Min förlossning – Del 2

Så vid 01.02 kom hon ut och upp på mitt bröst. Sedan spenderade vi kommande timmar där i förlossningsrummet. Innan vi skulle få fika så skulle jag undersökas för eventuella bristningar med mera. Jag fick bristning grad 2 (av 4, 4 är värst) och fick sys lite grann. Då fick det bli lokalbedövning av förklarliga skäl haha, men sedan kändes det ingenting när läkaren sydde ihop mig. Och sedan när jag fick äta… trodde jag kommit till himmeln! Det var så fruktansvärt gott efter alla dessa timmar, värkar och krystande. Oförglömlig upplevelse. Hade jag fått en sån macka till vardags så hade jag fnyst åt den och förmodligen inte ätit upp ens hälften. Nu proppade jag i mig allt som kom i min väg.

Efter förlossningen mådde jag väldigt bra och hade inte ont någonstans. Det är verkligen som folk säger, så fort ungen är ute så försvinner all smärta. Man känner liksom ingenting. Dock var jag väldigt trött och medtagen sen då jag förlorade ungefär 1 liter blod. Så hade ett härligt moment av yrsel när jag skulle försöka tömma urinblåsan vilket inte gick så de fick tömma den åt mig med kateter.

Det var väl det som hände ungefär. Lillan fick en sen avnavling enligt mina önskemål, moderkakan fick komma när den kom (ca 25 min efter hon var förlöst) och allting flöt på så himla fint. Hon bajsade som hon skulle och började amma fint också. Framåt morgonen började vi förbereda oss inför att flyttas över till BB. Hon vägdes och mättes där precis innan runt 06-tiden den 1/1 och jag fick åka rullstol över till BB för att jag inte skulle svimma pga blodförlusten. Sedan följer 1,5 dygn på BB där jag är sängliggandes och blir väldigt medtagen så fort jag måste upp och röra på mig (gå på toaletten). Likblek i ansiktet, hög puls och alldeles andfådd. Men det blir bättre sen dagen därpå förutom att jag fortsatt ser ut som ett spöke. Hon får genomgå lite enkla undersökningar, de kollar hörseln, kollar värden för gulsot och barnläkaren undersöker henne den 2/1 och allting ser toppenfint ut!

Andra promenaden igår

Jag börjar piggna på mig så vi bestämmer oss för att åka hem den 2/1 och jag ger nästan högsta betyg när läkaren är inne och pratar med oss innan hemgång. Hade verkligen inte kunnat önska mig något mer av Ystads förlossning! Så trevliga, respektfulla i sitt bemötande och alldeles fantastiska. Jag som hade många önskemål som kanske skiljer sig en del från mängden kände verkligen att jag blev respekterad och trevlig bemött.

Så på kvällen den 2/1 styr vi bilen hemåt med vår nya lilla familjemedlem och allting har fortsatt fungera så himla fint även efteråt. Tackar och tar emot. Hon ammar fint, är aktiv och pigg när hon är vaken, magen är det garanterat inget fel på (haha!) och hon känns väldigt stark i kroppen. Så sedan dess har vi verkligen njutit i vår lilla bebisbubbla och diskuterat namn i all oändlighet. Målet är att ha ett namn innan veckan är slut för jag vann visst en liten tävling på Instagram där hennes namn står med på en tavla jag ska få, hehe!

Och här hemma sen har hon fått lite fina paket och dessa underbara rosor! Vi gick en promenad i förrgår (5/1) och jag var lite väl optimistisk gällande längden på den så jag var ganska trött i slutet innan vi var hemma. Igår blev det en betydligt kortare man ack ändå så krävande liten promenad. Så skönt att komma ut och röra på sig och få frisk luft!

Min förlossning – Del 1

Här kommer min berättelse om hur det gick till när vår dotter kom till världen. En tjej på 4035 gram och 51 cm lång som valde att dyka upp strax efter 01.00 på nyårsdagen. Helt rätt timing om ni frågar mig! Att vara född den 1/1 är helt perfekt tycker jag, kunde inte blivit bättre även om man nu ändå inte kan påverka. Först ut i Ystad var hon och tredje i Skåne län.

I alla fall. På kvällen den 30/12 satt jag och kollade på fotbollscup på läktaren i idrottshallen i Hörby. Framåt 21-tiden började jag få en del ont i magen. Jag körde hem när cupen var slut (H var med och spelade) och sedan övergick det till förvärkar som kom och gick under hela natten. Blev inte mycket sömn alls för min del utan lite grann mellan att jag vaknade av smärtorna. Fick sovit lite mer på förmiddagen på nyårsafton och vid 11-tiden så började jag klocka mina värkar. De varade mellan 40-90 sekunder men kom väldigt oregelbundet under dagen. Ibland med uppemot en halvtimmes paus, ibland lite tätare. Från 17-18 hade jag ca 10 värkar och valde då att ringa in till förlossningen även om jag visste att de bara skulle säga ”avvakta och se, men du är välkommen att ringa när du vill igen”. Under hela dagen hade jag fått andas mig igenom värkarna då de var jobbiga och nu under kvällen blev det ännu värre och jag kunde knappt koncentrera mig på filmen vi kollade på. Pappa var dessutom förbi och fixade lite med våra datorer här under kvällen på nyårsafton.

Klockan 19 sitter jag i soffan och hör det här berömda knäppet innan jag känner att det kommer en hel del vätska. Här trodde jag att vattnet gick men tydligen var det förmodligen bara den yttre hinnan som sprack och gav upphov till detta. Oavsett vad så ringde jag förlossningen återigen och berättade vad som hänt och efter en del övervägande från deras sida så tyckte de jag kunde komma in på en kontroll åtminstone, men eventuellt få bli hemskickad igen. Så jag började slänga ner de sista sakerna i min packning och från ca 19.15 till 19.45 när vi väl kommit iväg så hade värkarna tilltagit en hel del. Och väl i bilen på väg ner till Ystad så var vi verkligen inne i det på riktigt. Kunde inte sitta ner i passagerarsätet utan fick hänga mig lite käckt över ryggstödet för att ens överleva bilresan på ca 25 minuter. Hade så många värkar under denna period att jag tappade räkningen för de hann liksom bara avta innan det började igen nästan.

