Lördag

Lördagen har (tyvärr) redan infunnit sig och om några timmar ska jag bege mig mot stallet för att trimma Humlan lite i skogen hade jag tänkt. Sedan ska jag vidare på jobbfest ikväll och morgondagen bjuder inte på något annat än stall som det verkar just nu. På måndag drar min körskoleteori igång (jippi…). Men jag är i alla fall på god väg, det är ju alltid något! Och sedan återstår bara tisdag och onsdag här i Skåne innan jag på torsdag åker till Danai i Dalarna och stannar tills på söndag. Så det blir en fullspäckad vecka kan man ju minst sagt säga. Förhoppningsvis ska jag hinna trycka in lite mer saker i schemat också, det är i alla fall min plan! Livet med körkort sen kommer ju bli fantastiskt mycket enklare, får bara hästarna hålla sig friska nu så är jag snart i hamn. Ett (flera) år av sjuka summor i veterinärräkningar är inget att föredra så att säga.

Nog snackat om det. Jag ska njuta av några härliga lördagförmiddagstimmar innan jag beger mig hemåt. Vi hörs igen senare idag!

Hoppningen + film

Så tisdagens hoppass var en trekombination med ca 10 meter emellan där fokus var att Humlan skulle få fokusera lite själv på vart hon hade sin kropp samtidigt som det gav ett litet kvitto på hur långt vi är komna i utvecklingen. Första gången sprang hon mest igenom vilket självklart blev väldigt trångt till sista hindret. I slutet hade hon betydligt mer plats och hoppade fint i balans över hinder 1 och 2 i alla fall men orkade inte riktigt upp i fronten till det tredje jämt, men en klar förbättring genom passet. Sådana här övningar är supernyttiga för henne, där hindren kommer fort inpå varandra eftersom att hon gärna blir tung i fronten och springer på bogarna direkt efter ett hinder annars. I en serie så kan hon inte det utan måste anstränga sig för att kunna ge sig själv space att hinna komma upp med kroppen. Blir absolut fortsatt arbete på detta vis!

Jag behöver garanterat jobba mer på min sits som har blåst iväg, hade ett helvete med en tygelsnutt som fastande under benet på mig flertalet med gånger också, inte så praktiskt. I övrigt så var det viktigt för mig att sitta upp ordentligt i serien för att ge Humlan de bästa förutsättningarna, i övrigt ska hon sköta resten så mycket hon kan helt själv!

Grattis (i efterskott) världens bästa mamma

Eftersom att jag inte hann öppna datorn igår så får jag skriva detta inlägget idag i stället. Ett inlägg dedikerat till min kära mor som igår hade sin födelsedag. Jag är lyckligt lottad som får ha en mamma som henne och jag har lovat flertalet gånger att gottgöra henne och lite därtill när hon blir gammal och jag måste ta hand om henne, haha. Det är i alla fall få förunnat att ha en mamma som ställer upp så mycket hon gör. Hon vänder nästan ut och in på sig själv ibland för min skull och jag är evigt tacksam för allt hon gör för att underlätta i min vardag. Jag vill bara säga – Grattis världens bästa mamma igen. Och tack för allt du gör för mig <3

(Går)dagen till ära så bjuder vi på en bild på mammas största kärlek just nu – Insallah aka. Wille aka. William som hon dessutom har börjat rida på emellanåt nu! Hur kul som helst!

Full fart

Mycket som händer i livet just nu, men å andra sidan så känns det som att jag alltid skriver det? Men jag lyckas ändå alltid trycka in ännu mer och manövrera det ganska bra. Planering och struktur så fungerar det mesta nästintill fläckfritt. Och är det något jag är bra på så är det på att planera och strukturera så jag ska nog kunna rodda runt kommande veckor och månader utan problem. Mycket som händer på alla plan i livet och det känns som att en massa förändringar väntar bara runt hörnet samtidigt som jag fortsätter att försöka ta en sak i taget där körkortet fortfarande är högst upp på priolistan. Livet med häst, don’t try this at home..

Idag är jag i alla fall uppe snortidigt för att ta hästarna innan jobbet, sedan jobb innan jag beger mig iväg. Jobbar jag i morgon så blir det samma visa då men då måste jag upp ännu tidigare haha. Sedan är jag ledig i helgen och ska försöka jobba så mycket jag kan nästa vecka innan jag åker till Dalarna på torsdag, hemma igen söndag och så hinner jag förhoppningsvis med några dagars jobb till innan denna månaden är slut. Livet som timvikarie, but kinda like it anyway.

