New in!

Igår hann jag förutom att beställa, hinna få hem och hinna få på vinterdäck exakt tills dess att det började snöa (alltså jag skojar inte att jag lyckades med allt detta med minsta möjliga marginal, ringde och köpte vinterdäck 1 min innan man var tvungen att beställa för att de skulle hinna komma i tid, hehe…) också att hämta ut ett paket på posten. Detta innehöll ett träns till Nasse. Nu hade jag haft tålamod nog med att hitta det perfekta tränset som har käkrem samt engelsk nosgrimma. Äntligen fick jag tag på drömtränset till ett fantastiskt pris begagnat. Ett Dyon Anatomic till lillprinsen och jag kan knappt vänta på att få prova det på honom. Men först ska det putsas upp ordentligt och oljas in. Skapligt nöjd vill jag lova. Nu har jag ett bra och snyggt träns att visa honom i till våren dessutom, mission completed!

Förövrigt så jobbar jag bara en vecka till nu. Har sett fram emot att gå på ledighet SÅÅ mycket men nu när det faktiskt närmar sig så känner jag inte alls så haha, vad ska jag göra med all min tid? Min kropp behöver ju vila och det ska bli skönt att kunna göra det i den utsträckning jag vill nu innan allt drar igång. Men känns ändå så konstigt. Semester är inte riktigt min grej tror jag så vidare man inte har något inplanerat eller ska resa iväg. Men vem vet, det blir kanske skönt trots allt… Men kroppen känns mest obekväm nu så att ligga i soffan är helt uteslutet, får inre stress bara av att sitta i soffan. Den är dessutom alldeles för mjuk just nu så den är inte alls bekväm.

Vecka 36

Sliten mom to be här som gått in i vecka 36. De senaste dagarna känns det som att magen exploderat. Den bara spänner och känns allmänt jätteivägen, börjar likna en fotboll. Nu mina vänner, nu vill man bara gå i ide sista perioden. Ingenting är bekvämt längre och det har riktigt krupit i kroppen de senaste dagarna. Man vänder och vrider på sig på nätterna, benen sprattlar av myrkrypningar och som pricken över i’et så fanns det inget varmvatten (igen..) nu när jag skulle duscha. Brukar kännas bättre i kroppen efter en varm dusch med spänningar osv men jag fick se mig besegrad (gnäll, gnäll, gnäll). Nu närmar det sig verkligen med stormsteg och man kan i princip säga att det är en månad kvar nu. Whaaaaat

Jag håller på att tömma minneskortet till kameran nu, sedan ska jag ladda batterierna och packa ner den att kunna ha med mig till förlossningen när det väl är dags. Det börjar bli spännande nu, om en vecka går vi ju in i december månad och då kan man verkligen ta på känslan av att det känns nära antar jag!

3 år gammal bild lyckades jag rota fram när jag startade min externa hårddisk. Den ska jag gå igenom någon dag, såå kul med alla gamla bilder!

Avstå tidigt UL, KUB-test mm

Gjorde du något tidigt UL eller väntade du till i vecka 18-19? Var du aldrig rädd för missfall? Jag har flera runt mig där fostret dött i ca v 6 men missfallet inte startar förrän vid v 14 så dom trott att dom var gravid. Jag är så otroligt rädd för det själv.

Hej! Jag valde att avstå det tidigare ultraljudet som man dessutom kan kombinera med ett blodprov och därmed göra ett så kallat KUB-test där man kollar efter sannolikheten för kromosomförändringar hos fostret.

Anledningen till att jag valde att avstå är flera och skiljer sig kanske från mängden. Men jag skiljer mig nog från mängden gällande mycket och jag tycker det är viktigt att man får göra det och att man får göra det som känns bäst för en själv utifrån den forskning man väljer att läsa och ta till sig av. Jag tror ju och hoppas att alla gör val utifrån vad de själva tror är bäst för sig och sina barn, sedan att de valen är helt olika från individ till individ får alla helt enkelt lära sig att respektera. Mitt allra bästa råd när man är gravid är att börja läsa på ordentligt och då inte bara från ena sidan av myntet utan även också det andra. Finns massvis med information, forskning och vetenskap som det sällan pratas högt om men som är lätt att klicka sig fram till på t.ex google.

– Dels så valde jag att avstå för att jag inte ville göra fler ultraljud än vad jag tyckte kändes nödvändigt. Hos strålsäkerhetsmyndigheten kan man läsa ”Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar gravida att endast genomgå ultraljudsundersökningar när det finns ett medicinskt syfte. Nyttan med undersökningen ska vara större än risken för skadliga effekter. […] Dessutom har epidemiologiska studier visat att det finns risk för neurologisk påverkan hos foster som exponeras för ultraljud. Därför ska metoden enbart användas i medicinskt syfte.”

Vill man då använda ultraljud för ett KUB-test för att man känner att det känns tryggt att göra så är ju det en sak. Men att jag skulle göra ett ultraljud bara för att jag kanske fick chansen att se fostret kändes för mig inte rätt då jag inte vill exponera mitt foster för mer än nödvändigt.