Från vår första promenad i barnvagnen idag <3

Väl på plats i Ystad blev jag undersökt. Även detta efter mycket om och men för pausen mellan värkarna var så kort och jag kunde inte ligga på rygg pga smärtan. Men en snabb undersökning blev det och jag var där öppen 4-5 cm redan och ja, sen börjar (eller fortsätter) det roliga. Täta värkar och man vet inte vart man ska göra av sig och sin smärta. Inget är skönt, allt gör ont och är obekvämt. Jag är stenhårt fokuserad på att försöka andas ordentligt och inte spänna mig. Det är det enda jag fokuserar på genom hela förlossningen. Fruktansvärt svårt såklart och jag får bli påmind med jämna mellanrum. Men jag har ingen annan tanke än att det är andningen och att vara avslappnad som kommer att hjälpa mig på bästa sätt genom förlossningen. (Helt övertygad!)

Värkarna övergår sedan någon gång till kraftiga sammandragningar/krystvärkar mellan 21.30-22.30 och hallelujah känner jag. SÅÅ skönt! Helt plötsligt får jag lite vila mellan varven och den kraft de medför tar hela kroppen med sig som en våg. Herregud vilken kraft. Krystarbetet gjorde liksom inte ont men den känslan och kraften som sagt, makalös känsla. Det börjar trycka på och jag blir undersökt igen och då är jag helt öppen och det är fritt fram i princip. De kraftiga sammandragningarna (som jag trodde var krystvärkar, men var ungefär samma fast kanske inte riktigt med samma kraft) övergår sedan till riktiga krystvärkar 23.50 enligt journalen.

Sedan följer en spännande tid där jag vid 22.30 sätter mig på en förlossningspall för det är den enda ställningen som fungerar. Går sedan över en sväng till sängen där jag lutar mig över ryggstödet en stund och sedan tillbaka ner på förlossningspallen igen vid 00.25. Från 23 och framåt kollar jag på klockan hela, hela tiden och de skrattar åt mig haha. En stund innan 00 så inser vi att det blir en januaribebis i alla fall (SÅ glad, för det trodde jag inte när allt faktiskt drog igång!). Jag fortsätter att krysta i något som känns som en halv oändlighet. Känns liksom som att det inte händer något men försöker hålla modet och hoppet uppe – Varje avklarad värk är ett steg närmre! Barnmorskan håller koll på hjärtljuden med jämna mellanrum och till slut kommer vi så långt att huvudet börjar komma ut. Det är den enda riktiga smärtan jag känner förutom värkarna innan jag öppnat upp mig helt och hållet. Det spänner på bra när huvudet ska ut, men helt plötsligt är det ute (fattade inte alls att det var det som hände, trodde det skulle vara mycket värre) och i nästa krystvärk så kommer axeln och resten av henne.

Nyfödd på BB <3

Upp på mitt bröst och jag som är helt närvarande tyckte det var en så konstig känsla ändå. Där var hon, mitt barn. Och jag hade genomgått en förlossning helt utan någon som helst smärtlindring och bara gått in i mig själv och fokuserat. Och det första jag tänker är att jag trodde att smärtan skulle vara SÅÅÅ mycket värre än vad den faktiskt var. Det gjorde ont, men inte så att den inte gick att övervinna. Och jag vill helt och hållet tro att det berodde till största del på min egna inställning och mentala styrka i detta, för jag är fruktansvärt smärtkänslig i vanliga fall.

Mer om detta kommer det säkert att bli i fler inlägg för jag är stolt som bara den att jag klarade av att föda min 4035-grams dotter utan att ens ha en endaste tanke på smärtlindring varken innan eller under. Vi kvinnor är så mycket starkare än vad vi tror, vi är skapta för detta!

Och har ni några frågor så är ni varmt välkomna att ställa dem! Tänker att det blir en del till om när vi flyttas till BB och tiden precis efter hon är född men vi fortfarande är på förlossningen. Ett inlägg om hur jag kände direkt efter, om hur goda mackorna var och allt annat jag kan komma på.

Graviddagbok – Vecka 40 (39+2)

Här lyser jag med min frånvaro. Varenda uns av energi har gått åt till att orka beställa frakt och packa in paket. Det är inte alls så jobbigt som det låter egentligen, men när man helst ligger i sängen och sover hela tiden så är det tufft nog vissa dagar. Jag mår i alla fall fortsatt bra. Var på vanlig rutinkontroll hos min barnmorska förra torsdagen och allt såg i vanlig ordning väldigt fint ut. Måttet på magen följer kurvan exakt, hon är fixerad (sedan ett tag tillbaka nu) och mitt blodtryck såg fint ut.

Hade också väldigt mycket sammandragningar den torsdagen och nog även dagen innan. På kvällen övergick dem till att bli ännu mer intensiva och till och med så att det gjorde ont. Till att sedan poff försvinna och sedan har det inte varit något. Inget mig emot, men man blir ju så himla nyfiken på allt när det väl känns som att det ska sätta igång även om det var falsklarm. Jag är ju mest nyfiken på hur detta kommer kännas, vara och te sig.

Jag vilar i alla fall för fullt. Är inte ens i stallet nu då jag har världens bästa mamma som fixar. En hel del sammandragningar emellanåt, ett humör som svajar något makalöst vissa dagar men annars bra. Bara trött.

Graviddagbok – Vecka 40 (39+4)

Orkar man inte skriva klart inlägget så får man helt enkelt fortsätta nu, 2 dagar senare. Mår fortsatt likadant, trött och humöret är svajigt. Lite sammandragningar då och då, lite ont i magen då och då men inget mer än så. Jag räknar dagar och timmar till det nya året kickar in och håller alla tummar att hon vill bo i min mage tills dess åtminstone!

Så vi får väl helt enkelt se om det blir fler uppdateringar nu innan vi blir föräldrar här hemma. Bara 3 dagar till BF men jag är fortfarande okej med att gå runt och vara gravid förutom att jag inte har några kläder som passar och har vägrat att köpa fler gravidkläder lääänge nu. Så längtar tills jag kan börja använda mina vanliga igen och kanske få unna mig något nytt och fint!

Gravidupdate

Igår tryckte denna lilla minimänniska som bor inuti i mig på ganska ordentligt när jag skulle sova. Ont i ryggen kom smygandes och smärtimpulserna som man kan känna när de fixerar huvudet avlöste varandra. Det gör ju ont, men det är ju bara någon millisekund som det hugger till och sedan är det bra, så absolut inget som egentligen är superjobbigt. Bara lite häftigt att känna att någonting händer… typ. I övrigt så grejar hon omkring där inne som aldrig förr och nu när det börjar bli trångt om plats så är det fruktansvärt obehagligt och påfrestande emellanåt. Även när hon hickar så är det jobbigt och obehagligt och man vill bara att det ska passera förbi.

