Fotografering!

Innan min lilla shoppingrunda igår så var jag och hälsade på hos Karin (karinlindblad @ instagram) och hennes hästar. Dagens uppgift var att fotografera henne och hennes hästar med fokus att få en bild där alla 3 såg glada ut samtidigt. Lättare sagt en gjort men vi lyckades minsann efter lite morötter, övertalning och en hel del försök haha! Är ganska så kär i hennes prickiga ”Oddy”, han är bara så jädrans söt med sina fläckar som bara helt plötsligt slutar framme på halsen.

Fredag

Tacksamheten över att jag återigen får välja ett hem till Winnie är svår att förklara. Jag minns hur jag idiotgrät den där natten när Winnie klockan 03.00 laddades på lastbilen och började sin resa mot Belgien. Det hade inte spelat någon roll om hon åkte till grannsamhället såklart, det är ändå något med att sälja sin egenuppfödda och egenutbildade ponny. Ångesten är återigen påtaglig nu när försäljning närmar sig och även om jag vet att hon kommer få ett fantastiskt hem så är det ändå jobbigt. Men det går över. Att sälja Showman var jobbigt på sitt sätt, men att sälja sin egen uppfödning är något helt annat. Jag hade själv haft chansen att köpa tillbaka henne om jag velat, men i min livssituation så går det inte och hon ska ju ha en liten pilot som kan glädjas av hennes fantastiska personlighet och kapacitet. Så oavsett hur bra det känns och hur bra man vet att det kommer bli så tar det ju självklart alltid emot lite grann.


Jag går in i vecka 26 nu till helgen och även om ridningen fungerar väldigt bra och det känns som att jag hade kunnat hålla igång ett bra tag till så ska det ändå bli skönt att kunna ta det lugnt, bara ha 1 häst att ta hand om och inga måsten på ridning och träning. Nasse ska tränas, men det är först och främst från marken och inte så ofta som Winnie behöver att gå. Och han kommer ha total viloperiod över jul, nyår och första tid med bebis innan han sätts igång och finslipas inför avelsvärdering i mars. Innan dess blir det mer intensivt med galoppjobb och löshoppning för hans del. Man kan aldrig vara tillräckligt förberedd 😉

Mer död än levande

Jag har i hela mitt liv gått runt och trott att jag är en kvällsmänniska. Men jag tror att när det kommer till kritan så är jag nog mer en morgonmänniska faktiskt. Tackar och tar emot! Nu när jag vänt tillbaka dygnet efter att ha jobbat kväll hela sommaren så är det inga problem att gå upp när larmet ringer strax innan 06 på morgonen. Men jag fick en chock nu att klockan bara var lite efter 21 på kvällen och känslan av att jag somnar vilken sekund som helst nu bara jag tillåter mig att göra det. Men har man hållt igång med först promenad av hunden, utsläpp av hästar samt drygt 8h jobb och sedan direkt till stallet igen med diverse sysslor så får man nog lov att vara trött. Drygt 12.000 steg på kontot idag och då har jag inte ens telefonen på mig hela tiden…

Winnie fick ett ordentligt galoppass igår och släppte igenom riktigt fint till slut och var där jag ville ha henne, om än fortfarande svag där men absolut på väg i rätt riktning. Kul! Nasse fick bli borstad idag och så klippte jag manen och kratsade hovarna. Han bara står och njuter som vanligt. Winnie joggades på repgrimman och i morgon blir det mycket skritt ute och sedan känna igenom henne för på onsdag ska hon hoppträna med en tjej som varit och provridit. Kul! Ska bli jättekul att kolla på, såg väldigt trevligt ut på provridningen och hon hoppade väldigt fint så jag ser fram emot onsdagen.

Helgen gick i 200 blås men jag har ändå lite att säga om den men det får vänta tills i morgon, då slutar jag dessutom tidigt så har kanske lite tid och ork över. För nu slocknar jag vilken sekund som helst så jag avrundar där för idag. Hoppas ni ursäktar min uppdatering. Har börjat få ont på eftermiddagarna/kvällarna under mitt vänstra skulderblad nu, aj! Och svanskotan mår fortfarande lite halvdåligt efter hoppningen förra helgen. I övrigt känner jag mig bara lite stelare än vanligt och att det börjar märkas att det är svårare att rulla över på sidorna när man sover. Och så måste jag alltid rulla över på en sida innan jag reser mig, kan liksom knappt göra det från ryggen. I övrigt så är allt normalt, naveln har börjat trycka sig utåt märker jag också av. Den känns och ser så annorlunda ut så snart poffar den kanske också ut, vem vet!