– Sedan så valde jag ju även att avstå hela KUB-testet och därmed inte ta reda på om det fanns någon sannolikhet för kromosomförändringar (Downs syndrom t.ex…). Jag var väldigt kluven inför detta beslut och det kändes som att jag inte hade så länge på mig att tänka. Men jag började läsa på om hur man gick till väga, vad de gjorde om man hade hög sannolikhet, människors egna erfarenheter av detta, hur vida resultaten stämde med mera och kom väl fram till att jag ville avstå. Om än fortfarande lite osäker men idag när jag hunnit både läsa mer och ta in det mer så är jag 100% på att det var rätt beslut för mig.

Anledningen till att jag tycker det kändes rätt för mig är för att man bedöms på en sannolikhetsskala. Till exempel så kan man få en sannolikhet på 1 av 10, en av 100 eller 1 av 20000. Och för mig säger det absolut inte någonting. Får man en hög sannolikhet går man vidare och gör ytterligare prover/tester som kan leda till missfall men egentligen är det inte ens säkert att den har några förändringar. Eller så kan man få en låg sannolikhet, gå omkring och känna sig lättad och sedan faktiskt ändå få ett barn med förändringar. Eller så kan man få en hög/låg/mitt emellan sannolikhet för kromosomförändringar och så ska man gå runt och oroa sig i flera månader innan barnet kommer och man faktiskt får veta. Och att gå runt och bära på den stressen/oron tror jag knappast gynnar varken mamman eller fostret. Så när jag slog samman allt jag läst på, kände in min egna magkänsla och vad som kändes rätt för mig så insåg jag att jag verkligen inte tyckte att det var värt att gå igenom. För alla utfall kändes fel.

Så här resonerade jag. Och som ytterligare svar på din fråga. Nej jag har aldrig varit orolig för missfall. Dock har jag ändå känt någon typ av lättnad efter att man passerat vecka 13-14 samt nu när man närmar sig slutet och bebis kan komma när som helst utan några större komplikationer. Men orolig har jag aldrig varit. Jag har känt mig väldigt lugn och trygg med detta. Magkänslan har hela tiden sagt att det är meningen och att det kommer att gå bra och den har jag lärt mig att lita på. Och någonstans där inne så tror jag också på att naturen har en del med i spelet, vilka som överlever och vilka som inte gör det av olika skäl. Hade jag fått flera missfall och verkligen längtade efter barn utan att kunna få detta så hade jag dock gått till grunden med problemet och träffat någon som är specialiserad på området gällande kost, kosttillskott och mycket sådant som jag tror spelar jättejättestor roll. Men det är inget jag kommer gå in på idag. Blev nog långt ändå detta, hehe. Men gjorde ett vanligt rutinultraljud i vecka 19-20 för att kolla ungefärlig storlek, få ett uppskattat BF-datum och sånt.

Alla värden perfekta!

Ytterligare ett besök hos BM avklarat. Denna gång tog vi blodprov igen och checkade av mina järnnivåer/depåer och allt det där. Jag hade tydligen jättebra järnvärde (har haft hela tiden egentligen men började med järntabletter från v20-22 ungefär, har valt att köpa hem dessa och har tagit 2 varje kväll men slarvat 1-2 ggr i veckan, supernöjd i alla fall!) så nu behövde vi inte kolla det fler gånger, skönt det ju! Allt annat man kollar på rutin var också toppen såsom protein i urinen och blodtryck. Hjärtslagen hos Mini var precis som vanligt och måttet på min mage fortsatte följa kurvan alldeles perfekt. Hon har legat med huvudet neråt länge nu och nu började hon tydligen fixera sig. Så där finns verkligen ingenting att klaga på, allt har sett toppen ut genom hela graviditeten hittills och jag är fortsatt helt lugn och trygg inför kommande förlossning och allt vad det innebär. Vill tro att detta lugn och trygghet i mig själv bidrar en hel del till att saker flyter på som de ska också, men det är ju bara vad jag tror.

Och på tal om järntillskottet jag länkade där uppe. Terra Nova som märket heter gör enbart tillskott som är 100% naturliga, ekologiska och veganska, precis i min smak. Så alltså inga tillsatser, konserveringsmedel med mera!

I övrigt går man fortsatt omkring här hemma och tror att varje ny konstigt smärtimpuls ska vara starten på förlossningen i princip haha. Eller när jag vaknade och hade lite mensvärksliknande värk i morse. Hela kroppen letar verkligen på tecken efter att allt ska dra igång nu och man är så nyfiken på hur allt ska gå till, kännas och så vidare. Åtminstone jag! Men hon får gärna stanna inne och utvecklas färdigt ett par veckor till. Idag är det exakt 5 veckor till BF!