Humlisbilder

Här har vi lite bilder från gårdagen på Humlis. Musklerna börjar sakta men säkert falla på plats, det märks som tidigare nämnt inte minst i ridningen. Hon är verkligen fruktansvärt rolig att rida! Hela tiden, varje dag. Man får inte nog, vill bara rida lite till och lite till. Vi kör egentligen fortfarande på sparlåga när det kommer till ridningen, för hon gör sådana enorma framsteg. Dock behöver vi komma ut och galoppera mer i skogen och på banan för att få upp lite kondis och flås!

Humlan hoppning

Gårdagens hoppass med Humlan då. Jag hade ställt upp två små enkelhinder som uppvärmning och bara fokus på att hålla rytmen och takten med. Sedan hade jag ställt upp en trekombination med parallelloxrar. Hade 10 meter emellan och Humlan som gärna hoppar långt och på fart fick minsann tänka till ordentligt för att få plats ordentligt där inne. I början var det mer eller mindre katastrof emellanåt men när vi väl kom in i det så kunde jag känna en väsentlig skillnad. Från att ha sprungit in i botten på samtliga hinder så kunde hon backa av och ge sig själv plats att hoppa upp sig ordentligt på de två första och emellanåt även på sista även om det för det mesta blev väldigt trångt och jobbigt till det. Men denna övning blev också lite utav ett kvitto också och jag kommer ha något att jämföra med i framtiden.

Hoppade fram på ett litet kryss och wow, hon hoppade med så mycket rygg. Har inte alls speciellt bra koll på sin kropp ännu, samt har inte hittat den balansen som krävs men vi är garanterat på god väg som jag alltid skriver, haha.

Det märktes i alla fall tydligt i serien att hon gärna faller fram på bogarna och inte kan hoppa ordentligt i balans igen. De flesta klippen blev riktigt dåliga men några ska jag nog kunna offra mig att publicera här så vi har något att jämföra med så småningom. Hade dessutom traggel med tygelsnutten som bestämt skulle fastna under mitt ben ett par gånger så jag hade 0 spelrum till att ge eftergift. Mindre charmigt och funktionellt vill jag våga påstå.

Ganska mycket sitsträning bör tillämpas i min vardag. Prova ej hemma-exempel liksom.

Nashville *.*

Mitt i redigering av filmer, uppladdning av filmer och redigering av Humlanbilder så dök det upp nya bilder på Nashville. Så jag släppte allt jag hade i händerna och redigerade dessa bilder för jag har längtat efter nya bilder alldeles för länge nu. Så tar vi Humlanbilder, Humlanfilmer och utvärdering kring dagens hoppass i morgon, men kan säga att jag log mig igenom hela passet i alla fall!

Idag är en bra dag.

Ibland kan jag bara känna att wow vad livet är fint ändå. Idag är en sådan morgon. En sådan morgon när jag stannar upp, kollar mig omkring och bara ler. Coldplay spelar fint i bakgrunden denna morgon och jag ska om bara en liten stund lämna platsen jag befinner mig på och bege mig hemåt. Där väntar 3 hästar som vill ha kärlek och uppmärksamhet och en himla massa annat som jag måste fixa med. Men innan dess ska jag passa på att njuta av tystnaden, ensamheten och veckan som har gått.

Idag står det hoppning på schemat för Humlis, vi gör väl samma sak som sist. Filmar och pratar lite kring det. Har ännu inte bestämt mig exakt vad det blir men har några timmar kvar att fundera på det i alla fall, eventuellt någon serie och sedan något enkelsprång utöver det. We’ll see.

Några mentala sammanbrott senare

Cyklade till stallet i hopp om att finna mitt stativ där, men icke. Gjorde i alla fall i ordning till hästarna och ska tillbaka om en stund för att ta in Wille så han får käka och vila lite innan I kommer och rider honom. När jag kom hem nyss så kom jag i alla fall på att jag glömt att kolla på ett givet ställe efter batteriet och då fann jag det, så nu sitter det i laddaren och jag börjar återgå till fungerande sinnesstämning igen. Fick ett lite mentalt sammanbrott tidigare och hittar jag inte stativet snart så lär jag få ett till, hur tappar man bort ett stativ som är ca 50 cm långt och knappt 10 brett? Seriously?

Men, med två batterier så kan jag åtminstone filma Wille senare. Och kanske knåpa ihop en annan vlogg. Den jag tänkte göra blir lite smått omöjlig utan stativet men ännu är inte hoppet dött. Så nu tackar jag för mig själv ännu en gång idag och återgår till det eviga letandet. Har i alla fall fått rensat bland mina saker en hel del, det är alltid skönt!

