Mon Amie har fått ett barnbarn till!

Fölistider är väl helt underbart! Igår fick vår allra första egna uppfödning Lucky Red Swallow *08, e: Veronas Bo-Gi – Glansevin Gadabout sitt första föl. Det blev faktiskt ett brunt hingstföl för att bryta av trenden! Han heter Lucky You och är efter storhästhingsten Karmel v/d Watering som rids av Jens Fredricson! För mig (oss) som uppfödare är lyckan också total vill jag lova er! Så jäkla roligt och vilken liten hoppeponny det kommer bli av den där i framtiden!

Jag har ju bestämt mig för att köpa ett (gult!!) sto den dagen Showman är såld vilket planeras till nästa år. Nasse ska gå hingstvisning på våren 2020 så att sälja Showman under sommaren/hösten 2019 känns väl ganska aktuellt för att dels finansiera men också fokusera på Nasse som dessutom ska ridas in under hösten 2019. Så då har jag ju min 3-åring att utbilda och känner inte behovet av att köpa en ny i samma ålder. Snarare funderar jag på att köpa ett yngre (gult!) sto som jag kan utbilda, visa på 3-års, ta föl på och sedan utbilda vidare. Helst inte släkt med Nasse så att jag kan ta ett eget föl med tiden, men har visst råkat kära ner mig i en halvsyster till honom… Woopsi.

Saken är den att man vill så mycket och vill inte sälja något, det är det som gör det så svårt. Men samtidigt också väldigt roligt! Hade jag haft möjlighet hade jag velat ha ett sto och ta föl på redan nästa vår men det blir för tidigt för mig att köpa ett redan då så då får jag antingen leasa ett tillräckligt intressant eller hoppa över den biten.

Showmans helsyster!

Showman som är född 2015 har alltså en helsyster som heter Showgirl som är ett år yngre. Hon är lite större än honom verkar det som men ack vilken skönhet! Hon finns i Finland och likaså gör deras mamma också numera som ursprungligen är från Holland. Här under är lite bilder jag fått tillstånd att lägga ut från ägaren till Showgirl/Stall Orbos. Visst håller ni med mig om att hon är vacker?

Jag tycker det är jätteroligt med helsyskon! Precis som att Nasse också har en helsyster! Det är något extra spännande på något vis!

Lite om Showmans stam

Jag försöker sätta mig in i Showmans stam men det är svårt då jag inte är så bra på holländska (ännu). I alla fall så kom Coelenhage’s Queeny 2a i holländska mästerskapen inomhus (dressyr) i helgen. Queeny har samma mamma som Showman (Coelenhage’s Qinsie) . Coelenhage’s Queeny är dessutom efter Leuns Veld’s Lord som är Nashvilles (& Sagas) pappa! Så roligt när så närbesläktade hästar gör bra ifrån sig. Showman har en synnerligen häftig stam när man läser på om det! Showmans mamma C Qinsie är nu exporterad till Finland tillsammans med ett helsyskon till Showman som är hur vacker som helst. Ska se om jag kan få tillåtelse att lägga upp lite bilder här på henne, riktig drömponny i alla fall!

Dessutom är bruksprovsvinnaren i Holland förra året en ponny med Showmans pappa (Coelenhage’s Purioso) som morfar. Bästa 3-åriga hingst i år med showens bästa trav var även han efter Coelenhage’s Purioso.

Ja lite, lite information om stammen som jag vet någon varit nyfiken på. Jag ska försöka ta reda på ännu mer men som sagt, de flesta artiklar är på holländska då Showmans pappa är därifrån, även hans mamma för den delen. Coelenhage är ett av Hollands största ridponnystuterier med avkommor i topp varje år!

Här ovanför ser vi Showman som föl. HUR SNYGG? Tänker att man ändå får en liten aning om hur han kommer se ut igen när han växt i sin idag lite kantiga kroppsform.

Planen med Nashville/unghästar

Planen med Showman som idag är 3 presenterade jag för ett tag sedan, planen med Nashville som är lite mer långsiktig ännu då han bara är 1 tänkte jag presentera nu.

Han flyttar alltså hit i början på april. Det ska bli perfekt att ha honom hemma, börja pyssla med honom och få den vardagliga hanteringen att flyta på bra. Kunna släppa honom lös i paddocken och kanske låta honom börja galoppera över bommar, arbeta lite från marken till sommaren. Väldigt basic och väldigt simpelt såklart, men jag tror att om jag lägger en bra grund nu så får jag tillbaka det senare när han växt till sig. Han ska ju dessutom behållas som hingst och planen är att visa honom så småningom!