Som jag älskade denna soffa i början när den kom. Tyckte den var så makalöst skön. Nu hatar jag den och kan knappt ligga i den för kroppen känns för obekväm haha. Slutar med att jag sitter upprätt som ett träd med en kudde bakom ryggen för det är det enda som fungerar förutom sängen med 100 kuddar att bulla upp med. Men den blir väl skön sen igen när man får tillbaka sin någorlunda ursprungliga kroppsform hehe.

Gravid

Fytusan vad jag kände mig tung när jag lämnade sängen i morse. Det börjar verkligen trycka på, jag börjar få känningar av att någon faktiskt bor där inne. Hon sparkar mig i kissblåsan emellanåt så hela jag hoppar till, hon ligger förmodligen fortfarande med huvudet neråt och stöter emot nerver så det sticker till lite här och var och ibland gör det ont lite här och var i magen. Men nu när man kommit såhär långt så börjar man liksom kolla efter och länga efter symptom på att någonting ska ske på något vis. Nu är det ju ännu ett par veckor kvar innan hon egentligen är helt redo att komma ut och för min del är det ingen brådska heller såklart. Men rent naturligt så börjar kroppen verkligen göra sig redo för detta nu och ställa in sig på att få träffa sitt barn. Häftigt ändå. Om än lite väl mycket hormoner i denna kropp för min smak emellanåt

Nu ska jag hoppa i stallkläder, köra och släppa ut hästarna, sedan svira om och köra till barnmorskan för rutinkontroll. Därefter hem och käka innan jobbet börjar och sedan har vi lite gäster ikväll så det är full rulle. Ska även tillbaka till stallet efter jobb för att ta in hästar och fixa klart om det är något jag inte hinner nu på morgonen so I better run

Fotograf: Annika Nyberg – https://fotografannikanyberg.se/

Var och tog lite gravidbilder häromdagen, här är en av dem. Känns så konstigt och ovant att se sig själv framför kameran sådär men hon var jätteduktig så det ska nog ha blivit lite fina bilder även om jag är ovan att se mig såhär. Ser såå mycket fram emot att få se resten. Rekommenderar i alla fall skarpt, finns i Tollarp utanför Kristianstad åt Hörbyhållet. Superduktig!

Öppnar upp med lite fler frågor+svar

Var det planerat? Försökte ni aktivt eller var det mer, händer det så händer det?
Nej det var inte planerat och egentligen inget som vi haft på tal heller mer än låååångt in i framtiden i så fall. Alldeles för långt in för att ens kunna ta på på något vis. Dock kände jag på mig under flera månader att det skulle ske konstigt nog. Egentligen tyckte vi båda där och då att tidpunkten var fullständigt åt skogen fel på grund av diverse saker som jag inte tänker gå in på offentligt. Men samtidigt kände jag en stor mening med det hela och valde att fortsätta. Nu känns tidpunkten inte alls speciellt fel längre utan väldigt läglig. Tänk så det kan ändra på sig på bara några månader och hur man redan dagen man känner det på sig/plussar börjar ställa in sig på ett helt nytt liv och ju längre man går med dessa tankar ju mer vardagliga känns dem. Så nu känns det inte alls så konstigt och ”fel” som det gjorde i början utan bara passande.

Hur berättade du för din partner?
Han visste om läget med att min mens var sen. Jag har väldigt långa menscykler ibland så jag själv tänkte att de kanske bara var lite längre än vanligt, men när den var jättesen så förstod jag ju att det var någonting på gång. Men ändå sköt jag på att göra ett test, som att jag inte kände mig redo att ta reda på verkligheten. Och det var ju tydligt positivt. Jag var redan i vecka 7 när graviditeten uppdagades. Kan ni förstå att ett embryo på 7 veckor som endast är 8mm långt har ett hjärta som pumpa runt blod redan? Det tycker jag är helt galet, makalöst men också otroligt fint. Men åter till frågan. Han visste om att jag skulle ta ett test och jag berättade att det var positivt. Och sedan storlipade jag för det kändes som sagt så otroligt olägligt…

När berättade ni för vänner/familj och hur?
Jag berättade för mamma dagen efter tror jag, eller 2 dagar efter. Minns inte. Mest för att hon är en sån jag kan prata med som alltid har bra och goda råd och som jag vet stöttar mig i allt. Så det kändes bra att lätta på hjärtat och säga som det var, hur jag kände och hur jag tänkte. Jag berättade även för 2 av mina närmsta vänner, en som själv var gravid i 8de månaden och det kändes bra att prata med någon som förstod mer än vad jag trodde. Det behövdes där och då, verkligen. Sedan berättade jag för lite fler vänner framåt vecka 13/14 och därefter gick jag bara och väntade på att kunna skriva på bloggen och berätta för alla som undrade vart jag ”försvunnit” men fick låta bli under flera månader då jag sökte jobb och inte ville att det på något sätt skulle komma emellan. Jag var ju mer beroende av jobb än någonsin nu när jag skulle bli mamma. Sedan lyckades jag ju hitta ett jobb jag verkligen trivdes på och tycker SÅ mycket om, så det känns sorgligt att redan behöva lämna såklart.

