En sista perfekta dans

I 5 och ett halvt år har jag ridit Flex. Och varje ridpass i flera år har jag undrat varför det aldrig släpper igenom. Varför han aldrig släpper igenom helt i vänstervarv och varför det aldrig någonsin har känts lätt. Varje ridpass har jag ställt mig dessa frågor utan att någonsin ha fått ett svar. Under alla dessa år har vi genomfört 1 enda ridpass när jag kände att nu släppte det, nu känns det äntligen så enkelt som det ska göra. 1 ridpass – det sista ridpasset vi hade innan han började bete sig märkligt.

För just den där dagen så bara släppte allt. Helt plötsligt kunde han galoppera rakt i vänster varv utan att falla inåt, han kunde böja igenom korrekt och det kändes sådär enkelt och lätt som det ska göra. Och också som det borde göra efter så mycket timmar i sadeln. Helt plötsligt gjorde han galoppombyten lätt åt båda hållen utan att tappa takt, rytm eller kasta sig in i dem. Jag minns hur glad jag var och jag minns också att jag bara var tvungen att njuta lite till av känslan och ögonblicket när det äntligen infunnit sig. Och visst var det kanske tur att jag njöt lite extra just den där soliga höstdagen. För efter detta skulle vi aldrig genomföra ett riktigt ridpass igen, för efter detta blev han sig aldrig någonsin lik igen och vi vet ju alla hur det slutade.

Han började även hoppa något otroligt fint på slutet för att vara Flex. Spänsten hade börjat komma och det började äntligen kännas lite enkelt. Men jag undrar ändå såhär i efterhand hur han hade känts om hans kropp inte tagit emot så som den gjort under flera år. Då tror jag verkligen att han hade varit den drömhästen jag satt på när jag provred honom sommaren 2011. För jag vet inte hur många gånger jag frågat mig vart den där hästen tog vägen, hästen jag lärde känna för så många år sedan…

6

Historien om hur Flex valde mig

När jag var 15 år hade jag precis gått över på D-ponny efter att mamma utbildat vår nyimporterade lite speciella holländare i två år. På den här tiden brukade vi vara ute och kika annonser på storhästar på Hästnet för skojs skull och där i flödet dök en annons på Flex upp. Året var 2009 och Flex var bara bebis. I annonsen fanns det en bild på en väldigt snygg fölunge, det var Flex. Han hade vunnit riksföl i Kronoberg med fina poäng och var vad jag vill minnas till salu för ett 6-siffrigt belopp. Vi såg aldrig annonsen igen, men vi minns honom så väl och brukade nämna honom någon gång om året – ”Åh kommer du ihåg den där fina fölungen Flex? Honom skulle vi ha haft!”

140

2 år gick och året hann att bli 2011. Jag var 17 år och saker och ting började äntligen släppa för mig och C på tävlingsbanan efter många år med hjärnspöken i den lilla skäckens huvud. Den 19 juni 2011 tog vår resa slut och letandet efter en ny häst som också förhoppningsvis skulle bli lite plåster på såren påbörjades. Jag hade en fraktur i axeln och fick inte rida på två månader. Mamma provred en häst åt mig som inte gick igenom besiktningen. Sedan hittade jag en valack efter Lord Z i ett försäljningsstall utomlands som jag blev helt såld på, men han hade inte rena röntgenplåtar så det blev inget köp där heller. Men jag var helt såld på honom och sa till mamma att jag så gärna hade velat ha en häst efter Lord Z.

Söndagen den 17 juli 2011 sitter jag på Hästnet medan mamma är i stallet. Hoppet om att hitta en häst har börjat dö ut och jag hittar verkligen ingenting som passar in eller som faller mig i smaken. Men den där kvällen ser jag Flex annons långt upp på förstasidan och klickar direkt in på den. Det tar mig inte många sekunder innan jag kopplar stammen och försäljarna och inser att det är Flex. Jag googlar upp fölbilden för att jämföra strumpor och bläs och får bevis på att japp det är Flex.