Han ska alltså ridas in om 1,5 år, hösten 2019. Vi brukar rida in våra som 2,5 åringar. Det är egentligen inget avancerat alls utan vi tränar in kommandon, longerar och sedan har vi ridit i skritt och trav på dem under senhösten.  Enkelt och väldigt okomplicerat. Därefter får de gå på vila fram tills det blir bättre väder under våren. Då tas ridningen upp, alla gångarter ska fungera och likaså styrningen och framåtbjudningen. Då påbörjas även löshoppningen lite mer ordentligt, är de löshoppade lite grann tidigare så de fattar grejen så är det ju super. Men annars löshoppas de under våren också under en period innan de får gå på sommarvila. I början på augusti är det dags att börja förberedas inför 3-årstestet som går i början på september. Sedan tänker jag mig att när de börjar bli 3,5 så får de ytterligare en vila under hösten, efter 3-årstest och nya intryck. Men sedan är det dags för ännu en träningsperiod under hösten/senhöst eftersom att de snart blir 4 och får börja tävla! En vintervila till för en så ung häst känns självklart och en bit in efter nyår så är det dags att bli ridhäst på riktigt!

Året när hästen är 3 anser jag är väldigt, väldigt simpelt och lekfullt för hästarna. Grunderna ska sättas och det ska gå att rida i skritt, trav, galopp samt hoppa mindre hinder uppsuttet. De ska kunna löshoppas bra och de ska uppfostras till trevliga individer. Men arbetet är inte speciellt intensivt och det är mycket vilor för att smälta allt de lärt sig och egentligen ett ganska ”tråkigt år”. Vilorna för de unga är verkligen otroligt nyttiga och viktiga. Man brukar ha en helt annan häst när man återupptar sitt arbete efter en unghästvila och det är en stor del av tjusningen med att jobba med just unghästar!

Utomlands har jag avsagt mig inridningen av hästar men hemma har vi alltid ridit in våra egna. Utomlands har jag dock tagit över flertalet hästar precis när de är inridna och fortsatt utbildningen därifrån, hoppat in dem och hoppat banor upp till 110 cm innan jag lämnat över till någon mer rutinerad. Just fasen efter inridningen och att utveckla vidare till trevliga ridhästar en fantastiskt rolig!

Mitt hjärta slår lite extra hårt

Tänk att Nasse redan är 10 månader och ska ridas in om bara 1,5 år! Jag är verkligen så genomlyckligt tacksam över att jag har hittat vad det är jag vill göra i livet och som ger mig den där extra gnistan till bra livskvalitet. När jag flyttade utomlands så var min dröm att bli en riktigt bra ryttare och få tävla högre (140ish) klasser och rida massa fina hästar. I takt med att jag sakta bröts ner och med för mycket press och stress kring mig så släppte jag också taget mer och mer kring denna dröm. Idag är den som bortblåst men under en längre period på några år så har jag verkligen funderat på vad det är jag vill? Vad jag drömmer om och vad som är mitt mål? Och jag är så klar på det hela nu. Det är dessa ridponnyer som har mitt hjärta, helt och hållet. Att få föda upp, kombinera häftigt ridponnyblod och se vad det blir av det, få se växa upp, utbilda och så småningom visa upp och tävla. DET får mitt hjärta att slå lite extra varmt och hårt. Tro det eller ej. Ponnybarnet i mig har väckts till liv på nytt kan man säga.

Att jag fick chansen att tillverka Nashville är jag förevigt tacksam över. Tack, tack, tack Maria för att jag fick denna chans! Han är förhoppningsvis en ersättare till Flex och det ska bli fantastiskt roligt att lära känna honom och låta honom bli en del av mitt liv och min vardag. Och som sagt, det är bara 1,5 år tills jag kan påbörja inridningen! Wow!

Min dröm är att en vacker dag kunna köpa ett sto med liknande blod som Winnie eller hennes mamma Fiffi och fortsätta aveln. Den allra största drömmen är ju självklart att köpa just Fiffi när hon har tävlat klart om en massa år. Min all time favoritponny tror jag! Ångrade nästan att jag sålde henne i flera, flera år efter att hon sålts just för att jag tycker så mycket om henne! Kändes lite lättare när Winnie växte upp och blev trevlig och ridbar. Synd att man inte kunnat ha kvar Winnie och tagit ett föl på henne också med Nashvilles pappa, det hade varit häftigt!