Vecka 18

Pysselbok/fotoalbum

För ett halvår/år sedan så köpte jag hem dessa från Dollarstore att göra något roligt med. Jag gillar ju att pyssla, skriva, fixa med mera. Dock är det aldrig någonting jag gör längre men gjorde alltid mycket när jag var yngre. Jag skulle älska att ha massa fina pennor, glitter, sidenband med mera hemma att göra fina saker av men det är liksom inget som man har tid eller ork till antar jag. Men jag tänkte i alla fall beställa hem bilder som jag har tagit under graviditeten och påbörja ett egengjort fotoalbum som jag sedan kan bygga på med bilder. Och då kom jag att tänka på dessa pärmar i svart som jag hade. Den stora tänker jag blir perfekt att påbörja graviditetsalbumet i, ska bara hitta lite snygga pennor som fäster snyggt på svart papper också!

Jag får kanske återkomma med resultat sen när jag kommit igång på riktigt. Inväntar lite fler bilder innan jag ska lägga en beställning på bilder och sedan är det bara att köra igång. Tänker att det kan bli ett projekt när jag går på ledighet innan mini kommer sen!

I förslossningsväskan

Fick önskemål om att skriva ner lite vad jag tänkte ha med mig i förlossningsväskan. Jag har självklart läst på lite om det men sedan finns det ju en del grejer som är helt individuellt och vissa saker kanske inte ens kommer komma till användning. Jag har säkert glömt en massa, känns som det i alla fall och jag orkar inte kolla efter heller.

Till lillan:
3 ombyten till lillan med body + byxor samt strumpor | 2 pyjamasar | 1 overall + mössa | Ekologiska blöjor från Naty | Ekologiska våtservetter från Naty | 2 filtar som jag sovit med så de ska lukta ”mamma”.

Till mig:
Amningsilägg | Amnings-BHar | Amningslinnen | Ekologiska förlossningsbindor | Sköna, luftiga kläder + underkläder | Ekologisk kokosolja (återfuktande, har vid dusch mm), deo och läppsyl (!) | Handkräm, tandkräm, tandborste och lite andra krämer

Övrigt:
Kamera | Babyskydd (ska ut till bilen) | Babynest | Förlossningsbrev + några papper som ska med | Hallonbladste | Eget mjukt toapapper | Ev tofflor | Bärsjal

Sedan sådana självklara saker såsom mobil, laddare, körkort mm men det lär jag packa i min vanliga handväska med lite vattenflaskor och lite ätbart.

Lite som är nerpackat

Klar i god tid!

Så glad att jag började fixa och dona här hemma med bebissaker i god tid, väldigt skönt och uppskattat nu när man är tröttare och motivationen till det mesta tryter. Nu skulle jag nog våga påstå att allting är klart och inhandlat faktiskt. Så vi är mer än redo. Har till och med börjat handla lite kläder i storlek 62 nu att ha framåt sen när det är dags. Fortsatt via marketplace där man hittar så mycket fina saker till bra priser. Just bebiskläder används ju ofta under en väldigt kort period dessutom så lite basicsaker såsom byxor och bodies är på väg hem. Vad som krävs för ytterplagg får vi ta då när vi vet hur stor hon är och hur mycket hon växt.


Rekommenderar: Ekologisk kokosolja. Till allt! Har det till sminkborttagning, duschen, intimvård och allt man kan tänka sig. Återfuktande, nyttig, naturlig, antibakteriell med mera. Kommer bli basprodukten även till mini sen vid bad mm. Använder även vid matlagning, i smoothies mm.

Rekommenderar ej: HM’s mammakläder. Sämsta kläderna jag köpt i hela mitt liv. Köper vanligtvis inte kläder på HM längre för tycker att kvaliteten är under all kritik och att det blir urtvättat mm direkt. Men köpte gravidjeans, gravidleggins och amnings-BHar i augusti. Jeansen är trasiga överallt (resåren runt magen trasig och fungerar inte längre, ett stort hål i resåren och hål framtill ner under där en gylf skulle suttit…). Gravidleggingens har småhål mellan benen och amnings-BHarna är förvisso fortfarande hela, bara fruktansvärt noppriga och ser helt urtvättade ut. Har köpt amningslinnen därifrån också, får väl se hur länge de håller…

Det första jag köpte, redan innan jag visste kön. Hade bara en stark magkänsla om flicka. Kommer ihåg hur overkligt det kändes och hur små plaggen såg ut!

Söndag

Bloggtips: Maja Nilsson Lindelöf

Idag har jag varit på gravidfotografering. Väntar spänt på bilderna vill jag lova, då presenterar jag även allting lite närmre också. Därefter blev det intag av hästar, kollade på fotbollsträning och har nu käkat middag. Från att ha varit helt slut förra veckan och förra helgen till att ha varit mycket piggare denna vecka + helg. Det svänger fort. Innan sov jag vid den här tiden på dygnet sedan länge. Nu blir det tidiga morgnar hela veckan dock då jag har stallet och våra hästar helt ensam så lika bra att försöka vända dygnet nu och komma i säng i skaplig tid.

