igen och ett illamående som är sådär roligt. Aptiten bortblåst och illamåendet tillbaka. Igår när jag skulle sova så låg jag i 1,5-2h med illamående innan det gick över. Illamående är en hemsk känsla tycker jag, en av flera anledningar till att jag sällan dricker alkohol för att vara bakis kan vara bland det värsta jag vet… Men i alla fall. 18 dagar till BF idag och igår hade jag massa sammandragningar igen och även väldigt ont i magen på morgonen en period. Samt superduperjättetrött. Idag känner jag mig mer som människa igen vilket är skönt, men så fort det blir eftermiddag och kväll så känner man sig tung och rastlös i kroppen igen. Solen skiner i alla fall så jag ska passa på att ta lite frisk luft i samband med att Wille ska tränas nu igen. Kameran är med och jag får smycka ut honom i mina grejer så jag är mer än nöjd över förmiddagens händelse. Sedan blir det sängläge kan jag tänka mig, det behövs nu och det är så skönt att kunna vila och bara fokusera på sig själv en stund nu!

Ännu ett superfint set som ska säljas. Hade jag inte själv redan haft ett i exakt samma färger från Equiline så hade jag lätt behållt detta. En av de finaste färgkombinationerna there is tycker jag! ES har väldigt snygga schabrak, men jag har varken ridbar häst eller är ridbar själv så får man helt enkelt sälja av, man kan inte behåll allt själv. Blev dock fruktansvärt förtjust i Grand Slam-skydden som nu är sålda. Hade ändå behövt i storlek M så det kvittar, men i början tyckte jag de var supertråkiga. Aldrig gillat Ventoskydden speciellt mycket. Men ju mer jag kollade på dem desto mer kär blev jag och nu är jag fast beslutsam om att jag behöver ett par som Nasse och Wille kan dela på sen, haha!

Utrustning all over the place

Det är tur att jag har lite att roa mig med från soffan/sängen när jag inte ligger och sover. Perfekt att kunna sköta från soffan med att sälja av lite saker och köpa lite andra saker. Men åh vad jag fortfarande bara vill ha en lokal att kunna vistas i dit man kan komma och prova samt ha ett ännu större utbud. Men det får helt enkelt vänta oavsett hur mycket jag vill det just nu. Men idéerna bara blir fler och fler för varje dag som går och ni vet ju när man väl satt en massa idéer i rullning och är full av motivation. Ja den där underbara känslan som infinner sig i kroppen, jobbigt när man måste bromsa sig då!

Hade jag haft en skimmel och ridit dressyr så hade jag nog behållt detta, hehe!

Gravidupdate

Igår tryckte denna lilla minimänniska som bor inuti i mig på ganska ordentligt när jag skulle sova. Ont i ryggen kom smygandes och smärtimpulserna som man kan känna när de fixerar huvudet avlöste varandra. Det gör ju ont, men det är ju bara någon millisekund som det hugger till och sedan är det bra, så absolut inget som egentligen är superjobbigt. Bara lite häftigt att känna att någonting händer… typ. I övrigt så grejar hon omkring där inne som aldrig förr och nu när det börjar bli trångt om plats så är det fruktansvärt obehagligt och påfrestande emellanåt. Även när hon hickar så är det jobbigt och obehagligt och man vill bara att det ska passera förbi.

Och på tal om något annat. mina hormonnivåer ska vi inte prata om just nu. Herregud. Glad, ledsen, arg, förväntansfull, kärleksfull, irriterad… Allt på samma gång emellanåt. Jag kan liksom gå runt och känna mig svinarg över något, börja grina över det men ändå vara glad på samma gång. Eller så pendlar det mellan allt lite hur som helst. Måste vara en fruktansvärt oförutsägbar människa just nu.

Nu ska denna människa snart krypa ner i sängen igen och det är knappt så man behöver dra för gardinerna eftersom det knappt är ljust utomhus. Magen skriker vila för den gör lite ont. I morse hade jag dessutom väldigt ont i händer och fötter. Kände mig som en vandrande vattenballong och är helt stel i lederna i fingrarna och har börjat svullna upp lite grann om fötter och allt. Spännande, haha eller.