Fiffi 2 år på översta bilden, 3 och nyinriden på de under.

Planen med unghästarna!

I månadsskiftet mars/april hamnar hästarna på samma ställe och inridningen av Showman kan påbörjas på riktigt! Jag tänker mig att inridning och löshoppning kommer bli en intensiv del av hans vardag under ett par veckor. Han ska ridas in och allt ska befästas och löshoppningen ska flyta smidigt och enkelt. Sedan får han släppas på bete i mitten/slutet på maj tillsammans med Nashville och gå där i 1,5-2 månader för att sedan tas in och göras redo inför treårstestet som går av stapeln den 2 september i Åstorp! Det är min plan hittills!

Han är ju bara 3 år och då brukar jag räkna med att de får jobba 3 dagar i veckan ca. Man kan utgå från det och sedan lägger man upp arbetet utifrån individen. Vissa behöver kanske jobbas flera dagar på raken för att man ska komma till avslappning, medan vissa fungerar det bra att man kör varannan dag. Det är sådant man får ta reda på i takt med att man lär känna individen man arbetar med!

I början blir det mycket jobb från marken och mamma kommer hjälpa mig så mycket hon kan och hinner då hon jobbar Wille en hel del från marken just nu och det gör underverk. Och sedan så ska helt enkelt löshoppningen introduceras och där ska hittas en naturlig bjudning framåt.

Min plan är att ni ska få följa så mycket som möjligt av detta arbete i vår/sommar med målet treårstest i höst!

Nashville som ska behållas som hingst kommer må väldigt gott av den dagliga hanteringen han kommer utsättas för! Det är precis vad han behöver efter att ha gått på lösdrift fram tills idag och bara varit lite hanterad mellan varven. Han har dock varit väldigt människokär men jag känner att det behövs lite grundlydnad och en fungerande kommunikation innan hormonerna eventuellt kickar in! Vardaglig, konsekvent och genomtänkt hantering är helt enkelt superbra för honom med allt vad det innebär!

Mitt mål är som vanligt att utbilda trygga och säkra ponnyer som barn med tiden ska kunna rida och tävla på men som ändå har den där lilla extra gnistan på tävlingsbanan!

2008 – Lucky Red Swallow e: Veronas Bo-Gi

En tidig morgon i början på juni 2008 så tittade vårt första föl ut. Ett fuxsto e: Veronas Bo-Gi som fick namnet Lucky Red Swallow efter att en svala suttit och sjungit psalmer på boxkanten i samband med hennes födsel. Svalan som hon kom att kallas var alltså Mon Amie’s första föl hos oss. Mon Amie hade haft ett föl tidigare från en tjuvbetäckning som ung men detta var första hos oss. Svalan såldes vidare redan som 1,5 eller 2-åring till Åsa Johansson & Alice Leander på Gotland. Hon blev maxad B-ponny och har tävlat upp till MsvB hoppning.

2011 var Svalan i Falkenberg på Riksfinal för 3-åriga ponnyer. Hon blev bästa B-ponny med snittpoäng på 8,3. Hon visades även på premiering 2011 och fick  88799 = 41p och därmed diplom. På treårstestet som var i maj 2011 fick Svalan 887889 = 48p utmärkelse och kvalad till riksfinal!

Från tidningen ridsport: https://www.tidningenridsport.se/glada-svalan-haller-kvaliten/

Idag är Svalan dräktig och ska få sitt första föl lite längre fram i vår. Jag postar två filmer från en LA och hennes debut i MSVB. Den galoppen tycker inte jag är att leka med i alla fall, vilken power. Och ja, denna blev lika lätt i rumpan som sin mor!

Eftersom att Svalan såldes så tidigt att jag inte ens hann att rida in henne så har jag därav bara lösa travbilder på Svalan. Resten av bilderna har jag fått av Svalans nuvarande ägare Alice Leander!