Tipsar även om en av mina favoritbloggar där uppe. Älskar hur Maja pratar så öppet om känslor, tankar med mera. Jag är precis som hon en känslomänniska och kan ofta relatera till mycket hon skriver. Det känns inte bara ytligt och glammigt utan väldigt äkta och genuint på hennes blogg. Satt och läste lite om att vara en High sensitive person i kombination med introvert häromdagen. Stämde verkligen väl överens med hur jag är och vad jag uppskattar samt hur jag mår/är bland större folksamlingar. Intressant. Men jag trivs bra som jag är så länge jag respekteras för den jag är och för hur vissa situationer får mig att må. Jag är en hemmamänniska som gärna tankar energi på egen hand, tänker efter, funderar mycket, känner mycket, bryr mig mycket mm. Men nu ska jag ta kväll så godnatt, vi hörs igen i nya veckan. Förövrigt välkomnar jag vecka 35 av graviditeten idag (!).

Jul?

Åh de har börjat lägga fram all julmat när man går i affären nu. Jag har aldrig varit något större fan av julen alls faktiskt, men i år ska det på något sätt bli mysigt faktiskt. Vet inte om det beror på att vi väntar tillskott, för annars bryr jag mig verkligen inte alls. Har jobbat på jul de senaste åren också fast jag har kunnat välja. Men julmat. Jag älskar julmat. Det är bland det bästa. Julbord <3. I år är jag faktiskt sugen på en liten julgran också men jag får se, det hade varit fint och mysigt här nu när vi firar jul i denna lägenhet för första gången. Och när vi är inne på det spåret så är jag verkligen SÅÅÅ sugen på hus/gård och att kunna ha hästarna hemma. Den känslan växer sig verkligen starkare för varje, varje dag nu. Innan har jag liksom kanske sett fram emot det men nu längtar jag verkligen och vill inget hellre! Har säkert också att göra med att vi bli en familj nu framöver. All I want for christmas is
Men alla jullåtar som redan spelas kan jag få riktigt inre stress av, usch tycker det är så irriterande och jobbigt för det blir tjatigt så fort haha.

18 days to go

Som det ser ut just nu så har jag 18 arbetsdagar kvar (<3) då jag tar ut semester de två sista veckorna innan jullovet börjar. Ni anar inte hur skönt det känns. Jag trivs verkligen SÅÅ bra på mitt jobb som jag började på vid skolstart och det är ändå lite synd att jag inte fått jobba där så länge nu innan jag går på mammaledighet. Men vad ska man göra. Känns ändå som jag delvis hittat in på vad min grej är när det kommer till jobb. Sedan vad som händer och vart det händer den dagen jag ska börja jobba igen återstår att se då. Men jag har i alla fall trivts väldigt bra. Men trots detta känner jag av nu att psyket och kroppen behöver vila. Så jag ser fram emot att få ledigt och som det känns nu hoppas jag att mini håller sig inne en stund så jag hinner njuta av att bara få vara en vecka eller 2 innan det väl är dags. Tror jag kan behöva det även om jag säkerligen lär bli galet uttråkad. Men man märker av på sig själv nu att bensinen och gnistan liksom börjar ta slut och inte alls är som innan. Jag blir mer och mer instängd i mig själv och man går på sparlåga på något vis.

Nasse lösgalopperad idag och jag kämpar på med motivationen att hålla igång honom i 2 veckor till åtminstone innan han också ska få ett break efter en härlig utveckling nu under hösten. Blir ett par ordentliga markpass, galoppass och 2 löshoppningstillfällen till tänker jag de kommande veckorna (3-4 pass sammanlagt/vecka). Har även börjat ta tid nu vid lösgaloppen för att se hur långa passen blir. Och så ska vi jobba vidare ännu mer i höger varv, särskilt på lina som man märker av är det jobbiga varvet för honom.

Nya gravidsymptom

Idag har denna gravida kropp inte arbetat fort vill jag lova. Idag har ännu fler gravidsymptom uppstått och jag har sniglat mig fram på raster och på fritids för annars har trycket/stickningar nedåt blivit för mycket. Återstår att se om det försvinner eller om det blir värre framöver. Jag är så nyfiken på allt som sker med kroppen nu, hur saker ska kännas, hur ont det kommer att göra med mera haha. Något som blivit mer påtagligt de senaste veckorna är hur varm man är/blir. Det där som mamma sagt till mig i flera månader och jag har bara gått och väntat och väntat för jag är ju en sån som alltid fryser något makalöst mycket. Men alltså dessa värmeslag som slår till med jämna mellanrum, herregud. Jag behöver gå ut och ta frisk luft för det i princip rinner om mig och man blir bara jättevarm. Och så har man börjat dricka ännu mer i samband med detta också. Jag dricker mycket vatten i vanliga fall men det har minsann eskalerat nu när man börjat svettas på ett helt annat vis.

