Humlanfilm

Jag har varit superdålig att visa er hur Humlans utveckling går framåt så här får ni en liten kortare snutt från dagens ganska korta ridpass. Innan har hon farit iväg i galoppen och skuttat åt alla håll samtidigt som hon bytt galopp och haft sig. Idag var hon fin från första galoppsprånget och jag är supernöjd med hennes utveckling. Hon är knappt riden, knappt galopperad och för varje gång man sitter upp känns det som att utvecklingen bara hoppat iväg. Blir lika förvånad varje gång. Det är ju långt ifrån vad det ska vara ännu, men en jäkligt god bit på väg och jag är supernöjd med hur hon arbetar och beter sig för stunden, hade aldrig förväntat mig mer i detta skede, snarare mindre!

Innan (en vecka sedan typ..) öste hon bara på i 200 blås, hängde i handen och lämnade bakbenen efter sig. Man kunde knappt ta en förhållning för då blev det ännu värre. Nu galopperar hon ändå lugnt och sansat i balans med bakbenen under sig för det mesta. Blir roligt att jämföra detta med framtida filmer!

Ett hål som fylls ut

Humlan har nu varit hos mig i drygt 1,5 månad redan och jag har fått se en häst utvecklas och blomma ut något makalöst under denna tiden. Jag vill minnas de första skritturerna vi hade i skogen. Hästen gick på riktigt inte framåt en meter utan att jag var tvungen att vara där och pusha på. Noll framåtbjudning kan man milt sagt uttrycka sig. Men vi skrittade på i en hel månad och nu kliver hon på som aldrig förr med öronen spetsade och verkligen skrittar igenom hela kroppen. Började trava igång henne för några veckor sedan också och har sedan förra veckan lagt in lite kortare stunder med galopp också. Började med att galoppera på en jättefin raksträcka i skogen där hon frustade av glädje och har lagt in ca 5 minuters galopp även när jag ridit på banan nu.

Mitt mål under hela denna resan som hittills varit är att Humlan ska vara glad. Ingen press, ingen stress utan bara positivitet och massvis av beröm. Det enda jag har velat är att hon ska tycka att det är roligt att bli riden. Att hon ska spetsa öronen och frusta för att hon är nöjd. Och vi har verkligen kommit en bra bit på vägen. Hon utstrålar så mycket positiva känslor och tycker det är så roligt att få arbeta igen och det gör också mig väldigt, väldigt glad.

Jag älskar denna häst, alltså verkligen. Och när hon väljer att sänka huvudet och lägga det i min famn i stället för mammas så gråter mitt hjärta några tårar. Jag får känslan av att hon känner igen mig. Att hon vet att jag bara vill henne väl och att jag faktiskt älskar henne. Att förlora Flex har tagit otroligt hårt på mig. För han är och kommer alltid att vara min häst här på jorden. Men Humlan fyller ut tomheten och saknaden efter honom på ett sätt jag aldrig hade kunnat tro faktiskt. Och vad jag känner för henne är också starkare än vad kunde tro. Är så evigt tacksam att hon är i en god väns ägo och att jag får äran att ha henne nu, för just nu behöver jag henne och jag vill också tro att hon behöver mig.

Nu fortsätter vi framåt med ridningen. Ökar intensiteten allt eftersom och fortsätter ösa i henne mat för att kunna bygga de muskler som krävs. Men man kan redan se lite skillnad på hennes rygg vilket gör mig glad. Hon har börjat fylla ut sina hålor vid sadelläget vilket är fantastiskt. All ridning just nu är bara lång och låg form men samtidigt se till att hon använder bakbenen rätt så hon inte hamnar på bogarna och hänger på bettet. Operation bygga överlinje pågår med andra ord för fullt, allting tar sin tid!

Och på något vis påminner hon om Flex. Vill tro att det är mer än bara färgen och bläsen. Oavsett så är det fantastiskt!

Och för er som vill se hur hon såg ut för några månader sedan -> check this out… 🙁

Mer Humlis!

Så Humlan alltså. Hon har verkligen kommit ut ur sin bubbla och börjar kännas så fräsch i kroppen. Igår var hon som en laddad bomb och jag försökte trava över lite bommar men hon skulle bestämt galoppera över dem och frusta av glädje i stället. Hon fick sedan galoppera av sig med mig i lätt sits och var glad över detta. Älskar hennes galopp men hon orkar ingenting där. Det enda fokuset låg på var att hon skulle vara rak och att hon inte får hänga sig på bettet vilket hon gör i princip hela tiden så fort hon får chansen. Jag måste verkligen se till att inte bli fast i handen för blir jag det så hänger hon ännu mer och sedan piper hon iväg. Gramanen var på i galoppen som ett säkerhetsbälte för hon for överallt och ingenstans emellanåt haha.