Snabba svar på frågor om aveln

Liiite synd att ni lyckades med konststycket att sälja alla stofölen, och stå kvar med ett hingstföl 😉 för modern verkar ju onekligen vara en fantastiskt fin avelsindivid. Men sådär är det ju, man har liksom inte alla korten på hand. Kanske du kan – trots allt – satsa en del på Nashville, även hingstar kan ju faktiskt 🙂 ha sin plats i aveln, om man säger så.
Ja visst är det synd men samtidigt så var det läge. Jag visste hela tiden att Winnie skulle säljas, hade jag kunnat så hade jag haft kvar henne och tagit ett föl med tiden, men nu hade det inte fungerat ekonomiskt i dagsläget och så dök även rätt familj upp. Förhoppningsvis kan jag köpa ett avelsto så småningom som går i samma linjer men som inte är släkt med Nashville. För min plan med honom är ju att behålla honom som hingst och visa honom och förhoppningsvis få honom godkänd! Sedan ska han bli min tävlingspartner (OM jag längtar?)

Har du några planer på att betäcka henne igen?
Nu är det inte jag som äger Mon Amie längre utan jag fick bara låna magen på henne 2016 för att tillverka Nashville. Men förhoppningsvis får hon ett föl hos sin ägare till nästa år!

Början till det hela – Mon Amie III

Grunden till att mamma och jag (främst mamma) började med ponnyavel en gång i tiden var för att vi köpte min allra första ponny Mon Amie III (född 96) som visade sig ha helt otroliga kvalitéer och stam. Hon är renrasig welsh efter elithingsten Glansevin Gadabout (SM Guld i dressyr & fälttävlan) ue: Carolinas Fozglove. Det visste vi inte om när vi åkte och kollade på henne åt ridskolan jag red på. Men hon blev för känslig för ridskolan så mamma köpte henne åt mig. Jag var då bara 10 och hade ridit i 1,5 år så det var egentligen mamma som utbildade och underhöll Mon Amie åt mig samtidigt som hon sedan lärde mig. Men vilken ponny! Och hon tränade upp min balans vill jag lova! Man kan inte tro det nu när hon är 22 år gammal och avelssto, men när hon var 9-10 och i topptrim då jäklar kunde hon bocka vill jag lova! Mamma har nog sett horisonten många gånger mellan mig och sadeln.

Mon Amie var en otroligt snäll häst, men samtidigt väldigt känslig och lättstressad. Att tävla utan öronen fullproppade med bomull och medicin mot magen gick inte att fundera på. Ljudkänslig som tusan. Som yngre och kanske också på grund av dåliga första tävlingserfarenheter med henne så tävlade vi nästan ingenting. Men hemma hopptränade vi banor upp till MsvB-höjd utan att blinka. Ett otroligt hopp och skulle aldrig någonsin banga för något som kom i hennes väg, det var bara att hålla i sig och hänga med. Utöver detta så rörde hon ju sig uppenbarligen som en gud också, vilket hasarbete och vilket steg! Det är galet hur mycket rörelser det finns i denna lilla ponny på dryga 126 cm.

Jag växte ur Mon Amie, fick en C-ponny och vi lånade ut Mon Amie till en vän och mamma bestämde sig för att betäcka henne 2007. 2008 tittade första fölet ut e: Veronas Bo-Gi. En maxad B-ponny vid namn Lucky Red Swallow. Året därpå föddes ”Fiffi” Half-Moon Princess, maxad C efter Jarno. Sedan reds hon igång och såldes vidare, drog på sig en skada (ej ärftlig) och sattes i avel. Köptes av en god vän till oss som själv hunnit ta ett föl och sedan fick jag låna magen på henne 2016 igen och då kom Nashville Predator till världen 2017 efter Leuns Veld’s Lord (Han har även en helsyster född 2015)

Mon Amie ser inte ut att ha nedärvt något av sitt lite stressiga sätt att ta sig an världen och inte heller sin otroliga ljudkänslighet. Utan det har blivit ett gäng otroligt trevliga, sunda ponnyer anpassade till duktiga barn. Ett helt fantastiskt sto att påbörja sin lilla ridponnyavel på med andra ord. Dessvärre har vi sålt alla våra 3 ston vi fått (Fiffi fick föl e: DGR Metall 2013) och har bara Nashville Predator kvar idag. Men vilken liten guldklimp till ponny hon har varit, både för mig som yngre men senare även i aveln! Hon är verkligen helt fantastisk!


Mon Amie med sitt första föl e: Veronas Bo-Gi hos oss.

Mon Amie och jag efter ett ridläger 2004.


4 i en LD vintern 2005?

Fortsätta med aveln?