Igår var det bra fotboll på TV, ikväll blir det bara lugnt och vila. Har inte ro att ens kolla på serier eller något just nu. Men först lite middag i form av sötpotatis, stekta champinjoner, lite keso, oliver och annat som behöver tömmas ur kylskåpet. En sån dag ni vet.

Har fått mysa med denna krabat hela helgen också. Han är för go och ligger mer än gärna på magen eller i min famn.

Vecka 34

Herregud vad händer med tiden, idag går jag alltså in i vecka 34 redan. Helt makalöst tycker jag, nu kan man ju verkligen säga att det börjar närma sig. Vi är alltså redan i mitten på november och inom 2 månader bör jag alltså vara mamma. Att jag är det om redan en månad/drygt en månad är liksom inte heller helt otänkbart. Svårt att riktigt ta på men på något sätt så börjar jag se fram emot allt som komma skall. Undra vad det är för liten krabat som bor inuti mig. Ibland på kvällarna kan det slå mig att vänta va, JAG är gravid. När/hur hände detta och att det fortfarande känns overkligt och konstigt. Man är liksom van att leva sitt liv på ett visst sätt men nu har allting varit helt annorlunda de senaste månaderna och jag har ännu inte vant mig vid tanken. Kanske.

Har haft sovmorgon hela helgen, SÅ skönt vill jag lova. Igår sov jag till 9, lämnade sängen vid 10, var i stallet från 11-12.30 kanske och sedan låg jag i soffan från 13 fram tills att jag la mig för natten med en powernap och mycket vila. Det jobbigaste just nu är hur jobbig kroppen känns. Hur ingenting är bekvämt och jag som har tendenser till restless legs i vanliga fall (kommer och går men är fruktansvärt jobbigt när det är som värst) uppskattar garanterat inte att detta fenomen är mer återkommande nu som gravid. Inte nog med att man inte kan hitta en bekväm position, när benen är jobbiga och man inte kan ligga still och måste röra på sig/flytta på sig hela tiden också… Nej usch. Även om jag ändå sover förhållandevis bra och är hyfsat pigg så blir det psykiskt påfrestande de stunderna..

Och för er som undrade om vart allting kommer från i babyhörnan så kommer här lite info.

Sänghimmeln är begagnad. Stjärnorna på sänghimmeln kommer från Wish. Printsen i ramarna kommer från Wish och ramarna från dollarstore. Sängmobilen som man skymtar i sänghimmeln kommer också från Wish. Stjärnkuddarna är från HM Home och den vita filten man skymtar är från Ullared och min älskade, ullfilt med får kommer från Klippan Yllefabrik. Fårskinnet är ekologiskt från Lammskinnsbutiken.se.

BM-besök, viljan av att checka ut och löshoppning av Nasse

Ett vanligt rutinbesök hos BM stod på schemat denna morgon. Inget konstigt som vanligt, besöken tar ca 10 minuter för alla värden har alltid varit perfekta, jag mår bra, bebis verkar mår bra, magen ser bra ut och följer kurvan exakt. Så man kan verkligen inte klaga på någonting, det har varit en otroligt smärtfri graviditet hittills. Men, man känner nu att bensinen börjar ta slut när det kommer till jobbet. En dag som denna när jag är ledig hela förmiddagen är guld värd och helt fantastiskt skönt vill jag lova. Men under mina längsta dagar är jag ”helt förstörd” (=trött, tung, kroppen ömmar) efter lunch och vill bara checka ut och glo i en vägg tills jag somnar i princip. Jag har ju en tjänst på 90% och jobbar ju 100% av den tiden och tänkte ju göra fram till skolavslutning om jag fortsatte må så bra som jag gör. Men jag märker mer och mer nu hur beroende jag är av vila, att göra absolut ingenting och viljan av att vilja vara själv (som om den inte är nog i vanliga fall haha, hej introvert ensamvarg deluxe). Så jag ska prata med min chef och kolla hur mycket ledighet jag har att ta ut och se om jag kan lösa detta, för nu börjar det bli påfrestande och då har jag det ändå bra i jämförelse med många andra såklart. Men varför inte underlätta ännu mer om man kan. Man står ändå inför stora förändringar och inte minst har ens kropp gått/går igenom stora förändringar.

Nu har jag ju dessutom denna starka magkänsla av att hon kommer välja att dyka upp lite tidigare så att jobba hela vägen inpå blir nog lite väl då. Jag känner verkligen att jag behöver tid att bara vara en stund innan livet blir fullsmockat deluxe efter ankomst.


