Stor liten ponny!

Winnie ser ut som en storhäst med lilla Majken på ryggen som till vardags rider B-ponny. Men ack vad roligt det är som hästägare, i detta fall förmedlare att kunna slänga upp en annan duktig liten ryttare på ryggen och dels se hästarna från marken men också se hur de går med barn på ryggen. Winnie såg supertrevlig ut från marken i alla fall och jag höll lite lektion från en stol vid sidan av. Kändes lyxigt på något vis, brukar alltid vara jag som rider. Om några år när min egna Mini växt upp så lär jag kanske få konkurrens om mina ponnisar 😉 Planen med Winnie är att jag ska känna hur hon känns i hoppningen till veckan lite enkelt och okomplicerat. Sedan får Majken vara testpilot igen så tänkte jag filma lite och kanske ta någon bild. Båda två skötte sig i alla fall super och det känns så underbart i mitt mammahjärta att ha Winnie hemma igen och som hon njuter av att gå ute dygnet runt nu i det fina sensommarvädret!

En härlig måndag!

En måndag som verkligen flutit på riktigt bra må jag säga. Den tog verkligen slut så himla fort och jag hade mitt näst tidigaste pass på fritids så jag fick gå hem redan klockan 16, jippi! Till stallet for jag en snabbis där det var 1000 grader, sedan förbi affären och hem. Insåg nu att jag återigen inte fått en AVI på ett paket som ligger och väntar så jag borde styra bilen till postutlämningen innan 19 för att få ut det. Precis vad man var sugen på efter att ha landat i soffan sådär lagom halvseg och glad över att man har en hel kväll framför sig utan några måsten. Körde dessutom precis hem från Hörby så jag har ju i princip precis varit där och vänt…

Igår gick jag in i vecka 23! Och magen den växer och lillan känner jag flera gånger om dagen vilket är mysigt. Tycker egentligen att magen ser större ut på dessa bilder jag tar än vad den känns i verkligheten och när jag har kläder på mig faktiskt. Vissa dagar i vissa kläder tycker jag knappt att det syns, andra dagar lite mer. Säger väl poff snart så kan väl ingen missa det. Men i ridningen känns det som sagt helt vanligt. Förövrigt så köpte jag hem en superfin ljusslinga från Netto häromdagen som jag monterade upp i sänghimmeln ovanför spjälsängen. Det blev superdupermysigt i den hörnan. Nu saknas bara lite dekorationer som kommer och sedan såklart Mini som ligger i magen.

En härlig helg till ända!

Måste ändå säga att det känns som att helgen har varit riktigt lång. Igår spenderade jag hela eftermiddagen/kvällen i Askeröd och kollade på fotbollsmatch och hängde kvar en stund efteråt innan jag for mot stallet för att ta in hästar och kvällsfodra. Idag var vi iväg på Cafe 7088 här utanför Västerstad (Väg 13 mellan SJöbo & Hörby för den intresserade, rekommenderar starkt!) och käkade lite. Därefter kom Gosh hit och vi tog med honom ner till Vombsjön och sedan vidare så han fick springa lite på planen i Askeröd. Han fick stanna hemma med H på kvällen när jag körde till stallet och nu har mamma precis hämtat honom efter sitt kvällspass. Jag hade en lugn och härlig kväll i stallet innan vi lagade middag här hemma. Sent som vanligt men antar det inte bara är jag som käkar middag mellan 21-22 de flesta dagarna i veckan?

I morgon vankas det jobb mellan 07-45-16 och därefter stallet och Winnie! Sedan tar jag en härlig, lugn kväll. Behöver dessa kvällar mer än någonsin nu så kroppen inte överbelastas. Hittills känns allting väldigt bra och jag mår väldigt bra. Lillan där inne kör sina karaterace emellanåt och nu kan man även känna sparkarna utifrån, tycker det är svinhäftigt och mysigt! Tänk att på onsdag är det bara 4 månader kvar till beräknat BF, känns fortfarande skitkonstigt och overkligt. Jag tänker egentligen inte på att jag är gravid fören hon gör sig påmind där inne med sina kickar eller varje gång jag behöver gå på toaletten. Och på tal om att vara kissnödig. Det var det enda jag tänkte på när jag red, hur kissnödig jag blev. I övrigt kändes allt precis som vanligt men jäklar vad hon tryckte på haha. Så fort jag hoppat av lättade det direkt (!).

Graviddagbok – Vecka 19 (18+6) – 3 augusti 2019

Igår var det äntligen dags för det efterlängtade rutinultraljudet. Första gången vi skulle få se bebis! Har sett fram emot det men det var nog inte fören man verkligen var där som man förstod vad som skulle ske. Och när man verkligen tydligt kunde se en bebis på skärmen och ett litet hjärta som slog så ja, det var häftigt! Och glädjen spred sig i hela kroppen.

Jag hade ingen aning om att ultraljudet nu i vecka 19 var så ingående, att man mätte kroppsdelar och gick igenom varje kroppsdel för sig för att se så att allting såg bra ut. Så där blev jag lite förvånad. Trodde mer det var in – ultraljud – ut igen men det var ju en rejäl stund man låg där. Verkligen supermysigt! Bebis hade kört ner huvudet långt, långt ner så jag fick ställa mig upp och försöka hoppa den till rätta så vi kunde se och mäta ordentligt. Efter mycket om och men så fick vi tydligen bra bilder (BF 24/12 med de första måtten vi fick, 28/12 med de måtten och bilder som bm blev nöjd med)! Vi fick även reda på kön och ja, min magkänsla har varit rätt hela tiden så jag var inte alls förvånad eller överraskad – Vi ska få en flicka! Så nu har jag börjat köpa massa babykläder som är på väg hem och det ska bli så kul att få se dem och fixa i ordning allting här. Nu är det dags att börja!