Började julpynta så smått här hemma förra veckan. Denna hörna blev jag väldigt nöjd med. På tur står att såga massa granris och ta in men riset har legat utanför dörren i snart en vecka nu utan att jag har orkat ens kolla på det. Känner att det är dags. Ska sätta in en del i fönstren i små krukor, samt pynta lite i vardagsrummet men också i två stora fina zinkkrukor utanför ytterdörren. Vi får se om det blir något och i så fall visar jag det här!

Tung mammakropp

Alltså jag kan liksom inte sluta förundras över att det är december och redan den 6te i morgon? Jag kan liksom inte förstå hur tiden har kunnat gå så snabbt och dagarna fram till BF liksom bara rasar och jag har INGEN som helst aning om vad som väntar mig. Jag lägger verkligen inga tankar på det heller utan jag vet bara att inom några veckor kommer mitt liv att ändra på sig för alltid men jag har ingen aning om hur det kommer bli, hur jag kommer känna, vad som kommer hända mer än att jag är helt övertygad om att det kommer att bli bra. Jag står liksom fast vid tryggheten i att jag vet att saker kommer bli jättebra men jag känner ingen längtan och just nu undrar jag hur jag kommer känna då jag är ganska så nöjd med nuvarande tillvaro. Barn och familj känns liksom fortfarande som en sjukt avlägsen tanke fast den är närmre än vad jag någonsin kan föreställa mig. Herregud det ska bli så spännande att få dela med mig av mina tankar här sen en stund efter BF, när allting liksom lagt sig, blivit vardag och kanske känns lite mer självklart.

Och på tal om något helt annat – Glöm inte min Instagramsida. Dessa skydd har jag aldrig varit något större fan av men ju mer jag kollar på dem ju mer vill jag behålla dem… Hmm… Equisecondhand på instagram, glöm inte det!

Graviduppdatering

Sent i söndags kväll styrde vi bilen mot förlossningen i Ystad där jag tänkt att föda då jag kände av minskade fosterrörelser och magkänslan började trycka på att det var dags att checka läget. Väl på plats så var allting lugnt och såg hur fint ut som helst. Normalt antal rörelser och normal mängd fostervatten så ingenting att oroa sig över. Hon hade dessutom hunnit fixera huvudet helt och hållet sedan vi var hos barnmorskan ca 1,5v tidigare så det var ju trevligt. Sedan hade hon förmodligen vänt sig så hon låg med ryggen utåt längs med min mage och därmed sparkade inåt, så det kunde ju förklara att det inte kändes som vanligt. Så jag var nöjd med svaren jag fick och vi styrde bilen hemåt igen.

Sedan helgen har mitt illamående eskalerat något vansinnigt emellanåt också vilket är en mindre härlig känsla. Även magen har exploderat i storlek tycker jag och nu börjar jag verkligen, verkligen känna av den på alla sätt och vis. Även att lillan trycker nedåt. 25 dagar kvar till BF stod det nu, HERREGUD kände jag bara. Jag kan fortfarande inte greppa det och känner egentligen ingen större längtan, jag mest är på något vis. Men inte oroar jag mig för det, allting blir bra! Ska bli kul att se hur vardagen blir sen och hur man roddar allt med hästar med mera, tur jag har mamma som är delaktig i stallbiten (<3).

Denna varelse tänker jag på ofta. Usch det gör fortfarande makalöst ont i mitt hjärta av att tänka på honom.

Begagnat till bra priser!

Häromdagen fick jag en idé och mitt begär efter en egen gård att kunna förverkliga sina drömmar på blev ännu större. Jag vill ju ha gård så jag kan ha fler ponnyer hemma, utbilda, bedriva lite ridskoleverksamhet/tävlingsverksamhet för de som inte har råd med egna ponnyer till tävling med mera. Men jag vill också ha en liten lokal/utrymme till att kunna ha en second hand shop! Jag har fyndat en hel del grejer den senaste tiden, mestadels till mig och mamma och jag vet egentligen inte hur jag kom in på tanken nu men den slog mig och jag blev förundrad över att jag inte tänkt på det innan. Och eftersom att vi lever i den tid vi gör så kan man ju sköta allting elektroniskt och via luften nuförtiden (cyberspace om man vill kalla det så haha). Så jag startade upp ett Instagramkonto häromdagen som jag satte i snurr nu idag och där jag tänkte börja lägga ut begagnade saker i veckan som kommer.

