Vi är starkare än vi tror

Med facit i hand finns det ingenting med denna graviditet och förlossning som jag hade velat förändra. Allting har verkligen flutit på så lätt så lätt. Inga krämpor, ingen oro, ingen ångest… ingenting. Jag har bara känt mig så otroligt lugn, harmonisk och stark inför detta. Har verkligen gått långt inom mig själv och hittat någon form av urkraft och tro på mig och den kvinnliga kroppen. Jag ville ju ha min förlossning helt naturlig, utan smärtlindring och utan onödiga ingrepp då jag är helt övertygad om att kvinnokroppen klarar av att föda barn naturligt då det är det vi är gjorda för. Och enligt vad jag tror så tror jag att en förlossning blir värre, mer intensiv och mer smärtsam om man går in och stör för mycket med preparat, smärtlindring samt om man är väldigt spänd, nervös och oroligt inför sin förlossning. Men det är min tro. Med det sagt menar jag inte att medicin, preparat och smärtlindring alltid är dåligt. Men jag tror på att tro på sig själv, hitta ett lugn och ett fokus. Och det gjorde jag på ett sätt jag inte ens trodde var möjligt. Och min första upplevelse av min förlossning var – Gör det inte mer ont? För jag trodde det. Att det skulle göra döende ont, men det gjorde det inte. Och jag vill tro att det är starkt sammankopplat med min tro på min kropp, på mig själv, på min förmåga att föda barn och min avslappnade och lugna inställning till allt som komma skulle.

Så nej. Med facit i hand flöt allting precis som jag ville. Det gjorde ont. Ont så in i tusan, men jag trodde ändå där och då att det skulle vara värre. Och det är verkligen precis som alla säger, så fort ungen är ute så gör ingenting ont längre. Så var det verkligen. En grad 2-bristning kändes inte, det ont i ryggen jag fick av mitt eviga krystande kändes inte längre. Smärtan försvinner verkligen i samma sekund och i mitt fall byttes den ut mot total förvirring. Helt plötsligt hade jag ett barn på mitt bröst. Mitt barn. Vårt barn. Och H förmodligen lika förvånad han. Ingen hade fattat. Fast hon var där hade jag i princip inte förstått det. Och trots att jag hade en smärtfri graviditet och en fantastisk förlossning så var/är det inte min grej att vara gravid och föda barn. Det är på något vis häftigt att ha upplevt det men nu i efterhand är det som att min tro är slut. Ingen graviditet och förlossning kommer någonsin kunna toppa detta på något vis, för denna får så många guldstjärnor. Och läkaren kollade storögt på mig när jag gav hela upplevelsen en 9a av 10 när det var dags att åka hem. Men så kände jag. Jag blev respekterad, mina beslut blev respekterade, jag fick fantastisk stöttning och hjälp, jag fick det som jag ville ha det. Stort, stort tack till förlossningen i Ystad. De är verkligen något extra efter allt jag både läst innan och nu även fått erfara själv.

Och vi kvinnor… Vi är så mycket starkare än vi tror och när allting känns så långt borta i födandet så är vi ofta mycket, mycket närmre än vad vi tror. Glöm inte bort det. Tappa inte modet, tappa inte hoppet. Hitta den där styrkan som finns i oss alla för vi är skapta för detta så det finns ingenting att vara orolig eller nervös över. Ju mer man spänner sig och får panik, desto ondare gör det och värre blir det. Så fokus på andning och avslappning, låt kroppen följa med. Det var trots allt en otroligt häftigt upplevelse att vara med om.

Ett inlägg som aldrig blir klart…

Nu har vi äntligen börjat landa i någon form av vardagsrutin här hemma. Nu ska stallet inkluderas i denna rutin och vi börjar med 4 dagars lunchfodring för mig och lilla L samt fixa till Nasse med mockning, vatten, påsar med mera. Utöver det har vi Gosh här på nätterna nu så det blir massa hund och bebismys på samma gång. Och däremellan ligger Gosh och vakar över sin nya lillasyster. Hon har nu sovit på nätterna flera dagar på raken så det tackar vi för. Hon har idag haft en lång vakenperiod nu under eftermiddagen och sedan lär hon ha en till ikväll innan jag nattar henne. Då brukar hon sova nästan hela natten sen, blir ett uppvak för blöjbyte och sedan ammas till sömns igen.

Det ovan skrev jag igår, hann knappt sätta mig innan hon vaknade. Hon var vaken konstant igår, och så som vanligt 1-2 korta stunder i natt för att äta men hon hetsar mest omkring och vill att det ska hända något. Mamma mindre sugen på det klockan 03 på natten. Vi kunde vila lite i morse i alla fall. Hon är inte alls nöjd med att ligga på rygg och sova nu utan så fort hon är vaken så ska hon antingen äta, eller hänga med i bärsjalen. Eventuellt att det går bra att ligga på mammas bröst om man är riktigt mätt och lite trött. Så hon kräver redan sitt och mer kommer det bli. Men hur mysigt som helst oavsett. Man kan ju inte sluta kolla på ens egna lilla mästerverk.