Idag har jag känt de första fosterrörelserna/sparkarna också. Så himla mysigt och häftigt. Nu har jag lagt mig i soffan efter 10h jobb och hon är helt galen där inne känns det som, sparkar och sparkar nere i magen på mig. Inte hårt men så att det bumpar till lite. Men det var idag mitt på dagen när jag låg ute i hängmattan på jobbet som jag kände de för första gången och hjärtat liksom stannade till på mig, var en liten chock. Har gått och funderat på hur det kommer att kännas och hur man vet om det. Var ingen tvekan om att man visste det när det väl hände i alla fall!

Första ridpasset – Check

Då kan jag tala om att första ridpasset på Winnie är gjort. Blev ett kort ridpass där jag bara kände hur hon kändes i samtliga gångarter, mest skritt. Nya ögon på en häst och nya träningsmetoder innebär ju alltid att man hittar nya saker att jobba med och utveckla såklart. Så jag ser fram emot detta väldigt mycket. Hon kändes väldigt mjuk och välriden, gjorde fina avsaktningar och halter, fina galoppfattningar och var väldigt trevlig. Sedan finns det en del annat att önska ur mitt perspektiv att rida och träna hästar, så det blir helt enkelt så att jag jobbar med det och så vill jag få ner henne i vikt. Hon har alltid haft lätt att lägga på sig lite för mycket den här damen. Men det var en härlig känsla att få sitta upp på henne igen. Hon är välmående, glansig i pälsen och väldigt tillfreds med livet. Familjen som köpte henne vet jag har tagit otroligt bra hand om henne och behandlat henne som en familjemedlem!

Någon frågade varför hon kommer hit för att säljas och inte säljs i Belgien/Europa. Den främsta anledningen är hur ett hästliv ser ut i Europa vs hur det ser ut här i Sverige med främst utevistelsen. Där nere finns det inte alltid möjlighet till hagar eller hagtid, här har alla hästar i hagar och har dem ute både mycket och länge i jämförelse. De tror helt enkelt att Winnie får ett bättre fortsatt hästliv här i Sverige än om hon säljs där nere. Och det tror jag också! Här blir det nog dessutom betydligt lättare att följa henne vidare, stötta upp nya ägaren om de vill ha hjälp och man vet hur hon har/får det i nya hemmet. Det viktigaste för familjen är att Winnie får ett hem där hon får vara häst och ha det bra helt enkelt, och vi båda är överens om att den chansen är större här än att lämna till försäljningsstall i Belgien/Holland. Och sedan att jag som uppfödare och utbildare av Winnie kan ta emot och sälja henne känns för deras del tryggt. Och även för mig känns det självklart bra. Det är något speciellt med att matcha sina ponnyer med rätt barn/familjer precis som vi gjort ett par gånger tidigare och även gjorde med Winnie när hon såldes till just Belgien!

Hur kändes det nu för mig att rida? Jag har ju inte ridit på nästan en månad och magen har växt en hel del sedan dess får jag nog ändå säga. Men det kändes faktiskt precis som vanligt. Inga konstigheter alls och varken fysiskt eller psykiskt var det något som kändes konstigt. Skönt! Hoppas det håller i sig nu ett bra tag framöver. I morgon rider jag lite igen, sedan ska mamma rida ett pass i veckan och jag tar Winnie ett pass från marken på måndag förmodligen.

Winnie-update!

Winnie är lika cool som jag minns henne. Njuter för fullt i sin stora hage där hon kan pilla med lite gräs fortfarande. Utomlands har de ju tyvärr inte samma möjlighet till hagar och utevistelse som vi har här i Sverige så jag tror verkligen hon njuter av att gå ute upp emot 12h/dygn nu och är det fint väder nu i helgen så kan det bli så att några får gå ute över nätterna, suga ur det sista ur sommaren! I alla fall så har jag jobbat henne från marken idag med repgrimma och rep, sådant jag alltid checkar av oavsett vad det är för häst som kommer och oavsett ålder, storlek, utbildningsnivå. Jag tycker man kan se ganska direkt var vissa svagheter sitter och vad man kan jobba vidare med. Jag gillar markträningen så den blir det garanterat lite inslag av varje vecka, upplever den även väldigt stärkande och lösgörande. Men i morgon sitter vi upp och känner hur det känns, snart 2 år sedan sist ju!

Winnie som föl!
Winnie precis inriden som 3-åring.

Och för alla er som inte hänger med i svängarna. Winnipeg Jet, mer känd som Winnie är ett 6-årigt sto som jag själv fött upp. Hon kom till världen i slutet på maj 2013, reds in av mamma när jag bodde utomlands och sedan hade jag enbart Winnie kvar när jag fick ta bort Flex i december 2016. I november/december 2017 så såldes Winnie till en svensk familj i Bryssel (Belgien) efter att jag hade tävlingsdebuterad henne i september med en felfri runda som 4-åring. Så nu är hon alltså tillbaka hos mig för att hitta en ny familj att göra lyckliga när tiden är inne! Winnie är en D-ponny på ca 145 cm.

Hon har verkligen blivit ”vuxen” under dessa år känns det som i alla fall. Växt till sig, musklat sig och allt det där. Hon är verkligen i superfint skick och jag tror även att hon kommer vara väldigt trevlig att rida, blir spännande och jag ser verkligen fram emot morgondagen!

Välkommen tillbaka… Winnie! <3

Så igår förmiddag fick jag en leverans från Holland med lastbil och det var ingen mindre än Winnie som klev av den här hemma i Skåne. Känns så gott i hjärtat att få träffa henne igen och hon såg så himla fin och välskött ut och verkade inte speciellt påverkad av den långa resan. Nu har jag ju inte koll på vart de stannade till innan de kom till mig och hur länge hon stått på transporten men hon såg i alla fall väldigt pigg och glad ut när jag sedan träffade henne under eftermiddagen. Då fick hon komma ut i hagen och sträcka på benen och det var hon väldigt nöjd över i kvällssolen med sin sjöutsikt från hagen!