Lets try again

Dagen då Johanna tog tag i sitt liv igen är här, för en stund i alla fall. Faller lätt tillbaka i något lazy mood där jag inte gör mer än jag måste, så jag passar på att rida på vågen av motivation så länge den varar. Förhoppningsvis kan den medföra ännu mer motivation. Dagens enda viktiga uppgift är att hitta mitt extra kamerabatteri så jag kan vlogga igen. Jag hade det här för några veckor sedan, la undan det för att jag inte hittade min kameraladdare där och då. Hatar att bo så trångt att jag inte känner att jag har koll på mina saker. Men det är verkligen important nu så att jag kan komma igång och filma igen. Har rensat igenom det mesta av mitt här i lägenheten i hopp om att finna det, but still -> spårlöst försvunnet… inte bitter.

Så jag ska vända upp och ner på resten här, hitta batteriet, cykla till stallet, rida och fixa samt vlogga och denna gång ska jag fullfölja vloggen. Vet inte hur mycket material jag har till halvklara vloggar, helt värdelös är jag. Time to step up! Enough said, nu ska jag leta vidare så hörs vi garanterat senare idag. Ciao.

10 saker ni kanske inte visste om mina hästar

1. Humlan gnäggar alltid när man kommer och ska hämta henne i hagen, alltid! Ibland flera gånger. Winnie gnäggar för det mesta medan Wille aldrig gnäggar!

2. Att vi i två dygn trodde att Nashville var ett sto och att han under 2 dygn hette Carolina Hurricane innan Maria (ägaren till hans mamma) tyckte att han kissade lite märkligt för att vara ett sto, HAHA!

3. Att Wille numera mäter 158 cm i mankhöjd, lillkillen växer så det knakar. Snart är det en riktig häst av honom!

4. Att börjar man pussa Wille en massa på mulen så börjar han slicka en i hela ansiktet och längst med halsen, så söt haha!

5. Att Humlan ser ut att vara världens coolaste, slöaste häst tills dess att hon visar den andra sidan av sig själv där hon har fjädrar under fötterna och drar sina bockrace i hagen!

6. Att Winnie är en av de roligaste hästarna jag träffat, efter Flex då. Hon är så egen, med sitt egna humör. Hon skulle aldrig vara dum eller elak när man rider, egentligen inte i hanteringen heller även om hon ser ut som ett tjurigt fuxsto emellanåt. Hon är bara för rolig med sina humörsvängningar när man lärt känna henne, ena sekunden är hon skitglad och nästa så tjurar hon för att hon inte fick som hon ville. Lite som en tjurig barnunge ni vet. Världens sötaste.

7. Att Nashville har en helsyster som är två år äldre. Det tycker i alla fall jag är superspännande, ska bli kul att se hur de växer upp och ter sig under ryttare med tiden. Undra om de kommer vara lika varandra.

8. Att Wille som egentligen heter Insallah har 12 eller 13 andra kompisar som föddes samma år på det stället i Holland som också heter Insallah. Han heter ju Insallah IX S där IX ju betyder 9, det vill säga, han är nummer 9 i raden. Kreativt haha! Blev så besviken när jag fick höra hans namn för första gången men idag gillar jag det big time!

9. Att det förmodligen ligger en misslyckad inridning på Wille i botten. Det tillsammans med hans flyktinstinkter och storlek var väl bakgrunden till hans pris. Men tror han blir super till slut!

10. Att Winnie föddes i ett åskoväder med sitt perfekta hjärta i pannan. Säger allt om henne haha!

Dagarna och hästarna.

Morgonen och förmiddagen igår bjöd på hästar och stall. Var i stallet redan 07.40 och det var helt underbart att vara hemma och klar igen redan strax efter 10, ska absolut bli bättre på att ta mig upp i tid på mina lediga dagar. Jag vet ju hur skönt det är egentligen att komma upp i god tid och ta allting i sin takt, men när man väl ligger där och drar sig i sängen så kan man inte låta bli att ligga en stund till. Men nu hade jag en tid att passa igår så då var motivationen lite mer på topp. För strax efter 13 tog jag bussen och sedan var jag med sällskap på kräftskiva på en flotte i Malmökanalen igår kväll. Och idag har en lugn och väldigt avslappnad söndag stått på mitt schema.

