Hoppningen + film

Så tisdagens hoppass var en trekombination med ca 10 meter emellan där fokus var att Humlan skulle få fokusera lite själv på vart hon hade sin kropp samtidigt som det gav ett litet kvitto på hur långt vi är komna i utvecklingen. Första gången sprang hon mest igenom vilket självklart blev väldigt trångt till sista hindret. I slutet hade hon betydligt mer plats och hoppade fint i balans över hinder 1 och 2 i alla fall men orkade inte riktigt upp i fronten till det tredje jämt, men en klar förbättring genom passet. Sådana här övningar är supernyttiga för henne, där hindren kommer fort inpå varandra eftersom att hon gärna blir tung i fronten och springer på bogarna direkt efter ett hinder annars. I en serie så kan hon inte det utan måste anstränga sig för att kunna ge sig själv space att hinna komma upp med kroppen. Blir absolut fortsatt arbete på detta vis!

Jag behöver garanterat jobba mer på min sits som har blåst iväg, hade ett helvete med en tygelsnutt som fastande under benet på mig flertalet med gånger också, inte så praktiskt. I övrigt så var det viktigt för mig att sitta upp ordentligt i serien för att ge Humlan de bästa förutsättningarna, i övrigt ska hon sköta resten så mycket hon kan helt själv!

Humlisbilder

Här har vi lite bilder från gårdagen på Humlis. Musklerna börjar sakta men säkert falla på plats, det märks som tidigare nämnt inte minst i ridningen. Hon är verkligen fruktansvärt rolig att rida! Hela tiden, varje dag. Man får inte nog, vill bara rida lite till och lite till. Vi kör egentligen fortfarande på sparlåga när det kommer till ridningen, för hon gör sådana enorma framsteg. Dock behöver vi komma ut och galoppera mer i skogen och på banan för att få upp lite kondis och flås!

Humlan hoppning

Gårdagens hoppass med Humlan då. Jag hade ställt upp två små enkelhinder som uppvärmning och bara fokus på att hålla rytmen och takten med. Sedan hade jag ställt upp en trekombination med parallelloxrar. Hade 10 meter emellan och Humlan som gärna hoppar långt och på fart fick minsann tänka till ordentligt för att få plats ordentligt där inne. I början var det mer eller mindre katastrof emellanåt men när vi väl kom in i det så kunde jag känna en väsentlig skillnad. Från att ha sprungit in i botten på samtliga hinder så kunde hon backa av och ge sig själv plats att hoppa upp sig ordentligt på de två första och emellanåt även på sista även om det för det mesta blev väldigt trångt och jobbigt till det. Men denna övning blev också lite utav ett kvitto också och jag kommer ha något att jämföra med i framtiden.

Hoppade fram på ett litet kryss och wow, hon hoppade med så mycket rygg. Har inte alls speciellt bra koll på sin kropp ännu, samt har inte hittat den balansen som krävs men vi är garanterat på god väg som jag alltid skriver, haha.

Det märktes i alla fall tydligt i serien att hon gärna faller fram på bogarna och inte kan hoppa ordentligt i balans igen. De flesta klippen blev riktigt dåliga men några ska jag nog kunna offra mig att publicera här så vi har något att jämföra med så småningom. Hade dessutom traggel med tygelsnutten som bestämt skulle fastna under mitt ben ett par gånger så jag hade 0 spelrum till att ge eftergift. Mindre charmigt och funktionellt vill jag våga påstå.

Ganska mycket sitsträning bör tillämpas i min vardag. Prova ej hemma-exempel liksom.

Fin Humla!

Träningsvärken i benen kryper sig på efter att ha varit ute och galopperat i den härliga skogen med Humlan. Powern i denna hästen är något helt makalös och jag längtar så till den dagen vi kan visa upp det helt och hållet. Hon galopperade i alla fall på som en riktigt maskin ute i skogen, genom hela kroppen och med bakbenen under sig. Ökade och minskade, backe upp och backe ned i kvällssolen. Ändå en helt fantastiskt känsla. Att bara vara där och då i nuet och njuta av det man har och får uppleva. I morgon får hon bara en lång skrittrunda och lång utevistelse i hagen efter det!