Så allting kommer helt enkelt skötas via Instagram nu så får jag se hur länge jag tycker det är kul att skicka paket på löpande band haha. Ännu bättre den dagen man har en fast punkt dit folk kan komma och handla, det ser jag fram emot! Och för er som är nyfikna/intresserade och som inte redan hittat dit så heter sidan just nu – equisecondhand – då det namn jag egentligen ville ha tyvärr var upptaget. Så jag suger på karamellen ett tag till och ser om jag kan komma på något ännu bättre.

Tanken är att fokusera på bra saker med bra kvalitet av olika märken men som ändå fortfarande är i bra skick eller till och med nyskick. Mer begagnat till folket i stället för att hela tiden köpa nytt, nytt och nytt!

Tiden går fort

I morgon går vi in i vecka 37 och på måndag är det dags för besök hos barnmorskan igen. I onsdags var vi på profylaxkurs och den kan jag rekommendera, men för mig som läst på så oändligt mycket och även varit i kontakt med människor som är insatta i mycket av det som vi gick igenom så kändes det inte som så mycket nytt för mig. Jag känner mig fortsatt väldigt trygg i mig själv, lugn inför förlossningen och känner fortfarande en stark tillit till att min kropp kommer klara av detta som den är gjord för. Idag är det exakt 4 veckor kvar och 90% av tiden har passerat. Jag börjar bli sjukligt sugen på julbord nu så jag är väldigt inne på att köpa hem saker och göra mitt egna nu med allt det jag tycker är gott. Vem vet, jag kanske missar alla julens julbord så då får jag passa på nu. Julmaten är enligt mig bland det bästa med julen, helt klart!

Och är det så att lillan tänker titta ut tidigare och komma strax innan jul så blir det inget julfirande i år för jag kommer bara vilja stänga in mig själv, återhämta mig och lära känna denna nya lilla varelse. Jag är inget större fan av att fira jul i vanliga fall och jag tror att jag har en väldigt hög integritet i mitt vanliga liv samt att jag gillar att vara för mig själv. Det kommer i så fall bli ännu mer påtagligt. Så det kommer bli mycket tid hemma bakom stängda dörrar den första tiden oavsett vad som kommer i vägen som det känns just nu. Jag kommer ta allting i den takt som känns bra för mig helt enkelt, så blir det förmodligen jättebra så!

Såg en filmsnutt på denna mannen igår med sin medryttare. De hoppade ett hinder som vart lite högre än de han hoppat hos mig och det såg verkligen superfint ut. Tror det finns otroligt mycket kapacitet hoppmässigt för den ponnyn så tar man det bara lugnt och skyndar långsamt så kan man nog få ut massvis ur honom! Han var dessutom på sin första P&J med sin ägarinna för ett litet tag sedan och hade skött sig superbra trots att han var lite övertaggad. Blir så innerligt glad och varm av att få höra att det går så bra trots hans ringa ålder och erfarenhet! Snart ska han få vintervila också <3 Tänk att det redan har gått 4 månader sedan han åkte!

New in!

Igår hann jag förutom att beställa, hinna få hem och hinna få på vinterdäck exakt tills dess att det började snöa (alltså jag skojar inte att jag lyckades med allt detta med minsta möjliga marginal, ringde och köpte vinterdäck 1 min innan man var tvungen att beställa för att de skulle hinna komma i tid, hehe…) också att hämta ut ett paket på posten. Detta innehöll ett träns till Nasse. Nu hade jag haft tålamod nog med att hitta det perfekta tränset som har käkrem samt engelsk nosgrimma. Äntligen fick jag tag på drömtränset till ett fantastiskt pris begagnat. Ett Dyon Anatomic till lillprinsen och jag kan knappt vänta på att få prova det på honom. Men först ska det putsas upp ordentligt och oljas in. Skapligt nöjd vill jag lova. Nu har jag ett bra och snyggt träns att visa honom i till våren dessutom, mission completed!