Idag red vi ett jättekort pass i ridhuset och hon måste verkligen ha fått igenom något igår för hon var superduper. Känns otroligt underbart och lovande just nu! Vägen är fortfarande lång och någon hoppning kommer inte på tal innan hon dels musklat sig mer men också stärkt sig mer. Hon körde ett ”Dra-emot-bommar-och-hinder-på-humlanvis”race igår mot en bom, not so cool… Men (!) när vi väl är där då jäklar blir hon fin vill jag lova er. Fruktansvärt spänd på framtiden. Och att hon dessutom ligger mig något otroligt nära om hjärtat gör bara allt detta ännu mer underbart. Hon fyller verkligen upp hålet efter Flex på ett vis jag inte trodde var möjligt, även om saknaden efter honom fortfarande är oändlig.

Dagens sysslor + ridpass

Idag åkte klippmaskinen fram. Efter en natt i stallet med ett superdupertunt bomullstäcke så har Humlis varit svettig på morgonen och hennes päls var SÅÅ tät. Hon har ju inte fällt ur vinterpälsen ordentligt, antagligen har något blivit fel när hon varit såpass tunn som hon var och hon var vid det tillfället även klippt. Sedan satte hon björnpäls och därefter har hon inte fällt ur ordentligt så idag fick maskinen åka fram så att stackaren kan arbetas lite grann utan att rinna av svett. Hon tyckte nog det var skönt att bli nakenhäst blandat med att hon verkligen har kommit ur sin bubbla nu för hon var ett stort glädjepaket att sitta på. Jag blir på riktigt så varm och glad i hjärtat. Älskade hästen vad jag älskar henne och att se henne så glad är helt fantastiskt för mig att se.

Bjuder på lite fler bilder från dagen och lovar att skriva mer om allting i morgon för nu börjar det bli sent! Nu är jag tillbaka här som vanligt igen hoppas jag på i alla fall, så motiverad och taggad åtminstone!

Första passet på ridbanan; Humlan

Idag genomförde vi första ”passet” på ridbanan. Det bestod mest av halter från skritt och sedan 15 minuters jogging med massa övergångar och tempoväxlingar. Hon lägger sig gärna i handen, blir framtung och springer iväg för att slippa jobba ordentligt bakifrån. Men för varje avsaktning och för varje tempoväxling så blir det bättre, så vi knegar vidare med det konceptet samtidigt som jag försöker hålla henne rak men jag vill också att hon ska böja igenom korrekt i kroppen. Kroppsdelarna är inte riktigt på plats ännu men förhoppningarna är höga, det släpper med lite mer ridning!

Dessa är de fina bilderna, jag kan säga er att det finns många mindre smickrande från dagens ridpass. Hon behöver bygga upp hela sin överlinje ganska ordentligt, babysteps.

Efter ridpassen så brukar jag greppa tag om hennes halsmuskel. Det var på riktigt omöjligt för några veckor sedan, totalt omöjligt. Mina fingrar krampade när jag försökte i princip. Idag så går det SÅ mycket enklare så vi är på väg åt rätt håll även där. Lite i taget, hon är i alla fall otroligt nöjd med tillvaron just nu och det är underbart att se!

Utflykt med Humlis!

Känslan när Humlisen inte riktigt vet om det hovslagaren gör med henne känns okej och mamma står och försöker prata med henne, så kommer man själv fram till henne och lägger handen i pannan på sig och hon sänker hela huvudet och börjar tugga, då vet man att man har gjort någonting rätt. Finns det något finare i världen än när man känner att ens hästar litar på en och känner sig trygga i ens närhet? Tror knappast det.

Idag har Humlis blivit fin i hovarna i alla fall. Hur tillfredsställande är det inte i själen att se nyskodda, snygga hovar? Och hovis gör i vanlig ordning ett fantastiskt jäkla jobb, litar på honom till 100%!

Förövrigt så har vi en häst som börjat forma kroppen lite grann, man tänker nog inte på det när man ser henne varje dag. Men tycker hon börjat fylla ut lite över ryggen nu också och är inte lika insjunken som tidigare bakom manken nedåt.

My ladies!