Winnie 4 år på bilderna!

Bilder från Klagshamn & livsupdate

Idag skulle jag varit hos Mirella och fixat håret bland annat. Det avbokades dock och lika bra var väl det för jag har varit seg som kola och sovit en bra stund efter jag lagat och intagit middag. Skapligt seg i kroppen efter full rulle hela helgen. Blir en tidig morgon imån också då jag ska släppa ut alla hästarna innan jobbet. Var i alla fall väldigt skönt med en eftermiddag ledigt såhär, det behöver jag mellan varven. Har dessutom hållt igång bra idag och spelat innebandy med grabbarna på rasten när jag var ute och höll koll på skolgården. Fungerar ju riktigt bra och kroppen känns bra! Skönt att kunna hålla igång och vara såpass aktiv måste jag säga!

Eftersom att jag inte har någon ork att bjuda på något bättre idag så bjuder jag på bilder från Helgen på vackraste Winnie i stället! Och så kan jag uppdatera er om att lillan i magen ligger och sparkar ordentligt nu ikväll. Tydligen låter det som hjärtslag om man lägger örat emot sa H. För mig känns det som ninjasparkar inifrån så hon är minsann aktiv där inne och jag är SÅ glad att jag mår så bra och är så pigg som jag är. Låt det fortsätta!

Tävlingsfilmer!

Och så kom äntligen filmerna från helgen upp också. LD’n är lite småtråkig att titta på tycker jag för hon kliver mest runt. I LC’n så börjar hon ju faktiskt hoppa så smått så man kan ana någon typ av hoppteknik men antar man behöver höja upp en bit till innan man får se den riktiga katten som jag tror bor i henne! En liten, mer lagom ryttare, lite mer tryck och styrka i galoppen och sedan är det bara styra på större hinder tror jag! Hon kändes verkligen helt okomplicerad trots att hon bara är dressyrriden det senaste året och jag får väl ändå säga att jag också är ganska så ringrostig. Hade jag varit i normalstorlek och form nu så hade jag tagit iväg henne och hoppat lite terränghinder också men där får jag ge med mig, det får bli med Nasse om några år i stället. Tänker att jag sätter upp Majken i stället så får hon tuta runt lite över stockar om målsman tillåter 😉

Tävlingssöndag

Sådär jag! Efteranmälde igår kväll och kör i god tid till stallet för att hinna släppa ut, packa ihop det sista och knoppa Winnie ordentligt. Kors i taket att jag kom i mina vita ridbyxor fortfarande, jag var helt övertygad om att jag skulle behöva rida i mörkblå ridtights idag men icke, vecka 24 idag och det går minsann fortfarande. Jag tackar och tar emot men lär säkert få knäppa upp dem mellan ritterna för det är ju inte direkt bekvämt. Men vad som inte är gjort för gravida är bekvämt även om det fortfarande ”passar”. Det bär som sagt av ner till Klagshamn och min fina vän Linnea är med och hon har dessutom kameran med. Fick även tips om att ta kort nere vid vattnet där nere så jag ska verkligen ta tillfället i akt och göra det också! Sista rycket med hästarna nu innan de får läggas på hyllan ett par månader sen. Känner mig i alla fall heltrygg med Winnie, hon är bäst (<3).

Winnie på mätning som nybliven 4-åring. Så liten och tanig hihi!

Igår spenderade jag halva dagen med fotboll och ack vad jobbigt det är att bara sitta vid sidan av när allt man vill är att vara på plan. Jag längtar så mycket tills jag kan få dra igång igen och göra comeback på fotbollsplanen, det ska verkligen bli så roligt den dagen. Men kroppen lär ju kännas lagom spännande efter förlossning och allt det där så det får väl ta den tid det tar sen. Som det känns nu så tänker jag att jag i princip enbart kommer lägga mitt krut på Nasse sen, samt spela fotboll och sedan inte ta in några ponnyer för inridning. Kanske om där kommer något extra exklusivt erbjudande. Men svårt att sitta och säga nu för jag har ju ingen aning om hur livet kommer att förändras sen när Mini väl är här. Det känns fortfarande helt overkligt och avlägset. Jag kan liksom inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur mitt liv ser ut efter årsskiftet, det är alldeles för stort att ta in.