Har jag på något vis ekonomisk möjlighet att kunna behålla och betäcka Winnie till våren/sommaren så går jag verkligen i de banorna just nu. Som nämnt så många gånger förr så vore det syns att bara låta aveln vi bedrivit bara rinna ut i sanden. Anledningen till att hon främst blev till salu nu under hösten var för att jag hade en väldigt spännande storhäst på G som jag gärna hade sålt Winnie för att kunna köpa. Nu blev dock inte fallet så och Winnie är det jag har att rida på och utveckla just nu. Och efter söndagens tävling så fick jag verkligen mersmak på detta och det var så fruktansvärt roligt att sitta på sin egna avkomma som man fött upp, ridit in och utbildat. Det var verkligen något extra det där. Och hade hon kunnat ge mig ett stoföl så hade jag kunnat fortsätta skratta mig lycklig.

Finns möjligheten att kunna ha fler hästar till nästa sommar så absolut. Men då går det inte att ha dem inackorderade någonstans utan då får man antingen försöka hitta ett eget stall att hyra, då tillkommer självklart också allt arbete. Alternativt skicka iväg henne någonstans där hon kan gå på lösdrift och sedan ta någon annans ponny att utbilda och visa upp under tiden. Möjligheterna finns ju alltid. Mycket att fundera på, men inget jag behöver bestämma just nu. Ni som följer mig här vet hur allting ändrar på sig i takt med att livet ändrar på sig haha!

Svar på fråga: Rida ponny?

Hur fin jag än tycker att Winnie är kan jag inte låta bli att tycka det är lite bortkastat att du fortfarande sitter och tragglar på ponny. Men jag antar att du har en plan med det?

Har du läst bloggen så vet du om att hon ska säljas men det känns mer värt att sälja en häst som är i ordning och tävlingsklar än vice versa. Och för det andra så tycker jag det är roligt att rida ponny och det är ingenting jag kommer att sluta med. För det tredje så har jag två storhästar vid sidan av så jag får min storhäst-ridning också och jag satsar inte heller sådär jättehögt som jag kanske hade velat tidigare.

Sedan är det ju också så att jag tycker att ponnyaveln är superrolig och det är fantastiskt material vi har haft att jobba med som har gett underbara barnponnyer. Så att kombinera nöje med nytta är ju aldrig dumt och någon måste ju avla fram bra hästar till barnen också och en del av dem kanske är jag? Om 3 år har jag en Nashville att rida på och försöka få godkänd som ridponnyhingst. Och fram tills dess kommer jag nog ha lite projektponnys vid sidan av bara för att jag tycker det är superroligt 🙂

Fiffi

När jag var i Stockholm för ett par veckor sedan så passade jag även på att åka förbi och hälsa på Winnies mamma Fiffi (Half-Moon Princess) som bodde alldeles i närheten av ett ställe där Danai brukar ha träningar, så det var ganska perfekt timing kan man säga. Det var nu 3 år sedan Fiffi såldes och jag såg henne sist men hon var lika vacker och fin som vanligt. Vackrare ponny är svårt att hitta och hennes fina nätta welshliknande huvud med världens mest uttrycksfulla ögon är få förunnat. Hon har det i alla fall super hos den familjen som köpte henne, kunde knappast ha blivit bättre om jag får säga det själv.

Det jag ville komma till är att Fiffi i helgen debuterade LA, dessutom på nationell nivå och var både nolla samt placerad. Det tycker jag är hur roligt som helst såklart. Den lilla filmsnutt jag sett på det hela såg också fint ut och både ryttare och häst gör det så otroligt enkelt och fint. Winnie har lite att leva upp till med tiden helt klart!

Jag lyckades dessutom komma över två bilder från debuten, finaste ponnyn!

Nashville bildbomb

Mon Amie har tydligen gett upp hoppet om att försöka hänga med i hans fart om dagarna. När Mon Amie fick sin första fölis hos oss så var hon helt galen i att hålla reda på henne. Idag har hon lugnat ner sig betydligt, å andra sidan hade hon inte haft något val med Nashville vid sidan av om hon hade velat ha sitt liv i behåll för han är tydligen fruktansvärt aktiv om dagarna. Upp, ner, fram och tillbaka och sedan lägger han sig och vilar en stund och sedan kör han samma procedur igen! Riktigt liten kaxig en av det jag sett på filmerna, men också otroligt social och trevlig! Ska bli skönt att slippa sto-egenskaperna för en gångs skull och lära känna denna herre!