Och på tal om något annat. mina hormonnivåer ska vi inte prata om just nu. Herregud. Glad, ledsen, arg, förväntansfull, kärleksfull, irriterad… Allt på samma gång emellanåt. Jag kan liksom gå runt och känna mig svinarg över något, börja grina över det men ändå vara glad på samma gång. Eller så pendlar det mellan allt lite hur som helst. Måste vara en fruktansvärt oförutsägbar människa just nu.

Nu ska denna människa snart krypa ner i sängen igen och det är knappt så man behöver dra för gardinerna eftersom det knappt är ljust utomhus. Magen skriker vila för den gör lite ont. I morse hade jag dessutom väldigt ont i händer och fötter. Kände mig som en vandrande vattenballong och är helt stel i lederna i fingrarna och har börjat svullna upp lite grann om fötter och allt. Spännande, haha eller.

Började julpynta så smått här hemma förra veckan. Denna hörna blev jag väldigt nöjd med. På tur står att såga massa granris och ta in men riset har legat utanför dörren i snart en vecka nu utan att jag har orkat ens kolla på det. Känner att det är dags. Ska sätta in en del i fönstren i små krukor, samt pynta lite i vardagsrummet men också i två stora fina zinkkrukor utanför ytterdörren. Vi får se om det blir något och i så fall visar jag det här!

Tiden går fort

I morgon går vi in i vecka 37 och på måndag är det dags för besök hos barnmorskan igen. I onsdags var vi på profylaxkurs och den kan jag rekommendera, men för mig som läst på så oändligt mycket och även varit i kontakt med människor som är insatta i mycket av det som vi gick igenom så kändes det inte som så mycket nytt för mig. Jag känner mig fortsatt väldigt trygg i mig själv, lugn inför förlossningen och känner fortfarande en stark tillit till att min kropp kommer klara av detta som den är gjord för. Idag är det exakt 4 veckor kvar och 90% av tiden har passerat. Jag börjar bli sjukligt sugen på julbord nu så jag är väldigt inne på att köpa hem saker och göra mitt egna nu med allt det jag tycker är gott. Vem vet, jag kanske missar alla julens julbord så då får jag passa på nu. Julmaten är enligt mig bland det bästa med julen, helt klart!

Och är det så att lillan tänker titta ut tidigare och komma strax innan jul så blir det inget julfirande i år för jag kommer bara vilja stänga in mig själv, återhämta mig och lära känna denna nya lilla varelse. Jag är inget större fan av att fira jul i vanliga fall och jag tror att jag har en väldigt hög integritet i mitt vanliga liv samt att jag gillar att vara för mig själv. Det kommer i så fall bli ännu mer påtagligt. Så det kommer bli mycket tid hemma bakom stängda dörrar den första tiden oavsett vad som kommer i vägen som det känns just nu. Jag kommer ta allting i den takt som känns bra för mig helt enkelt, så blir det förmodligen jättebra så!

Såg en filmsnutt på denna mannen igår med sin medryttare. De hoppade ett hinder som vart lite högre än de han hoppat hos mig och det såg verkligen superfint ut. Tror det finns otroligt mycket kapacitet hoppmässigt för den ponnyn så tar man det bara lugnt och skyndar långsamt så kan man nog få ut massvis ur honom! Han var dessutom på sin första P&J med sin ägarinna för ett litet tag sedan och hade skött sig superbra trots att han var lite övertaggad. Blir så innerligt glad och varm av att få höra att det går så bra trots hans ringa ålder och erfarenhet! Snart ska han få vintervila också <3 Tänk att det redan har gått 4 månader sedan han åkte!

Avstå tidigt UL, KUB-test mm

Gjorde du något tidigt UL eller väntade du till i vecka 18-19? Var du aldrig rädd för missfall? Jag har flera runt mig där fostret dött i ca v 6 men missfallet inte startar förrän vid v 14 så dom trott att dom var gravid. Jag är så otroligt rädd för det själv.

Hej! Jag valde att avstå det tidigare ultraljudet som man dessutom kan kombinera med ett blodprov och därmed göra ett så kallat KUB-test där man kollar efter sannolikheten för kromosomförändringar hos fostret.

Anledningen till att jag valde att avstå är flera och skiljer sig kanske från mängden. Men jag skiljer mig nog från mängden gällande mycket och jag tycker det är viktigt att man får göra det och att man får göra det som känns bäst för en själv utifrån den forskning man väljer att läsa och ta till sig av. Jag tror ju och hoppas att alla gör val utifrån vad de själva tror är bäst för sig och sina barn, sedan att de valen är helt olika från individ till individ får alla helt enkelt lära sig att respektera. Mitt allra bästa råd när man är gravid är att börja läsa på ordentligt och då inte bara från ena sidan av myntet utan även också det andra. Finns massvis med information, forskning och vetenskap som det sällan pratas högt om men som är lätt att klicka sig fram till på t.ex google.

– Dels så valde jag att avstå för att jag inte ville göra fler ultraljud än vad jag tyckte kändes nödvändigt. Hos strålsäkerhetsmyndigheten kan man läsa ”Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar gravida att endast genomgå ultraljudsundersökningar när det finns ett medicinskt syfte. Nyttan med undersökningen ska vara större än risken för skadliga effekter. […] Dessutom har epidemiologiska studier visat att det finns risk för neurologisk påverkan hos foster som exponeras för ultraljud. Därför ska metoden enbart användas i medicinskt syfte.”

Vill man då använda ultraljud för ett KUB-test för att man känner att det känns tryggt att göra så är ju det en sak. Men att jag skulle göra ett ultraljud bara för att jag kanske fick chansen att se fostret kändes för mig inte rätt då jag inte vill exponera mitt foster för mer än nödvändigt.

– Sedan så valde jag ju även att avstå hela KUB-testet och därmed inte ta reda på om det fanns någon sannolikhet för kromosomförändringar (Downs syndrom t.ex…). Jag var väldigt kluven inför detta beslut och det kändes som att jag inte hade så länge på mig att tänka. Men jag började läsa på om hur man gick till väga, vad de gjorde om man hade hög sannolikhet, människors egna erfarenheter av detta, hur vida resultaten stämde med mera och kom väl fram till att jag ville avstå. Om än fortfarande lite osäker men idag när jag hunnit både läsa mer och ta in det mer så är jag 100% på att det var rätt beslut för mig.