Ro i livet

Denna vecka har gått i en ryslig fart och jag trivs väldigt bra på nya jobbet vilket känns väldigt roligt. Efter att ha gått som vikarie i 1,5 år så känns det kul att verkligen få vara en del av något på riktigt och få ta riktigt ansvar. Vi har passat på att njuta av den sista sommaren i veckan med att käka ute i Eslöv i tisdags när vi ändå var i närheten och hade tid. Och i helgen var vi också iväg. Kommande helg nu lär också bli ganska fullspäckad och för en gångs skull så gillar jag det. Jag vill komma ut, hitta på saker och allt det där. Det är egentligen inte riktigt jag som vanligtvis älskar att vara hemma men jag passar på att surfa på vågen och hitta på saker nu medan jag både vill, kan och orkar!

På graviditetsfronten händer det inte så mycket egentligen. Jag mår väldigt bra för tillfället och känner mig både pigg och stark. Hon sparkar flera gånger dagligen och igår kändes det som att hon verkligen låg och tryckte en fot på ett ställe i magen, haha. Tänker väl att jag ska ta tag i att införskaffa de sista sakerna som vi behöver och sedan kan vi bara njuta av sista tiden med att allting är i ordning med mera. Nästa besök hos MVC är inte fören mitten/slutet på september så har inte så mycket att komma med på den fronten heller. Veckorna och dagarna tickar på och idag är det 120 dagar kvar till BF, jag är i vecka 23 (22+5) och 57,1% av graviditeten har redan passerat. Galet i min värld haha. Mindre än 4 månader till BF men i min värld ska det vara mer än 4 månader till hon kommer till världen för hon ska bli ett januaribarn!

Så här har jag sett ut i veckan. Det nalkades dubbla skolfoton så locktången åkte fram. Gravidhåret är dock inte alls speciellt roligt har jag märkt och lockarna gick ur direkt, har aldrig hänt tidigare. Tur vi hade foto direkt på morgonen dag 1 och inför dag 2 använde jag en hel del hårspray. Sedan har jag återgått till den vanliga bullen på huvudet för det är 1. Jobbigt att tämja just nu och 2. Alldeles för varmt att ha utsläppt. Angående kläder nu så är jag glad att jag fortfarande kommer i 2 av mina favoritjeans även om det börjar bli liiite tight nu. Och byxorna som jag har längst till vänster kommer vara min räddning framöver. Mjuka, sköna och snygga, kommer från Gina och kostar 199:- De finns även i sand/beige som jag provade sist men tyckte sådär om dem, men funderar på att ge dem en ny chans för de är verkligen underbara att ha på sig. De lär fungera ett tag till i alla fall.

#sudiomoments

I samarbete med Sudio!

Nu vet jag att detta är ett samarbete men jag älskar dessa samarbeten för jag älskar Sudios hörlurar! Har flera olika varianter och denna typ av hörlur är min favorit tillsammans med ett par stora hörlurar som går över huvudet. Dessa är små, smidiga, tar ingen plats, trasslar sig inte och stannar dessutom kvar i örat. Har alltid headset på om jag pratar telefon när jag kör bil, eller så åker det på när jag mockar hagar/boxar och ibland även när jag rider. Och då är det guld värt att ha dessa eller liknande som har en vinge som gör att de sitter stabilt för det värsta jag vet är när de sakta glider ut hur hårt man än trycker in dem.

Fram tills slutet på september ingår även ett passfodral när man beställer hörlurar och med min kod ”JohannaG15” så får ni även 15% rabatt!

Älskar färgen på dessa dessutom, rosa med guld. Vad finns där mer att önska?

En härlig måndag!

En måndag som verkligen flutit på riktigt bra må jag säga. Den tog verkligen slut så himla fort och jag hade mitt näst tidigaste pass på fritids så jag fick gå hem redan klockan 16, jippi! Till stallet for jag en snabbis där det var 1000 grader, sedan förbi affären och hem. Insåg nu att jag återigen inte fått en AVI på ett paket som ligger och väntar så jag borde styra bilen till postutlämningen innan 19 för att få ut det. Precis vad man var sugen på efter att ha landat i soffan sådär lagom halvseg och glad över att man har en hel kväll framför sig utan några måsten. Körde dessutom precis hem från Hörby så jag har ju i princip precis varit där och vänt…

Igår gick jag in i vecka 23! Och magen den växer och lillan känner jag flera gånger om dagen vilket är mysigt. Tycker egentligen att magen ser större ut på dessa bilder jag tar än vad den känns i verkligheten och när jag har kläder på mig faktiskt. Vissa dagar i vissa kläder tycker jag knappt att det syns, andra dagar lite mer. Säger väl poff snart så kan väl ingen missa det. Men i ridningen känns det som sagt helt vanligt. Förövrigt så köpte jag hem en superfin ljusslinga från Netto häromdagen som jag monterade upp i sänghimmeln ovanför spjälsängen. Det blev superdupermysigt i den hörnan. Nu saknas bara lite dekorationer som kommer och sedan såklart Mini som ligger i magen.