00

Jag ringer direkt till mamma och säger ”Mamma, Flex är till salu! Du måste ringa nu, tänk om någon redan har bokat in provridning, skynda dig!” Ordagrant var detta orden jag sa till henne och jag kände förhoppningen växa inom mig men jag var också lite nervös, tänk om han redan var såld? Mamma ringer dit och vi får en tid till provridning redan dagen efter, måndagen den 19 juli 2011. Vi hade kunnat köpa honom där och då på telefon, så rätt kändes det, men Karlskrona var ju inte så långt borta.

Vi beger oss ner till Karlskrona för att provrida Flex som vid den här tiden är 3 år gammal. Jag har en fraktur i axeln som inte läkt och de har ingen ridbana att rida på så jag provrider på en grusväg med en åker på ena sidan och en stenmur på andra sidan. Vi berättar hur vi sett Flex som fölunge och vi får också sedan berättat för oss att Flex egentligen var såld som unghäst. Det var egentligen någon annan som skulle ha honom men affären hade sedan inte gått igenom som tänkt så de hade behållt honom och beslutat sig för att inte sälja honom. Men vid den här tiden hade de kommit till insikt att de inte hade tid med alla hästarna och de skulle i stället satsa på Flex jämnårige kompis som var hingst och som gått treårstest. Därför hade de helt plötsligt bestämt sig för att sälja Flex den där söndagseftermiddagen och jag såg annonsen bara timmar efter att den kom ut.

000

Att inte bli kär i Flex vid första ögonkastet var omöjligt. Med hans sneda öron och hans oskyldiga rådjursblick gick han inte att motstå. Sedan skötte han ju sig exemplariskt under dagen också, till och med så väl att ägaren/uppfödaren sa ”Men Flex, så här har jag aldrig sett dig”. Samma sak sa han när Flex lade huvudet på min axel och sniffade mig i örat en lång stund. Förstå känslan av att känna sig vald av en häst. Det var enda gången i livet som han gjort så utan att försöka knuffa iväg mig som en kanonkula. Flex var snäll som ett lamm den där dagen, men den riktiga Flex var full i fan fast aldrig på ett elakt vis. Han var en snäll häst, men med mycket hyss och idéer för sig.

Under provridningen kändes det som att jag svävade på moln. Jag kan minnas än idag hur jag kände där och då. Ren lycka genom hela kroppen och mitt leende gick det inte att ta fel på vilket även uppfödaren/ägaren kommenterade. Jag sa till mamma ”du måste sitta upp och känna på honom, du bara måste känna hans galopp” och hon satt också upp, och kände precis samma sak som jag. Men vi visste ju redan att detta var rätt. Flex var hästen vi skulle ha. Och bara 4 dagar senare dansade han igenom en besiktning med helt rena papper.

Jag tror att vi alla i livet har den där hästen som är lite extra speciell för oss. Vi har ändå haft 8 olika hästar i vår ägo, men Flex är den enda som har satt ett extra avtryck i mitt hjärta. Flex är den enda hästen jag någonsin känt att jag verkligen älskar, som jag känner att jag har de där extra starka och pirriga känslorna för. Jag trodde inte på det där innan jag träffade honom. Och jag visste inte hur det kändes när det sa klick med en häst innan jag hade träffat Flex heller. Flex var min häst på miljonen, min själsfrände på 4 ben och han var allting jag någonsin kunnat drömma om. Han var min största källa till glädje och lycka i livet och han var den gladaste, mest nyfikna, positiva och charmiga häst som jag någonsin mött. Flex var för mig hästen med stort H. Den där individen man bara får en gång i livet.

93

20080511 – 20161206 <3

Ni som följer mig på andra sociala medier har redan läst att Flex idag har fått somna in. Det fanns inte i min världsbild för 1,5 månad sedan att jag skulle behöva skriva dessa orden och hela livet känns mest tomt och meningslöst just nu. Han är den enda hästen som har kommit in i mitt liv som jag har sagt att jag aldrig någonsin ska sälja för han var verkligen min häst på miljonen här i livet. Han hjälpte mig ur livets mörka hål efter Chaboukie och han är den enda hästen jag har älskat på riktigt, så där så man blir helt genompirrig av att kolla på honom, den enda som verkligen tagit den där speciella platsen i mitt hjärta.