Anledningen till att jag tycker det kändes rätt för mig är för att man bedöms på en sannolikhetsskala. Till exempel så kan man få en sannolikhet på 1 av 10, en av 100 eller 1 av 20000. Och för mig säger det absolut inte någonting. Får man en hög sannolikhet går man vidare och gör ytterligare prover/tester som kan leda till missfall men egentligen är det inte ens säkert att den har några förändringar. Eller så kan man få en låg sannolikhet, gå omkring och känna sig lättad och sedan faktiskt ändå få ett barn med förändringar. Eller så kan man få en hög/låg/mitt emellan sannolikhet för kromosomförändringar och så ska man gå runt och oroa sig i flera månader innan barnet kommer och man faktiskt får veta. Och att gå runt och bära på den stressen/oron tror jag knappast gynnar varken mamman eller fostret. Så när jag slog samman allt jag läst på, kände in min egna magkänsla och vad som kändes rätt för mig så insåg jag att jag verkligen inte tyckte att det var värt att gå igenom. För alla utfall kändes fel.

Så här resonerade jag. Och som ytterligare svar på din fråga. Nej jag har aldrig varit orolig för missfall. Dock har jag ändå känt någon typ av lättnad efter att man passerat vecka 13-14 samt nu när man närmar sig slutet och bebis kan komma när som helst utan några större komplikationer. Men orolig har jag aldrig varit. Jag har känt mig väldigt lugn och trygg med detta. Magkänslan har hela tiden sagt att det är meningen och att det kommer att gå bra och den har jag lärt mig att lita på. Och någonstans där inne så tror jag också på att naturen har en del med i spelet, vilka som överlever och vilka som inte gör det av olika skäl. Hade jag fått flera missfall och verkligen längtade efter barn utan att kunna få detta så hade jag dock gått till grunden med problemet och träffat någon som är specialiserad på området gällande kost, kosttillskott och mycket sådant som jag tror spelar jättejättestor roll. Men det är inget jag kommer gå in på idag. Blev nog långt ändå detta, hehe. Men gjorde ett vanligt rutinultraljud i vecka 19-20 för att kolla ungefärlig storlek, få ett uppskattat BF-datum och sånt.

Alla värden perfekta!

Ytterligare ett besök hos BM avklarat. Denna gång tog vi blodprov igen och checkade av mina järnnivåer/depåer och allt det där. Jag hade tydligen jättebra järnvärde (har haft hela tiden egentligen men började med järntabletter från v20-22 ungefär, har valt att köpa hem dessa och har tagit 2 varje kväll men slarvat 1-2 ggr i veckan, supernöjd i alla fall!) så nu behövde vi inte kolla det fler gånger, skönt det ju! Allt annat man kollar på rutin var också toppen såsom protein i urinen och blodtryck. Hjärtslagen hos Mini var precis som vanligt och måttet på min mage fortsatte följa kurvan alldeles perfekt. Hon har legat med huvudet neråt länge nu och nu började hon tydligen fixera sig. Så där finns verkligen ingenting att klaga på, allt har sett toppen ut genom hela graviditeten hittills och jag är fortsatt helt lugn och trygg inför kommande förlossning och allt vad det innebär. Vill tro att detta lugn och trygghet i mig själv bidrar en hel del till att saker flyter på som de ska också, men det är ju bara vad jag tror.

Och på tal om järntillskottet jag länkade där uppe. Terra Nova som märket heter gör enbart tillskott som är 100% naturliga, ekologiska och veganska, precis i min smak. Så alltså inga tillsatser, konserveringsmedel med mera!

I övrigt går man fortsatt omkring här hemma och tror att varje ny konstigt smärtimpuls ska vara starten på förlossningen i princip haha. Eller när jag vaknade och hade lite mensvärksliknande värk i morse. Hela kroppen letar verkligen på tecken efter att allt ska dra igång nu och man är så nyfiken på hur allt ska gå till, kännas och så vidare. Åtminstone jag! Men hon får gärna stanna inne och utvecklas färdigt ett par veckor till. Idag är det exakt 5 veckor till BF!

Som jag älskade denna soffa i början när den kom. Tyckte den var så makalöst skön. Nu hatar jag den och kan knappt ligga i den för kroppen känns för obekväm haha. Slutar med att jag sitter upprätt som ett träd med en kudde bakom ryggen för det är det enda som fungerar förutom sängen med 100 kuddar att bulla upp med. Men den blir väl skön sen igen när man får tillbaka sin någorlunda ursprungliga kroppsform hehe.

Öppnar upp med lite fler frågor+svar

Var det planerat? Försökte ni aktivt eller var det mer, händer det så händer det?
Nej det var inte planerat och egentligen inget som vi haft på tal heller mer än låååångt in i framtiden i så fall. Alldeles för långt in för att ens kunna ta på på något vis. Dock kände jag på mig under flera månader att det skulle ske konstigt nog. Egentligen tyckte vi båda där och då att tidpunkten var fullständigt åt skogen fel på grund av diverse saker som jag inte tänker gå in på offentligt. Men samtidigt kände jag en stor mening med det hela och valde att fortsätta. Nu känns tidpunkten inte alls speciellt fel längre utan väldigt läglig. Tänk så det kan ändra på sig på bara några månader och hur man redan dagen man känner det på sig/plussar börjar ställa in sig på ett helt nytt liv och ju längre man går med dessa tankar ju mer vardagliga känns dem. Så nu känns det inte alls så konstigt och ”fel” som det gjorde i början utan bara passande.

Hur berättade du för din partner?
Han visste om läget med att min mens var sen. Jag har väldigt långa menscykler ibland så jag själv tänkte att de kanske bara var lite längre än vanligt, men när den var jättesen så förstod jag ju att det var någonting på gång. Men ändå sköt jag på att göra ett test, som att jag inte kände mig redo att ta reda på verkligheten. Och det var ju tydligt positivt. Jag var redan i vecka 7 när graviditeten uppdagades. Kan ni förstå att ett embryo på 7 veckor som endast är 8mm långt har ett hjärta som pumpa runt blod redan? Det tycker jag är helt galet, makalöst men också otroligt fint. Men åter till frågan. Han visste om att jag skulle ta ett test och jag berättade att det var positivt. Och sedan storlipade jag för det kändes som sagt så otroligt olägligt…

När berättade ni för vänner/familj och hur?
Jag berättade för mamma dagen efter tror jag, eller 2 dagar efter. Minns inte. Mest för att hon är en sån jag kan prata med som alltid har bra och goda råd och som jag vet stöttar mig i allt. Så det kändes bra att lätta på hjärtat och säga som det var, hur jag kände och hur jag tänkte. Jag berättade även för 2 av mina närmsta vänner, en som själv var gravid i 8de månaden och det kändes bra att prata med någon som förstod mer än vad jag trodde. Det behövdes där och då, verkligen. Sedan berättade jag för lite fler vänner framåt vecka 13/14 och därefter gick jag bara och väntade på att kunna skriva på bloggen och berätta för alla som undrade vart jag ”försvunnit” men fick låta bli under flera månader då jag sökte jobb och inte ville att det på något sätt skulle komma emellan. Jag var ju mer beroende av jobb än någonsin nu när jag skulle bli mamma. Sedan lyckades jag ju hitta ett jobb jag verkligen trivdes på och tycker SÅ mycket om, så det känns sorgligt att redan behöva lämna såklart.