En härlig helg till ända!

Måste ändå säga att det känns som att helgen har varit riktigt lång. Igår spenderade jag hela eftermiddagen/kvällen i Askeröd och kollade på fotbollsmatch och hängde kvar en stund efteråt innan jag for mot stallet för att ta in hästar och kvällsfodra. Idag var vi iväg på Cafe 7088 här utanför Västerstad (Väg 13 mellan SJöbo & Hörby för den intresserade, rekommenderar starkt!) och käkade lite. Därefter kom Gosh hit och vi tog med honom ner till Vombsjön och sedan vidare så han fick springa lite på planen i Askeröd. Han fick stanna hemma med H på kvällen när jag körde till stallet och nu har mamma precis hämtat honom efter sitt kvällspass. Jag hade en lugn och härlig kväll i stallet innan vi lagade middag här hemma. Sent som vanligt men antar det inte bara är jag som käkar middag mellan 21-22 de flesta dagarna i veckan?

I morgon vankas det jobb mellan 07-45-16 och därefter stallet och Winnie! Sedan tar jag en härlig, lugn kväll. Behöver dessa kvällar mer än någonsin nu så kroppen inte överbelastas. Hittills känns allting väldigt bra och jag mår väldigt bra. Lillan där inne kör sina karaterace emellanåt och nu kan man även känna sparkarna utifrån, tycker det är svinhäftigt och mysigt! Tänk att på onsdag är det bara 4 månader kvar till beräknat BF, känns fortfarande skitkonstigt och overkligt. Jag tänker egentligen inte på att jag är gravid fören hon gör sig påmind där inne med sina kickar eller varje gång jag behöver gå på toaletten. Och på tal om att vara kissnödig. Det var det enda jag tänkte på när jag red, hur kissnödig jag blev. I övrigt kändes allt precis som vanligt men jäklar vad hon tryckte på haha. Så fort jag hoppat av lättade det direkt (!).

Winnie-update!

Winnie är lika cool som jag minns henne. Njuter för fullt i sin stora hage där hon kan pilla med lite gräs fortfarande. Utomlands har de ju tyvärr inte samma möjlighet till hagar och utevistelse som vi har här i Sverige så jag tror verkligen hon njuter av att gå ute upp emot 12h/dygn nu och är det fint väder nu i helgen så kan det bli så att några får gå ute över nätterna, suga ur det sista ur sommaren! I alla fall så har jag jobbat henne från marken idag med repgrimma och rep, sådant jag alltid checkar av oavsett vad det är för häst som kommer och oavsett ålder, storlek, utbildningsnivå. Jag tycker man kan se ganska direkt var vissa svagheter sitter och vad man kan jobba vidare med. Jag gillar markträningen så den blir det garanterat lite inslag av varje vecka, upplever den även väldigt stärkande och lösgörande. Men i morgon sitter vi upp och känner hur det känns, snart 2 år sedan sist ju!

Winnie som föl!
Winnie precis inriden som 3-åring.

Och för alla er som inte hänger med i svängarna. Winnipeg Jet, mer känd som Winnie är ett 6-årigt sto som jag själv fött upp. Hon kom till världen i slutet på maj 2013, reds in av mamma när jag bodde utomlands och sedan hade jag enbart Winnie kvar när jag fick ta bort Flex i december 2016. I november/december 2017 så såldes Winnie till en svensk familj i Bryssel (Belgien) efter att jag hade tävlingsdebuterad henne i september med en felfri runda som 4-åring. Så nu är hon alltså tillbaka hos mig för att hitta en ny familj att göra lyckliga när tiden är inne! Winnie är en D-ponny på ca 145 cm.

Hon har verkligen blivit ”vuxen” under dessa år känns det som i alla fall. Växt till sig, musklat sig och allt det där. Hon är verkligen i superfint skick och jag tror även att hon kommer vara väldigt trevlig att rida, blir spännande och jag ser verkligen fram emot morgondagen!