I slutet på oktober åkte vi till veterinären för att Flex hade en rörelsestörning och åkte därifrån med beskedet att han har artros på halskotpelaren vid kota C4. Bara det beskedet är illa i sig och efter att Flex i princip inte svarat det minsta på två kortisonbehandlingar in i halsen så fanns det inget annat beslut att ta än det jobbigaste man som hästägare kan ställas inför. Denna artrosen har förmodligen kommit smygande under många, många år och det förklarar alla ridrelaterade problem jag någonsin har haft, men sedan gick det fort på slutet. Han blev väldigt, väldigt stel och kunde inte böja alls på halsen, jag kunde inte ens svänga honom när jag skulle försöka rida igång honom och hela han var stel. Nu började han dessutom tappa alla muskler och också lite aptit och den där extra gnistan som han alltid har haft.

Jag har insett att det spelar ingen roll hur mycket tid man tillbringar med sina käraste, det känns ändå aldrig tillräckligt och jag har också insett att det inte finns något sätt att säga hejdå på som är enkelt på något vis alls. Det är något man bara måste göra oavsett hur mycket det tar emot och oavsett hur dåligt man mår.

Idag strax efter 13 lämnade vi Flex på kliniken och åkte hemåt med ett tomt släp och alla dessa bokstäver känns fortfarande overkliga, allting känns så overkligt, som att jag liksom inte har förstått att det är så här livet kommer att vara nu. Det enda som känns bra i denna historia är att jag vet att det inte finns någonting annorlunda jag kunde ha gjort för att motverka detta, denna gång behöver jag inte ställa mig frågan ”tänk om” för det finns inga tänk om, vi har gjort allt vi någonsin kan för denna häst och hade han inte haft alla sina begränsningar i livet så hade han kunnat få visa sitt riktiga jag på tävlingsbanan också, där han älskade att vara.

Jag vill tacka min själsfrände för 5,5 helt underbara år. Nu är han en ängel tillsammans med Chaboukie och jag ska försöka smälta allting. Det kommer ta sin tid vilket det också får göra men just nu är all min glöd helt borta. Jag ser faktiskt inte alls meningen med att ha häst längre, jag vet inte om det är detta jag vill när han inte är vid min sida längre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag hittar tillbaka igen med tiden och att jag någon gång i livet kan få känna samma lycka, glädje och kärlek till en häst som jag gjorde med Flex. Det skrämmer mig att det kanske aldrig någonsin kommer att ske igen.

Tack för allt älskade, älskade, älskade varelse.

184568_10151303944937445_983266818_n

Livets glädjespridare

Det finns nog ingen varelse som spridit så mycket glädje och lycka i mitt liv som Flex vilket också speglar sig i väldigt många bilder jag delat med mig av under åren. Men det finns heller ingen som gjort mig så nervös eller som fått mig att gråta så många tårar heller. Flex är en häst med extra allt och en häst som alltid är glad, nyfiken och positiv inför allt han ställs för i livet och det finns ingen häst som någonsin kommer att kunna ge mig den glädjen och den lyckan som han har gett mig. Det var han som lagade mitt hjärta efter att Chaboukie fick vandra vidare och det var han som fick mig att hitta tillbaka till glädjen och lyckan igen, bara genom att vara sig själv och den fantastiska individ han är. Det finns inga ord som kan förklara hur trasig jag är inombords just nu, för jag har inget hopp kvar.

12 15 16 17136 41072138 148399 405707106 184 491 1215

Status Flexi

Andra besöket och behandlingen gjord för min älskade Flex och vi har fått ett schema för kommande 5 veckors tills vi ska in på återbesök och se hur han har svarat på allting. Kommande schema ser ut såhär:

Dag 1: Boxvila + promenad
Dag 2-8: Hage
Dag 9-13: Longera och trappa upp tiden lite varje dag
Dag 13-återbesök: Kravlös ridning i alla gångarter, trappa upp.