Spännande med pälsbyte på lillen!

Verkar som att lill-Nasse redan börjat fälla ur sin fölpäls och jag tycker mig kunna skåda en mörkare fuxnyans under detta. Förhoppningsvis får han samma vackra, mörka färg som sin helsyster som ni skymtar på bilden nedan. Hade ju varit roligt med en annan nyans än till exempel Winnies. Oavsett vad så är han så ruskigt vacker. Bjuder på ny bildbomb i morgon, jag är privilegierad med att få mailen full av bilder med jämna mellanrum från Nashville’s mammas ägare Maria! Tacksam till tusen för det!

Lilla Carro

Euforin över livet börjar sakta men säkert leta sig tillbaka, inte minst efter gårdagens härliga efterlängtade ponnybebis. Jag bara älskar att hon har en massa vitt på sig också. Planera livet och ta en tripp till Hulstfred med kameran får man ju nästan göra, ingen som känner sig manad på att åka med till Hultsfred på en dagsutflykt? Haha.

Att hon skulle heta Carolina Hurricane har jag vetat sedan länge. Precis som Winnipeg Jets så är Carolina Hurricanes ett hockeylag i NHL och jag bara älskar en massa namn därifrån, så samlingen av mina hockeytjejer fortsätter. Och lilltjejens mormors far heter Carolinas Foxglove så det passade in på det viset också, mitt lilla yrväder! Och det enda givna smeknamnet för någon med namnet Carolina Hurricane är ju after all ”Carro”. Kanske låter mysko på en häst, men jag har redan vant mig och efter ett tag så tycker jag det är gulligt på henne. Lilltjejen<3

Så fjärde ponnybebisen för oss nu och vårt fjärde fuxsto. Nu känns det lite lättare ändå att sälja Winnie så småningom för jag har åtminstone en liten tös kvar ändå.

Är hon inte bara helt bedårande och alldeles, alldeles underbar?

Jag har blivit med föl! <3

Klockan 22.00 igår kväll ringde Mon Amie’s ägare mig och berättade att jag just blivit mormor till ett litet fuxsto. Med andra ord, det sjätte av sex möjliga på raken nu. Så vi hälsar helt enkelt Carolina Hurricane till världen. Ett nätt litet fuxsto med bred vit bläs och 3 vita ben, tackar för att jag äntligen får lite vita tecken på fölisen. Nu spricker jag nästan av förväntan att få träffa den lilla krabaten så småningom, mamma? (A)

Dygn 334

Vilken sekund som helst är det nu! Fölungar är det bästa som finns! Snart får jag mig en fölis igen, som jag längtar! Är så nyfiken på om hon ska få sitt första hingstföl eller inte samt om det blir något annat än fux denna gången. Hoppas nog allra mest på ett svart (mörkbrunt) sto.

Bebis på G!

Inom 1-2 veckor kikar det ju ut en ponnybebis ju! Glömmer av det hela tiden för jag har så mycket att göra och planera just nu. Men det är faktiskt väldigt, väldigt snart dags och senast igår satt jag och kikade igenom alla fina namnförslag jag har igen och insåg att det nog får bli ett gäng ponnybebisar till så att jag kan få använda alla dessa fina namn jag har skrivit ner.

Har redan skrivit om detta en gång men denna gång kommer bebis att heta Carolina Hurricane om det är ett sto. Chicago Blackhawk om det är en mörk hingst och Ottawa Senator eller Nashville Predator om det är en hingst men som inte är så mörk att den kan hetta ”Black” i sitt namn. Älskar alla dessa namn så mycket, precis som att jag fortfarande älskar Winnipeg Jet efter att hon levt i nästan 4 år nu haha. Bästa Lovisa Munter som jag snott dessa namn ifrån, läste dem på hennes blogg en gång i tiden och blev helt fast på alla dessa NHL lag!

Nedräkningen fortsätter

Med drygt 1,5 månad kvar till beräknad fölning så börjar mammahästen minst sagt bli rund om magen, råder ju inget tvivel att det är en bebis där inne i alla fall! Nu börjar jag verkligen att länga till detta, i månadsskiftet april/maj är den beräknad att dyka upp och Mon Amie har alltid fölat precis vid utsatt datum så vi får väl hålla tummarna. Ett svart/mörkbrunt sto står högst på önskelistan faktiskt!