Och på tal om något helt annat så löshoppade jag Nasse i onsdags och jobbet jag lagt från marken har verkligen gett resultat. Vi hoppade fram med hjälpbom innan och mellan hindren för att han skulle koncentrera sig på taxeringen och sedan tog jag bort bommen mellan hindren till sista hoppet så han fick taxera helt själv och han visade verkligen på STORA framsteg och då tror jag det finns väldigt mycket mer att plocka ut sen när han satt mer muskler, mer balans, mer kondis och jag börjat fodra upp honom. Detta är liksom bara början.

Sista chansen!

Veckans längsta arbetsdag men som ändå flyter på väldigt snabbt och smidigt då det är planering hela förmiddagen, sedan har jag ett pass med elevens val och därefter drygt 2 timmar på fritids. Så det brukar gå undan ändå vill jag lova. Efter jobbet styr jag direkt mot stallet för löshoppning, ska bara köpa lite ny spånpellets på vägen. När jag sedan landar hemma så lär väl John Blund komma på besök alldeles för snabbt som vanligt och sedan har jag en sån härlig, rolig tidig morgon i morgon när jag går klockan 05.45 för att släppa ut hästarna innan jobbet.


Häromdagen skrev jag om mitt träningsset från Mighty Solo Official och jag slår ett sista slag för det nu då rabattkoden löper ut den 9/11. Så vill ni också ha 15% så använder ni koden ”MightyGrant15” i deras webshop. Kan varmt rekommendera, tycker kläderna är helt fantastiska. Jag trodde verkligen inte att det var skillnad på träningskläder och träningskläder innan jag fick chansen att prova dessa men nu förstår jag… (!)

Bara det faktum med en hög och extra bred midja gör ju att även jag som är gravid i vecka 33 kan ha dessa tights utan att de varken viker sig eller kasar iväg. Få förunnat!

Minis lilla sänghörna – SÅ nöjd!

Ett projekt som började i vecka 20 och som alltså hållt på i närmre 13 veckor nu. Sakta men säkert har denna hörna växt fram och jag har hela tiden gillat det som tillkommit men aldrig riktigt känt mig nöjd. Men nu vågar jag nog påstå att jag känner mig nöjd och att det inte känns som att där är någonting som faktiskt saknas! Hade jag haft mer väggyta och golvyta så vet jag precis hur jag hade fyllt dem men nu är det trångt här så det går inte mer. Men nu är jag i alla fall NÖJD! Så mysig liten hörna i vårt sovrum. Tänk att jag redan börjat fantisera om framtida barnrum, vi har inte ens plats för det här då vi bor i en 2a så det är verkligen längre fram i tiden, men drömma kan man ju alltid. Hade så gärna velat ha ett hus just nu! Det sista som eventuellt saknas är något ovanför tavlorna, några fina vimplar eller liknande. Men om det inte dyker upp så struntar jag i det.

En kropp i förändring

Jag har aldrig haft några direkta komplex över min kropp, har varken brytt mig på ena eller andra hållet trots mina ojämnheter, att jag haltar med mera och trodde inte jag skulle tycka det var jobbigt med gravidmage heller i början. När jag blev gravid så såg jag fram emot att få en liten babykula men ju mer tiden har gått desto jobbigare har det känts. Förmodligen på grund av att jag väldigt mycket ogillar uppmärksamhet och jag tycker det på något vis är så konstigt att andra, utomstående människor som man knappt känner ska sitta och kommentera ens kropp och mage hela tiden… Jag tycker det är så fel på något vis. Jag har nog varit ganska så liten under min graviditet och för min del så har det varit skönt för det har också dragit till sig mindre uppmärksamhet samt varit ”lättare att dölja”.

Det är först nu, de senaste 1-2 veckorna (alltså från graviditetsvecka 31-32) som jag faktiskt börjar känna mig bekväm i att gå runt och vara gravid och ha en mage som syns. Kan också vara för att nu vet alla i min närhet om det, kollegor, barnen och deras föräldrar med mera och den period när alla uppmärksammar det och ska prata om det är förbi. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte men nu börjar det kännas bättre i alla fall. Sedan har jag ju aldrig gillat att gå i tighta kläder, gravid som icke gravid så det gör jag väl i princip fortfarande inte utan jag glider omkring i mina stora hoodies och stickade tröjor. 80% av garderoben passar ju inte längre så man får helt enkelt tvätta mycket och ha på sig det som är skönt just nu, för så kul är det inte att köpa en massa nya kläder som ändå bara passar i 1,5-2 månader till vill jag lova.

Men om vi återgår till detta att gravidmagar ska kommenteras hela tiden så förstår jag fortfarande inte grejen. ”Nu börjar man minsann se din mage!” – Eh ja det borde man göra eftersom jag är i vecka 30 (?!?). Nej, det där förstår jag mig inte riktigt på. Som tur är har jag inte blivit speciellt utsatt av kommentarer, säkert mycket för att jag har dolt det och det inte syns så mycket. Men när man läser om vad folk får höra och utstå så känner jag bara att om jag hade fått höra det så hade jag blivit mäkta irriterad och arg till slut. Förstår verkligen inte varför mage och storlek måste kommenteras och pratas om, är det inte bättre att fråga hur någon mår och hur det känns i stället?