Sedan är det dags att åka in till kliniken igen den 12 december för att kolla upp honom lite mer ordentligt igen och se hur han ser ut och känns. Så det är ju bara att fortsatt hålla tummarna när jag sitter upp och rider igen. Även om det ska vara helt utan krav och väldigt simpelt så är jag ju självklart nervös för att det ska kännas helt skit. Usch…

print5

The story about Flex

Flex har varit min sedan 5,5 år och är väl mer eller mindre genomcheckad överallt efter alla skador och olyckor han haft och varit med om. Sedan i somras har Flex känts väldigt snubbligt av sig, så där snubblig att man liksom reagerar för det känns inte normalt, Flex brukar aldrig vara snubblig på det viset. Men själva vändpunkten som gjorde att vi åkte till veterinären var att Flex en dag för ett par veckor sedan inte ville sätta under sig med bakdelen – överhuvudtaget.

Jag lät honom få det lugnt ett par dagar och tyckte sedan att det kändes bättre och bättre för varje ridpass, men det försvann inte helt så jag ringde ut en equiterapeut som fick kolla på honom. Hon såg också att han rörde sig väldigt märkligt och stelt men hittade väl ingenting som hon direkt sammankopplade med detta, dock masserade/knäckte hon loss en hel del stelheter uppe vid ländryggen och jag promenerade sedan Flex för hand i 2 dagar efter detta. Dag 3 skrittade jag uppsuttet och dag 4 tog vi även ett par travsteg och allting kändes super. Dag 5 var ren katastrof, han ville inte trava överhuvudtaget, han kunde i princip inte trava och dag 6 var det ännu värre. Vi ringde kliniken och fick tid två dagar senare. Där gjordes böjprov, longerprov, man klämde och kände och sedan red jag honom för veterinären och då kom allting fram supertydligt. När Flex fick gå på långa tyglar så syntes ingenting, men så fort man kortade upp dem så ville han inte alls trava, och skulle man sedan försöka korta honom lite i traven så tog det emot så mycket att han mest studsade fram och sparkade, samt var superirriterad.

Flex togs in på röntgen för att ta bilder av nacke och ländrygg och på röntgen kunde man hitta en förändring på nackkota 4 (C4). Man ville då remissa honom vidare till CT-röntgen i Helsingborg för att se om hans kota var förstorad utåt eller inåt, då den kan klämma på nerver och detta i sin tur kan ju ge upphov till hältor. Men eftersom att försäkringsbolaget knappt ersatte någonting så blev det ingenting med det. I stället behandlades han några dagar senare med kortison in i halsen från båda hållen och håller nu på att skrittas för hand i 1,5 vecka till.

Därefter ska han tillbaka in till kliniken och behandlas, sedan ska han ridas igång till vanlig kondition och arbetspass och sedan säger de att man 4 veckor efter andra behandlingen vet om Flex kommer att fungera eller inte, chansen är ungefär 50/50 beroende på hur kotan är förstorad och hur Flex svarar på behandling. Flex har alltså artros i nacken. Och denna har förmodligen funnits där sedan födsel + ett yttre trauma som sedan utvecklats sig på detta vis. När/hur fort eller någonting kan jag inte svara på, jag vet bara att Flex nacke röntgades som 4-åring och då kunde man inte ana någonting i alla fall.

Pusselbitarna faller på plats nu för Flex har alltid varit otroligt styv och stel att rida på. Och jag har ofta känt att någon gång måste det ju släppa igenom? Någon gång måste allt slit ge lite resultat, och självklart har vi utvecklats framåt men den där sista spärren har alltid, alltid, alltid funnits hos Flex. Jag har ridit ett hundratal andra fina sporthästar men sedan sätter jag mig på Flex och undrar varför? Men nu har jag svaret. I och med denna artros så har han självklart haft jättesvårt att böja på nacken korrekt, speciellt åt vänster vilket märkts av i ridningen sedan många, många år. Alla equiterapeuter vi har haft ute har dessutom alltid ”klagat” på hur stel han är i halsen och bett oss att stretcha, men det är klart att det inte har gett det resultatet vi velat ha. Och han har ju gått och byggt upp spänningar i hela kroppen för att kompensera upp för detta, därav alla sina stelheter och liknande. När equiterapeuten nu fick loss det så blev symptomen 10 gånger tydligare.