Humlisen vilar idag och ska trimmas lite lättare i morgon. Mest bara jobbas igenom och lösgöras, därefter tänkte jag hoppa henne lite igen på tisdag. Och vet ni vad jag kollade igår? TÄVLINGAR! Finns två stycken jag är spekulant på längre fram i september, så beroende på hur träningen artar sig så får jag se om vi känner oss redo att kunna rida en bana på 100-110 cm om drygt en månad. Kan vi hålla rytmen ända fram till hindren, ta oss över hindren utan att skämmas osv så kan det hända att det blir en liten debut då på någon utav de trevliga närliggande klubbar som finns! Kul!

Wille rids av mamma med jämna mellanrum nu, det är så roligt att se hans utveckling. Han har verkligen blivit sååå stabil nu i jämförelse med tidigare och han ska hoppa P&J på klubben med I som rider honom mest. Spännande tycker jag!

Lillville/Lillnasse lever väl livet med sina ladys uppe i Hultsfred. Är i vanlig ordning nyfiken på hur hans färg och kropp ändrar sig, det blir en supersnygg ponny det där. Känner mig blessed att ha fått en hingstunge som honom!

Winnie går på fortsatt sparlåga tills vidare, går mest i hagen just nu och lever hästlivet!

Fin Humla!

Träningsvärken i benen kryper sig på efter att ha varit ute och galopperat i den härliga skogen med Humlan. Powern i denna hästen är något helt makalös och jag längtar så till den dagen vi kan visa upp det helt och hållet. Hon galopperade i alla fall på som en riktigt maskin ute i skogen, genom hela kroppen och med bakbenen under sig. Ökade och minskade, backe upp och backe ned i kvällssolen. Ändå en helt fantastiskt känsla. Att bara vara där och då i nuet och njuta av det man har och får uppleva. I morgon får hon bara en lång skrittrunda och lång utevistelse i hagen efter det!

Trimmade på ridbanan igår och tog ett par travsprång på henne och herregud vad hon bjöd till och sköt iväg med ryggen som aldrig förr. Jag blir fortfarande lika förvånad för varje ridpass när utvecklingen liksom gått fram som om vi trimmat i 2 månader haha. Nästa hoppass till veckan ska bli väldigt spännande!

Live in the present

Har ni någonsin tänkt på hur varje litet steg vi tar i livet kommer att påverka något otroligt i framtiden? Man kanske inte tänker på det just i det ögonblicket, men alla val jag tidigare har tagit i livet har ju lett mig dit jag är idag. Oavsett vilka val det har varit egentligen. Jag valde att flytta utomlands, valde att flytta hem, valde att avsluta relationer som inte var 100% och valde att åka till vissa platser vid särskilda tidpunkter. Mötte nya människor, avslutade relationer och träffade andra. Allting har ju påverkats av tidigare val och nu står man här, den 8 augusti 2017 och undrar hur allting kunde bli som det blev? Men är också väldigt tacksam över att allting är som det är. På något vis kan man känna att man är på rätt plats vid rätt tid och att oavsett hur dåligt man har mått tidigare, oavsett vilka dåliga val man gjort och vilka situationer man har satt sig i så kan man ändå inte låta bli att vara tacksam över det. Över lärdomarna och över allting som de valen påverkat livet som jag lever precis just nu.

Det är ju faktiskt vår historia som formar oss till den vi är. Misstagen som får oss att förhoppningsvis inte göra om samma saker. Som får oss att bli klokare. Som får oss att tänka om och som får oss att kanske hela tiden försöka vara lite mer här och nu. Mycket skit ska man gå igenom, det kommer vi aldrig att komma ifrån för det hör livet till. Man får bara försöka att lära sig att åka den där bergochdalbanan som livet innebär och förstå att det kommer toppar när man är längst ned i en dal, men också passa på att njuta när man väl är uppe på toppen innan det vänder igen. Det är liksom inte målet eller målen i livet som är hela grejen, utan faktiskt resan dit och längtan efter någonting. Jag tror man måste ta tillvara mer på det ibland och inte stressa förbi nuet för att man är ivrig efter att springa i mål.

Och precis som alla säger, ta vara och ta hand om de nära och kära du har för man vet aldrig när det är för sent. Och man får aldrig tid nog så det räcker med de man älskar så passa på att älska så mycket du kan i stunden och vara så närvarande man bara kan vara. För det är de ögonblicken i livet som faktiskt är de fantastiska, vi måste bara öppna våra ögon för dem och försöka vara lite mer här och nu hela tiden.

Dags att varva ned!