Välkommen tillbaka… Winnie! <3

Så igår förmiddag fick jag en leverans från Holland med lastbil och det var ingen mindre än Winnie som klev av den här hemma i Skåne. Känns så gott i hjärtat att få träffa henne igen och hon såg så himla fin och välskött ut och verkade inte speciellt påverkad av den långa resan. Nu har jag ju inte koll på vart de stannade till innan de kom till mig och hur länge hon stått på transporten men hon såg i alla fall väldigt pigg och glad ut när jag sedan träffade henne under eftermiddagen. Då fick hon komma ut i hagen och sträcka på benen och det var hon väldigt nöjd över i kvällssolen med sin sjöutsikt från hagen!

Så idag blir det en heldag i hagen för hennes del, de kom ut redan 06.15 i morse och jag ska jobba till 17 och efter det blir det pyssel och fix med henne! I helgen tänkte jag skritta ut en runda på henne och känna hur hon känns, kanske trava lite och sedan smyger vi igång efter det och stämmer av läget. Planen är alltså sen att hon ska säljas och jag har redan en familj i åtanke så vi får väl se hur allting blir. Hon har nog i alla fall växt någon/några cm på dessa snart 2 år utomlands, upplevde henne mycket större nu och var tvungen att ta fram mätstickan och då landar hon nog på 145 cm.

Planera <3

Nytt jobb har inneburit en massa planering och det är få saker i livet jag tycker är så roligt som planera, organisera och strukturera. Så dessa dagar har verkligen varit väldigt roliga även om det känts väldigt snurrigt emellanåt innan man fått allting på plats med tider med mera. Jag sprang över ett lite gulligt skrivblock igår som fick följa med hem, sedan har jag sedan tidigare min älskade lilla kalender som nog lär börja användas mer regelbundet nu. Utöver detta så kommer jag ju på mig själv emellanåt med att sitta och kika på specialbeställda kalendrar, skrivblock och allt där till. Det är ju så, så, så roligt!

Nu råkar det vara så att jag och H har en eftermiddag ledigt tillsammans så jag tänkte faktiskt släpa med honom och se om jag kan hitta något nytt klädesplagg såhär lagom tills skolstart. Tycker det är sjukt tråkigt att spendera pengar på kläder, särskilt just nu men hoppas kunna hitta något som passar både nu och efter att Mini är här! Men just nu är det tråkigt för inga kläder passar ju längre, allting är för litet, stramar åt, för kort med mera…

När en vanlig vecka blev underbart!

Det kändes konstigt att idag styra bilen hem när jag var klar på jobbet. Inget extrajobb att köra till, inget stall direkt inpå utan bara raka spåret hem. Mycket skön känsla skall också tilläggas! Så nu sitter jag i soffan, fortfarande pigg och glad med en värkande tand och har hunnit ta lite bilder som jag legat efter med samt publicera ett inlägg. Lite senare ska jag till stallet och fixa till Nasse (känns så tomt att bara ha en häst som inte motioneras) och därefter kan jag hålla kväll. WOW känner jag mest haha! Dygnet fick helt plötsligt så, så många timmar! Och i morgon slutar jag redan klockan 14 och det känns som ett hallelujah moment! Känns som jag har så mycket tid som jag inte vet vart jag ska göra av haha. Längtar ändå till helgen och att få vara helledig i två dagar, kommer nog kännas att det behövs när det väl är dags!

Är det förresten något särskilt ni hade varit intresserade av att läsa om? Skicka gärna en kommentar med frågor, funderingar, ämnen eller vad som helst. Har lite svar på frågor i utkast som kommer allteftersom också!

Vi har ansökt om en omplaceringshund också, eller ja mamma har ju då det är hon som har hundarna men säger alltid vi då jag också är delaktig i det hela och Liam kom ju till oss när jag var 15 så det var ju familjens hund liksom. Men när hon jobbar nätter så är de hos oss så i helgen har detta trollet ovan spenderat kvällarna och nätterna hos oss. Så mycket kärlek <3 Han är bäst den där lille krabaten.

Rainy sunday

Idiotveckan över (hoppas på en go, fet lön i september!), jag har en visdomstand som spökar som ger mig huvudvärk och skapligt ont i munnen men hoppas kunna få bukt på den, annars blir det tandläkaren nästa. Helst vill jag inte göra några större åtgärder i munnen innan mini är här så jag hoppas kunna hålla den i schack men jag tror det borde gå för det har gått innan men vem vet, alltid ska det vara något! Förövrigt mår jag helt okej, ganska trött och sliten efter veckan som gått men tycker ändå jag håller upp det bra och hinner/orkar med det nödvändigaste. Nu vänder det ju dock vilket ska bli skönt så jag ska ha en härlig, simpel 36-timmarsvecka nu som jag ser fram emot innan jag tar välförtjänt helg nästa helg!