Förövrigt så jobbar jag bara en vecka till nu. Har sett fram emot att gå på ledighet SÅÅ mycket men nu när det faktiskt närmar sig så känner jag inte alls så haha, vad ska jag göra med all min tid? Min kropp behöver ju vila och det ska bli skönt att kunna göra det i den utsträckning jag vill nu innan allt drar igång. Men känns ändå så konstigt. Semester är inte riktigt min grej tror jag så vidare man inte har något inplanerat eller ska resa iväg. Men vem vet, det blir kanske skönt trots allt… Men kroppen känns mest obekväm nu så att ligga i soffan är helt uteslutet, får inre stress bara av att sitta i soffan. Den är dessutom alldeles för mjuk just nu så den är inte alls bekväm.

Vecka 36

Sliten mom to be här som gått in i vecka 36. De senaste dagarna känns det som att magen exploderat. Den bara spänner och känns allmänt jätteivägen, börjar likna en fotboll. Nu mina vänner, nu vill man bara gå i ide sista perioden. Ingenting är bekvämt längre och det har riktigt krupit i kroppen de senaste dagarna. Man vänder och vrider på sig på nätterna, benen sprattlar av myrkrypningar och som pricken över i’et så fanns det inget varmvatten (igen..) nu när jag skulle duscha. Brukar kännas bättre i kroppen efter en varm dusch med spänningar osv men jag fick se mig besegrad (gnäll, gnäll, gnäll). Nu närmar det sig verkligen med stormsteg och man kan i princip säga att det är en månad kvar nu. Whaaaaat

Jag håller på att tömma minneskortet till kameran nu, sedan ska jag ladda batterierna och packa ner den att kunna ha med mig till förlossningen när det väl är dags. Det börjar bli spännande nu, om en vecka går vi ju in i december månad och då kan man verkligen ta på känslan av att det känns nära antar jag!

3 år gammal bild lyckades jag rota fram när jag startade min externa hårddisk. Den ska jag gå igenom någon dag, såå kul med alla gamla bilder!

Avstå tidigt UL, KUB-test mm

Gjorde du något tidigt UL eller väntade du till i vecka 18-19? Var du aldrig rädd för missfall? Jag har flera runt mig där fostret dött i ca v 6 men missfallet inte startar förrän vid v 14 så dom trott att dom var gravid. Jag är så otroligt rädd för det själv.

Hej! Jag valde att avstå det tidigare ultraljudet som man dessutom kan kombinera med ett blodprov och därmed göra ett så kallat KUB-test där man kollar efter sannolikheten för kromosomförändringar hos fostret.

Anledningen till att jag valde att avstå är flera och skiljer sig kanske från mängden. Men jag skiljer mig nog från mängden gällande mycket och jag tycker det är viktigt att man får göra det och att man får göra det som känns bäst för en själv utifrån den forskning man väljer att läsa och ta till sig av. Jag tror ju och hoppas att alla gör val utifrån vad de själva tror är bäst för sig och sina barn, sedan att de valen är helt olika från individ till individ får alla helt enkelt lära sig att respektera. Mitt allra bästa råd när man är gravid är att börja läsa på ordentligt och då inte bara från ena sidan av myntet utan även också det andra. Finns massvis med information, forskning och vetenskap som det sällan pratas högt om men som är lätt att klicka sig fram till på t.ex google.

– Dels så valde jag att avstå för att jag inte ville göra fler ultraljud än vad jag tyckte kändes nödvändigt. Hos strålsäkerhetsmyndigheten kan man läsa ”Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar gravida att endast genomgå ultraljudsundersökningar när det finns ett medicinskt syfte. Nyttan med undersökningen ska vara större än risken för skadliga effekter. […] Dessutom har epidemiologiska studier visat att det finns risk för neurologisk påverkan hos foster som exponeras för ultraljud. Därför ska metoden enbart användas i medicinskt syfte.”

Vill man då använda ultraljud för ett KUB-test för att man känner att det känns tryggt att göra så är ju det en sak. Men att jag skulle göra ett ultraljud bara för att jag kanske fick chansen att se fostret kändes för mig inte rätt då jag inte vill exponera mitt foster för mer än nödvändigt.