Så idag blir det en heldag i hagen för hennes del, de kom ut redan 06.15 i morse och jag ska jobba till 17 och efter det blir det pyssel och fix med henne! I helgen tänkte jag skritta ut en runda på henne och känna hur hon känns, kanske trava lite och sedan smyger vi igång efter det och stämmer av läget. Planen är alltså sen att hon ska säljas och jag har redan en familj i åtanke så vi får väl se hur allting blir. Hon har nog i alla fall växt någon/några cm på dessa snart 2 år utomlands, upplevde henne mycket större nu och var tvungen att ta fram mätstickan och då landar hon nog på 145 cm.

Planera <3

Nytt jobb har inneburit en massa planering och det är få saker i livet jag tycker är så roligt som planera, organisera och strukturera. Så dessa dagar har verkligen varit väldigt roliga även om det känts väldigt snurrigt emellanåt innan man fått allting på plats med tider med mera. Jag sprang över ett lite gulligt skrivblock igår som fick följa med hem, sedan har jag sedan tidigare min älskade lilla kalender som nog lär börja användas mer regelbundet nu. Utöver detta så kommer jag ju på mig själv emellanåt med att sitta och kika på specialbeställda kalendrar, skrivblock och allt där till. Det är ju så, så, så roligt!

Nu råkar det vara så att jag och H har en eftermiddag ledigt tillsammans så jag tänkte faktiskt släpa med honom och se om jag kan hitta något nytt klädesplagg såhär lagom tills skolstart. Tycker det är sjukt tråkigt att spendera pengar på kläder, särskilt just nu men hoppas kunna hitta något som passar både nu och efter att Mini är här! Men just nu är det tråkigt för inga kläder passar ju längre, allting är för litet, stramar åt, för kort med mera…

Graviddagbok – Vecka 16 + 18

Graviddagbok – Vecka 16 (15+3) – 12 juli 2019

Händer inte så mycket kroppen just nu. Men jag har för min lilla ”magdagbok” och ser ju att magen växer trots att jag inte gått upp så lite som ens 1 gram ännu. Men utåt sett så verkar det inte synas ännu, längtar dock tills det syns! Rent fysiskt så verkar allting lugnt just nu. Det enda jag märker av är att jag är ännu mer kissnödig och får springa på toa jämt och nu har det börjat bli så att jag får gå sent på kvällen, natten och jäkligt tidigt på morgonen också. Förutom detta så är det ingenting. Längtar tills det börjar hända lite saker i kroppen dock, känna sparkar, känna något överhuvudtaget. Och så längtar jag självklart tills jag kan börja blogga om hela denna resa, men än dröjer det en stund så jag fortsätter föra min anteckningar här i Word att kunna posta i efterhand. Avslutar med att säga att vi fått tid till ultraljud den 2 augusti så det ser jag fram emot! Tror flicka, helt klart.

Lite bilder på mig som barn. Från miniliten till lite äldre. Ingen aning om hur gammal jag är på bilderna men den längst till höger är väl tagen när jag är 6-7 år gammal kanske! Så sinnessjukt lik min lillebror på alla dessa bilder tycker jag om man jämför med när han var i samma ålder!

Graviddagbok – Vecka 18 (17+0) – 23 juli 2019

Åh herregud inatt har jag haft sådana vidriga smärtor. Sedan är jag otroligt smärtkänslig också tror jag så det gör verkligen inte saken bättre. Det började redan på jobbet igår med något som kändes som typ växtvärk i magen. Googlade och javisst kan man ha det eftersom att livmoder växer och bebis växer. Kändes lite liknande mensvärk långt ner i magen. Men sen under kvällen så blev det värre, gick runt i höften på vänster sida och bak i hela nedre delen av ryggen. AJ säger jag bara. Sedan har det även gått ner i ljumsken och rumpan. Foglossning antar jag efter lite eftersökningar. Känner mig inte det minsta orolig men alltså trodde jag skulle gå ut i en bana runt jorden. Jag har verkligen 0 tålamod när det kommer till smärta, blir så fruktansvärt rastlös, arg och irriterad och vet inte vart jag ska ta vägen. Utöver det så tilltog illamåendet igen efter 4 veckor utan där jag mått bra och kunnat äta ordentligt. Så idag har jag knappt kunnat se åt eller tänka på mat fören nu på kvällen (20.00). Och kissandet ska vi inte ens prata om, herregud vad det eskalerat. Den senaste veckan en del men från och med igår är jag på toa konstant. Alltså konstant. Känns som jag nyss var där när jag måste dit igen.

Så såhär mår jag i dagsläget. Har väl inte valt ett optimalt jobb att vara gravid på heller (personlig assistent med mycket tunga lyft). Hoppas för allt i världen att det är bättre i morgon då jag jobbar 8h och sedan är jag ledig i 4 dagar. Och så får vi se hur alla smärtor artar sig, känns ju lite som att jag på något sätt kan börja vänta mig betydligt mer smärtor och betydligt mer ihållande om jag fortsätter som nu. 5 ½-6 månader kvar till BF så jag har att se fram emot i så fall, wie!

När en vanlig vecka blev underbart!