Så någon eftermiddag nu i dagarna när jag har hyfsat ljus att fota i så ska jag komplettera alla inlägg som är skrivna i mitt utkast och få upp här till er. Och så måste jag ta nya magbilder och en massa annat som jag inte orkat/hunnit med. (gnäll, gnäll, gnäll) haha. Nu i veckan ska jag även komma igång och pyssla lite med Nasse. Han är ju väldigt trevlig och okomplicerad men tänkte köra något pass med repgrimman för skojs skull och slänga på sadeln igen och jobba med den på. Kanske något löshoppningspass när det finns utrymme för det. Där finns en hel del att utveckla inför avelsvärderingen men vi har en hel höst och vinter på oss sen där det blir fokus på hans galopp!

En bild från i vintras. Usch får panik av allt det där lurvet. I vinter ryker det (finally!)

Slut i rutan

Jag trodde ändå jag laddat upp mitt utkast med betydligt fler klara inlägg, men det var mycket av samma sort och jag känner att det får gå några dagar emellan för att inte bli alltför tjatigt i alla fall. Och så är där en del inlägg där jag inte kompletterat med bilder ännu för jag har haft 0 ork till det de sista dagarna. 13 dagars jobb på raken och 62h bara denna vecka och en månad som slutar på nästan 200 jobbade timmar. Det är mer än vad jag är van vid men det har ändå fungerat bra under denna korta period då jag inte haft hästar utöver jobbet och har kunnat vila upp mig mellan varven. Annars är jag väldigt ”duktig” på att balansera livet och inte ta på mig för mycket för jag vet hur dåligt det har fått mig att må tidigare då jag alltid, alltid blev sjuk så fort jag jobbade lite för mycket eller för många dagar på raken. Nu känner jag att detta fungerar och man får ta varje dag som den kommer. Nästa veckas schema känns som en piece of cake (36h) i jämförelse med hur senaste veckorna varit och jag ska njuta! Och på onsdag dyker det upp pålle till mig som jag tänker presentera närmre då och sedan rullar livet på i ett mer normalt, härligt och harmoniskt tempo. Vi hörs helt enkelt i morgon igen då det blir hemmakväll med vila och fokus på bloggen när jag jobbat klart!

Mer häst på bloggen!

Även om det kanske känts så den senaste veckan så kan jag berätta att det inte bara kommer att bli gravid och bebisinlägg här på bloggen. Jag står ju nämligen med min Nashville Predator (Svensk ridponny. Hingst. Född 2017. Leuns Veld’s Lord – Glansevin Gadabout) som nu kommit hem permanent från betet och om drygt 7 månader är det dags för honom att visa upp sig på Avelsvärderingen på Grevagården. Så jag ska planera hans vinter med hårdträning och vila så att han är fit och redo inför det i slutet på mars. Samt hitta någon som kan visa honom åt mig då jag kommer ha en 3-månaders bebis och inte känner mig riktigt mentalt redo att ta hand om uppdraget med Nasse också mer än träningen på hemmaplan som jag kan lägga upp lite mer som jag vill på tider som passar! (Har hittat nu)

Jag är galet förtjust och förälskad i denna lilla ponny. Det känns som att han är min ”första riktiga häst” efter att jag fick ta bort Flex för 2,5 år sedan. De jag har haft emellan har bara varit ”projekt” som jag har vetat om ska säljas. Med Nasse är det annorlunda. Han har jag inga planer på att sälja utan han ska bli min kamrat, bästa vän och tävlingskompis. Så honom blir ni inte av med på bloggen, nu är det äntligen dags för honom att bli vuxen och denna vinter är en av de viktigaste i hans liv med allt vad den innebär inför mars månads avelsvärdering!

Lyckan över eget grönt!