– Sedan så valde jag ju även att avstå hela KUB-testet och därmed inte ta reda på om det fanns någon sannolikhet för kromosomförändringar (Downs syndrom t.ex…). Jag var väldigt kluven inför detta beslut och det kändes som att jag inte hade så länge på mig att tänka. Men jag började läsa på om hur man gick till väga, vad de gjorde om man hade hög sannolikhet, människors egna erfarenheter av detta, hur vida resultaten stämde med mera och kom väl fram till att jag ville avstå. Om än fortfarande lite osäker men idag när jag hunnit både läsa mer och ta in det mer så är jag 100% på att det var rätt beslut för mig.

Anledningen till att jag tycker det kändes rätt för mig är för att man bedöms på en sannolikhetsskala. Till exempel så kan man få en sannolikhet på 1 av 10, en av 100 eller 1 av 20000. Och för mig säger det absolut inte någonting. Får man en hög sannolikhet går man vidare och gör ytterligare prover/tester som kan leda till missfall men egentligen är det inte ens säkert att den har några förändringar. Eller så kan man få en låg sannolikhet, gå omkring och känna sig lättad och sedan faktiskt ändå få ett barn med förändringar. Eller så kan man få en hög/låg/mitt emellan sannolikhet för kromosomförändringar och så ska man gå runt och oroa sig i flera månader innan barnet kommer och man faktiskt får veta. Och att gå runt och bära på den stressen/oron tror jag knappast gynnar varken mamman eller fostret. Så när jag slog samman allt jag läst på, kände in min egna magkänsla och vad som kändes rätt för mig så insåg jag att jag verkligen inte tyckte att det var värt att gå igenom. För alla utfall kändes fel.

Så här resonerade jag. Och som ytterligare svar på din fråga. Nej jag har aldrig varit orolig för missfall. Dock har jag ändå känt någon typ av lättnad efter att man passerat vecka 13-14 samt nu när man närmar sig slutet och bebis kan komma när som helst utan några större komplikationer. Men orolig har jag aldrig varit. Jag har känt mig väldigt lugn och trygg med detta. Magkänslan har hela tiden sagt att det är meningen och att det kommer att gå bra och den har jag lärt mig att lita på. Och någonstans där inne så tror jag också på att naturen har en del med i spelet, vilka som överlever och vilka som inte gör det av olika skäl. Hade jag fått flera missfall och verkligen längtade efter barn utan att kunna få detta så hade jag dock gått till grunden med problemet och träffat någon som är specialiserad på området gällande kost, kosttillskott och mycket sådant som jag tror spelar jättejättestor roll. Men det är inget jag kommer gå in på idag. Blev nog långt ändå detta, hehe. Men gjorde ett vanligt rutinultraljud i vecka 19-20 för att kolla ungefärlig storlek, få ett uppskattat BF-datum och sånt.

Alla värden perfekta!

Ytterligare ett besök hos BM avklarat. Denna gång tog vi blodprov igen och checkade av mina järnnivåer/depåer och allt det där. Jag hade tydligen jättebra järnvärde (har haft hela tiden egentligen men började med järntabletter från v20-22 ungefär, har valt att köpa hem dessa och har tagit 2 varje kväll men slarvat 1-2 ggr i veckan, supernöjd i alla fall!) så nu behövde vi inte kolla det fler gånger, skönt det ju! Allt annat man kollar på rutin var också toppen såsom protein i urinen och blodtryck. Hjärtslagen hos Mini var precis som vanligt och måttet på min mage fortsatte följa kurvan alldeles perfekt. Hon har legat med huvudet neråt länge nu och nu började hon tydligen fixera sig. Så där finns verkligen ingenting att klaga på, allt har sett toppen ut genom hela graviditeten hittills och jag är fortsatt helt lugn och trygg inför kommande förlossning och allt vad det innebär. Vill tro att detta lugn och trygghet i mig själv bidrar en hel del till att saker flyter på som de ska också, men det är ju bara vad jag tror.

Och på tal om järntillskottet jag länkade där uppe. Terra Nova som märket heter gör enbart tillskott som är 100% naturliga, ekologiska och veganska, precis i min smak. Så alltså inga tillsatser, konserveringsmedel med mera!

