Nashville bildbomb

Mon Amie har tydligen gett upp hoppet om att försöka hänga med i hans fart om dagarna. När Mon Amie fick sin första fölis hos oss så var hon helt galen i att hålla reda på henne. Idag har hon lugnat ner sig betydligt, å andra sidan hade hon inte haft något val med Nashville vid sidan av om hon hade velat ha sitt liv i behåll för han är tydligen fruktansvärt aktiv om dagarna. Upp, ner, fram och tillbaka och sedan lägger han sig och vilar en stund och sedan kör han samma procedur igen! Riktigt liten kaxig en av det jag sett på filmerna, men också otroligt social och trevlig! Ska bli skönt att slippa sto-egenskaperna för en gångs skull och lära känna denna herre!

Spännande med pälsbyte på lillen!

Verkar som att lill-Nasse redan börjat fälla ur sin fölpäls och jag tycker mig kunna skåda en mörkare fuxnyans under detta. Förhoppningsvis får han samma vackra, mörka färg som sin helsyster som ni skymtar på bilden nedan. Hade ju varit roligt med en annan nyans än till exempel Winnies. Oavsett vad så är han så ruskigt vacker. Bjuder på ny bildbomb i morgon, jag är privilegierad med att få mailen full av bilder med jämna mellanrum från Nashville’s mammas ägare Maria! Tacksam till tusen för det!

Varning för sötchock – Nashville

Jag tror och hoppas att denna lilla krabaten blir en vacker och snygg hingst. Den finaste vi har haft hittills är ju helt klart Fiffi, om han kommer i närheten av hennes utstrålning och snygga kropp så kan man ju skratta sig lycklig! Han har mycket mer utstrålning som föl än vad Winnie hade (tycker jag i alla fall). Vi får väl se hur han blir när han växer upp, jättespännande i alla fall!

Hallelujah

När man inte tror att livet kan gå snabbare så kan det nog det, haha. I morgon har jag ett kort jobbpass på 4 timmar, sedan blir det stalltid för mig och jag ska ladda båda kamerorna. Dels så ska jag spela in lite så jag kan visa er en film på Nashville (!) och sedan vill jag egentligen ha både film och bilder på Humlisen så ni får se henne som jag utlovat flera gånger!

Förhoppningsvis följer några lediga dagar nu efter i morgon, jag behöver det för att inte minst hinna i kapp med allt jag har fått prioritera bort den senaste tiden. Nu är det det dags att kicka igång denna sida av livet igen, jag har saknat det men det har också varit superskönt att bara koppla bort allting ett tag utan att känna det minsta lilla dåligt samvete över det!

Humlisen ska igång, Winnisen ska igång och Wille ska snart få vila. Vill bebisgosa också om jag har en helg över när det passar!

Kaxig liten vildunge

Till er som undrar om jag inte redan har svarat på detta så kommer jag att behålla Nashville som hingst när han växer upp och försöka få igenom honom som godkänd. Det är verkligen lite utav en dröm som gått i uppfyllelse att få en hingst och jag är så tacksam att jag fick ett föl till från Mon Amie för hennes avkommor är verkligen något alldeles speciellt, och sedan lite fina tecken på det. Verkligen tacksam på alla sätt och vis.

Det är en tuff, liten kaxig vilde som har kommit till världen och det ska bli roligt att lära känna honom med tiden! Här är lite prints från några filmklipp som publiceras nu i dagarna!

Jag är hingstägare!

Alltså ni kommer tycka att detta låter dödumt och helt hysteriskt. Men jag är inte alls ägare till ett stoföl utan ett HINGSTFÖL haha. Alltså jag dog av chock när jag fick ett sms om detta och det tog en stund att få det att smälta in, men vad ska man göra åt saken, bara att gilla läget. Och nu när det smält in så är jag SÅ himla otroligt glad att det är en hingst. Och denna lilla vilda krabaten kommer att behållas som hingst och jag är så tacksam över att han har fått snygga höga strumpor och bred bläs. Kommer nog bli en riktigt snygging den lilla vilden!

Så vi har inte alls en Carolina Hurricane som vi trodde utan vi har en Nashville Predator! Så vi hälsar Mon Amies första lilla grabb välkommen till gänget, så glad, tacksam och lycklig över denna finingen så ni anar inte och faktiskt så roligt med något annat än ett fuxsto, faktiskt…

Lilla Carro

Euforin över livet börjar sakta men säkert leta sig tillbaka, inte minst efter gårdagens härliga efterlängtade ponnybebis. Jag bara älskar att hon har en massa vitt på sig också. Planera livet och ta en tripp till Hulstfred med kameran får man ju nästan göra, ingen som känner sig manad på att åka med till Hultsfred på en dagsutflykt? Haha.

Att hon skulle heta Carolina Hurricane har jag vetat sedan länge. Precis som Winnipeg Jets så är Carolina Hurricanes ett hockeylag i NHL och jag bara älskar en massa namn därifrån, så samlingen av mina hockeytjejer fortsätter. Och lilltjejens mormors far heter Carolinas Foxglove så det passade in på det viset också, mitt lilla yrväder! Och det enda givna smeknamnet för någon med namnet Carolina Hurricane är ju after all ”Carro”. Kanske låter mysko på en häst, men jag har redan vant mig och efter ett tag så tycker jag det är gulligt på henne. Lilltjejen<3

Så fjärde ponnybebisen för oss nu och vårt fjärde fuxsto. Nu känns det lite lättare ändå att sälja Winnie så småningom för jag har åtminstone en liten tös kvar ändå.

Är hon inte bara helt bedårande och alldeles, alldeles underbar?