Vecka 18

I förslossningsväskan

Fick önskemål om att skriva ner lite vad jag tänkte ha med mig i förlossningsväskan. Jag har självklart läst på lite om det men sedan finns det ju en del grejer som är helt individuellt och vissa saker kanske inte ens kommer komma till användning. Jag har säkert glömt en massa, känns som det i alla fall och jag orkar inte kolla efter heller.

Till lillan:
3 ombyten till lillan med body + byxor samt strumpor | 2 pyjamasar | 1 overall + mössa | Ekologiska blöjor från Naty | Ekologiska våtservetter från Naty | 2 filtar som jag sovit med så de ska lukta ”mamma”.

Till mig:
Amningsilägg | Amnings-BHar | Amningslinnen | Ekologiska förlossningsbindor | Sköna, luftiga kläder + underkläder | Ekologisk kokosolja (återfuktande, har vid dusch mm), deo och läppsyl (!) | Handkräm, tandkräm, tandborste och lite andra krämer

Övrigt:
Kamera | Babyskydd (ska ut till bilen) | Babynest | Förlossningsbrev + några papper som ska med | Hallonbladste | Eget mjukt toapapper | Ev tofflor | Bärsjal

Sedan sådana självklara saker såsom mobil, laddare, körkort mm men det lär jag packa i min vanliga handväska med lite vattenflaskor och lite ätbart.

Lite som är nerpackat

Klar i god tid!

Så glad att jag började fixa och dona här hemma med bebissaker i god tid, väldigt skönt och uppskattat nu när man är tröttare och motivationen till det mesta tryter. Nu skulle jag nog våga påstå att allting är klart och inhandlat faktiskt. Så vi är mer än redo. Har till och med börjat handla lite kläder i storlek 62 nu att ha framåt sen när det är dags. Fortsatt via marketplace där man hittar så mycket fina saker till bra priser. Just bebiskläder används ju ofta under en väldigt kort period dessutom så lite basicsaker såsom byxor och bodies är på väg hem. Vad som krävs för ytterplagg får vi ta då när vi vet hur stor hon är och hur mycket hon växt.


Rekommenderar: Ekologisk kokosolja. Till allt! Har det till sminkborttagning, duschen, intimvård och allt man kan tänka sig. Återfuktande, nyttig, naturlig, antibakteriell med mera. Kommer bli basprodukten även till mini sen vid bad mm. Använder även vid matlagning, i smoothies mm.

Rekommenderar ej: HM’s mammakläder. Sämsta kläderna jag köpt i hela mitt liv. Köper vanligtvis inte kläder på HM längre för tycker att kvaliteten är under all kritik och att det blir urtvättat mm direkt. Men köpte gravidjeans, gravidleggins och amnings-BHar i augusti. Jeansen är trasiga överallt (resåren runt magen trasig och fungerar inte längre, ett stort hål i resåren och hål framtill ner under där en gylf skulle suttit…). Gravidleggingens har småhål mellan benen och amnings-BHarna är förvisso fortfarande hela, bara fruktansvärt noppriga och ser helt urtvättade ut. Har köpt amningslinnen därifrån också, får väl se hur länge de håller…

Det första jag köpte, redan innan jag visste kön. Hade bara en stark magkänsla om flicka. Kommer ihåg hur overkligt det kändes och hur små plaggen såg ut!

Vecka 34

Herregud vad händer med tiden, idag går jag alltså in i vecka 34 redan. Helt makalöst tycker jag, nu kan man ju verkligen säga att det börjar närma sig. Vi är alltså redan i mitten på november och inom 2 månader bör jag alltså vara mamma. Att jag är det om redan en månad/drygt en månad är liksom inte heller helt otänkbart. Svårt att riktigt ta på men på något sätt så börjar jag se fram emot allt som komma skall. Undra vad det är för liten krabat som bor inuti mig. Ibland på kvällarna kan det slå mig att vänta va, JAG är gravid. När/hur hände detta och att det fortfarande känns overkligt och konstigt. Man är liksom van att leva sitt liv på ett visst sätt men nu har allting varit helt annorlunda de senaste månaderna och jag har ännu inte vant mig vid tanken. Kanske.

Har haft sovmorgon hela helgen, SÅ skönt vill jag lova. Igår sov jag till 9, lämnade sängen vid 10, var i stallet från 11-12.30 kanske och sedan låg jag i soffan från 13 fram tills att jag la mig för natten med en powernap och mycket vila. Det jobbigaste just nu är hur jobbig kroppen känns. Hur ingenting är bekvämt och jag som har tendenser till restless legs i vanliga fall (kommer och går men är fruktansvärt jobbigt när det är som värst) uppskattar garanterat inte att detta fenomen är mer återkommande nu som gravid. Inte nog med att man inte kan hitta en bekväm position, när benen är jobbiga och man inte kan ligga still och måste röra på sig/flytta på sig hela tiden också… Nej usch. Även om jag ändå sover förhållandevis bra och är hyfsat pigg så blir det psykiskt påfrestande de stunderna..

Och för er som undrade om vart allting kommer från i babyhörnan så kommer här lite info.

Sänghimmeln är begagnad. Stjärnorna på sänghimmeln kommer från Wish. Printsen i ramarna kommer från Wish och ramarna från dollarstore. Sängmobilen som man skymtar i sänghimmeln kommer också från Wish. Stjärnkuddarna är från HM Home och den vita filten man skymtar är från Ullared och min älskade, ullfilt med får kommer från Klippan Yllefabrik. Fårskinnet är ekologiskt från Lammskinnsbutiken.se.