Vi är nyss hemkomna från stall, lunchning och stallfix. Hon sov från det jag satte henne i babyskyddet här hemma och sover än. Tackar för det för jag har hunnit äta något ordentligt också, inte illa. Nu återstår lite plock och fix så är jag nöjd sen och vi kan spendera resten av dagen tillsammans i soffan eller något i den stilen, min lilla docka och jag. H är på examen men vi blev hemma då hon är så liten ännu, vill inte dra ut henne bland massa folk i dessa sjuktider så vi håller oss bakom säkra väggar många veckor till!

Namn till Lillan och mycket annat

Mycket har hänt sedan sist. Det största som hänt är att Lillan nu äntligen har fått en namn. Hon kommer att heta Lily. Precis som jag ville från början. När jag fick reda på att jag var gravid så kändes det så självklart att hon skulle heta Lily. H höll inte med mig i valet av namn och chansen att hon skulle få det var ungefär lika med 0. Sedan har vi diskuterat namn i all oändlighet utan att komma fram till någonting. Nu på slutet hade vi några kandidater men när han sedan säger ”Lily som du tyckte från början är ju faktiskt inte så tokigt” så fanns det ingen väg tillbaka för mig. Hoppet för Lily återuppstod och jag kunde inte släppa det och jag är så innerligt glad att H gick med på det också och tycker det känns bra. Det är verkligen det finaste namnet jag vet. Så nu är hon här hos oss, vår alldeles egna Lily.

Jag har också piggat på mig och är vanliga pigga Johanna igen. Så skönt att slippa yrsel, huvudvärk och feber! Det höll på att ta mitt allra sista tålamod i samband med en bebis som inte sov på nätterna. Nu mår jag toppen igen och L har sovit fantastiskt 3 nätter på raken vilket har varit helt underbart. Hoppas vi kan fortsätta hålla den rutinen! Hon är mycket mer vaken nu, vaken och nöjd längre stunder och kollar sig omkring och tycker det är roligt att vara med lite grann. Sen älskar hon att lyssna på musik, ännu hellre älskar hon att lyssna när pappa H sjunger för henne! Så fascinerad!

Nasse hålls igång av mamma nu, han ska börja fodras på och upp i riktigt bra kondis. Samtidigt sitter jag i full gång och planerar inför bruksprovet här med bebis som ska med, sambo, mamma, ponny. Vi ska ha boende, boxplats, någon som sköter stallet på hemmaplan. Nasse ska röntgas, gås igenom, anmälas med mera. Det är faktiskt på gång att hända nu. Evigt tacksam att Pontus ska visa honom åt mig! Så vi tränar stenhårt på hemmaplan nu. Ska även boka in löshoppning på andra ställen. Ja mycket som ska fixas. Sedan hitta någon som kanske bor runt Grevagården som är sugen på att fotografera lite grann!

En tagen mamma

Ett mobilinlägg direkt ifrån soffan får det bli ikväll. Efter 3 dagar med feber har jag nu börjat piggna på mig, så skönt! Efter att hormonruset lagt sig där jag levt utan sömn i en vecka så slog verkligheten mig och knockade mig totalt. Normal reaktion i min kropp ”när det varit för mycket och jag sovit för lite”. Lillan mår i alla fall super, äter, sover och bajsar. Samt är vaken på nätterna ibland och är riktigt rastlös och pigg. I morgon ska jag förhoppningsvis orka paketera lite paket som ska skickas iväg och ta bilder till ett samarbete. Sådant som av naturliga själ blivit åsidosatt. Sedan ska jag fortsätta skriva här om förlossningen och svara på lite frågor också så fort andan och orken faller på igen. Tills vidare får ni en bild på min prinsessa från en tagen mamma i soffan.

Min förlossning – Del 2

Så vid 01.02 kom hon ut och upp på mitt bröst. Sedan spenderade vi kommande timmar där i förlossningsrummet. Innan vi skulle få fika så skulle jag undersökas för eventuella bristningar med mera. Jag fick bristning grad 2 (av 4, 4 är värst) och fick sys lite grann. Då fick det bli lokalbedövning av förklarliga skäl haha, men sedan kändes det ingenting när läkaren sydde ihop mig. Och sedan när jag fick äta… trodde jag kommit till himmeln! Det var så fruktansvärt gott efter alla dessa timmar, värkar och krystande. Oförglömlig upplevelse. Hade jag fått en sån macka till vardags så hade jag fnyst åt den och förmodligen inte ätit upp ens hälften. Nu proppade jag i mig allt som kom i min väg.

Efter förlossningen mådde jag väldigt bra och hade inte ont någonstans. Det är verkligen som folk säger, så fort ungen är ute så försvinner all smärta. Man känner liksom ingenting. Dock var jag väldigt trött och medtagen sen då jag förlorade ungefär 1 liter blod. Så hade ett härligt moment av yrsel när jag skulle försöka tömma urinblåsan vilket inte gick så de fick tömma den åt mig med kateter.