Trimmade på ridbanan igår och tog ett par travsprång på henne och herregud vad hon bjöd till och sköt iväg med ryggen som aldrig förr. Jag blir fortfarande lika förvånad för varje ridpass när utvecklingen liksom gått fram som om vi trimmat i 2 månader haha. Nästa hoppass till veckan ska bli väldigt spännande!

Hoppfilm på Humlan!

Så här har vi hoppfilmen från gårdagen på Humlan. Två ringrostiga individer försöker att hitta någon typ av samstämmighet under ridpasset där fokus ligger på att 1. vänta på hindren och 2. hitta någon typ av balans och rytm som fungerar bra för oss. Vi är på god väg så att säga, det går ju på rätt håll i alla fall!

Ett delprov med Humlan -> Hoppass

Det är dagar som dessa, när man sätter sig själv och hästen lite på prov, som man inser hur lång bit man har tagit på vägen men också hur långt man har kvar. Idag visade Humlan prov på riktigt fina språng och det känns ordentligt uppifrån ryggen att det finns mycket krut under hovarna i den hästen, det ska liksom bara rotas fram. Massa mer styrka och kondis behövs för att hon ska orka hoppa de där sprången. Men det är otroligt positivt att hon numera börjar hoppa mer igenom kroppen, att ryggen faktiskt börjar komma upp på henne i sprången i stället för tvärtom och att hon har börjat sänka huvudet i sprången också. Hon hoppar betydligt mer avslappnat och balanserat än tidigare.

Piloten är mycket medveten om sina brister och största frågan med henne nu är lite hur mycket tryck jag ska sätta, vilket tempo vi ska ha, hur mycket ben hon behöver och så vidare. Jag provar mig lite fram för att se vad jag får för gensvar från henne. För mycket tryck blir inte bra för det har hon redan så mycket i sig själv och hindren är för små och hon är inte tillräckligt stark för det. Har man i stället för lite tryck så drar hon ut sig och blir lång, länger sig ännu mer mot hinder och hoppar dåligt. Så det är en balansgång det där. Det viktigaste just nu är att hon är framför mig, har ett stöd i handen och att jag alltid måste vara iskall innan hinder. Hellre för nära, för ligger vi stort så glassar hon iväg och sedan tar det 1 mil innan man fått tillbaka henne i balans och rytm igen.

Här är lite snapshots från filmerna som kommer upp i morgon i alla fall, och visst ser man skillnad bara här?

Danai & Humlis

Som Danai skrev på sin blogg – Är man irländare så är man irländare. Det var fruktansvärt roligt att se henne från marken och hennes trav såg minst sagt ”irländsk” ut, inget jag har tänkt på när jag suttit på. Har suttit på så otroligt många hästar att man liksom vänjer in sig ganska fort vid nya hästar. Och även om man ser sig själv på filmer och bilder så blir det aldrig samma sak som att se henne bli riden av någon som kan rida.

Nu har i alla fall Danai fått sig en liten uppfattning om henne och nästa gång hon är i Skåne så ska hon få känna på fjädrar under hovarna kan jag lova er för då är hon mer igång i hoppningen och ännu starkare i kroppen för nu är det som sagt dags att köra på lite mer. Absolut fortfarande inte på något vis bråttom men hon känns otroligt stark och fräsch i kroppen, är alltid väldigt pigg och glad när man rider och har mycket energi. Det är kanske inte så att jag kommer trimma henne mycket mer än jag gör nu utan det kommer fortfarande vara varierat, en hel del uteritter men betydligt mer galopparbete och lydnadshoppning. Men hon är verkligen på G!

Humlis på G!

Humlan är pigg som tusan i hagen och har haft fjädrar under hovarna i helgen tydligen. Ni skulle bara veta hur den hästen kan bocka och vilken spänst hon har. Det kan man inte tro när man ser henne i stallgången hur lugn, avslappnad och cool som helst. Men det finns mycket i den kroppen vill jag lova och förhoppningsvis kan vi få det att blomma ut i hoppningen också!