BM-besök, viljan av att checka ut och löshoppning av Nasse

Ett vanligt rutinbesök hos BM stod på schemat denna morgon. Inget konstigt som vanligt, besöken tar ca 10 minuter för alla värden har alltid varit perfekta, jag mår bra, bebis verkar mår bra, magen ser bra ut och följer kurvan exakt. Så man kan verkligen inte klaga på någonting, det har varit en otroligt smärtfri graviditet hittills. Men, man känner nu att bensinen börjar ta slut när det kommer till jobbet. En dag som denna när jag är ledig hela förmiddagen är guld värd och helt fantastiskt skönt vill jag lova. Men under mina längsta dagar är jag ”helt förstörd” (=trött, tung, kroppen ömmar) efter lunch och vill bara checka ut och glo i en vägg tills jag somnar i princip. Jag har ju en tjänst på 90% och jobbar ju 100% av den tiden och tänkte ju göra fram till skolavslutning om jag fortsatte må så bra som jag gör. Men jag märker mer och mer nu hur beroende jag är av vila, att göra absolut ingenting och viljan av att vilja vara själv (som om den inte är nog i vanliga fall haha, hej introvert ensamvarg deluxe). Så jag ska prata med min chef och kolla hur mycket ledighet jag har att ta ut och se om jag kan lösa detta, för nu börjar det bli påfrestande och då har jag det ändå bra i jämförelse med många andra såklart. Men varför inte underlätta ännu mer om man kan. Man står ändå inför stora förändringar och inte minst har ens kropp gått/går igenom stora förändringar.

Nu har jag ju dessutom denna starka magkänsla av att hon kommer välja att dyka upp lite tidigare så att jobba hela vägen inpå blir nog lite väl då. Jag känner verkligen att jag behöver tid att bara vara en stund innan livet blir fullsmockat deluxe efter ankomst.


Och på tal om något helt annat så löshoppade jag Nasse i onsdags och jobbet jag lagt från marken har verkligen gett resultat. Vi hoppade fram med hjälpbom innan och mellan hindren för att han skulle koncentrera sig på taxeringen och sedan tog jag bort bommen mellan hindren till sista hoppet så han fick taxera helt själv och han visade verkligen på STORA framsteg och då tror jag det finns väldigt mycket mer att plocka ut sen när han satt mer muskler, mer balans, mer kondis och jag börjat fodra upp honom. Detta är liksom bara början.

Minis lilla sänghörna – SÅ nöjd!

Ett projekt som började i vecka 20 och som alltså hållt på i närmre 13 veckor nu. Sakta men säkert har denna hörna växt fram och jag har hela tiden gillat det som tillkommit men aldrig riktigt känt mig nöjd. Men nu vågar jag nog påstå att jag känner mig nöjd och att det inte känns som att där är någonting som faktiskt saknas! Hade jag haft mer väggyta och golvyta så vet jag precis hur jag hade fyllt dem men nu är det trångt här så det går inte mer. Men nu är jag i alla fall NÖJD! Så mysig liten hörna i vårt sovrum. Tänk att jag redan börjat fantisera om framtida barnrum, vi har inte ens plats för det här då vi bor i en 2a så det är verkligen längre fram i tiden, men drömma kan man ju alltid. Hade så gärna velat ha ett hus just nu! Det sista som eventuellt saknas är något ovanför tavlorna, några fina vimplar eller liknande. Men om det inte dyker upp så struntar jag i det.

En kropp i förändring

Jag har aldrig haft några direkta komplex över min kropp, har varken brytt mig på ena eller andra hållet trots mina ojämnheter, att jag haltar med mera och trodde inte jag skulle tycka det var jobbigt med gravidmage heller i början. När jag blev gravid så såg jag fram emot att få en liten babykula men ju mer tiden har gått desto jobbigare har det känts. Förmodligen på grund av att jag väldigt mycket ogillar uppmärksamhet och jag tycker det på något vis är så konstigt att andra, utomstående människor som man knappt känner ska sitta och kommentera ens kropp och mage hela tiden… Jag tycker det är så fel på något vis. Jag har nog varit ganska så liten under min graviditet och för min del så har det varit skönt för det har också dragit till sig mindre uppmärksamhet samt varit ”lättare att dölja”.

Det är först nu, de senaste 1-2 veckorna (alltså från graviditetsvecka 31-32) som jag faktiskt börjar känna mig bekväm i att gå runt och vara gravid och ha en mage som syns. Kan också vara för att nu vet alla i min närhet om det, kollegor, barnen och deras föräldrar med mera och den period när alla uppmärksammar det och ska prata om det är förbi. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte men nu börjar det kännas bättre i alla fall. Sedan har jag ju aldrig gillat att gå i tighta kläder, gravid som icke gravid så det gör jag väl i princip fortfarande inte utan jag glider omkring i mina stora hoodies och stickade tröjor. 80% av garderoben passar ju inte längre så man får helt enkelt tvätta mycket och ha på sig det som är skönt just nu, för så kul är det inte att köpa en massa nya kläder som ändå bara passar i 1,5-2 månader till vill jag lova.

Men om vi återgår till detta att gravidmagar ska kommenteras hela tiden så förstår jag fortfarande inte grejen. ”Nu börjar man minsann se din mage!” – Eh ja det borde man göra eftersom jag är i vecka 30 (?!?). Nej, det där förstår jag mig inte riktigt på. Som tur är har jag inte blivit speciellt utsatt av kommentarer, säkert mycket för att jag har dolt det och det inte syns så mycket. Men när man läser om vad folk får höra och utstå så känner jag bara att om jag hade fått höra det så hade jag blivit mäkta irriterad och arg till slut. Förstår verkligen inte varför mage och storlek måste kommenteras och pratas om, är det inte bättre att fråga hur någon mår och hur det känns i stället?

Svar på frågestund

Här kommer alla svaren, har ni fler följdfrågor efter mina svar så är det bara att kommentera så svarar jag i kommentarsfältet!


Hur känns det att bli ung mamma?
Ung mamma vet jag inte om jag skulle kalla mig. Allt från att man är 16-22/23 år tycker jag räknas som ung mamma men det kanske är en personlig uppfattning. Jag känner mig väl i normalålder eller strax under möjligtvis, men ung vet jag inte hehe.

Var graviditeten planerad?
Nej den var inte planerad.

Vad längtar du mest efter när Lillan är här?
Bra fråga. Jag vet nog inte just nu. Det livet känns så avlägset på något vis och jag har ännu svårt att koppla att livet kommer att ändras på sig så mycket med allt vad det innebär. Så jag kan nog tyvärr inte svara på denna fråga även om den är bra.

Hur ska ni göra med föräldradagar?
Inget vi har diskuterat speciellt mycket kring ännu. Men jag kan tänka mig att jag kommer att ta flest och mest föräldradagar, särskilt första året. Och sedan när hon är lite äldre så tar H ut de han måste ta ut åtminstone.

Hur känner H inför allt med förlossning och graviditet?
Han känner nog inget speciellt kring förlossningen, han tänker väl som jag att det blir bra och att allting löser sig haha.