Det var väl det som hände ungefär. Lillan fick en sen avnavling enligt mina önskemål, moderkakan fick komma när den kom (ca 25 min efter hon var förlöst) och allting flöt på så himla fint. Hon bajsade som hon skulle och började amma fint också. Framåt morgonen började vi förbereda oss inför att flyttas över till BB. Hon vägdes och mättes där precis innan runt 06-tiden den 1/1 och jag fick åka rullstol över till BB för att jag inte skulle svimma pga blodförlusten. Sedan följer 1,5 dygn på BB där jag är sängliggandes och blir väldigt medtagen så fort jag måste upp och röra på mig (gå på toaletten). Likblek i ansiktet, hög puls och alldeles andfådd. Men det blir bättre sen dagen därpå förutom att jag fortsatt ser ut som ett spöke. Hon får genomgå lite enkla undersökningar, de kollar hörseln, kollar värden för gulsot och barnläkaren undersöker henne den 2/1 och allting ser toppenfint ut!

Andra promenaden igår

Jag börjar piggna på mig så vi bestämmer oss för att åka hem den 2/1 och jag ger nästan högsta betyg när läkaren är inne och pratar med oss innan hemgång. Hade verkligen inte kunnat önska mig något mer av Ystads förlossning! Så trevliga, respektfulla i sitt bemötande och alldeles fantastiska. Jag som hade många önskemål som kanske skiljer sig en del från mängden kände verkligen att jag blev respekterad och trevlig bemött.

Så på kvällen den 2/1 styr vi bilen hemåt med vår nya lilla familjemedlem och allting har fortsatt fungera så himla fint även efteråt. Tackar och tar emot. Hon ammar fint, är aktiv och pigg när hon är vaken, magen är det garanterat inget fel på (haha!) och hon känns väldigt stark i kroppen. Så sedan dess har vi verkligen njutit i vår lilla bebisbubbla och diskuterat namn i all oändlighet. Målet är att ha ett namn innan veckan är slut för jag vann visst en liten tävling på Instagram där hennes namn står med på en tavla jag ska få, hehe!

Och här hemma sen har hon fått lite fina paket och dessa underbara rosor! Vi gick en promenad i förrgår (5/1) och jag var lite väl optimistisk gällande längden på den så jag var ganska trött i slutet innan vi var hemma. Igår blev det en betydligt kortare man ack ändå så krävande liten promenad. Så skönt att komma ut och röra på sig och få frisk luft!

Måndag

Det är en härlig dygnsrytm det lilla livet har, sovit hela dagen så vi får hoppas det fortsätter likadant inatt. Men de senaste nätterna har hon varit betydligt mer aktiv på kvällen och natten. I förrgår blev det ingen sömn alls, mest skrik men till slut så somnade hon på morgonen och man kunde själv få sova en timme eller två. Helt makalöst vad pigg och fräsch man känner sig trots en vecka utan sammanhängande sömn. Har nog sovit max 1,5-2h i sträck vid något enstaka tillfälle annars väldigt, väldigt lite. Inatt lyckades vi få till en hyfsad natt i alla fall där vi sov någon timme, ammade en stund, sov igen och sedan fortsatte det så.

I morse somnade hon sedan som vanligt ordentligt och jag passade på att ta en lång, skön dusch, äta frukost, tvätta och fixa en massa här hemma medan pappa och lillan sov sött tillsammans. Sedan har det varit en fortsatt lugn dag med städ av lägenheten, liten promenad och nu vaknade hon till liv igen ordentligt för en stund sen så vi får se hur denna natt blir helt enkelt.

Min förlossning – Del 1

Här kommer min berättelse om hur det gick till när vår dotter kom till världen. En tjej på 4035 gram och 51 cm lång som valde att dyka upp strax efter 01.00 på nyårsdagen. Helt rätt timing om ni frågar mig! Att vara född den 1/1 är helt perfekt tycker jag, kunde inte blivit bättre även om man nu ändå inte kan påverka. Först ut i Ystad var hon och tredje i Skåne län.

I alla fall. På kvällen den 30/12 satt jag och kollade på fotbollscup på läktaren i idrottshallen i Hörby. Framåt 21-tiden började jag få en del ont i magen. Jag körde hem när cupen var slut (H var med och spelade) och sedan övergick det till förvärkar som kom och gick under hela natten. Blev inte mycket sömn alls för min del utan lite grann mellan att jag vaknade av smärtorna. Fick sovit lite mer på förmiddagen på nyårsafton och vid 11-tiden så började jag klocka mina värkar. De varade mellan 40-90 sekunder men kom väldigt oregelbundet under dagen. Ibland med uppemot en halvtimmes paus, ibland lite tätare. Från 17-18 hade jag ca 10 värkar och valde då att ringa in till förlossningen även om jag visste att de bara skulle säga ”avvakta och se, men du är välkommen att ringa när du vill igen”. Under hela dagen hade jag fått andas mig igenom värkarna då de var jobbiga och nu under kvällen blev det ännu värre och jag kunde knappt koncentrera mig på filmen vi kollade på. Pappa var dessutom förbi och fixade lite med våra datorer här under kvällen på nyårsafton.