I övrigt går man fortsatt omkring här hemma och tror att varje ny konstigt smärtimpuls ska vara starten på förlossningen i princip haha. Eller när jag vaknade och hade lite mensvärksliknande värk i morse. Hela kroppen letar verkligen på tecken efter att allt ska dra igång nu och man är så nyfiken på hur allt ska gå till, kännas och så vidare. Åtminstone jag! Men hon får gärna stanna inne och utvecklas färdigt ett par veckor till. Idag är det exakt 5 veckor till BF!

Som jag älskade denna soffa i början när den kom. Tyckte den var så makalöst skön. Nu hatar jag den och kan knappt ligga i den för kroppen känns för obekväm haha. Slutar med att jag sitter upprätt som ett träd med en kudde bakom ryggen för det är det enda som fungerar förutom sängen med 100 kuddar att bulla upp med. Men den blir väl skön sen igen när man får tillbaka sin någorlunda ursprungliga kroppsform hehe.

Gravid

Fytusan vad jag kände mig tung när jag lämnade sängen i morse. Det börjar verkligen trycka på, jag börjar få känningar av att någon faktiskt bor där inne. Hon sparkar mig i kissblåsan emellanåt så hela jag hoppar till, hon ligger förmodligen fortfarande med huvudet neråt och stöter emot nerver så det sticker till lite här och var och ibland gör det ont lite här och var i magen. Men nu när man kommit såhär långt så börjar man liksom kolla efter och länga efter symptom på att någonting ska ske på något vis. Nu är det ju ännu ett par veckor kvar innan hon egentligen är helt redo att komma ut och för min del är det ingen brådska heller såklart. Men rent naturligt så börjar kroppen verkligen göra sig redo för detta nu och ställa in sig på att få träffa sitt barn. Häftigt ändå. Om än lite väl mycket hormoner i denna kropp för min smak emellanåt

Nu ska jag hoppa i stallkläder, köra och släppa ut hästarna, sedan svira om och köra till barnmorskan för rutinkontroll. Därefter hem och käka innan jobbet börjar och sedan har vi lite gäster ikväll så det är full rulle. Ska även tillbaka till stallet efter jobb för att ta in hästar och fixa klart om det är något jag inte hinner nu på morgonen so I better run

Fotograf: Annika Nyberg – https://fotografannikanyberg.se/

Var och tog lite gravidbilder häromdagen, här är en av dem. Känns så konstigt och ovant att se sig själv framför kameran sådär men hon var jätteduktig så det ska nog ha blivit lite fina bilder även om jag är ovan att se mig såhär. Ser såå mycket fram emot att få se resten. Rekommenderar i alla fall skarpt, finns i Tollarp utanför Kristianstad åt Hörbyhållet. Superduktig!

Öppnar upp med lite fler frågor+svar

Var det planerat? Försökte ni aktivt eller var det mer, händer det så händer det?
Nej det var inte planerat och egentligen inget som vi haft på tal heller mer än låååångt in i framtiden i så fall. Alldeles för långt in för att ens kunna ta på på något vis. Dock kände jag på mig under flera månader att det skulle ske konstigt nog. Egentligen tyckte vi båda där och då att tidpunkten var fullständigt åt skogen fel på grund av diverse saker som jag inte tänker gå in på offentligt. Men samtidigt kände jag en stor mening med det hela och valde att fortsätta. Nu känns tidpunkten inte alls speciellt fel längre utan väldigt läglig. Tänk så det kan ändra på sig på bara några månader och hur man redan dagen man känner det på sig/plussar börjar ställa in sig på ett helt nytt liv och ju längre man går med dessa tankar ju mer vardagliga känns dem. Så nu känns det inte alls så konstigt och ”fel” som det gjorde i början utan bara passande.

Hur berättade du för din partner?
Han visste om läget med att min mens var sen. Jag har väldigt långa menscykler ibland så jag själv tänkte att de kanske bara var lite längre än vanligt, men när den var jättesen så förstod jag ju att det var någonting på gång. Men ändå sköt jag på att göra ett test, som att jag inte kände mig redo att ta reda på verkligheten. Och det var ju tydligt positivt. Jag var redan i vecka 7 när graviditeten uppdagades. Kan ni förstå att ett embryo på 7 veckor som endast är 8mm långt har ett hjärta som pumpa runt blod redan? Det tycker jag är helt galet, makalöst men också otroligt fint. Men åter till frågan. Han visste om att jag skulle ta ett test och jag berättade att det var positivt. Och sedan storlipade jag för det kändes som sagt så otroligt olägligt…