Nu ska jag trappa upp intensiteten i ridningen lite på henne och förmodligen svarar hon super på det. Hon har dessutom lite extra hull att bygga vidare sin kropp på och känns superfräsch på alla sätt och vis. Blir fortsatt styrkejobb såklart men är också nyfiken på hur hon tar sig an lite ”större” hinder. Om hon använder sin kropp bättre då än på alla pluttehinder vi hoppat. Danai tog några språng på henne i fredags och det var spännande att se henne från marken, men de sista sprången så började det absolut ta sig och man började skymta någon typ av normal språngkurva, var verkligen roligt att se henne under en annan ryttare!

Bildbomb på Humlis & Danai

Hur kul var det att se ”sin” häst från marken då? Det är otroligt roligt och nyttigt att se vill jag lova. Och Danai fick sig en provkörning på sin egna häst också. Jag hängde nöjt bakom kameran och lyckades knäppa en hel del godingar som jag bjuder på här nedan.

Hon börjar till och med bli rund om magen, men det får hon gärna vara just nu för det är myyyyyyyyycket muskler som ska dit och hon behöver inte vara i någon slimmad tävlingsform just nu och vi är fortfarande i en lång uppbyggnadsfas.

Humlisen

Så efter helgen ska Humlans ridning trappas upp igen och det har nu gått hela tre månader sedan jag började sätta igång henne, snacka om att tiden går fort. Och den resan som hennes kropp har gjort är väl också helt makalös om något. Uppbyggnaden av henne har gått betydligt fortare än vad jag hade kunnat tro och räkna med och nu är det dags att sätta igång att hoppa lite mer, detta har man ju garanterat längtat till. Det finns så mycket att slipa på i hoppningen men det kommer väl också tids nog. Hon är i alla fall en väldigt glad, lugn men pigg häst numera. Hon står med Wille som boxgranne och det fungerar helt utmärkt, lite skillnad mot den häst jag träffade för ett år sedan vill jag lova. Aldrig att hon skulle kasta sig i boxväggarna och gå loco nu när det är utfodring, hon står snällt och väntar på sin tur och gnäggar lite sådär försynt. Klok och tacksam häst <3

Och på fredag ska Danai få rida sin prinsessa för första gången (i mer än kamelskritt), kamerorna i högsta hugg det ska bli jättespännande. Men blir ännu roligare nästa gång när vi kommit igång ännu lite mer och kanske till och med kan ta oss över hinder på ett helt okej vis!

Humlan hoppfilm

Var nu snälla i dömandet, ni vet att vi fortfarande har en lång väg att gå. Det jag tycker är häftigt att se är utvecklingen som jag anser hela tiden går på rätt håll. Där finns SÅ mycket att jobba på och det är jag medveten om, både hos mig och hos hästen såklart. En sak i taget!

Hoppat Humlan

Idag stod det lite hoppning på schemat för Humlan. Jag hade byggt upp 2 sockerbitshinder, en liten studs för att se hur hon kändes där samt en femochenhalva. Efter uppvärmingen så började jag rulla över sockerbitshindren på en volt. Vissa språng riktigt bra och avslappnade, vissa språng sprang hon iväg lite men jag lättade i handen och hon bromsade upp sig själv, något enstaka språng ren katastrof. Framsteg i alla fall!

Därefter styrde jag in i trav i en liten studs. Visste inte alls hur hon skulle reagera men det gick finfint, den var väldigt låg men hon förstod principen så vi kan bygga vidare på den en annan gång. Avslutade ridpasset med en 5,5a med en parallelloxer på ca 90 cm de sista sprången. Hon skötte sig super men behöver förbättra sin språngkurva och hoppa igenom ryggen mer. Nu är det mer ryggen ner, spänd häst och huvudet upp. Då är det också inte superenkelt att följa henne och hon fullföljer dessutom inte sprången. Men det kan bara bli bättre, ni får hänga med och se utvecklingen här också ju!

Betslade upp henne idag för att se om jag kunde känna någon skillnad i hoppningen och visst kände jag det. Det kändes faktiskt riktigt bra, kan tänka mig att detta blir superbra till lydnadshoppning och kanske så småningom även till större hinder. Oavsett så kändes hon fin. Men nu fortsätter jag betsla ner till vardags och funderar hur jag gör nästa gång, men det kändes garanterat bra!