Klockan 19 sitter jag i soffan och hör det här berömda knäppet innan jag känner att det kommer en hel del vätska. Här trodde jag att vattnet gick men tydligen var det förmodligen bara den yttre hinnan som sprack och gav upphov till detta. Oavsett vad så ringde jag förlossningen återigen och berättade vad som hänt och efter en del övervägande från deras sida så tyckte de jag kunde komma in på en kontroll åtminstone, men eventuellt få bli hemskickad igen. Så jag började slänga ner de sista sakerna i min packning och från ca 19.15 till 19.45 när vi väl kommit iväg så hade värkarna tilltagit en hel del. Och väl i bilen på väg ner till Ystad så var vi verkligen inne i det på riktigt. Kunde inte sitta ner i passagerarsätet utan fick hänga mig lite käckt över ryggstödet för att ens överleva bilresan på ca 25 minuter. Hade så många värkar under denna period att jag tappade räkningen för de hann liksom bara avta innan det började igen nästan.

Från vår första promenad i barnvagnen idag <3

Väl på plats i Ystad blev jag undersökt. Även detta efter mycket om och men för pausen mellan värkarna var så kort och jag kunde inte ligga på rygg pga smärtan. Men en snabb undersökning blev det och jag var där öppen 4-5 cm redan och ja, sen börjar (eller fortsätter) det roliga. Täta värkar och man vet inte vart man ska göra av sig och sin smärta. Inget är skönt, allt gör ont och är obekvämt. Jag är stenhårt fokuserad på att försöka andas ordentligt och inte spänna mig. Det är det enda jag fokuserar på genom hela förlossningen. Fruktansvärt svårt såklart och jag får bli påmind med jämna mellanrum. Men jag har ingen annan tanke än att det är andningen och att vara avslappnad som kommer att hjälpa mig på bästa sätt genom förlossningen. (Helt övertygad!)

Värkarna övergår sedan någon gång till kraftiga sammandragningar/krystvärkar mellan 21.30-22.30 och hallelujah känner jag. SÅÅ skönt! Helt plötsligt får jag lite vila mellan varven och den kraft de medför tar hela kroppen med sig som en våg. Herregud vilken kraft. Krystarbetet gjorde liksom inte ont men den känslan och kraften som sagt, makalös känsla. Det börjar trycka på och jag blir undersökt igen och då är jag helt öppen och det är fritt fram i princip. De kraftiga sammandragningarna (som jag trodde var krystvärkar, men var ungefär samma fast kanske inte riktigt med samma kraft) övergår sedan till riktiga krystvärkar 23.50 enligt journalen.

Sedan följer en spännande tid där jag vid 22.30 sätter mig på en förlossningspall för det är den enda ställningen som fungerar. Går sedan över en sväng till sängen där jag lutar mig över ryggstödet en stund och sedan tillbaka ner på förlossningspallen igen vid 00.25. Från 23 och framåt kollar jag på klockan hela, hela tiden och de skrattar åt mig haha. En stund innan 00 så inser vi att det blir en januaribebis i alla fall (SÅ glad, för det trodde jag inte när allt faktiskt drog igång!). Jag fortsätter att krysta i något som känns som en halv oändlighet. Känns liksom som att det inte händer något men försöker hålla modet och hoppet uppe – Varje avklarad värk är ett steg närmre! Barnmorskan håller koll på hjärtljuden med jämna mellanrum och till slut kommer vi så långt att huvudet börjar komma ut. Det är den enda riktiga smärtan jag känner förutom värkarna innan jag öppnat upp mig helt och hållet. Det spänner på bra när huvudet ska ut, men helt plötsligt är det ute (fattade inte alls att det var det som hände, trodde det skulle vara mycket värre) och i nästa krystvärk så kommer axeln och resten av henne.

Nyfödd på BB <3

Upp på mitt bröst och jag som är helt närvarande tyckte det var en så konstig känsla ändå. Där var hon, mitt barn. Och jag hade genomgått en förlossning helt utan någon som helst smärtlindring och bara gått in i mig själv och fokuserat. Och det första jag tänker är att jag trodde att smärtan skulle vara SÅÅÅ mycket värre än vad den faktiskt var. Det gjorde ont, men inte så att den inte gick att övervinna. Och jag vill helt och hållet tro att det berodde till största del på min egna inställning och mentala styrka i detta, för jag är fruktansvärt smärtkänslig i vanliga fall.