När berättade ni för vänner/familj och hur?
Jag berättade för mamma dagen efter tror jag, eller 2 dagar efter. Minns inte. Mest för att hon är en sån jag kan prata med som alltid har bra och goda råd och som jag vet stöttar mig i allt. Så det kändes bra att lätta på hjärtat och säga som det var, hur jag kände och hur jag tänkte. Jag berättade även för 2 av mina närmsta vänner, en som själv var gravid i 8de månaden och det kändes bra att prata med någon som förstod mer än vad jag trodde. Det behövdes där och då, verkligen. Sedan berättade jag för lite fler vänner framåt vecka 13/14 och därefter gick jag bara och väntade på att kunna skriva på bloggen och berätta för alla som undrade vart jag ”försvunnit” men fick låta bli under flera månader då jag sökte jobb och inte ville att det på något sätt skulle komma emellan. Jag var ju mer beroende av jobb än någonsin nu när jag skulle bli mamma. Sedan lyckades jag ju hitta ett jobb jag verkligen trivdes på och tycker SÅ mycket om, så det känns sorgligt att redan behöva lämna såklart.

Vecka 18

Pysselbok/fotoalbum

För ett halvår/år sedan så köpte jag hem dessa från Dollarstore att göra något roligt med. Jag gillar ju att pyssla, skriva, fixa med mera. Dock är det aldrig någonting jag gör längre men gjorde alltid mycket när jag var yngre. Jag skulle älska att ha massa fina pennor, glitter, sidenband med mera hemma att göra fina saker av men det är liksom inget som man har tid eller ork till antar jag. Men jag tänkte i alla fall beställa hem bilder som jag har tagit under graviditeten och påbörja ett egengjort fotoalbum som jag sedan kan bygga på med bilder. Och då kom jag att tänka på dessa pärmar i svart som jag hade. Den stora tänker jag blir perfekt att påbörja graviditetsalbumet i, ska bara hitta lite snygga pennor som fäster snyggt på svart papper också!

Jag får kanske återkomma med resultat sen när jag kommit igång på riktigt. Inväntar lite fler bilder innan jag ska lägga en beställning på bilder och sedan är det bara att köra igång. Tänker att det kan bli ett projekt när jag går på ledighet innan mini kommer sen!

I förslossningsväskan

Fick önskemål om att skriva ner lite vad jag tänkte ha med mig i förlossningsväskan. Jag har självklart läst på lite om det men sedan finns det ju en del grejer som är helt individuellt och vissa saker kanske inte ens kommer komma till användning. Jag har säkert glömt en massa, känns som det i alla fall och jag orkar inte kolla efter heller.

Till lillan:
3 ombyten till lillan med body + byxor samt strumpor | 2 pyjamasar | 1 overall + mössa | Ekologiska blöjor från Naty | Ekologiska våtservetter från Naty | 2 filtar som jag sovit med så de ska lukta ”mamma”.

Till mig:
Amningsilägg | Amnings-BHar | Amningslinnen | Ekologiska förlossningsbindor | Sköna, luftiga kläder + underkläder | Ekologisk kokosolja (återfuktande, har vid dusch mm), deo och läppsyl (!) | Handkräm, tandkräm, tandborste och lite andra krämer

Övrigt:
Kamera | Babyskydd (ska ut till bilen) | Babynest | Förlossningsbrev + några papper som ska med | Hallonbladste | Eget mjukt toapapper | Ev tofflor | Bärsjal

Sedan sådana självklara saker såsom mobil, laddare, körkort mm men det lär jag packa i min vanliga handväska med lite vattenflaskor och lite ätbart.

Lite som är nerpackat

Klar i god tid!

Så glad att jag började fixa och dona här hemma med bebissaker i god tid, väldigt skönt och uppskattat nu när man är tröttare och motivationen till det mesta tryter. Nu skulle jag nog våga påstå att allting är klart och inhandlat faktiskt. Så vi är mer än redo. Har till och med börjat handla lite kläder i storlek 62 nu att ha framåt sen när det är dags. Fortsatt via marketplace där man hittar så mycket fina saker till bra priser. Just bebiskläder används ju ofta under en väldigt kort period dessutom så lite basicsaker såsom byxor och bodies är på väg hem. Vad som krävs för ytterplagg får vi ta då när vi vet hur stor hon är och hur mycket hon växt.