Hade ni planerat att bli gravida eller ”hände” det bara? Jag tycker det är svårt att känna när det är ”dags” att försöka bli gravida… det är ju ändå ett stort beslut som för med sig ansvar liksom. Men jag överanalyserar säkert det som vanlig !
Ja i detta fall så hände det verkligen bara. Vi har inte ens pratat om att skaffa barn och särskilt inte inom det närmsta. Det kändes på något vis SÅÅÅ fel i tiden när vi fick reda på det men jag kunde inte förmå mig att göra något annat än fullfölja det hela då det verkligen starkt kändes som att det fanns en mening med allt på samma gång. Som många ofta säger – Vissa saker kan man inte planera men jag vill redan nu våga påstå att hur fel läget än känns och hur fel i tiden saker känns så vill jag tro att allting faller sig naturligt med tiden och att det blir bra till slut ändå. Tur man har nästan 9 månader på sig att förbereda sig mentalt kanske… hehe.

Hur känns det med allt som komma skall? Har du greppar vad som faktiskt kommer att ske?
Nej jag har verkligen inte greppat vad som komma skall. Jag känner mig verkligen helt likgiltig fortfarande haha. Kan dock längta efter förlossningen och allt lite då och då sedan en vecka tillbaka men jag vet liksom inte vad jag egentligen längtar efter känns det som. Men jag är helt övertygad om att det faller sig naturligt sen med tiden.

Jag väntar också mitt första barn. Hur känner du inför förlossning? Hur förbereder du dig?
Jag är faktiskt riktigt taggad och ser fram emot förlossningen. Känner mig lugn, förberedd och avslappnad inför det som komma skall. Hade jag ju aldrig för något i livet trott för ett eller flera år sedan när bara tanken på att behöva föda ett barn gav mig fullständig panik. Jag tror det är viktigt att våga lita på och känna tillit till sin kropp som faktiskt är skapt att kunna klara av att föda barn. Det är en så naturlig process och del av oss och ju mer man stressar upp sig, känner sig rädd och spänner sig desto värre tror jag det blir. Så att i stället luta sig tillbaka, förbereda sig både kunskapsmässigt och mentalt, känna sig avslappnad och känna tilltro till kroppen och naturen tror jag är jätteviktigt för en bra upplevelse. Sedan kan allt alltid hända ändå, men jag vill tro att allting oavsett blir bättre om vi bara vågar lita på oss själva och att vi är skapta för detta. Tänk så många som har gjort detta innan oss och som kommer föda efter oss.

Söndag – Vecka 32

Idag går vi in i vecka 32 och barnet beräknas vara ca 39-44 cm långt nu och närmar sig 2 kg i vikt! Jag har 62 dagar kvar till BF och 78% är avklarat.


Igår gick tvättmaskinen varm här hemma. 4 maskiner tvätt och jag trodde typ jag var klar, men sedan insåg jag att jag hade massa mer saker att tvätta. Beställde även hem det sista jag kände jag behöver såsom elektronisk bröstpump, en ekologisk ullfilt från Klippans yllefabrik, ett ekologiskt fårskinn, nagelsax/nagelfil och småsaker som är tråkiga att lägga pengar på, Men nu känner jag mig nöjd. Nu har jag det jag vill ha och är så glad att jag hittat saker till såpass bra priser. Det allra mesta har jag ju köpt begagnat men vissa saker ville jag köpa helt nya och då har jag passat på när det är rabatt eller kampanjpriser. Så nu ska det sista här hemma in i tvättmaskinen och sedan ska det sista som kommer med posten också tvättas. Jag har valt ut kläder till Mini som hon ska ha när vi åker hem från förlossningen och har påbörjat packningen av väskan i alla fall.

Nu blir det stallet och fixa med Nasse. Igår ansträngde jag mig lite väl mycket med att rensa hemma, tvätta, organisera om garderober och sedan med att mocka ut tungt och hälla in två nya spånpellets samt motionera honom från marken så hade ganska mycket sammandragningar efter det och var helt slut i kroppen, ryggen och den skadade foten. Så idag blir det lugnare, en snabbfix i stallet, motion av Nasse och sedan Café 7088 med H efter det. På tal om honom så går namndiskussionerna om Mini heta här igen men i vanlig ordning kommer vi inte fram till något haha

Denna lille är mammig som tusan de dagar/nätter han sover hos oss. Ligger på magen och ska mysa hela tiden!
Mina två favoriter från Bukowski. Kaninen har jag haft sedan jag var jätteliten och den till höger köpte jag till Mini för ett tag sedan. Har dem och sover med dem då och då för att de ska lukta mamma & pappa.
Min älskade prints från Wish.
Sköthörnan är i ordning i badrummet. Till höger är min ekologiska bomullsfilt från Klippan Yllefabriks andrasortering med mumintroll på.
Minis låda i byrån. Har nu valt ut vad vi ska packa med oss också.
Detta blir ett ombyte för henne. Med byxor och mössa från Newbie. Overall från HM och bodyn från Lindex med snedknäppning hela vägen ner
Och så fick det bli detta också. Vi får se om hon drunknar i allt, det mesta är nog storlek 56 faktiskt så vi får väl se hur mycket vi får vika upp i alla ändar. Här är mössa och body från Newbie men även koftan som jag fick skickat till mig av en gammal trogen bloggläsare (<3). Sedan byxor från HM. Enkelt men gulligt. Men med koftan utanpå så har jag gärna den helvita stickade mössan från Newbie till, hehe.

Boar och fixar

Åh, efterlängtade och härliga helg. För varje vecka som går blir ledighet bara mer och mer efterlängtad och behövlig. De sista dagarna har mina sammandragningar ökat markant och de kickar in av så små saker och jag måste börja röra mig mycket långsammare nu mot tidigare. Och magen växer i en rasande takt nu, den lär explodera nu framöver. Jag är i alla fall i full gång med att tvätta här, alla de sista bebissakerna ska få en tvätt såsom spjälsängsskyddet, mitt nya påslakanset till spjälsängen, åkpåsen och lite nya filtar till mini. Och så har jag lagt en stor beställning hos favoritbutiken bodystore.se som hade 20% rabatt just nu. Blev lite ny tandkräm, parfymfritt och ekologiskt tvättmedel, lite vitaminer till mig, lite nytt balsam och lite saker att ge bort samt någon kräm till mig/bebis, hallonbladste (ska börja dricka inför förlossningen om några veckor). Satt och kikade efter fårskinn också innan, tror jag hittade ett bra erbjudande som jag gillar. Ett fårskinn känns som ett måste i mitt fall och som kommer användas väl och mycket till mini.

Jag ska försöka att kryssa av de sista sakerna på listan i helgen och börja packa ner lite saker som jag nämnt. Och utöver det vila en massa. Nasse ska jobbas ordentligt och få sin dos av kärlek som jag inte riktigt orkar/hinner med i veckorna.