Mer om detta kommer det säkert att bli i fler inlägg för jag är stolt som bara den att jag klarade av att föda min 4035-grams dotter utan att ens ha en endaste tanke på smärtlindring varken innan eller under. Vi kvinnor är så mycket starkare än vad vi tror, vi är skapta för detta!

Och har ni några frågor så är ni varmt välkomna att ställa dem! Tänker att det blir en del till om när vi flyttas till BB och tiden precis efter hon är född men vi fortfarande är på förlossningen. Ett inlägg om hur jag kände direkt efter, om hur goda mackorna var och allt annat jag kan komma på.

2019

Hur summerar man egentligen ett år? Det är ganska många dagar, veckor, händelser, upplevelser och känslor som ska summeras så att dra allt över en kam känns på något vis fel. På det stora hela kanske man kan säga att det var ett bra eller mindre bra år om man jämför med tidigare, vad vet jag. Jag vet bara att till livet hör både med och motgång, lättare och svårare tider, gladare och mer ledsna perioder… Det är något ingen av oss kommer ifrån oavsett hur mycket pengar man har, hur stor eller liten familj man har eller annat som spelar in. Vi lever alla vårt egna, unika liv med olika förutsättningar så man kan aldrig någonsin jämföra sig med någon annan.

Livet går upp och ner, så enkelt är det. Så är det för alla, så har det alltid varit för alla innan oss och så kommer det vara för alla efter oss. Det hör till och det tror jag man måste lära sig att acceptera. Vänner försvinner, djur går bort, nära släktingar går bort, kärleken kommer, kärleken går, man längtar efter saker, man upplever saker och man minns alla upplevelser man varit med om med lite vemod och nostalgi i efterhand. Det är ju det som är livet – för alla.

Så ännu ett år går till historien. Ett år med nya bekantskaper, förlorade vänskaper, nya upplevelser att minnas med glädje och nya händelser att minnas med sorg. Det enda vi vet är att vi aldrig vet vad som kommer hända och att varje nytt år kommer bestå av både sorg och glädje, medgång och motgång. Det finns ingen som bara lever i euforisk lycka 365 dagar om året och alltid mår som ”en prinsessa/prins”, det finns alltid kontraster.

Med detta sagt så tänkte jag nog egentligen summera mitt år, men blev lite osäker nu. För detta år har precis som så många andra år varit en bergochdalbana på många sätt och vis. Men det jag vet är att allting alltid löser sig till slut och det jag hade ångest över för ett år sedan är inget som påverkar mig idag. Allting förändras hela tiden, byts ut och ersätts med annat att må dåligt eller må bra över. Inget är konstant, varken tillstånd eller perioder i livet. Det jag vet är dock att 2020 och det nya decenniet kommer bli ett helt nytt liv i mitt liv.

Men för att sammanfatta det väldigt, väldigt kort så: Ny lägenhet, gravid, Showman såld, Winnie hemkommen från Belgien och såld. Nytt jobb, nya bekantskaper, flera ponnyer som kommit och gått, jag fick äntligen tävla lite igen. Uppstartandet av Equi Secondhand som jag hoppas ska kunna bli något riktigt bra med tiden och massa mer däremellan.

Gott nytt år!

Tisdag, illamående och hoppträning!

Hej trimester 1 igen och ett illamående som är sådär roligt. Aptiten bortblåst och illamåendet tillbaka. Igår när jag skulle sova så låg jag i 1,5-2h med illamående innan det gick över. Illamående är en hemsk känsla tycker jag, en av flera anledningar till att jag sällan dricker alkohol för att vara bakis kan vara bland det värsta jag vet… Men i alla fall. 18 dagar till BF idag och igår hade jag massa sammandragningar igen och även väldigt ont i magen på morgonen en period. Samt superduperjättetrött. Idag känner jag mig mer som människa igen vilket är skönt, men så fort det blir eftermiddag och kväll så känner man sig tung och rastlös i kroppen igen. Solen skiner i alla fall så jag ska passa på att ta lite frisk luft i samband med att Wille ska tränas nu igen. Kameran är med och jag får smycka ut honom i mina grejer så jag är mer än nöjd över förmiddagens händelse. Sedan blir det sängläge kan jag tänka mig, det behövs nu och det är så skönt att kunna vila och bara fokusera på sig själv en stund nu!

Ännu ett superfint set som ska säljas. Hade jag inte själv redan haft ett i exakt samma färger från Equiline så hade jag lätt behållt detta. En av de finaste färgkombinationerna there is tycker jag! ES har väldigt snygga schabrak, men jag har varken ridbar häst eller är ridbar själv så får man helt enkelt sälja av, man kan inte behåll allt själv. Blev dock fruktansvärt förtjust i Grand Slam-skydden som nu är sålda. Hade ändå behövt i storlek M så det kvittar, men i början tyckte jag de var supertråkiga. Aldrig gillat Ventoskydden speciellt mycket. Men ju mer jag kollade på dem desto mer kär blev jag och nu är jag fast beslutsam om att jag behöver ett par som Nasse och Wille kan dela på sen, haha!