Det är så fruktansvärt jävla tråkigt och jag har självklart varit så ledsen över detta. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han svarar bra på behandlingen och att jag får en ny Flex att ha roligt med i framtiden. Det känns så hopplöst om detta skulle sätta stopp för allting när vi kämpat fram och tillbaka i 5,5 år nu, det är så fruktansvärt orättvist. Jag har gjort allt för denna hästen, allt och lite till. Jag älskar honom över allt annat och han är min absolut största glädjespridare och bästa vän i livet, finns ingen som just min älskade, fina Flex. Snälla låt detta bli bra.

För blir det inte bra så kommer det inte finnas någonting att göra förmodligen. Flex kommer aldrig att fungera som promenadhäst och Flex tål inte gräs, det säger ju sig självt. Och har Flex ont och det inte blir bättre så kommer jag heller aldrig låta honom få lida för att jag vill ha kvar honom. Men innan dessa beslut är att överväga så ska jag/vi göra allting i vår makt för att detta ska bli bra. Så länge inte Flex tar stryk av det så ska jag göra mitt bästa för att det ska bli bra. Älskade, älskade hästen <3

1

Tävling avanmäld

Har precis varit inne och avanmält till Flyinge nu och ska ge mig in i djungeln av equiterapeuter. Och jag känner inte att det är någon idé att fråga här och få 15 olika svar där folk inte håller med varandra. Så jag ska se vad jag kan hitta via kontakter här nere så att Flex blir genomkollad. Så fort han har blivit varm i kroppen så känns han bättre, det vill säga i slutet av ridpasset känns han väldigt bra, medan de första stegen i traven är lite stappliga. Så nu reder vi ut detta också och sedan får vi kika på tävlingskalendern igen efter det.

Han ska i alla fall klippas nu någon kväll, för han blir svettig av att skritta i 5 minuter i princip. Han är ju väldigt varm av sig själv och svettas generellt väldigt mycket, så lurvet bort blir nog super!

I morgon kväll har jag ett telefonmöte inplanerat, ska bli spännande. Börjar komma över min telefon”fobi” mer och mer känner jag, känns ändå bra!

803

Han får så fin färg när han är klippt på vintern. Är liksom grå och glansig under, mycket snyggare på vintern!

Hoppning & svar på fråga

Var så taggad på att hoppa honom igår och se hur det kändes denna vecka, eftersom att han för varje hoppass verkligen bara har känts bättre och bättre. Hade kortat mina läder och var redo att rida ordentligt, haha. Jaja, det är ju som det är och hoppas att det bara är en liten sträckning eller muskelsmäll som går över efter att par dagar.

Någon undrade också hur ofta jag hoppade och generellt så blir det ett hoppass i veckan med ungefär en vecka emellan. Nu har det blivit att jag har höjt upp det lite så att han får jobba med sin kropp över högre hinder och jag behöver också fokusera mer när det blir högre. Hade jag ridit på småhinder som lydnad så hade jag kanske lagt in det lite mer ofta, men det är inte där fokuset behöver vara just nu för oss.

Igår hade jag byggt upp ett räcke på medellinjen ner mot A, sedan en oxer ur varje hörnsväng så att vi skulle fokusera på att rida rakt ner över räcket, landa/byta till rätt galopp och samla ihop oss med en energisk galopp upp till oxern som kom ganska snabbt ur svängen. Hade hjälpbom på alla hinder också, men det får helt enkelt bli en annan gång!

115

Bildbomb på fluffhästen

Som sagt, Flex kändes toppenbra igår. Kom upp sig i formen i galoppen igår som aldrig tidigare. Märktes främst i vänstergaloppen som jag alltid tycker är lite svårare med honom. Helt plötsligt så var han så mycket uppe och framför mig och tryckte på ordentligt bakifrån. Känslan när träningen ger resultat är ju oslagbar! Fortsatt arbete i samma riktning ger förmodligen en jättefin häst på sikt, det är min förhoppning i alla fall! Man ser dock på bilderna att han har tappat sig lite nu i samband med att han har sätt värsta vinterfluffet.