Det kändes konstigt att idag styra bilen hem när jag var klar på jobbet. Inget extrajobb att köra till, inget stall direkt inpå utan bara raka spåret hem. Mycket skön känsla skall också tilläggas! Så nu sitter jag i soffan, fortfarande pigg och glad med en värkande tand och har hunnit ta lite bilder som jag legat efter med samt publicera ett inlägg. Lite senare ska jag till stallet och fixa till Nasse (känns så tomt att bara ha en häst som inte motioneras) och därefter kan jag hålla kväll. WOW känner jag mest haha! Dygnet fick helt plötsligt så, så många timmar! Och i morgon slutar jag redan klockan 14 och det känns som ett hallelujah moment! Känns som jag har så mycket tid som jag inte vet vart jag ska göra av haha. Längtar ändå till helgen och att få vara helledig i två dagar, kommer nog kännas att det behövs när det väl är dags!

Är det förresten något särskilt ni hade varit intresserade av att läsa om? Skicka gärna en kommentar med frågor, funderingar, ämnen eller vad som helst. Har lite svar på frågor i utkast som kommer allteftersom också!

Vi har ansökt om en omplaceringshund också, eller ja mamma har ju då det är hon som har hundarna men säger alltid vi då jag också är delaktig i det hela och Liam kom ju till oss när jag var 15 så det var ju familjens hund liksom. Men när hon jobbar nätter så är de hos oss så i helgen har detta trollet ovan spenderat kvällarna och nätterna hos oss. Så mycket kärlek <3 Han är bäst den där lille krabaten.

Jämföra priser – Barnkläder

Nästa inlägg ut där jag tänkte jämföra lite priser på de barnkläder jag har införskaffat. Har köpt 3-pack med strumpor nya samt en ”ulldräkt” ny men på 70% rea. Allt övrigt och allt ni kommer se på bilderna är dock inköpt begagnat. Hittills har jag köpt alla saker, både vagn, säng och kläder mm på Facebook’s Marketplace. Jag skulle väl säga att 99% av dessa kläder kommer från Newbie. Den rosa overallen är från HM men är i totalt nyskick! Men om vi sammanställer de olika klädesplaggen så ska vi sedan börja kika lite på priserna.

6 par byxor – 7 bodies – 2 pyjamasar – 2 mössor – 2 overaller i blandade storlekar, mest 50 men även en del 56. Jag får se hur mycket som ens kommer att användas. Annars tänker jag att vi får komplettera när vi vet mer om storlek och allt. Men i mitt fall så tänker jag inte köpa på mig för mycket som saker som bara blir liggande. Tänker mig väl någon pyjamas till åtminstone och sedan är jag på jakt efter någon som kan sticka ullstrumpor till lillan också.

Men om vi nu ska sammanställa allt på bilden.
Nypris på allt: 2286 kr – Vad jag betalat: 697 kr – Sparat: 1589 kr

Rainy sunday

Idiotveckan över (hoppas på en go, fet lön i september!), jag har en visdomstand som spökar som ger mig huvudvärk och skapligt ont i munnen men hoppas kunna få bukt på den, annars blir det tandläkaren nästa. Helst vill jag inte göra några större åtgärder i munnen innan mini är här så jag hoppas kunna hålla den i schack men jag tror det borde gå för det har gått innan men vem vet, alltid ska det vara något! Förövrigt mår jag helt okej, ganska trött och sliten efter veckan som gått men tycker ändå jag håller upp det bra och hinner/orkar med det nödvändigaste. Nu vänder det ju dock vilket ska bli skönt så jag ska ha en härlig, simpel 36-timmarsvecka nu som jag ser fram emot innan jag tar välförtjänt helg nästa helg!

Så någon eftermiddag nu i dagarna när jag har hyfsat ljus att fota i så ska jag komplettera alla inlägg som är skrivna i mitt utkast och få upp här till er. Och så måste jag ta nya magbilder och en massa annat som jag inte orkat/hunnit med. (gnäll, gnäll, gnäll) haha. Nu i veckan ska jag även komma igång och pyssla lite med Nasse. Han är ju väldigt trevlig och okomplicerad men tänkte köra något pass med repgrimman för skojs skull och slänga på sadeln igen och jobba med den på. Kanske något löshoppningspass när det finns utrymme för det. Där finns en hel del att utveckla inför avelsvärderingen men vi har en hel höst och vinter på oss sen där det blir fokus på hans galopp!

En bild från i vintras. Usch får panik av allt det där lurvet. I vinter ryker det (finally!)

Slut i rutan

Jag trodde ändå jag laddat upp mitt utkast med betydligt fler klara inlägg, men det var mycket av samma sort och jag känner att det får gå några dagar emellan för att inte bli alltför tjatigt i alla fall. Och så är där en del inlägg där jag inte kompletterat med bilder ännu för jag har haft 0 ork till det de sista dagarna. 13 dagars jobb på raken och 62h bara denna vecka och en månad som slutar på nästan 200 jobbade timmar. Det är mer än vad jag är van vid men det har ändå fungerat bra under denna korta period då jag inte haft hästar utöver jobbet och har kunnat vila upp mig mellan varven. Annars är jag väldigt ”duktig” på att balansera livet och inte ta på mig för mycket för jag vet hur dåligt det har fått mig att må tidigare då jag alltid, alltid blev sjuk så fort jag jobbade lite för mycket eller för många dagar på raken. Nu känner jag att detta fungerar och man får ta varje dag som den kommer. Nästa veckas schema känns som en piece of cake (36h) i jämförelse med hur senaste veckorna varit och jag ska njuta! Och på onsdag dyker det upp pålle till mig som jag tänker presentera närmre då och sedan rullar livet på i ett mer normalt, härligt och harmoniskt tempo. Vi hörs helt enkelt i morgon igen då det blir hemmakväll med vila och fokus på bloggen när jag jobbat klart!

Mer häst på bloggen!