Mini har haft en massa hicka de senaste dagarna. Jag gissar på att det är hicka i alla fall. Det ska tydligen vara normalt och positivt. Det är liksom regelbundna små vibrerande rörelser som jag känt av nu 4 gånger de senaste dagarna. Precis som någon som hickar, inte samma känsla som när de sparkar eller bökar omkring.

Planering inför livet som ponnymamma

Graviditeten gör sig påmind numera, idag mer än någonsin tidigare. Fortfarande inga stora grejer men tillräckligt mycket för att man inte ska vara van vid det och för att det ska kännas tungt/annorlunda. Magen är spänd idag, inte hela tiden men då och då. Emellanåt blir den stenhård och så fort man är uppe och går så gör den sådär halvont. Man vill liksom lyfta upp den och bära omkring på den för att det känns lättare. Sedan har min ischiasnerv på vänster sida legat i kläm under dagen och det var en mindre skön känsla som började med ont i ryggen, gick ner i benet och fortsatte i ett vänsterben som kändes bortdomnat för att sedan försvinna och avsluta med en superspänd vadmuskel på vänster sida. Känns som att jag har/har haft massa kramp i den som inte vill släppa. Så adderar vi det till en högerfot som gör sig påmind om att ledbanden minsann inte är helt okej. Haha. Kul ändå med alla förändringar, känslor som medföljer och tankar när det hela tiden spänner och bumpar omkring i magen.

Jag kan nog till och med nästan våga påstå att jag börjar längta tills hon är här nu faktiskt. Innan har jag inte känt någonting men inte stressat upp mig över det heller. Men nu börjar en inre längtan att komma. Kanske för att tiden tills hon är här faktiskt börjar bli någorlunda rimlig. 68 dagar till BF och jag tror ju att hon är här om 2 månader jag..

Och så sitter jag redan och kikar på ponnyer på hästnet bara för att det är roligt. Hittade två supersöta Welsh Mountains (sötaste ponnyerna som existerar) igår. Men så kom Maria på Alslycka (som äger Nasses mamma Mon Amie. Mon Amie var ju min allra första egna ponny) med den briljanta idén om att jag borde välja en hingst så kan vi göra en egen liten ponny i stället med Mon Amie. Ett halvsyskon till Nasse alltså. Gissa om jag drog igång på den idén hehe… Tänk ett sista föl för Mon Amie som blir en renrasig welsh med supertoppenstam i så fall. Det hade ju varit fantastiskt, makalöst roligt…!! Vi får väl se om det blir något av den tanken men den är helt klart både smickrande och fantastisk. Hur som helst så blir det ju en ponny som jag själv kan utbilda från grunden och med Mon Amies både stam och psyke så hade jag ju inte kunnat önska mig mer… Så jag har redan letat welshhingstar med egna prestationer som är i avel. Vill gärna ha en hingst som har Paddock Camargue, Wärnanäs Peng, Coed Coch Targed eller Dito bakom sig då de är prestationssäkra och knappast behöver någon närmre beskrivning. Mon Amie har ju redan superfin welshstam så där hade man inte kunnat önska sig så mycket mer. Finns galet med kvalitéer i henne kombinerat med att hon nedärver ett fantastiskt psyke!

Min plan är redan klar hör ni va haha. Sedan blir det Nasse efter det när han har tävlat upp i klasserna och blivit en gentleman och sedan kan Wille bli en perfekt läromästare som childrenshäst när han är närmre 20 och taggat ner lite till. Är det inte perfekt?

Gravidtankar

Som jag nämnde igår så har jag en stark känsla av att hon kommer komma tidigare än beräknat, så just nu är det som att hela min kropp och sinne ställt in sig på just det. Även om det ännu är relativt ”länge” kvar så märks det verkligen från vecka till vecka hur man förändras nu. Hur man lever som i sin egen dimma. Jag är verkligen helt bortkopplad från omvärlden emellanåt utan att ens tänka på det själv. Lever som i min egen bubbla, är fortsatt glömsk och det är som att all vaken tid spenderas på att förbereda sig mentalt även om man inte reflekterar över det. Det sker liksom naturligt.

Som det känns nu så kommer hon dyka upp från den 12-25 december med 17, 19, 24 och 25 december som datum jag hakat upp mig lite extra på. Så vi får väl helt enkelt se. Det sker när det sker oavsett vad så inte så mycket att göra åt mer än att ställa in sig på att det kan bli tidigt, det kan bli sent och det kan bli mitt i jul och nyår. Det blir bra oavsett även om tanken av att en bebis ska komma fortfarande är fruktansvärt avlägsen haha.

Idag går vi in i vecka 31, om en vecka är det exakt 2 månader till BF och tiden rinner iväg lika mycket som vanligt. Känner dock nu att jag gärna tagit 3 dagars helg och 4 dagars arbete. Jag är fruktansvärt trött på eftermiddagarna/kvällarna i veckorna nu och får ingenting gjort och på helgerna sover jag i flera timmar. Igår sov jag 3h innan jag tyvärr blev väckt, annars lär jag ha sovit ett par till minst. Så kroppen behöver verkligen sin vila samt lugn och ro!

Wish list

Om jag fick önska saker till bebis som jag ännu inte införskaffat så hade listan sett ut i denna stil på ett ungefär.

1. Bärsjal – Coracor
Ekologisk till största del, supersmidig att kunna ha bebis i och ha henne nära men samtidigt kunna ha händerna fria vid behov förutsatt att bebis trivs i sjalen. Men är helt klart inne på en bärsjal!

2. Strålningsreducerande filt – Shielding blanket
Min typ av produkt, att utsätta bebis för mindre strålning kan knappast skada. Dessutom i ekologisk bomull. Gillar det skarpt!

3. Overall i merinoull – HM
Ull är ett favoritmaterial. Synd att de växer ur sina babykläder så fort som de gör och att ull är ganska så dyrt. Men denna overall i 100% ull hade jag inte tackat nej till. Eller en mössa i ull, strumpor i ull mm.

I övrigt är det väl inget jag kommer på sådär på sekunden. Leksaker har vi inga ännu förutom de jag och mina syskon lekte med när vi var mindre men de är för äldre. Den dagen planerar jag dock att leta second hand och/eller köpa giftfria leksaker i t.ex trä med mera. Finns massvis med alternativa saker för att banta plastanvändandet. Sedan ska ju barn utforska genom att stoppa allting i munnen och då är jag sådär sugen på att hon ska sitta och sutta på plast.