Några av er kanske minns hur lycklig jag var i början av sommaren när mina små och få planteringar äntligen hade börjat växa och komma upp över jorden. Idag tog jag en kik på mina salladslökar och fick en smärre chock. De var gigantiska och hur fina som helst! Luktar helt ljuvligt och jag har plockat in ett knippe som jag tänkte använda i morgon. Alltså lyckan i mig att jag lyckats plantera mina egna lökar från grunden utan att misslyckas! Nästa år blir det ännu mer egenodlat om jag får bestämma! Vi har även en tomatplanta. Tyvärr äter jag inte tomater men det ser så himla gott och somrigt ut när de växer och det är små röda tomater överallt. Det kan inte bara vara jag som är helt nybörjare på detta men ack så lycklig över så små saker? Mina kryddväxter i mitt köksfönster är dock en annan historia, inte riktigt lika lycklig. Vet inte hur många kryddväxter jag inte lyckats hålla vid liv det senaste året. Stackars dem 🙁

Mina stackars lökar har verkligen fått trängas om utrymmet de små stackarna. Men de verkar ganska så glada och nöjda ändå!

Livet har sin gång…

Idag går mitt hjärta i tusen bitar, eller egentligen redan i går kväll när jag fick köra förbi mamma och säga hejdå en sista gång till vår högt älskade nakenhund Liam som idag tyvärr måste få somna in pga smärtor efter en skada som uppstod för många, många år sedan men som sedan blivit ännu värre och ”återfallen” ännu tätare den senaste tiden. Och hur mycket man än vill skjuta fram det för sin egen skull, för att få lite mer tid, så finns det ändå en gräns. Detta känns åtminstone värdigt. Innan har det fungerat, nu går det inte mer. Men aj vad ont det gör och jag har haft ångest inför denna dagen i så, så många år för den glädje, lycka, kärlek och alla de skratt han har skänkt oss är något jag värderar och har värderat så otroligt högt i mitt liv. Som jag har älskat denna lilla hund, mer än någonting annat. Det är verkligen en familjemedlem med en otroligt härlig och charmig personlighet. Usch nej, idag rinner tårarna. Hade det inte varit för att vi även har vår andra hund Gosh så hade det gjort ännu mer ont. Det känns liksom inte verkligt.

Det enda som gör detta lite lättare är vetskapen om att det är så här livet fungerar. Livets gång. Ett liv släcks – ett annat liv tänds. Och att säga hejdå till en bästa vän blir inte lättare bara för att man skjuter fram det en vecka, en månad eller ett år. Det är fortfarande lika jobbigt så någon gång måste det bli gjort. Lilla, lilla högt älskade hund vad vi kommer att sakna dig <3

Liam kom till oss sommaren 2009, bara någon månad innan jag startade denna blogg och han har varit en så stor del av vårt liv. Alltid varit med överallt! I stallet, på tävlingar, när vi flängt runt med hästarna överallt och jag minns att jag saknade honom så det verkligen värkte i hjärtat när jag bodde utomlands och jag var så rädd att jag inte skulle hinna spendera så mycket tid med honom som jag velat. Men det har jag fått, det är bara så tragiskt att du aldrig kommer få träffa vår nya lilla familjemedlem som är på gång <3

Lista

1. Vilken vecka är du i nu?
Vecka 21 (20+2)

2. När är du beräknad?
28 december 2019.

3. När fick du reda på att du var gravid?
Fick det svart på vitt efter att ha tagit ett test när jag var gravid i vecka 7. Magkänslan visste om det betydligt tidigare än så men försökte nog förtränga det.

4. När och hur berättade du för din partner att du var gravid?
Han visste om att jag trodde jag var gravid och fick ett sms när jag tagit ett test då han inte kommit hem ännu och klockan var sent på kvällen. Så ingen spännande överraskning här inte

5. Hur gamla var du och din partner och hur länge hade ni varit tillsammans?
Jag är 25 år gammal, H är 33, fyller 34 i november. Vi träffades i augusti 2017.

6. Mådde du mycket illa i början?
Ja, varje dag främst morgonen från det att jag fick reda på det i vecka 7. I vecka 13 precis efter midsommar tyckte jag dock att det blev värre igen efter att ha varit lite lugnare ett tag. Ett par dagar där efter midsommar låg jag mest i soffan för så fort jag reste mig så mådde jag illa som tusan och ville bara lägga mig ner igen. Släppte i vecka 14 och sedan har det bara krupit på någon enstaka gång.

7. Är du känslig?
I grund och botten är jag nog en ganska känslig människa på många plan, men ändå stark och trygg i mig själv. Men jag upplever nu att jag är lite känsligare och mer gråtig haha. Framförallt lättare för utbrott och att bli arg/irriterad.

8. När kände du bebisens första sparkar?
Dagen efter RUL, så den 3 augusti vilket blir vecka 19+5 eller något i den stilen.