Även om det kanske känts så den senaste veckan så kan jag berätta att det inte bara kommer att bli gravid och bebisinlägg här på bloggen. Jag står ju nämligen med min Nashville Predator (Svensk ridponny. Hingst. Född 2017. Leuns Veld’s Lord – Glansevin Gadabout) som nu kommit hem permanent från betet och om drygt 7 månader är det dags för honom att visa upp sig på Avelsvärderingen på Grevagården. Så jag ska planera hans vinter med hårdträning och vila så att han är fit och redo inför det i slutet på mars. Samt hitta någon som kan visa honom åt mig då jag kommer ha en 3-månaders bebis och inte känner mig riktigt mentalt redo att ta hand om uppdraget med Nasse också mer än träningen på hemmaplan som jag kan lägga upp lite mer som jag vill på tider som passar! (Har hittat nu)

Jag är galet förtjust och förälskad i denna lilla ponny. Det känns som att han är min ”första riktiga häst” efter att jag fick ta bort Flex för 2,5 år sedan. De jag har haft emellan har bara varit ”projekt” som jag har vetat om ska säljas. Med Nasse är det annorlunda. Han har jag inga planer på att sälja utan han ska bli min kamrat, bästa vän och tävlingskompis. Så honom blir ni inte av med på bloggen, nu är det äntligen dags för honom att bli vuxen och denna vinter är en av de viktigaste i hans liv med allt vad den innebär inför mars månads avelsvärdering!

Graviddagbok – Vecka 14

Graviddagbok – Vecka 14 (13+1) – 26 juni 2019

Illamåendet tilltog igen med råge dagen efter midsommar. Alltså jag kände mig verkligen så bakis fast att vi ändå var hemma runt 00. Dagarna efter som följde bestod av illamående mest hela tiden och jag ville helst ligga i sängen för att slippa det. Förutom illamåendet som idag är värst på kvällen och när jag är hungrig så är det just hungern jag kan känna av. Min mage kurrar och är hungrig hela, hela tiden och det är jag så ovan vid. Jag har verkligen inte haft några bra matvanor innan och lätt kunnat gå hela dagar utan att äta, men nu är jag hungrig konstant och det har blivit så bara de senaste dagarna. Samtidigt så mår jag illa när jag blir hungrig och ofta efter maten också. Detta kombinerat med fortsatt halvkass aptit blir ett alldeles fantastiskt, härligt koncept!


Graviddagbok – Vecka 14 (13+4) – 29 juni 2019

Peppa peppa det känns som att illamåendet är helt borta nu och visst tackar jag för det! Men där finns fortfarande många, många symptom som visar på att där är bebis i magen i alla fall. Blodtrycksfall varje gång jag reser mig upp och jag glömmer likförbannat bort det varje gång så jag flyger upp ur soffa och säng och får sedan ta tag i något när allt svartnar. Förutom det de klassiska ömmande brösten såklart och en mage som nog faktiskt växer lite fast jag inte riktigt vill tro det än. Men innan graviditeten drog igång så hade jag gått ner några kilo när jag var sjuk så var smalare än vanligt så visst har man nog fått lite mage ändå men där är ju betydligt mer att vänta hehe!

Vi var på inskrivningssamtal i fredags samt fick resultaten på alla blodprov jag tog för ett tag sedan. Alla värden bra, järnvärdet precis på gränsen. Blodtrycket perfekt och proteinet i urinet perfekt. I övrigt inga konstigheter och inte så mycket frågor ännu, alla kommande besök fram till mitten på december är inbokade nu och jag väntar på remissen till RUL om ca 1 månad. Spännande!

Jag känner mig fortsatt trygg, känns skönt att första riskfyllda perioden är över såklart och ser fram emot allt vad som komma skall. För varje dag som går så vänjer man sig mer och mer vid allt och alla förändringar man står inför. Häftig process ändå som är så naturlig på något sätt. Är nog en helt annan grej att bli pappa då man inte har det ”naturligt” i sig på samma vis.

1. Första besöket. Konstigt, förvirrande, pirrigt och helt nytt! | 2. En bok man tydligen fick som jag skummade igenom en hel del av i början.

Lyckan över eget grönt!

Några av er kanske minns hur lycklig jag var i början av sommaren när mina små och få planteringar äntligen hade börjat växa och komma upp över jorden. Idag tog jag en kik på mina salladslökar och fick en smärre chock. De var gigantiska och hur fina som helst! Luktar helt ljuvligt och jag har plockat in ett knippe som jag tänkte använda i morgon. Alltså lyckan i mig att jag lyckats plantera mina egna lökar från grunden utan att misslyckas! Nästa år blir det ännu mer egenodlat om jag får bestämma! Vi har även en tomatplanta. Tyvärr äter jag inte tomater men det ser så himla gott och somrigt ut när de växer och det är små röda tomater överallt. Det kan inte bara vara jag som är helt nybörjare på detta men ack så lycklig över så små saker? Mina kryddväxter i mitt köksfönster är dock en annan historia, inte riktigt lika lycklig. Vet inte hur många kryddväxter jag inte lyckats hålla vid liv det senaste året. Stackars dem 🙁

Mina stackars lökar har verkligen fått trängas om utrymmet de små stackarna. Men de verkar ganska så glada och nöjda ändå!

Livet har sin gång…

Idag går mitt hjärta i tusen bitar, eller egentligen redan i går kväll när jag fick köra förbi mamma och säga hejdå en sista gång till vår högt älskade nakenhund Liam som idag tyvärr måste få somna in pga smärtor efter en skada som uppstod för många, många år sedan men som sedan blivit ännu värre och ”återfallen” ännu tätare den senaste tiden. Och hur mycket man än vill skjuta fram det för sin egen skull, för att få lite mer tid, så finns det ändå en gräns. Detta känns åtminstone värdigt. Innan har det fungerat, nu går det inte mer. Men aj vad ont det gör och jag har haft ångest inför denna dagen i så, så många år för den glädje, lycka, kärlek och alla de skratt han har skänkt oss är något jag värderar och har värderat så otroligt högt i mitt liv. Som jag har älskat denna lilla hund, mer än någonting annat. Det är verkligen en familjemedlem med en otroligt härlig och charmig personlighet. Usch nej, idag rinner tårarna. Hade det inte varit för att vi även har vår andra hund Gosh så hade det gjort ännu mer ont. Det känns liksom inte verkligt.