Tung mammakropp

Alltså jag kan liksom inte sluta förundras över att det är december och redan den 6te i morgon? Jag kan liksom inte förstå hur tiden har kunnat gå så snabbt och dagarna fram till BF liksom bara rasar och jag har INGEN som helst aning om vad som väntar mig. Jag lägger verkligen inga tankar på det heller utan jag vet bara att inom några veckor kommer mitt liv att ändra på sig för alltid men jag har ingen aning om hur det kommer bli, hur jag kommer känna, vad som kommer hända mer än att jag är helt övertygad om att det kommer att bli bra. Jag står liksom fast vid tryggheten i att jag vet att saker kommer bli jättebra men jag känner ingen längtan och just nu undrar jag hur jag kommer känna då jag är ganska så nöjd med nuvarande tillvaro. Barn och familj känns liksom fortfarande som en sjukt avlägsen tanke fast den är närmre än vad jag någonsin kan föreställa mig. Herregud det ska bli så spännande att få dela med mig av mina tankar här sen en stund efter BF, när allting liksom lagt sig, blivit vardag och kanske känns lite mer självklart.

Och på tal om något helt annat – Glöm inte min Instagramsida. Dessa skydd har jag aldrig varit något större fan av men ju mer jag kollar på dem ju mer vill jag behålla dem… Hmm… Equisecondhand på instagram, glöm inte det!

Graviduppdatering

Sent i söndags kväll styrde vi bilen mot förlossningen i Ystad där jag tänkt att föda då jag kände av minskade fosterrörelser och magkänslan började trycka på att det var dags att checka läget. Väl på plats så var allting lugnt och såg hur fint ut som helst. Normalt antal rörelser och normal mängd fostervatten så ingenting att oroa sig över. Hon hade dessutom hunnit fixera huvudet helt och hållet sedan vi var hos barnmorskan ca 1,5v tidigare så det var ju trevligt. Sedan hade hon förmodligen vänt sig så hon låg med ryggen utåt längs med min mage och därmed sparkade inåt, så det kunde ju förklara att det inte kändes som vanligt. Så jag var nöjd med svaren jag fick och vi styrde bilen hemåt igen.

Sedan helgen har mitt illamående eskalerat något vansinnigt emellanåt också vilket är en mindre härlig känsla. Även magen har exploderat i storlek tycker jag och nu börjar jag verkligen, verkligen känna av den på alla sätt och vis. Även att lillan trycker nedåt. 25 dagar kvar till BF stod det nu, HERREGUD kände jag bara. Jag kan fortfarande inte greppa det och känner egentligen ingen större längtan, jag mest är på något vis. Men inte oroar jag mig för det, allting blir bra! Ska bli kul att se hur vardagen blir sen och hur man roddar allt med hästar med mera, tur jag har mamma som är delaktig i stallbiten (<3).

Denna varelse tänker jag på ofta. Usch det gör fortfarande makalöst ont i mitt hjärta av att tänka på honom.

Begagnat till bra priser!

Häromdagen fick jag en idé och mitt begär efter en egen gård att kunna förverkliga sina drömmar på blev ännu större. Jag vill ju ha gård så jag kan ha fler ponnyer hemma, utbilda, bedriva lite ridskoleverksamhet/tävlingsverksamhet för de som inte har råd med egna ponnyer till tävling med mera. Men jag vill också ha en liten lokal/utrymme till att kunna ha en second hand shop! Jag har fyndat en hel del grejer den senaste tiden, mestadels till mig och mamma och jag vet egentligen inte hur jag kom in på tanken nu men den slog mig och jag blev förundrad över att jag inte tänkt på det innan. Och eftersom att vi lever i den tid vi gör så kan man ju sköta allting elektroniskt och via luften nuförtiden (cyberspace om man vill kalla det så haha). Så jag startade upp ett Instagramkonto häromdagen som jag satte i snurr nu idag och där jag tänkte börja lägga ut begagnade saker i veckan som kommer.

Så allting kommer helt enkelt skötas via Instagram nu så får jag se hur länge jag tycker det är kul att skicka paket på löpande band haha. Ännu bättre den dagen man har en fast punkt dit folk kan komma och handla, det ser jag fram emot! Och för er som är nyfikna/intresserade och som inte redan hittat dit så heter sidan just nu – equisecondhand – då det namn jag egentligen ville ha tyvärr var upptaget. Så jag suger på karamellen ett tag till och ser om jag kan komma på något ännu bättre.

Tanken är att fokusera på bra saker med bra kvalitet av olika märken men som ändå fortfarande är i bra skick eller till och med nyskick. Mer begagnat till folket i stället för att hela tiden köpa nytt, nytt och nytt!