9. Hur många ultraljud har du gjort?
1. Bara rutinultraljudet!

10. Är du orolig?
Jag måste ändå säga till största del nej. Jag känner mig väldigt trygg i detta på något sett, tror och känner att allting kommer gå bra och flyta på smidigt. Jag tror det är viktigt att försöka ställa in sig så och därmed må bättre genom hela processen. Jag tror dessutom att tankens kraft har mycket att säga till om i sina liv så jag är väldigt noga med att fokusera tanken på positiva saker och ha positiva visioner om det som komma skall. Jag har dock oroat mig vid kortare tillfällen emellanåt för att få missfall då man nu är så känslomässigt inställd på att få barn och att ”hela ens världsbild” skulle ändra sig om det blev så och det känns som det hade varit svårt att gå tillbaka till vardagen när man varit så inställd på att bli förälder. Men överlag, nej inte orolig alls bara glad och njuter.

11. Har du fått bristningar?
Nej inte ännu. Duschar i kokosolja (ekologisk) och smörjer med en olja från Weleda efter, ska visa er någon dag!

12. Vet du vad det blir för kön?
Har inte svart på vitt ännu vad det blir för kön. Men har från dag 1 varit inställd på att det ska bli en flicka och utgår i princip ifrån att det ska bli en flicka. Jag har även gjort detta ”ringtestet” (googla om ni inte vet) och det visade starkt på flicka även det. Så jag fortsätter hålla fast vid att det ska bli en flicka. Ska bli kul att få veta sen men jag skulle nog säga till 99% att jag är säker på att det blir en tjej, om man nu kan säga det med den säkerheten haha. (Detta svar är skrivet i vecka 15 – nu fick vi ju veta på RUL i vecka 19 att det till 99% blir en tjej!)

13. Hur vill du att förlossningen ska se ut?
Har inte kommit så långt i mina tankar kring det ännu. Men vill ha en naturlig, vaginal förlossning dock med så lite smärtstillande som det bara går. Ställer även in mig på detta i tanken och hoppas på att det ska hjälpa mig på vägen. Jag tänker egentligen inte gå in så mycket mer på detta då jag nog inte vill öppna upp för diskussioner kring det. Alla har olika erfarenheter och folk är väldigt bra på att komma med tips hit och tips dit men jag tror att man måste hitta sin egen väg i detta och inte påverkas så mycket av omgivningen. Därför väljer jag att utesluta detta ur diskussionen och enbart prata med dem som står mig nära eller som har samma tankar kring detta som jag har. Främst för min egen skull, oavsett vad så kommer det att bli bra men i frågor som dessa som enbart rör en själv och sin kropp så måste man nog själv hitta vad man känner sig trygg i och vad som känns bra. Skulle man lyssna på alla andra skulle man få lika många olika svar som människor.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Köpte faktiskt en pyjamas redan i vecka 13 efter att ha sett den på Instagram. Visade sig att den inte såldes i butik längre så när jag ramlade över den begagnad sen så kunde jag inte motstå att köpa den. Kändes ändå mysigt att ha något att hålla fast i, något som får det att kännas mer verkligen. Den är blommig med lite spets på i alla fall och jag är helt frälst i alla söta, blommiga barnkläder inte minst från Newbie (som så många andra). Visste ju inte svart på vitt att det var en tjej men kändes ändå rätt!

Annars älskar jag detta set! <3

15. Vad är du mest/minst sugen på att äta?
Det där har varierat i perioder om ca 3-4 dagar. I början mådde jag illa väldigt mycket och åt i princip bara kokt färskpotatis med kokta grönsaker och smält smör på det haha. Sedan gick det över. Sedan hade jag en period på ett par dagar när jag var jättesugen på mild naturell yoghurt med granola och kokosflingor i för att sedan en dag inte alls vara sugen på det. Så det kommer och går från dag till dag!

Jag har generellt varit väldigt osugen på mat och inte haft någon större aptit, särskilt i början. Har tappat suget helt på kött/köttbitar såsom grillat kött men nötfärs i mina egna köttbullar och liknande har gått bra. Nu lite längre in i graviditeten så är det lite bättre. Förutom det så är jag inte alls lika sötsugen som innan och försöker ändå hålla tillbaka då det knappast är nyttigt att mata varken mig själv eller barnet med en massa socker och annat skit. Vi får se hur denna ”matresan” fortsätter att utvecklas. Jag som i grund och botten är otroligt kräsen, det blev just ännu värre liksom, haha!