Det enda som gör detta lite lättare är vetskapen om att det är så här livet fungerar. Livets gång. Ett liv släcks – ett annat liv tänds. Och att säga hejdå till en bästa vän blir inte lättare bara för att man skjuter fram det en vecka, en månad eller ett år. Det är fortfarande lika jobbigt så någon gång måste det bli gjort. Lilla, lilla högt älskade hund vad vi kommer att sakna dig <3

Liam kom till oss sommaren 2009, bara någon månad innan jag startade denna blogg och han har varit en så stor del av vårt liv. Alltid varit med överallt! I stallet, på tävlingar, när vi flängt runt med hästarna överallt och jag minns att jag saknade honom så det verkligen värkte i hjärtat när jag bodde utomlands och jag var så rädd att jag inte skulle hinna spendera så mycket tid med honom som jag velat. Men det har jag fått, det är bara så tragiskt att du aldrig kommer få träffa vår nya lilla familjemedlem som är på gång <3

Presentation – Vem är jag?

Den 9 augusti fyllde bloggen 10 år exakt och jag vet att det finns människor här inne som läser och som har följt mig under dessa 10 år som har stenkoll på vem jag är, vad jag har gjort och vad jag gör. Men sedan har det dels tillkommit en del under resans gång och inte minst nu när mitt liv gör en helomvändning och hästarna mer eller mindre kommer att läggas på hyllan under ett år. Så jag tänkte helt enkelt köra en enkel presentation om mig, min bakgrund, vad jag sysslat med innan och vad jag gör just nu. Och för alla er nya som hittat hit, varmt välkomna!


BAKGRUND:
Jag heter Johanna Grant Boklund, blev 25 år gammal i mars och är sedan snart 2 år bosatt i Hörby mitt i Skåne. Jag kommer ursprungligen från Kalmar/Öland där jag är uppväxt i Köpingsvik och sedan flyttade till Kalmar med min familj som 5-åring och där blev jag kvar fram tills att jag tog studenten 2013. Då bar det nämligen av för en sommar i Skåne där jag jobbade med hästar och i september 2013, 19 år gammal så flyttade jag utomlands för att jobba med hästar. Jag jobbade ett år i Bulgarien hos en toppryttare där och sedan blev det 1,5 år i Tyskland efter det innan jag i mars 2016 återigen landade hemma i Sverige, denna gången i Skåne och här kommer jag bli kvar! Jag började rida när jag var 8 år gammal och har haft en del ponnyer som jag tävlat under åren upp till LA samt 125 på storhäst. Vid sidan av detta har vi fött upp lite ridponnyer och på äldre dagar, efter hemkomst från Europa så har jag lagt allt mitt fokus på att rida in och utbilda just ponnyer, främst ridponnyer och därmed valt att inte ha någon storhäst att rida och tävla.

LIVET & KÄRLEKEN:
Den 7de augusti förra året så bjöd jag med min nuvarande sambo H på en första dejt. Det råkade nämligen vara så att jag hade en extra biljett över till en konsert med Robbie Williams i Köpenhamn, så jag frågade helt enkelt om han var intresserad av att följa med dit. Detta efter att vi hade pratat ett par dagar på Tinder och enligt mitt tycke kändes det verkligen som att vi hade klickat ”so far”. Spontana grejer som detta är absolut långt, långt ifrån min natur då jag kan vara ganska blyg och tillbakadragen i början och absolut inte hittar på sådana här ”stora” saker som en första dejt. Han likadan. Men jag antar att något kändes rätt för Köpenhamn blev det, konsert blev det och likaså ett fantastiskt minne för livet. Och här står vi idag, 2 år senare och väntar visst vårt första barn tillsammans.

Förövrigt i livet så slutade jag jobba med hästar ett par månader efter att jag kommit hem till Sverige 2016. Jag började jobba som timvikarie inom hemtjänsten, sedan på lager. När jag hösten 2017 hamnade i Hörby så blev det hemtjänsten här och sedan började jag som timvikarie på en skola här. Nu har jag precis skrivit på papper för en ny tjänst inom skolan här som påbörjas i samband med skolstart som jag ser väldigt mycket fram emot. Att jobba inom skola och med barn trivs jag otroligt bra med. Har även under sommaren provat på att jobba som personlig assistent och det är också ett jobb som jag egentligen gillar, men har också känt av kroppen, magen och ryggen en del i och med min graviditet.

BLOGGEN:
Jag började blogga den 9 augusti 2009. Då var jag 15 år gammal och skulle efter sommaren börja 9an. Under alla dessa år som jag skrivit så har bloggen varit en ren och skär hästblogg. Det hela började med att jag började samla på mig fler och fler följare på dåtidens Bilddagboken. Jag slutade sedan helt där för att enbart blogga. Under den sommaren köpte jag mig min första kamera och mamma började ta bilder på mig när jag red. Så jag red, mamma fotade, jag bloggade och hela karusellen drog igång. Jag fick ett litet bloggkontrakt, fick bloggkollegor och började tjäna lite pengar på bloggen. Jag fortsatte rida, hade oftast mer än 1 ponny i träning och främst skrev jag om min skäck Chaboukie som jag gärna och ofta pyntade i färgglada, genomtänkta outfits som i sin tur genererade ännu mer läsare. Jag fick roliga samarbeten, fick åka till Göteborg Horseshow och sitta i bloggmontern. Har fått skriva autografer och ta bilder med folk, om än i liten utsträckning om man jämför med de allra största. Det var en rolig tid och jag träffade väldigt många vänner, som jag är vän med än idag genom just denna blogg. Jag låg på topplistorna över hästbloggar och hade som mest uppemot 3000-4000 läsare om dagen vilket jag tycker är helt galet!