Vecka 36

Sliten mom to be här som gått in i vecka 36. De senaste dagarna känns det som att magen exploderat. Den bara spänner och känns allmänt jätteivägen, börjar likna en fotboll. Nu mina vänner, nu vill man bara gå i ide sista perioden. Ingenting är bekvämt längre och det har riktigt krupit i kroppen de senaste dagarna. Man vänder och vrider på sig på nätterna, benen sprattlar av myrkrypningar och som pricken över i’et så fanns det inget varmvatten (igen..) nu när jag skulle duscha. Brukar kännas bättre i kroppen efter en varm dusch med spänningar osv men jag fick se mig besegrad (gnäll, gnäll, gnäll). Nu närmar det sig verkligen med stormsteg och man kan i princip säga att det är en månad kvar nu. Whaaaaat

Jag håller på att tömma minneskortet till kameran nu, sedan ska jag ladda batterierna och packa ner den att kunna ha med mig till förlossningen när det väl är dags. Det börjar bli spännande nu, om en vecka går vi ju in i december månad och då kan man verkligen ta på känslan av att det känns nära antar jag!

3 år gammal bild lyckades jag rota fram när jag startade min externa hårddisk. Den ska jag gå igenom någon dag, såå kul med alla gamla bilder!

Gravid

Fytusan vad jag kände mig tung när jag lämnade sängen i morse. Det börjar verkligen trycka på, jag börjar få känningar av att någon faktiskt bor där inne. Hon sparkar mig i kissblåsan emellanåt så hela jag hoppar till, hon ligger förmodligen fortfarande med huvudet neråt och stöter emot nerver så det sticker till lite här och var och ibland gör det ont lite här och var i magen. Men nu när man kommit såhär långt så börjar man liksom kolla efter och länga efter symptom på att någonting ska ske på något vis. Nu är det ju ännu ett par veckor kvar innan hon egentligen är helt redo att komma ut och för min del är det ingen brådska heller såklart. Men rent naturligt så börjar kroppen verkligen göra sig redo för detta nu och ställa in sig på att få träffa sitt barn. Häftigt ändå. Om än lite väl mycket hormoner i denna kropp för min smak emellanåt

Nu ska jag hoppa i stallkläder, köra och släppa ut hästarna, sedan svira om och köra till barnmorskan för rutinkontroll. Därefter hem och käka innan jobbet börjar och sedan har vi lite gäster ikväll så det är full rulle. Ska även tillbaka till stallet efter jobb för att ta in hästar och fixa klart om det är något jag inte hinner nu på morgonen so I better run

Fotograf: Annika Nyberg – https://fotografannikanyberg.se/

Var och tog lite gravidbilder häromdagen, här är en av dem. Känns så konstigt och ovant att se sig själv framför kameran sådär men hon var jätteduktig så det ska nog ha blivit lite fina bilder även om jag är ovan att se mig såhär. Ser såå mycket fram emot att få se resten. Rekommenderar i alla fall skarpt, finns i Tollarp utanför Kristianstad åt Hörbyhållet. Superduktig!

Pysselbok/fotoalbum

För ett halvår/år sedan så köpte jag hem dessa från Dollarstore att göra något roligt med. Jag gillar ju att pyssla, skriva, fixa med mera. Dock är det aldrig någonting jag gör längre men gjorde alltid mycket när jag var yngre. Jag skulle älska att ha massa fina pennor, glitter, sidenband med mera hemma att göra fina saker av men det är liksom inget som man har tid eller ork till antar jag. Men jag tänkte i alla fall beställa hem bilder som jag har tagit under graviditeten och påbörja ett egengjort fotoalbum som jag sedan kan bygga på med bilder. Och då kom jag att tänka på dessa pärmar i svart som jag hade. Den stora tänker jag blir perfekt att påbörja graviditetsalbumet i, ska bara hitta lite snygga pennor som fäster snyggt på svart papper också!

Jag får kanske återkomma med resultat sen när jag kommit igång på riktigt. Inväntar lite fler bilder innan jag ska lägga en beställning på bilder och sedan är det bara att köra igång. Tänker att det kan bli ett projekt när jag går på ledighet innan mini kommer sen!

Söndag

Bloggtips: Maja Nilsson Lindelöf

Idag har jag varit på gravidfotografering. Väntar spänt på bilderna vill jag lova, då presenterar jag även allting lite närmre också. Därefter blev det intag av hästar, kollade på fotbollsträning och har nu käkat middag. Från att ha varit helt slut förra veckan och förra helgen till att ha varit mycket piggare denna vecka + helg. Det svänger fort. Innan sov jag vid den här tiden på dygnet sedan länge. Nu blir det tidiga morgnar hela veckan dock då jag har stallet och våra hästar helt ensam så lika bra att försöka vända dygnet nu och komma i säng i skaplig tid.