Rekommenderar: Ekologisk kokosolja. Till allt! Har det till sminkborttagning, duschen, intimvård och allt man kan tänka sig. Återfuktande, nyttig, naturlig, antibakteriell med mera. Kommer bli basprodukten även till mini sen vid bad mm. Använder även vid matlagning, i smoothies mm.

Rekommenderar ej: HM’s mammakläder. Sämsta kläderna jag köpt i hela mitt liv. Köper vanligtvis inte kläder på HM längre för tycker att kvaliteten är under all kritik och att det blir urtvättat mm direkt. Men köpte gravidjeans, gravidleggins och amnings-BHar i augusti. Jeansen är trasiga överallt (resåren runt magen trasig och fungerar inte längre, ett stort hål i resåren och hål framtill ner under där en gylf skulle suttit…). Gravidleggingens har småhål mellan benen och amnings-BHarna är förvisso fortfarande hela, bara fruktansvärt noppriga och ser helt urtvättade ut. Har köpt amningslinnen därifrån också, får väl se hur länge de håller…

Det första jag köpte, redan innan jag visste kön. Hade bara en stark magkänsla om flicka. Kommer ihåg hur overkligt det kändes och hur små plaggen såg ut!

Söndag

Bloggtips: Maja Nilsson Lindelöf

Idag har jag varit på gravidfotografering. Väntar spänt på bilderna vill jag lova, då presenterar jag även allting lite närmre också. Därefter blev det intag av hästar, kollade på fotbollsträning och har nu käkat middag. Från att ha varit helt slut förra veckan och förra helgen till att ha varit mycket piggare denna vecka + helg. Det svänger fort. Innan sov jag vid den här tiden på dygnet sedan länge. Nu blir det tidiga morgnar hela veckan dock då jag har stallet och våra hästar helt ensam så lika bra att försöka vända dygnet nu och komma i säng i skaplig tid.

Tipsar även om en av mina favoritbloggar där uppe. Älskar hur Maja pratar så öppet om känslor, tankar med mera. Jag är precis som hon en känslomänniska och kan ofta relatera till mycket hon skriver. Det känns inte bara ytligt och glammigt utan väldigt äkta och genuint på hennes blogg. Satt och läste lite om att vara en High sensitive person i kombination med introvert häromdagen. Stämde verkligen väl överens med hur jag är och vad jag uppskattar samt hur jag mår/är bland större folksamlingar. Intressant. Men jag trivs bra som jag är så länge jag respekteras för den jag är och för hur vissa situationer får mig att må. Jag är en hemmamänniska som gärna tankar energi på egen hand, tänker efter, funderar mycket, känner mycket, bryr mig mycket mm. Men nu ska jag ta kväll så godnatt, vi hörs igen i nya veckan. Förövrigt välkomnar jag vecka 35 av graviditeten idag (!).

Jul?

Åh de har börjat lägga fram all julmat när man går i affären nu. Jag har aldrig varit något större fan av julen alls faktiskt, men i år ska det på något sätt bli mysigt faktiskt. Vet inte om det beror på att vi väntar tillskott, för annars bryr jag mig verkligen inte alls. Har jobbat på jul de senaste åren också fast jag har kunnat välja. Men julmat. Jag älskar julmat. Det är bland det bästa. Julbord <3. I år är jag faktiskt sugen på en liten julgran också men jag får se, det hade varit fint och mysigt här nu när vi firar jul i denna lägenhet för första gången. Och när vi är inne på det spåret så är jag verkligen SÅÅÅ sugen på hus/gård och att kunna ha hästarna hemma. Den känslan växer sig verkligen starkare för varje, varje dag nu. Innan har jag liksom kanske sett fram emot det men nu längtar jag verkligen och vill inget hellre! Har säkert också att göra med att vi bli en familj nu framöver. All I want for christmas is
Men alla jullåtar som redan spelas kan jag få riktigt inre stress av, usch tycker det är så irriterande och jobbigt för det blir tjatigt så fort haha.