Humlisen började jag smygtrava kortare sträckor i skogen förra veckan och har steppat upp lite grann nu så idag travade vi lite längre sträckor ute i skogen. Fortsätter nu att öka intensiteten hela tiden samtidigt som jag läser av henne, hur hon känns och hur mycket ork hon har. Men hon känns i alla fall väldigt pigg, glad, framåt och stark i kroppen på något vis. Så förhoppningsvis blir detta superbra. En galoppfattning i smyg har smugit sig in på en gräsväg i skogen som är helt fantastisk. Öronen framåt och frustningar får man som svar. Men sparar lite till på att galoppera längre sträckor även om det är inbjudande deluxe! Vill fortfarande öka intensiteten allt eftersom så vi lägger hela tiden på lite grann!

Winnie har fått sina livs första bakskor och känns helt fantastisk med dem på, fick en helt ny häst vill jag lova!

She is all I need

Obeskrivligt glad och tacksam att få ha denna hästen i mitt liv, om ni bara kunde ana. Jag ser fram emot och håller tummarna på att vi får en otroligt roligt och härlig tid tillsammans framöver. Och jag tackar min finaste Danai för förtroendet att få ha denna häst som min egna. Finner inga ord för tacksamheten jag känner. Denna hästen har verkligen en egen plats i mitt hjärta och har alltid haft.

Nytaget på Humlan

Även om vi ”bara” skrittas så passade jag på att knäppa lite stillastående bilder idag på damen som inte alls ville se snygg ut på bild. Dessa kommer i alla fall vara jätteroliga att ha så småningom då det förmodligen kommer hända en hel del med hennes kropp i positiv bemärkelse nu framöver. Söt är hon i alla fall, och lite rundare än vad hon varit på länge!

Humlisen <3

Denna hästen är SÅ genuint genomsnäll och underbar på alla sätt och vis. Hon visar på något sätt så otroligt mycket tacksamhet och kärlek. Jag är verkligen hur glad som helst i henne och det vet hon nog redan om, har alltid varit glad i denna underbara individ. Idag har hon varit ute med mig i skogen och skrittat tillsammans med Winnie och mamma. Supermysigt i solskenet och två supernöjda hästar.

När det är roligt att leva

Nu har jag landat uppe i Dalarna efter en längre färd genom landet, men med bästi bredvid så har det både gått fort och varit supertrevligt. Igår var jag så exalterad över att Danai och Humlan kom att jag glömde att både filma och blogga haha. Men när jag är hemma på tisdag igen så ska jag försöka ta igen den biten. Superroligt är det i alla fall att få ha henne i stallet och hon ska nu sakta men säkert börja sättas igång samtidigt som hon ska gå upp ännu mer i vikt. Under tiden kommer vi ju få vara otroligt lyhörda för hennes signaler och se till att hon mår bra och fortsätter att lägga på sig. Det är en lång väg tillbaka där hon var i somras men resan är otroligt rolig också tycker jag.

Och det har också hunnit hända en hel del i hennes kropp under dessa 2,5 månad och jag gissar att det kommer hända massa mer under kommande månader.

Vi välkomnar Humlan till ”teamet”

So, let’s say it. Jag kommer alltså inom en väldigt snar framtid att få ett nytt tillskott i klanen vilket de flesta av er säkert har förstått. Det ligger en film några inlägg ner som förklarar det hela också men jag vill gärna skriva lite om detta också.

”Humlan” som hästen numera kallas är alltså en häst som ni tidigare stött på här på bloggen då jag red henne under en period i somras. Humlan ägs idag utav min bästa vän Danai -> www.danaidoverholt.se <- men kommer på obestämd framtid att stå hos mig samt ridas och tränas av mig när hon är redo för det igen. Först och främst väntar en lång igångsättning där hon ska byggas upp ordentligt och lägga på sig ännu mer i vikt. Därefter ska hon trappas upp i takt med att hennes kropp hänger med. Träningar och tävlingar är långt borta i sikt just nu, men det är planen så småningom. Fram tills dess har vi inte bråttom allt, det viktigaste för oss är att Humlan mår bra och är glad.

Jag är i alla fall så jävla lycklig att få ha denna häst hos mig igen för hon är verkligen en av få hästar under åren som satt sig lite extra i hjärtat hos mig. Jag fick ju ett litet smakprov på vad hon besitter i somras även om hon var långt ifrån färdig i kroppen och utvecklingen då. Men jag vet att det finns där i henne och hon har ett hjärta av guld denna häst. Världens snällaste är hon! Vägen är lång, men det blir en fantastisk resa hoppas jag på!