Humlan kroppsbild + magiskt ridpass

Så här ser Humlan ut i kroppen nu och idag red jag ett ridpass på ridbanan som jag aldrig ville avsluta. Jag hade kunnat sitta där i kvällssolen, med solglasögonen på och rida denna häst i flera timmar. Vi svävade på moln. Idag kunde jag sitta i galoppen utan några problem alls och hon kom ner i superfin låg men bärig form. Vi kunde styra in på små volter och vända fint för ytter och hon var mer eller mindre lika magisk som hon brukar vara! Bytena till höger är krångliga men det tar sig säkert också med tiden. Nej idag var ridning och hästar fantastiskt roligt igen, jag behövde ett sådant här magiskt markarbetspass.

Humlans första hoppfilm

Första hoppfilmen på Humlan får man väl ändå ta och säga. Utvecklingen från språng 1 till sista språnget var betydligt större än vad jag hade räknat med. Det är självklart fortfarande en lång väg att gå, men i slutet var hon avslappnad, väntade på hindret och jag kunde lätta helt och hållet i handen sista språnget utan att hon for iväg. Så det är helt enkelt fortsatt lydnadsarbete som gäller. Små hinder, bommar och sedan bara vara konsekvent och repetera, repetera, repetera med ett lugn i magen.

Har valt att hoppa med gramanen (inte så spänd) för att annars hade jag haft betydligt mindre kontroll än vad jag redan hade emellanåt. Har faktiskt klippt bort något språng som var riktigt hemskt, det kanske vi kan kolla på om ett år haha. Men med gramenen kan hon inte bara köra upp huvudet och sticka utan måste stanna upp och det blir betydligt lättare för mig att hålla henne på mattan och arbeta henne korrekt.

Dagens Humla

Okej jag kan tydligen ingenting om färger, jag vet dock att fux + fux alltid blir fux och att Mon Amie måste ha de starkaste fuxgenerna som existerar eftersom att hon bara ger fuxston, haha. I alla fall så blir han otroligt snygg oavsett, en svettfux med bred bläs och höga strumpor är ju inget man direkt tackar nej till. Min lilla skatt är han i alla fall. Och jag är så otroligt nyfiken på vad det ska bli av honom!

Över till dagens ridpass med Humlan som bestod av småhinder. Det kommer en film senare idag så jag sparar det mesta av snacket tills dess, men det är i alla fall en otroligt klok häst som vill göra rätt för sig. Upplever att hon är stressad när hon kör huvudet rakt upp och sticker iväg. Men efter lite lydnad, några ryggningar och lite friare galopp så rullade hon runt och hoppade betydligt bättre. Mycket jobb kommer det behövas, men ett steg i rätt riktning är alltid ett steg i rätt riktning och jag är förvånad över hur fin hon faktiskt var i slutet, trodde det skulle ta betydligt mer tid för att uppnå ett resultat som liknar det!

Lite bilder passade vi också på att knäppa och jag råkade hamna bland lite äldre bilder på henne på kameran och då insåg jag att hon utvecklats något makalöst i kroppen redan. Titta och njut, om några månader kanske jag skrattar åt dessa bilder också, vem vet haha!

Bomjobb med Humlan (Film)

Eftersom att det fortfarande hänger vissa människor här som gillar att ifrågasätta och kommentera med tråkig ton så vill jag bara skriva att ni faktiskt få ha lite överseende med denna häst. Där ÄR mycket jobb att göra även om hon känns fantastisk från gång till gång för det gör hon verkligen. Hon kommer bli en riktigt powerhäst med tiden och det kommer vara roligt att kolla tillbaka på dessa gamla klipp då. Det roligaste är att se hur hon utvecklas bara genom det korta ridpasset, det säger ganska mycket tycker jag. I veckan höjer jag ribban lite till, men fortfarande bara på en lekfull nivå utan press och utan stress (såklart) samt väldigt korta perioder. Vi håller verkligen träningen väldigt kort, simpel och med mycket pauser samt mycket beröm.