Läsarna hängde med när jag tävlade Chaboukie. När jag fick ta bort Chaboukie. När jag köpte min nästa häst Flex och alla åren med honom. Mina år utomlands. När dagen kom när jag även fick Flex dödsdom och allt som skett i hästväg däremellan. Det känns som ett helt liv i bild och text. Bloggen har helt enkelt blivit en väldigt stor del av mig. Och därför är det extra roligt att jag nu driver den vidare med fokus på nästa stora grej i livet – att bli mamma! Mitt liv i text och bild – ett enda stort minne lever vidare helt enkelt. Och jag älskar ju detta. Jag älskar att skriva, ta bilder, redigera, filma, fixa och trixa, göra fint och ta fina bilder som kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det är ju på något sätt jag. Så häng med på version 2.0 som dock inte bara kommer att bli gravidtet, bebis och barn för jag har ny häst på ingång och i höst ska Nasse börja tränas ordentligt inför hingstvisning i mars nästa år!

TANKAR & VÄRDERINGAR:
På senare år har jag börjat leva mer och mer hälsosamt. Försöker välja bort så mycket onaturligt jag kan i vardagen såsom kemikalier i hud- och hårvårdsprodukter, halvfabrikat och annan processad mat att stoppa i mig och försöker dra ner på socker och gluten i allra största mån med mera. Ännu mer sen jag fick reda på att bebis är i magen. Köper ekologiskt i allra högsta grad, lagar mat från grunden, väljer bort E-ämnen, konstgjorda ämnen så mycket jag kan och alla hudvårds- och hårvårdsprodukter köper jag helt naturliga. Finns en uppsjö av märken att välja mellan nuförtiden. Man kan få betala en slant extra, men det tycker jag är värt att lägga pengarna på åtminstone. Jag tänker väl mig att bloggen kommer få lite inslag av detta och mina tankar kring det samt vad jag väljer och vart man kan hitta allt. För mig är det otroligt viktigt att minimera kemikalier och gifter dels för min egen skull men framförallt för bebis skull som är ännu mindre och påverkas ännu mer.

Lista

1. Vilken vecka är du i nu?
Vecka 21 (20+2)

2. När är du beräknad?
28 december 2019.

3. När fick du reda på att du var gravid?
Fick det svart på vitt efter att ha tagit ett test när jag var gravid i vecka 7. Magkänslan visste om det betydligt tidigare än så men försökte nog förtränga det.

4. När och hur berättade du för din partner att du var gravid?
Han visste om att jag trodde jag var gravid och fick ett sms när jag tagit ett test då han inte kommit hem ännu och klockan var sent på kvällen. Så ingen spännande överraskning här inte

5. Hur gamla var du och din partner och hur länge hade ni varit tillsammans?
Jag är 25 år gammal, H är 33, fyller 34 i november. Vi träffades i augusti 2017.

6. Mådde du mycket illa i början?
Ja, varje dag främst morgonen från det att jag fick reda på det i vecka 7. I vecka 13 precis efter midsommar tyckte jag dock att det blev värre igen efter att ha varit lite lugnare ett tag. Ett par dagar där efter midsommar låg jag mest i soffan för så fort jag reste mig så mådde jag illa som tusan och ville bara lägga mig ner igen. Släppte i vecka 14 och sedan har det bara krupit på någon enstaka gång.

7. Är du känslig?
I grund och botten är jag nog en ganska känslig människa på många plan, men ändå stark och trygg i mig själv. Men jag upplever nu att jag är lite känsligare och mer gråtig haha. Framförallt lättare för utbrott och att bli arg/irriterad.

8. När kände du bebisens första sparkar?
Dagen efter RUL, så den 3 augusti vilket blir vecka 19+5 eller något i den stilen.

9. Hur många ultraljud har du gjort?
1. Bara rutinultraljudet!

10. Är du orolig?
Jag måste ändå säga till största del nej. Jag känner mig väldigt trygg i detta på något sett, tror och känner att allting kommer gå bra och flyta på smidigt. Jag tror det är viktigt att försöka ställa in sig så och därmed må bättre genom hela processen. Jag tror dessutom att tankens kraft har mycket att säga till om i sina liv så jag är väldigt noga med att fokusera tanken på positiva saker och ha positiva visioner om det som komma skall. Jag har dock oroat mig vid kortare tillfällen emellanåt för att få missfall då man nu är så känslomässigt inställd på att få barn och att ”hela ens världsbild” skulle ändra sig om det blev så och det känns som det hade varit svårt att gå tillbaka till vardagen när man varit så inställd på att bli förälder. Men överlag, nej inte orolig alls bara glad och njuter.

11. Har du fått bristningar?
Nej inte ännu. Duschar i kokosolja (ekologisk) och smörjer med en olja från Weleda efter, ska visa er någon dag!

12. Vet du vad det blir för kön?
Har inte svart på vitt ännu vad det blir för kön. Men har från dag 1 varit inställd på att det ska bli en flicka och utgår i princip ifrån att det ska bli en flicka. Jag har även gjort detta ”ringtestet” (googla om ni inte vet) och det visade starkt på flicka även det. Så jag fortsätter hålla fast vid att det ska bli en flicka. Ska bli kul att få veta sen men jag skulle nog säga till 99% att jag är säker på att det blir en tjej, om man nu kan säga det med den säkerheten haha. (Detta svar är skrivet i vecka 15 – nu fick vi ju veta på RUL i vecka 19 att det till 99% blir en tjej!)