Om 2,5 vecka så hoppar vi 115 & 120 i Flyinge. Första starten på 3 månader blir det då, sen fortsätter det med lite tävlingar under slutet av detta år, känns jätteroligt!

125 126 127 128 129 130 131 132 133 134

Grabbarna klara för idag

Hemkommen från stallet för inte så länge sedan. Mina två båda herrar har idag fått röra lite på musklerna och båda har briljerat deluxe måste jag ändå säga. De allihopa är liksom på väg in i en ny fas, och därmed känner jag också att vi lämnar det gamla bakom oss och siktar på framtiden.

Flex var på riktigt SÅHÄR fin idag. Vänstergaloppen som jag ofta upplever som lite mer platt och framtung var verkligen wow. Han bar sig, kom upp i formen och galopperade på i takt med att han frustade nöjt. Han gav verkligen en fantastisk känsla. Om 2 dagar känner vi på lite banhoppning tänkte jag. Om 2,5 vecka är det äntligen tävling för oss igen, ska bli superroligt, vi är verkligen på G nu kan man minst säga!

114 115

Wille fick för första gången promenera till ridhuset. Skötte sig långt över förväntan och tuffade glatt på hela vägen utan några tricks för sig. Guldstjärna till honom. Väl där var han lite spänd men det släppte efter bara några minuters longering. Idag jobbade han verkligen på SÅ fint på linan och volterna, kom ner med huvudet helt av sig själv och var väldigt avslappnad. Behövde knappt hålla i linan, flyttade honom med hjälp av min egna kropps position och han jobbade verkligen så fint i både traven och galoppen. Orkade galoppera och hålla galoppen på en något mindre volt och var riktigt nöjd i slutet. Satt upp precis som vanligt, lika avslappnad som han alltid är och sedan travade vi ett par varv innan jag gav mig och satt av igen!

116 117

Hoppat Flexi!

Har hoppat Flex nu på eftermiddagen. Planen om att kunna hoppa ute och fotografera gick i kras då allt hindermaterial numera stod inne. Så vi byggde upp en liten serie inomhus i stället och filmade lite.

För det första så kändes han SÅ JÄKLA fin uppifrån ryggen. Men med facit i hand, när jag känner efter och kollar på filmerna så skulle jag ha kortat mina läder ett hål för att kunna följa med lite mer ordentligt i sprången. Är inte alls nöjd med vare sig sits eller eftergift. Hade jag följt lite mer hade han säkert visat ännu mer på filmen än vad han gör, känslan var i alla fall helt fantastiskt. Han hoppade upp sig fint och använde sin styrka. Wow säger jag bara. Lite mer styrkehoppning framöver, och massa fortsatt galoppjobb. Han börjar verkligen kännas SÅ fin nu, superroligt är det!

Bjuder på ett par prints tills filmen kommer upp. De två sista bilderna är över ett 125-hinder. Filmen gör honom inte alls rättvisa egentligen, främst på grund av mig, men den kommer upp sen ändå!

print11 print12 print13

Serieträning med Flex (film)

God kväll allesammans. Jag tänkte att jag slänger in en film här på Flex nu innan det är sovdags. Idag hoppade vi lite serier och han var SÅHÄR fin, ni som följt mig ett tag och sett mina videos borde nog verkligen kunna se skillnad på honom nu. Så mycket arbete jag lagt ner, och Ivoträningarna gav oss en stor skjuts i rätt riktning också. Är SÅ glad, vi är verkligen på väg åt rätt håll nu.

Han väntade så fint, så fint, började vända runt i luften och gav en himla härlig känsla från ryggen. De gånger det blir lite fel är främst på grund av mig och att jag satte lite väl mycket press på honom i början, i stället för att bara låta honom sköta sitt och fokusera på min sits i stället. Men det är super med filmer också, jag ser redan massvis med saker jag kan förbättra uppifrån. Men det får vi fokusera mer på nästa gång!