I morgon blir det skogen så vidare det inte ösregnar från sidan!

Humlanfilm

Jag har varit superdålig att visa er hur Humlans utveckling går framåt så här får ni en liten kortare snutt från dagens ganska korta ridpass. Innan har hon farit iväg i galoppen och skuttat åt alla håll samtidigt som hon bytt galopp och haft sig. Idag var hon fin från första galoppsprånget och jag är supernöjd med hennes utveckling. Hon är knappt riden, knappt galopperad och för varje gång man sitter upp känns det som att utvecklingen bara hoppat iväg. Blir lika förvånad varje gång. Det är ju långt ifrån vad det ska vara ännu, men en jäkligt god bit på väg och jag är supernöjd med hur hon arbetar och beter sig för stunden, hade aldrig förväntat mig mer i detta skede, snarare mindre!

Innan (en vecka sedan typ..) öste hon bara på i 200 blås, hängde i handen och lämnade bakbenen efter sig. Man kunde knappt ta en förhållning för då blev det ännu värre. Nu galopperar hon ändå lugnt och sansat i balans med bakbenen under sig för det mesta. Blir roligt att jämföra detta med framtida filmer!

Ett hål som fylls ut

Humlan har nu varit hos mig i drygt 1,5 månad redan och jag har fått se en häst utvecklas och blomma ut något makalöst under denna tiden. Jag vill minnas de första skritturerna vi hade i skogen. Hästen gick på riktigt inte framåt en meter utan att jag var tvungen att vara där och pusha på. Noll framåtbjudning kan man milt sagt uttrycka sig. Men vi skrittade på i en hel månad och nu kliver hon på som aldrig förr med öronen spetsade och verkligen skrittar igenom hela kroppen. Började trava igång henne för några veckor sedan också och har sedan förra veckan lagt in lite kortare stunder med galopp också. Började med att galoppera på en jättefin raksträcka i skogen där hon frustade av glädje och har lagt in ca 5 minuters galopp även när jag ridit på banan nu.

Mitt mål under hela denna resan som hittills varit är att Humlan ska vara glad. Ingen press, ingen stress utan bara positivitet och massvis av beröm. Det enda jag har velat är att hon ska tycka att det är roligt att bli riden. Att hon ska spetsa öronen och frusta för att hon är nöjd. Och vi har verkligen kommit en bra bit på vägen. Hon utstrålar så mycket positiva känslor och tycker det är så roligt att få arbeta igen och det gör också mig väldigt, väldigt glad.

Jag älskar denna häst, alltså verkligen. Och när hon väljer att sänka huvudet och lägga det i min famn i stället för mammas så gråter mitt hjärta några tårar. Jag får känslan av att hon känner igen mig. Att hon vet att jag bara vill henne väl och att jag faktiskt älskar henne. Att förlora Flex har tagit otroligt hårt på mig. För han är och kommer alltid att vara min häst här på jorden. Men Humlan fyller ut tomheten och saknaden efter honom på ett sätt jag aldrig hade kunnat tro faktiskt. Och vad jag känner för henne är också starkare än vad kunde tro. Är så evigt tacksam att hon är i en god väns ägo och att jag får äran att ha henne nu, för just nu behöver jag henne och jag vill också tro att hon behöver mig.

Nu fortsätter vi framåt med ridningen. Ökar intensiteten allt eftersom och fortsätter ösa i henne mat för att kunna bygga de muskler som krävs. Men man kan redan se lite skillnad på hennes rygg vilket gör mig glad. Hon har börjat fylla ut sina hålor vid sadelläget vilket är fantastiskt. All ridning just nu är bara lång och låg form men samtidigt se till att hon använder bakbenen rätt så hon inte hamnar på bogarna och hänger på bettet. Operation bygga överlinje pågår med andra ord för fullt, allting tar sin tid!

Och på något vis påminner hon om Flex. Vill tro att det är mer än bara färgen och bläsen. Oavsett så är det fantastiskt!

Och för er som vill se hur hon såg ut för några månader sedan -> check this out… 🙁