13. Hur vill du att förlossningen ska se ut?
Har inte kommit så långt i mina tankar kring det ännu. Men vill ha en naturlig, vaginal förlossning dock med så lite smärtstillande som det bara går. Ställer även in mig på detta i tanken och hoppas på att det ska hjälpa mig på vägen. Jag tänker egentligen inte gå in så mycket mer på detta då jag nog inte vill öppna upp för diskussioner kring det. Alla har olika erfarenheter och folk är väldigt bra på att komma med tips hit och tips dit men jag tror att man måste hitta sin egen väg i detta och inte påverkas så mycket av omgivningen. Därför väljer jag att utesluta detta ur diskussionen och enbart prata med dem som står mig nära eller som har samma tankar kring detta som jag har. Främst för min egen skull, oavsett vad så kommer det att bli bra men i frågor som dessa som enbart rör en själv och sin kropp så måste man nog själv hitta vad man känner sig trygg i och vad som känns bra. Skulle man lyssna på alla andra skulle man få lika många olika svar som människor.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Köpte faktiskt en pyjamas redan i vecka 13 efter att ha sett den på Instagram. Visade sig att den inte såldes i butik längre så när jag ramlade över den begagnad sen så kunde jag inte motstå att köpa den. Kändes ändå mysigt att ha något att hålla fast i, något som får det att kännas mer verkligen. Den är blommig med lite spets på i alla fall och jag är helt frälst i alla söta, blommiga barnkläder inte minst från Newbie (som så många andra). Visste ju inte svart på vitt att det var en tjej men kändes ändå rätt!

Annars älskar jag detta set! <3

15. Vad är du mest/minst sugen på att äta?
Det där har varierat i perioder om ca 3-4 dagar. I början mådde jag illa väldigt mycket och åt i princip bara kokt färskpotatis med kokta grönsaker och smält smör på det haha. Sedan gick det över. Sedan hade jag en period på ett par dagar när jag var jättesugen på mild naturell yoghurt med granola och kokosflingor i för att sedan en dag inte alls vara sugen på det. Så det kommer och går från dag till dag!

Jag har generellt varit väldigt osugen på mat och inte haft någon större aptit, särskilt i början. Har tappat suget helt på kött/köttbitar såsom grillat kött men nötfärs i mina egna köttbullar och liknande har gått bra. Nu lite längre in i graviditeten så är det lite bättre. Förutom det så är jag inte alls lika sötsugen som innan och försöker ändå hålla tillbaka då det knappast är nyttigt att mata varken mig själv eller barnet med en massa socker och annat skit. Vi får se hur denna ”matresan” fortsätter att utvecklas. Jag som i grund och botten är otroligt kräsen, det blev just ännu värre liksom, haha!

Graviddagbok – Vecka 10 + 12

Så, så, så, så glad att jag har skrivit ner lite tankar och känslor från den första tiden för jag hade aldrig kommit ihåg ens hälften annars! Stort tips till er andra som vill ha barn i framtiden eller väntar nu, skriv för er själva. Jag tycker i alla fall det är fint att kunna kolla tillbaka på!


Graviddagbok – Vecka 10 (9+3) – 31 maj 2019

Inte för att det var så länge sen sist men har verkligen känt ett otroligt stort behov av att skriva här igen för de senaste dagarna har det hänt så mycket i kroppen. Illamåendet har gått och blivit 10 resor värre och jag mår illa konstant om dagarna nu och på morgonen är det riktigt hemskt. Tror jag ska behöva springa och huka mig över toastolen varje morgon nu men än så länge har det inte varit riktigt så illa i alla fall, thank god!

Sedan har aptiten blivit ännu sämre. Får tvångsäta och har levt på kokta grönsaker med smör och salt samt kokt färskpotatis de senaste dagarna. Not so fancy men typ det som går i mig. Kött är bara att fetglömma, inte alls sugen på det och bara tanken är jobbig. Och så får jag äta lite och hela tiden för att försöka hålla illamåendet hyfsat i schack så man kan jobba och försöka bete sig normalt! Just den biten börjar kännas lite påfrestande. När folk frågar hur man mår och man svarar ”bra” eller ”helt okej” men egentligen mår man skit men vill inte säga något ännu. Och hur jag blivit ännu mer ”inåtvänd” och bara vill vara ensam för att jag mår så dåligt och blir så påverkad av att inte må 100. Tänker att folk måste ju lägga märke till det men i efterhand lär de väl kunna lägga ihop 1+1 antar jag but still, just nu får man hålla masken ett tag till (en månad till tänker jag).

1. Minns hur den kycklingbiten var riktigt svår att försöka få i sig! | 2. Trött Johanna som låg här i sängen så fort jag fick chansen! | 3. Ursäkta att det ser ut som kattmat haha men detta åt jag dagligen ett tag. Kokt potatis, kokta grönsaker och massa smör. Till detta lite hemmagjord cole slaw som var över.

Graviddagbok – Vecka 12 (11+2) – 13 juni 2019

Det värsta illamåendet har avtagit tror jag, emellanåt slår det en fortfarande men för det mesta fungerar det bra. Tröttheten kommer och går men för det mesta är jag helt slut på kvällen efter jobb och hästar och somnar utan problem mellan 18-19.30 och sover sedan hela natten. I övrigt känns livet ganska så normalt. Det känns inte som att det händer något med kroppen just nu och det är som att man går runt och väntar på att få se eller känna någon förändring. En av mina bästa vänner Julia fick barn i helgen och jag kan inte låta bli att kolla på alla bilder på hennes otroligt söta lilla tjej. Det väcker verkligen en ännu större längtan inom en och det är inte sällan inslag av barn och liknande även när jag drömmer på nätterna. Annars känner jag mig fortsatt lugn. Jag är ju väldigt lugn och trygg i mig själv i botten och försöker att inte oroa mig för saker i onödan och så vidare.