Gårdagens kväll i Köpenhamn överträffade alla mina förväntningar! Att Robbie dessutom fick relativt dåliga betyg under sin spelning i Stockholm kunde jag inte alls förstå, det var en riktigt bra spelning och riktig magi att få höra ”Angels” live. Hade gärna återupplevt detta igen och igen vill jag lova! Men inget varar förevigt och nu är jag tillbaka till vardagslivet som är otroligt blekt i jämförelse med hur mitt sista dygn har varit. Men alltid kan ju inte vara superroligt hela tiden så. Ska dock bli kul att jobba i morgon, är inne i ett sådant riktigt jobbflow nu där det flyter på hur enkelt som helst och känns superbra.

Humlan ska också självklart motioneras och det blir nog något longeringspass uppföljt av lite galoppjobb på utebanan och sedan lite trim i skogen. Dags att öka upp galoppjobbet som tidigare nämnt, den allra viktigaste gångarten hos en hopphäst och där har vi mycket att jobba med och det känns bra att öka upp det lite nu när hon känns så stark och pigg i kroppen som hon gör!

Köpenhamn nästa!

God eftermiddag kära läsare. Idag blir det inte mycket häst på min agenda, jag har redan varit och fixat klart i stallet och är nu snart på väg mot Köpenhamn för att kolla på Robbie Williams ikväll. Ska bli mycket roligt och förhoppningsvis håller sig vädret soligt också, håller tummarna för det i alla fall. Men jag har lite bråttom så så mycket mer att skriva har jag tyvärr inte just nu. Så ni får kolla på Humlan hoppfilm och snapshots ett par gånger extra idag så hörs vi i morgon igen för ikväll ska jag bara njuta av att vara lite ledig och få se Robbie live för första gången!

Hoppfilm på Humlan!

Så här har vi hoppfilmen från gårdagen på Humlan. Två ringrostiga individer försöker att hitta någon typ av samstämmighet under ridpasset där fokus ligger på att 1. vänta på hindren och 2. hitta någon typ av balans och rytm som fungerar bra för oss. Vi är på god väg så att säga, det går ju på rätt håll i alla fall!

Ett delprov med Humlan -> Hoppass

Det är dagar som dessa, när man sätter sig själv och hästen lite på prov, som man inser hur lång bit man har tagit på vägen men också hur långt man har kvar. Idag visade Humlan prov på riktigt fina språng och det känns ordentligt uppifrån ryggen att det finns mycket krut under hovarna i den hästen, det ska liksom bara rotas fram. Massa mer styrka och kondis behövs för att hon ska orka hoppa de där sprången. Men det är otroligt positivt att hon numera börjar hoppa mer igenom kroppen, att ryggen faktiskt börjar komma upp på henne i sprången i stället för tvärtom och att hon har börjat sänka huvudet i sprången också. Hon hoppar betydligt mer avslappnat och balanserat än tidigare.

Piloten är mycket medveten om sina brister och största frågan med henne nu är lite hur mycket tryck jag ska sätta, vilket tempo vi ska ha, hur mycket ben hon behöver och så vidare. Jag provar mig lite fram för att se vad jag får för gensvar från henne. För mycket tryck blir inte bra för det har hon redan så mycket i sig själv och hindren är för små och hon är inte tillräckligt stark för det. Har man i stället för lite tryck så drar hon ut sig och blir lång, länger sig ännu mer mot hinder och hoppar dåligt. Så det är en balansgång det där. Det viktigaste just nu är att hon är framför mig, har ett stöd i handen och att jag alltid måste vara iskall innan hinder. Hellre för nära, för ligger vi stort så glassar hon iväg och sedan tar det 1 mil innan man fått tillbaka henne i balans och rytm igen.

Här är lite snapshots från filmerna som kommer upp i morgon i alla fall, och visst ser man skillnad bara här?

Nästa -> stallet

Idag kommer jag nog inte hinna med att varken fota eller filma då min stackars kameraman (mamma) jobbat alldeles för mycket denna vecka. Men tills i morgon ska jag ladda alla kamerorna och skulle det (förmodligen) vara dåligt väder ute så kommer jag bygga upp lite hinder inomhus. Det ska onekligen bli otroligt spännande att se hur hon använder sin kropp över hinder som är större än 60 centimeter. Lär ju bli ett eller annat mantag fortfarande tills språngkurvan är så att det är möjligt att hänga med någorlunda. I morgon ska Wille ridas igen, detta missar jag dock men jag känner att snart kan jag och mamma trimma honom också mellan varven utan att det är förenat med ren och skär livsfara, det är ju alltid någonting positivt!

Annars då? Fortfarande lika nyfiken på att se hur Wille växer, lite ledsen att jag missar att se honom växa upp. Den ponnyn ligger mig liksom redan sååå varmt om hjärtat, känns som att jag har väntat på honom i flera år nu! Och Winnie går på sparlåga tills vidare.