Gårdagens hoppning med Flex (Film)

Som sagt så hoppade jag lite igår och känslan överlag var toppen. Jag fokuserade, galopperade på, satt upp och lät hindret komma till mig förutom någon enstaka gång när jag gjorde någonting dumt så att vi rev. Men anyway, det kändes verkligen super och det kändes enkelt. Det enda som kändes svårt denna gång, precis som förra helgen hos Ivo var att rida distanserna korrekt så att vi får plats. Igår fick vi alltid trångt till andra hindret på distansen, och det är något vi måste jobba med. Sedan känner jag mig nog snart redo att gå rakt ut i 120, men nästa tävling är inte fören om en månad så ingen brådska här inte.

Här är i alla fall lite klipp från igår, kommer en längre vlogg när jag gör i ordning honom också för den som vill se. Men den dyker bara upp på min youtubekanal samt här i sidospalten.

Kvällens hoppning

Så Flex gick ett hoppass nu ikväll och kort sagt så är jag supernöjd. Jag fokuserade på min ridning, rätade upp mig ordentligt och höll galoppen i svängarna och allting kändes så himla enkelt. Det var distanserna som var lite jobbiga, precis som jag tragglade med på Ivo-träningarna. Jag är så van att vi får det långt, så ibland skjuter jag iväg honom och det blir pannkaka. Jag måste sitta upp, eventuellt ta en förhållning och sedan flyta på vidare framåt. Det var lite krångligt idag, en av distanserna fick jag till okej, men den andra som var oxer in och räcke ut med 3 galoppsprång emellan blev lite kämpig för oss. Får fila mer på min ridning där helt enkelt. Men i övrigt, superkänsla och det kändes superenkelt helt plötsligt. Så glad!

Har filmat en massa, men det varken hinner jag eller orkar jag ikväll innan det är sovdags. Men i morgon kanske jag har tid att klippa ihop lite till er!

print3

Onsdagsbilder

Det knäpptes lite bilder i förrgår när jag arbetade både Flex och Wille. Flex fick ett trimpass i paddocken, precis som han fick igår så idag tar vi en runda i skritt och trav ute på asfaltsvägarna och avslutar med en kortare stunds trimjobb i ridhuset i stället för omväxlingens skull. Idag åker jag direkt från jobbet till stallet och det mesta kommer vara klart där då så det är bara Flex som ska ridas vilket betyder att jag får några extra timmar över till att göra allt annat som ska göras ikväll haha. Sedan får vi se om det blir något jobb i helgen eller inte.

Här har vi i alla fall Flex i onsdags!

84 85 86 87 88 89

Det var ganska kyligt på morgonen när jag red innan solen gått upp ordentligt så jag passade på att inviga min underbara polotröja i ull från Kingsland som jag köpte i somras. Ska införskaffa massa fler polotröjor när ekonomin tillåter, både snygga och sköna!

Kvällsridning i solnedgången

Dagen som bara sprang iväg. Jag och mamma fick för oss att hitta på massa saker som tog längre tid än planerat vilket resulterade i en senare kväll i stallet. Flex är skrittad ute på asfalten och travad lite på utebanan. Han kändes lite stretig, mest i övergångarna, inte alls så fin kontakt och ”connected” som han kändes i helgen. Men i morgon kör vi ett litet trimpass på honom med Ivos ord i bakhuvudet i alla fall.

Sedan började det mörkna och bli sent så Wille fick komma ut och bli longerad i den lilla paddocken vi har på hemmaplan. Han brydde sig inte om långtradarna som swishade förbi eller bilarna med släpkärror som studsade på vägen, perfekt! Longerade honom runt hela ridbanan på små volter runt mig och saktade av honom och tog in honom till mig i mitten med jämna mellanrum. Longerade över några små sockerbitshinder som stod där inne och en gång hoppade han ordentligt och wow, det var lite studs i grejerna alltså!

I morgon tar vi Wille till ridhuset, sedan får han ta det lugnt i 2 dagar innan vi tar upp arbetet med honom igen!

76 77