Tipsar även om en av mina favoritbloggar där uppe. Älskar hur Maja pratar så öppet om känslor, tankar med mera. Jag är precis som hon en känslomänniska och kan ofta relatera till mycket hon skriver. Det känns inte bara ytligt och glammigt utan väldigt äkta och genuint på hennes blogg. Satt och läste lite om att vara en High sensitive person i kombination med introvert häromdagen. Stämde verkligen väl överens med hur jag är och vad jag uppskattar samt hur jag mår/är bland större folksamlingar. Intressant. Men jag trivs bra som jag är så länge jag respekteras för den jag är och för hur vissa situationer får mig att må. Jag är en hemmamänniska som gärna tankar energi på egen hand, tänker efter, funderar mycket, känner mycket, bryr mig mycket mm. Men nu ska jag ta kväll så godnatt, vi hörs igen i nya veckan. Förövrigt välkomnar jag vecka 35 av graviditeten idag (!).

Jul?

Åh de har börjat lägga fram all julmat när man går i affären nu. Jag har aldrig varit något större fan av julen alls faktiskt, men i år ska det på något sätt bli mysigt faktiskt. Vet inte om det beror på att vi väntar tillskott, för annars bryr jag mig verkligen inte alls. Har jobbat på jul de senaste åren också fast jag har kunnat välja. Men julmat. Jag älskar julmat. Det är bland det bästa. Julbord <3. I år är jag faktiskt sugen på en liten julgran också men jag får se, det hade varit fint och mysigt här nu när vi firar jul i denna lägenhet för första gången. Och när vi är inne på det spåret så är jag verkligen SÅÅÅ sugen på hus/gård och att kunna ha hästarna hemma. Den känslan växer sig verkligen starkare för varje, varje dag nu. Innan har jag liksom kanske sett fram emot det men nu längtar jag verkligen och vill inget hellre! Har säkert också att göra med att vi bli en familj nu framöver. All I want for christmas is
Men alla jullåtar som redan spelas kan jag få riktigt inre stress av, usch tycker det är så irriterande och jobbigt för det blir tjatigt så fort haha.

18 days to go

Som det ser ut just nu så har jag 18 arbetsdagar kvar (<3) då jag tar ut semester de två sista veckorna innan jullovet börjar. Ni anar inte hur skönt det känns. Jag trivs verkligen SÅÅ bra på mitt jobb som jag började på vid skolstart och det är ändå lite synd att jag inte fått jobba där så länge nu innan jag går på mammaledighet. Men vad ska man göra. Känns ändå som jag delvis hittat in på vad min grej är när det kommer till jobb. Sedan vad som händer och vart det händer den dagen jag ska börja jobba igen återstår att se då. Men jag har i alla fall trivts väldigt bra. Men trots detta känner jag av nu att psyket och kroppen behöver vila. Så jag ser fram emot att få ledigt och som det känns nu hoppas jag att mini håller sig inne en stund så jag hinner njuta av att bara få vara en vecka eller 2 innan det väl är dags. Tror jag kan behöva det även om jag säkerligen lär bli galet uttråkad. Men man märker av på sig själv nu att bensinen och gnistan liksom börjar ta slut och inte alls är som innan. Jag blir mer och mer instängd i mig själv och man går på sparlåga på något vis.

Nasse lösgalopperad idag och jag kämpar på med motivationen att hålla igång honom i 2 veckor till åtminstone innan han också ska få ett break efter en härlig utveckling nu under hösten. Blir ett par ordentliga markpass, galoppass och 2 löshoppningstillfällen till tänker jag de kommande veckorna (3-4 pass sammanlagt/vecka). Har även börjat ta tid nu vid lösgaloppen för att se hur långa passen blir. Och så ska vi jobba vidare ännu mer i höger varv, särskilt på lina som man märker av är det jobbiga varvet för honom.

Nya gravidsymptom

Idag har denna gravida kropp inte arbetat fort vill jag lova. Idag har ännu fler gravidsymptom uppstått och jag har sniglat mig fram på raster och på fritids för annars har trycket/stickningar nedåt blivit för mycket. Återstår att se om det försvinner eller om det blir värre framöver. Jag är så nyfiken på allt som sker med kroppen nu, hur saker ska kännas, hur ont det kommer att göra med mera haha. Något som blivit mer påtagligt de senaste veckorna är hur varm man är/blir. Det där som mamma sagt till mig i flera månader och jag har bara gått och väntat och väntat för jag är ju en sån som alltid fryser något makalöst mycket. Men alltså dessa värmeslag som slår till med jämna mellanrum, herregud. Jag behöver gå ut och ta frisk luft för det i princip rinner om mig och man blir bara jättevarm. Och så har man börjat dricka ännu mer i samband med detta också. Jag dricker mycket vatten i vanliga fall men det har minsann eskalerat nu när man börjat svettas på ett helt annat vis.

Igår var det bra fotboll på TV, ikväll blir det bara lugnt och vila. Har inte ro att ens kolla på serier eller något just nu. Men först lite middag i form av sötpotatis, stekta champinjoner, lite keso, oliver och annat som behöver tömmas ur kylskåpet. En sån dag ni vet.

Har fått mysa med denna krabat hela helgen också. Han är för go och ligger mer än gärna på magen eller i min famn.