Mighty Solo Official

I samarbete med Mighty Solo Official fick jag för ett tag sedan hem ett set med träningstights och sport-BH. Och jag har verkligen inte förstått att det kan vara sådan kvalitetsskillnad på kläder innan jag fick hem dessa faktiskt. Alla mina billigare varianter som jag köpt på mig när det varit rea med mera kan verkligen inte jämföra sig med dessa vare sig i passform eller komfort. Så där blev jag verkligen positivt överraskad. Nu har jag dock bytt ut träningsseten mot mjukisbyxor här hemma då magen börjat växa i rasande fart. Men trots att jag är gravid i vecka 33 så sitter tightsen helt perfekt på mig även om de inte är gravidanpassade, sådant gillas!

Med rabattkoden ”MighytGrant15” så får ni nu dessutom 15% rabatt när ni handlar hos dem, så passa på. Kan verkligen rekommendera. Längtar till vår och sommar när jag kommer flytta in i detta igen!

Svar på frågestund

Här kommer alla svaren, har ni fler följdfrågor efter mina svar så är det bara att kommentera så svarar jag i kommentarsfältet!


Hur känns det att bli ung mamma?
Ung mamma vet jag inte om jag skulle kalla mig. Allt från att man är 16-22/23 år tycker jag räknas som ung mamma men det kanske är en personlig uppfattning. Jag känner mig väl i normalålder eller strax under möjligtvis, men ung vet jag inte hehe.

Var graviditeten planerad?
Nej den var inte planerad.

Vad längtar du mest efter när Lillan är här?
Bra fråga. Jag vet nog inte just nu. Det livet känns så avlägset på något vis och jag har ännu svårt att koppla att livet kommer att ändras på sig så mycket med allt vad det innebär. Så jag kan nog tyvärr inte svara på denna fråga även om den är bra.

Hur ska ni göra med föräldradagar?
Inget vi har diskuterat speciellt mycket kring ännu. Men jag kan tänka mig att jag kommer att ta flest och mest föräldradagar, särskilt första året. Och sedan när hon är lite äldre så tar H ut de han måste ta ut åtminstone.

Hur känner H inför allt med förlossning och graviditet?
Han känner nog inget speciellt kring förlossningen, han tänker väl som jag att det blir bra och att allting löser sig haha.

Hade ni planerat att bli gravida eller ”hände” det bara? Jag tycker det är svårt att känna när det är ”dags” att försöka bli gravida… det är ju ändå ett stort beslut som för med sig ansvar liksom. Men jag överanalyserar säkert det som vanlig !
Ja i detta fall så hände det verkligen bara. Vi har inte ens pratat om att skaffa barn och särskilt inte inom det närmsta. Det kändes på något vis SÅÅÅ fel i tiden när vi fick reda på det men jag kunde inte förmå mig att göra något annat än fullfölja det hela då det verkligen starkt kändes som att det fanns en mening med allt på samma gång. Som många ofta säger – Vissa saker kan man inte planera men jag vill redan nu våga påstå att hur fel läget än känns och hur fel i tiden saker känns så vill jag tro att allting faller sig naturligt med tiden och att det blir bra till slut ändå. Tur man har nästan 9 månader på sig att förbereda sig mentalt kanske… hehe.

Hur känns det med allt som komma skall? Har du greppar vad som faktiskt kommer att ske?
Nej jag har verkligen inte greppat vad som komma skall. Jag känner mig verkligen helt likgiltig fortfarande haha. Kan dock längta efter förlossningen och allt lite då och då sedan en vecka tillbaka men jag vet liksom inte vad jag egentligen längtar efter känns det som. Men jag är helt övertygad om att det faller sig naturligt sen med tiden.

Jag väntar också mitt första barn. Hur känner du inför förlossning? Hur förbereder du dig?
Jag är faktiskt riktigt taggad och ser fram emot förlossningen. Känner mig lugn, förberedd och avslappnad inför det som komma skall. Hade jag ju aldrig för något i livet trott för ett eller flera år sedan när bara tanken på att behöva föda ett barn gav mig fullständig panik. Jag tror det är viktigt att våga lita på och känna tillit till sin kropp som faktiskt är skapt att kunna klara av att föda barn. Det är en så naturlig process och del av oss och ju mer man stressar upp sig, känner sig rädd och spänner sig desto värre tror jag det blir. Så att i stället luta sig tillbaka, förbereda sig både kunskapsmässigt och mentalt, känna sig avslappnad och känna tilltro till kroppen och naturen tror jag är jätteviktigt för en bra upplevelse. Sedan kan allt alltid hända ändå, men jag vill tro att allting oavsett blir bättre om vi bara vågar lita på oss själva och att vi är skapta för detta. Tänk så många som har gjort detta innan oss och som kommer föda efter oss.